tisdag 11 juli 2017

Alf testar - 6 generationer Bigfoot 2012-2017

Så var det äntligen dags att genomföra min årligen återkommande parallelltest. Precis som i fjol så lyckades jag locka till mig grannparet Jonas & Sanne för att hjälpa till att tömma sex stycken flaskor av Bigfoot. Även detta år fick tog stora bordet på föreningens uteplats i besittning för vår provning.
Gruyere-ost och smörgåsrån
Förutom öl så hade vi 4 olika ostar och ett gäng ekologiska smörgåsrån som tilltugg.

Sex generationer från vänster - 2012, 2013, 2014, 2015, 2016 och 2017
Solen sken och gjorde tillställning varm men angenäm.


Förutom att diskutera Bigfoot så kom vi även att prata om öl i östra medelhavet då de just kommit hem från semester i Italien och Kroatien.

Vi var rätt samstämmiga i vårt omdöme Bigfoot, framför allt vad gällde 2013. Den hade inte klarat sig genom min grova lagring helt oskadd. Grumlig i utseendet och en skarp nästintill kemiskt obehaglig beska. Däremot så hade 2012 klarat sig riktigt bra, förlorat en del beska men också blivit mjukare i sin russinsötma. Övriga årgångar visade måttliga spår av förändring, ingen egentlig försämring i alla fall. Senaste årgången - 2017 - känns fortfarande lite väl ung.

Några dagar senare plockade jag fram denna flaska ur garderoben.
Gnistrande kapsyl
Hur hade den klarat sig?
Skumkrona!
Här fanns det mycket kvar, både vad gäller kolsyra, beska, sötma och kropp - allt i en härlig symbios. Fick lite minnesbilder tillbaka till första gångerna jag drack ölen (runt 2007-2008), nästan samma euforiska känsla uppstod nu!


Jag hade givetvis tilltugg med också denna gång, ekologiska tunbröds Bruschetta, Munster-ost och cornichonger. Munster funkar utmärkt till Barley Wine.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar