onsdag 26 juni 2013

BIGFOOT - dags för årets vertikaltest - del 2.

Detta är fortsättningen på detta inlägg.

Två dagar efter det att jag gjorde testen av 2009, 2011 och 2013 så var det dags att plocka fram 2010 och 2012 igen. Vem vinner totalt? Spänningen var olidlig!


2010 mot 2012 och 2013

När jag öppnar 10an så saknar jag den karakteristiska pysningen, något som orsakar farhågor om att den "farit" illa under de åren den stått i min garderob, även den den något aviga doften i samband med uppslagningen ger liknande indikationer. När jag sedan smakar på den så finner jag en möjlig förklaring till bristerna - den är fortfarande rätt "kylig". Utseendemässigt så har den motsvarande dimmighet som fanns i både nian och elvan, men en något mörkare färgton.
2010

2012
Både tolvan och 13 avger ett mer korrekt ljud vid öppningen, likaså överensstämmer doft och synintryck bättre med med mina förväntningar.
Men vad gäller smaken så hamnar faktiskt årets version i skuggan av förra årets, vilket i och för sig inte är någon stor överraskning - om jag bortser från det faktum att jag skrutit över årets öl enorma fördelar. Nu i direkt jämförelse så förlorar den en del av sin prakt.


2013

Till 10ans försvar vill jag framföra att den blev bättre med den stigande temperaturen, men den är ändå minst suverän i detta test. Bristerna hos 10an ligger framför allt i den "spritiga doften" - både nian och elvan hade en angenäm konjakston - av Napoleon-typ, men 10an blir aldrig mer än en ful-konjak.

Detta blev ju inte något äkta vertikaltest, utan 5 generationer som testades i 2 omgångar med senaste årgången som referens.
2013 har återuppväckt mina nästan bortglömda heta känslor för Storfot och jag ser framemot att följa dess utveckling.

Upphällt i IPA-glaset - funkar utmärkt!

Men årets vinnare blir ändå 2012an, som har en lagom mix av de färska kvaliteterna och en första släng av årgångs-sleven. Jag är verkligen glad att jag har några extra flaskor av den kvar, så att jag inte MÅSTE hålla mig.


Finns 2013 kvar på bolaget? I Stockholms län finns det hyfsat gott om flaskor kvar i butikerna, men jag tror att jag har så jag ska klara mig.....

BIGFOOT - dags för årets vertikaltest!

Fem generationer Bigfoot Barley Wine Style

Förra året körde jag inte en vertikaltest (2009-2012) utan två, en på Ölbaren i NK Saluhall med understöd från Wicked Wine. Och en andra i sällskap med min ölintresserade systerson. Bägge gångerna var det 4 generationer av Sierra Nevadas Bigfoot, i år lägger jag till en årgång - 2013.
Årets version av Bigfoot har slagit mig med häpnad - den är redan nu i ruskigt god form. Med 2012 så dröjde länge innan den uppnådde samma kvaliteter som 2013 redan nu innehar. Visserligen är den 1 månad äldre än sin storebror, men det är knappast hela förklaringen. Jag är som nyförälskad igen, påminner starkt om känslorna jag fick när jag testade Bigfoot första gången 2007.

Upplägget? Då jag ska dricka hela flaskor så väljer jag att inte köra igenom alla 5 generationerna i samma svep. Jag väljer att dela upp dem i 2 omgångar - där 2013 deltager i bägge som referens.

2009 mot 2011 och 2013
Det är inte utan viss tveksamhet som jag nu korkar upp min sista egenlagrade flaska från 2009, men någon gång så måste det ske. Tyvärr så blir det ingen blindtest i år heller, rent utseendemässigt så skiljer sig ölen åt ganska kraftigt.

2009
2011
Årets version är mörk bärnsten och helt klar, medans både nian och elvan är något ljusare och dessutom med viss disighet. Nian har en påtaglig konjakston i näsan, också elvan har antydningar åt det hållet men inte lika mycket. Nian känns lite avslagen i kolsyran men har en förvånansvärd snärt kvar i beskan. Också 11an saknar en del bubblor men här är inte beskan fullt lika brännande. Sötman i bägge dessa årgångar i jämförbar med vad jag förväntar mig. Årets version är en vinnare i samtliga grenar, utan att någon av de äldre bröderna på något sätt är dåliga.

2013 - bäst, än så länge...

Jag valde att avsluta testet inomhus och tömde resterande innehåll i flaskorna i andra glas.
Bytet av glas och omgivande miljö förändrade på intet sätt mitt omdöme, men jag kan utan tvekan säga att dessa glas är mycket goda att dricka ur!

Jag väljer att bryta inlägget här och delar det i 2 delar. Bägge delarna publiceras samtidigt dock.

I del två;
2010 mot 2012 och 2013


torsdag 20 juni 2013

Belgoklubben levererar




I början av maj i år så gick jag med i Sveriges nya ölklubb - Belgoklubben. Och redan nu skördar jag de första frukterna av den sådden som då gjordes. Den första lådan om 12 flaskor är nu inhämtad och trots vissa mindre förändringar i både lådans innehåll och leveransvilkor (ej hemkörning utan uthämtning hos DHL) så är jag mycket nöjd med mitt beslut att ansluta mig på en gång.


Hemtransporten var dock inte okomplicerad, lådan med de tolv flaskorna var mer utrymmeskrävande än vad min annars så trogna öldragare klarade av - därför blev en omplockning absolut nödvändig. Sen är det ju så att det transportmedlet som jag normalt använder för att resa just nu är väldigt begränsad i omfattning på grund av strejk. Men jag har gått motsvarande sträcka utan större problem tidigare och gav mig därför iväg glad i hågen med sikte på min bostad. I det läget så svor jag över mitt val att byta uthämtningsställe från de ursprungliga "nära" bostaden mot ett som ligger mycket nära min arbetsplats. Men jag lyckades ta mig hela vägen hem - sista biten med buss 77 som tydligen inte ingår i strejken - utan några missöden.

Det blir troligtvis ingen av dessa belgare på midsommarafton - möjligtvis på lördag, en flaska står i alla fall i kylen.


Äntligen - en svensk ÖL-tidning!

En ny papperstidning!? Känns lite konstigt i dessa dagar där så mycket publiceras i elektroniskt format. Men visst finns det en marknad för ett renodlad öltidning på svenska - den svenska ölmarknaden växer ju så det knakar.
Bakom tidningen står ölexperten Pelle Stridh, som ju redan har en imponerande cv - Allt Om Öl (blogg och festival), restaurangen Södra Station (före detta Cafe Sylvia) i Eskilstuna, initiativtagare till och ordförande i Skandinaviska Ölskribenters förening (SÖF).

– Ett renodlat ölmagasin har saknats i tidningshyllorna trots att intresset för öl ökat explosionsartat de senaste åren. Det är hög tid att öl får det utrymme som det förtjänar, säger Pelle Stridh.

Det första numret skickas ut till prenumeranterna första veckan i juli och bör rimligtvis nå tidningsdiskarna inte allt för långt därefter. Jag bokade tidigt in mig på en årsprenumeration (4 nummer) och ser framemot många intressanta artiklar, första numret innehåller artiklar skrivna av bland andra Johan Lenner (Portersteken) och Jens Skrubbe (skrubbe.com/Pressklubben). Jag tror mig veta att en intervju med Stefan Gustavsson - Mohawk Brewing - kommer att vara med i första numret.

Länkar för ytterligare info;
På Facebook
Hemsida

tisdag 18 juni 2013

Blandade foton - del 1

Jag fotar hellre än bra och uteslutande med min mobiltelefon (Samsung Galaxy Ace, appen Camera360 för det mesta), favoritobjektet är nästan uteslutande ÖL - både hemma, utomhus och på puben.
Det blir en hel del foton som jag försöker spara och katalogisera i min mapp för ölfoton. Tänkte köra en serie inlägg med "de bästa" bilderna (kanske också några av de riktigt "dåliga"). Det kommer bli en mix av bilder - gamla, nya och säkert några "teman".

Detta första inlägg blir en mix med lite av varje;




Vill du se flera bilder från min mobil? Följ mig på Instagram  / Statigram - @alftyckeromol.

söndag 16 juni 2013

Försenad födelsedagspresent levererades på Sorbon igår!


http://www.sorbon.se/bilder/grafix/logos/sorbon_%2Cmbg1.jpg

Förra året så fyllde ett par av mina bästa vänner jämt, jag lyckades dock missa Mauds (ena halvan av paret) kalas i september - och lovade därför att jag skulle bjuda henne på ett krogbesök. Då paret bor ute på Ekerö så tyckte jag det vore trevligt att äta och dricka gott på Sorbon - som ligger strategiskt välplacerat ungefär mitt emellan våra bostäder. Givetvis fick också den andra halvan av paret - Björn - och systern Anita medfölja.
Efter många om och men så fick jag äntligen ändan ur vagnen och bokade bord till starten av Sorbons Flying Dog Tap Take-over vecka - det vill säga lördagen den 15 juni (nästan ett år efter hennes födelsedag).

Jag var som vanligt ute i god tid och anlände därför en halvtimme innan bokningstidens början, för att pelja läget och sätta blommorna i vatten, och givetvis testa en av fatölen - det blev en sådan här;
X USA Pils
Men rätt snart fick jag sällskap av mina vänner och jag gav mig själv hedersuppdraget att välja varsin öl. Till historien bör tilläggas att ingen av dessa tre vänner är någon stor öldrickare, utan föredrar generellt vin. Efter endast ett internt glasbyte så satt vi nöjda och studerade den USA-inspirerade menyn (viss skillnad i jämförelse med den som ligger på Sorbons hemsida). Björne tog en New York Bagel medans damerna delade på en korg med Nachos så tog jag in en egen - det hade nog räckt med en sådan korg vid vårt bord, för de var STORA korgar!
Björn, Maud och Anita
Lika stora som korgarna var - lika goda var de! Till varmrätten funderade Maudan på att beställa in husets "stora" Burgare - The Monster, men klokt nog så valde hon och maken en något mer normal size av Burgare, Anita valde en vegetarisk rätt medans jag tog in en Miss Piggy, till vilken jag valde att dricka en IPA från Peak Organic på flaska, resterande sällskap höll sig till Flying Dog (fat och flaska).
Miss Piggy

Maten, ölen, sällskapet, personalen och omgivningen allt var mycket bra - ja vi hade ju till och med tur med vädret, fast de förstnämnda hade ju inget att göra med tur.

Björn Party-fejjar!

Anita njuter av de svenska kaffet.
Själv drack jag - och Björne - en Gonzo till efterrätt istället för kaffe!
Maud & Anita var lite skeptiska till mitt val av "kaffe".
Jämna år plus några månader, det syns knappt!
Det är alltid lika trevligt att träffa dessa Ekerö-bor. Det visade sig att Maud och Björn hade varit i lokalen tidigare, på den tiden när det var (Pan-) Pizzeria - då bodde de några stenkast därifrån i deras första gemensamma lägenhet (för typ 5 år sedan..... ;) .

Det var 4 mätta och mycket belåtna gäster som lämnade Sorbon och begav oss hemåt i den ljumna sommarkvällen. Stort tack till personalen på Sorbon - alltid lika trevligt att bli servad av er!



lördag 15 juni 2013

Statistik från maj 2013


Tyvärr så har statistikförandet hamnat i otakt, därför har jag valt att sluta föra in uppgifter om kostnaderna för pubbesök och hur många/mycket öl jag druckit. Jag får se - men tanken är att de ska återupptas igen, dock inte juni månad.
Däremot har jag lyckats att också denna månad hålla koll på mina inköp på systemet. Här är en sammanfattning av dessa uppgifter.

Det blev "bara" 4 besök på bolaget under maj månad, sammanlagt 35 förpackningar, varav 6 stycken var burköl (4 Modus och 2 Dale's PA). Totalt drygt 14,5 liter för sammanlagt 1560 kronor, vilket motsvarar 106 kronor/liter.

fredag 14 juni 2013

RECENSION #102 - St Eriks Amber Ale


Min första recension av en öl brygd av Jessica Heidrich på St Eriks Bryggeri. Skälet till detta.kan nog åtminstone delvis tillskrivas det faktum att jag inte varit överdrivet förtjust i det jag tidigare testat av hennes brygder, med 2 undantag. Den svarta IPAn som kom i höstas och årets Påsk-DIPA – som bägge 2 var mycket angenäma. 
Denna testade jag med glädje första gången i samband med ett besök hos Galatea.

BRYGGERI; St Eriks Bryggeri
ÖL; Amber Ale
TYP; Amber Ale
NATIONALITET; Svensk
BATCH; 518
BÄST FÖRE; 2014-01-28
IBU; (medel/hög)
ALKOHOL; 4,5%
FÖRPACKNING; Flaska
VOLYM; 33cl
PRIS; 15,90 (48,20 kronor/liter)
INKÖPSSTÄLLE; Systembolaget, Passagen
INKÖPSDATUM; 2013-06-01
TESTDATUM; 2013-06-14

GLAS; Shaker, 40cl – funkar ok.


DOFT En väl tilltagen rostad maltighet men också en del kolasötma, här finns också en angenäm andel hasselnötter.
(7 av 10)

UTSEENDE Stilrent ljus och klar bärnsten, påminner en del om väl utspädd jordgubbssaft. Skummet är mjukvitt men tunt, lämnar en persienn utmed glaset insida som dock snart försvinner.
(3 av 5)
SMAK Även här har malten en framskjuten position, men här finns också antydningar till både kaffe och citrus.
(6 av 10)
 

MUNKÄNSLA Små och snabbt försvinnande bubblor, en lätt kropp men med en hyfsad kick i efterbeskan.
(3 av 5)


SAMMANFATTNING Det här är en mycket trevlig maltig öl, som säljs till ett bra pris och finns i tillsvidaresortimentet på systembolaget. Jag kommer definitivt köpa och dricka den igen!
(14 av 20)

GENOMSNITTSBETYG; 33 av 50
(3,3 av 5)

lördag 1 juni 2013

RECENSION #101 - Angry Short Man Brewery Hop-Foot 2013



Så var det dags att recensera en hembrygd igen – det var ett tag sedan – bryggaren Anders kom jag in kontakt med via det eminenta forumet på beersweden och i torsdags så fick jag 2 flaskor av honom. Just den här är särskilt intressant för min del då den är en klon av en av mina absoluta favoriter – Bigfoot.

BRYGGERI; Angry short man brewery
ÖL; Hop-Foot 2013
TYP; American Barley Wine
NATIONALITET; Svensk hembrygd
BATCH; 49
BUTELJERINGSDATUM; 2013-03-08
IBU; 97 (hög)
ALKOHOL; 10,1%
FÖRPACKNING; Flaska
VOLYM; 33cl
PRIS; Gratis, tack till Anders! (0 kronor/liter)
INKÖPSSTÄLLE; Personlig överlämning
INKÖPSDATUM; 2013-05-30
TESTDATUM; 2013-06-01

GLAS; de Molen sniffer 40cl, funkar bra.


DOFT Karamell med en sting av citrus, mycket trevligt – men ingen doftbomb!
(7 av 10)

UTSEENDE Ljus bärnsten med viss grumlighet, ett mjukvitt småbubbligt skum som står sig väl.
(3 av 5)

SMAK Det är mycket humle-kärlek i den här, men det saknas sötma som annars skulle kunna ta udden av den höga abv lite bättre. Här finns en del söta karameller men de kunde varit mycket mer.
(5 av 10)


MUNKÄNSLA En del små och snälla bubblor, ganska len till dess att beskan hugger in. Det är framför allt beskan som lämnar ett bestående intryck.
(3 av 5)


SAMMANFATTNING Som så många av hans hembryggarkamrater så var Anders rätt självkritisk i sin bedömning av Hop-Foot 2013, och jag får lov att hålla med honom – den höga alkoholhalten ges lite väl stort utrymme. Men detta är likafullt en mycket god öl, med stor förbättringspotential.
(13 av 20)


GENOMSNITTSBETYG; 31 av 50
(3,1 av 5)