Så var det äntligen dags att genomföra min årligen återkommande parallelltest. Precis som i fjol så lyckades jag locka till mig grannparet Jonas & Sanne för att hjälpa till att tömma sex stycken flaskor av Bigfoot. Även detta år fick tog stora bordet på föreningens uteplats i besittning för vår provning.
 |
| Gruyere-ost och smörgåsrån |
Förutom öl så hade vi 4 olika ostar och ett gäng ekologiska smörgåsrån som tilltugg.
 |
| Sex generationer från vänster - 2012, 2013, 2014, 2015, 2016 och 2017 |
Solen sken och gjorde tillställning varm men angenäm.
Förutom att diskutera Bigfoot så kom vi även att prata om öl i östra medelhavet då de just kommit hem från semester i Italien och Kroatien.
Vi var rätt samstämmiga i vårt omdöme Bigfoot, framför allt vad gällde 2013. Den hade inte klarat sig genom min grova lagring helt oskadd. Grumlig i utseendet och en skarp nästintill kemiskt obehaglig beska. Däremot så hade 2012 klarat sig riktigt bra, förlorat en del beska men också blivit mjukare i sin russinsötma. Övriga årgångar visade måttliga spår av förändring, ingen egentlig försämring i alla fall. Senaste årgången - 2017 - känns fortfarande lite väl ung.
Några dagar senare plockade jag fram denna flaska ur garderoben.
 |
| Gnistrande kapsyl |
Hur hade den klarat sig?
 |
| Skumkrona! |
Här fanns det mycket kvar, både vad gäller kolsyra, beska, sötma och kropp - allt i en härlig symbios. Fick lite minnesbilder tillbaka till första gångerna jag drack ölen (runt 2007-2008), nästan samma euforiska känsla uppstod nu!
Jag hade givetvis tilltugg med också denna gång, ekologiska tunbröds Bruschetta, Munster-ost och cornichonger. Munster funkar utmärkt till Barley Wine.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar