SBWF2013 - Sammanfattning - del 2c - Hall I

När jag mer seriöst började undersöka ölens underbara värld så var importören/distributören Wicked Wine en av de första jag var i direktkontakt med, och jag har med glädje följt deras utveckling under åren som följt sedan den där första privatimporten av Bigfoot. Just Bigfoot fanns ju representerat i Wicked Wines monter, både i flask- och fatform, dessutom i älrdre årgångar;

2011an

Förrutom Bigfoot så fanns från Sierra Nevada även Celebration Ale - som är ok, men framför allt några riktigt bra flaskor från deras 30th Anniversary-serie - framför allt älskar jag Black Barley Wine!

I mitt tidigare inlägg om ölen i Hall I så omnämnde jag en Black Barley Wine från Mohawk (som ju ingår i WW), men då la jag inte upp något foto.

Mohawks Black Barley Wine

Camden Town ingår ju också i WWs katalog, Ink Stout tycker jag är riktigt nice.

Från danska Coisbo testade jag för första gången Manhattan Dawn och den gav mersmak.
Jag testade även en tidigare otestad från Ridgeway - Russian Imperial Stout - som var mycket trevlig.

Galatea drar till sig allt fler intressanta bryggerier och i år hade de en helt ny avdelning - Craftbeer.se - där flera tunga namn fanns med.

Bluster & Bollocks

Just Fathom var väl ingen favorit i och för sig, men Ballast Point är ett bryggeri var produkter som jag ser framemot att utforska grundligt framöver.
Summer Wine har jag testat en del från tidigare, men Bluster & Bollocks IPA var mycket trevligt första besök.

Deschuttes är ett bryggeri som är mindre väletablerat än så länge i Sverige - jag passade på att testa en av året prisvinnare - Alf tycker mycket om den här;

Obsidian Stout fr Deschuttes

Engelska Redchurch har dykt upp med jämna mellanrum på Stockholms mer välsorterade pubar, och deras Old Ford Export Stout har jag testat tidigare med stor glädje, den smakade bra på festivalen med. Harbour hade en mycket god Chocolate Vanilla Imperial Stout som var mycket trevlig. Det blev också ett återbesök hos Thornbridge Halls Heather Honey Stout, men jag blev inte fullt lika exalterad denna gång. I denna monter serverades även produkter från Evil Twin som besökte SBWF under andra helgen. Yellow Cab är ju mycket trevlig, dessutom testade jag Törst Back Room - mer kul grej än riktigt god öl;

Montern med Sigtuna och St Eriks såg ut nästan exakt som förra året, men innehållet hade förstärkts med några av årets riktiga höjdare. Det var ju premiär för Emil Lindéns Bourbon Stout och även om det första smakprovet inte funkade fullt ut så föll alla bitar på plats senare - mycket god öl som släpps på bolaget den 1 november.

Winter IPA Organic i glaset

Här testade jag även Sigtunas Winter IPA Organic, inte fullt lika spännande smakmässigt men en stabil julöl som får extra cred för ekologin! Givetvis kunde jag inte låta bli att återigen testa deras Red IPA, även den en skön IPA som inte skaver någonstans.
Hos Jessica Heidrich så fanns det flera goda skäl att stanna till och provsmaka de godsaker hon hade tagit med sig. Summer Wit Ingefära testade jag i somras i brygghuset - den smakar fortfarande lika bra, trots att sommaren är över. Jul Ale var en ok julöl, medan St Eriks Barley Wine smakade mycket bra.
Men här fanns ju också den ölen som jag sett mest framemot att få testa på årets SBWF, tillika den öl som också bäst lyckades uppfylla mina högt ställda förväntningar, i detta fall - Imperial Raspberry Stout - så lyckades den till och med överträffa förväntningarna. Det är en samarbetsöl mellan St Eriks och Thornbridge Hall, brygd i England. Den släpptes på systembolaget den 1 oktober, det kan fortfarande finnas några ströflaskor kvar på några butiker - det är definitivt värt att söka och köpa!

Årets Bästa Öl på SBWF

I Galateas långa disk blev det bara två provsmakningar, men jag fick en kort pratstund med Marc Rauschman från Braufactum och ett smakprov av hans Darkon Schwarzbier, bägge två var trevliga nya bekantskaper;

Darkon o Marc

Utöver den så blev det bara ett smakprov av gamla favoriten Spitfire från Sheherd Neame, som jag avnjöt i sällskap med Master Brewer Stewart Main.

Därmed får jag nog anse min genomgång av de öl jag drack under festivalen som avslutad, jag är rätt säker på att jag glömt en eller två öl (inga foton), men 99% av de ölen jag drack är minst med!

I nästa del i sammanfattningsserien - del 2d - så blir det annan dryck än öl!

SBWF2013 - Sammanfattning - del 2b - Ölen i Hall I

I Hall I fanns de riktiga supertungviktarna! Och jag börjar med en av de största - Brill & Co, en monter som ju är svår att missa där där de står strategiskt precis innanför första dörren. Förra året så var den disken alltid välfylld med besökare, men i år tycker jag att det varit lättare att ta sig fram. Här drack jag för första gången på 2 år Neither, denna gång brygd hos engelska Siren - den är fortfarande mycket trevlig! Testade också Sound Wave och Liquid Mistress från samma bryggeri, även dessa var klart godkända. Från Mikkeller blev det både K:rlek Höst/Vinter och Drinkin the sun (0,3%), framför allt den sistnämnda var mycket intressant. Från Nögne Ö blev det bara ett smakprov - Two Captains, den var väl sådär. Inte heller Port Brewings Wipe Out IPA funkade särskilt bra för mig. Här fanns ju också Omnipollos Bacchanale som jag nu testade på fat - jag gillar den, inte helt otippat så funkade även Nebuchadnezzar. I år lyckades jag dessutom få mig ett smakprov av Spedway Stout från Alesmith - allt jag säger är ÄNTLIGEN! Jag avslutade årets festival hos Brill - jag och systersonen delade på Mikkellers Big Worst Barley Wine Cognac och I've seen bigger than yours från To Öl - en rätt lagom avslutning.

Carlsberg Sweden hade ju några riktigt tunga pjäser i sin monter, bland annat så stod Garrett Oliver bakom disken och serverade öl vid flera tillfällen. Men också ölmässigt fanns här en del intressanta och bra grejer. Nya Carnegiebryggeriet kör enligt uppgift igång bryggningen i november, men till festivalen hade det skickat en "Prototyp" (som nog var brygd i USA om jag förstod rätt).

Mitt första smakprov gav inte några djupare indikationer på vad som komma skall, men den smakade bra. Strax innan jag skulle in på Master Class med Garrett så fick jag för mig att jag skulle testa Black Ops från Brooklyn, det blev dessutom ett ganska "stort" smakprov - men vad gör det när det smakar så bra! Testade senare också Monster Ale, och den är ju på intet sätt dålig! Jag testade även festivalens bästa öl - enligt juryn - Carnegie 175 års Jubileumsporter - den är ju rätt ok, dock inte Best in Show enligt mig. Guinness ingår ju i Carlsberg Swedens sortiment och i deras monter passade jag på att testa Surgern (nya burken utan patron), den funkade jag minst lika bra som patronburken.

The Surge is on, nästan klar - A pint of Guinness!

Hos Oppigård så serverade Björn mig en Winter Ale 2013 - lika stabil som förra året, i CAP-montern blev det en Black Celebration - en bra öl. Hos Brewery International testade jag Original Stout från det Walesiska bryggeriet Brains - mycket trevligt första besök hos detta bryggeri. I samma monter testade jag även Ugly Ducks Amarillo & Citra IPA - också den mycket trevlig. Vid Great Brands monter blev det en High Wire från Magic Rock, Steel Toe Stout från Ska, Milk Stout från Left Hand och givetvis ett smakprov av North Coasts 20th Anniversary Ale. Hos Brewers Associates var det trångt mest hela tiden, men jag lyckades få tag på smakprov av 90 Minutes IPA från Dogfish Head - en premiär för min del, jag vill testa igen! Tvärtom får jag dock lov att säga om Double Jack från Firestone, också första gången - men den gav ingen som helst mersmak (öppnad/gammal flaska?). Hos Nils Oscars testade jag endast deras Kalasjulöl, den var inte mer än ok.

Förra året så hade Nynäshamn min absoluta favorit öl i sin monter, ingen av ölen i deras uppställning i år nådde riktigt upp till samma klass som Dundermörker, men nya Skatkobben är ju väldigt trevlig, medans Stenstrands Sommar Ale kändes något trött efter den långa sommaren. Medan Smörpundets Porter och Brännskär Brown Ale testade med godkänt resultat. Den utställare som var den mest positiva överraskningen för mig var onekligen nykomlingen Beer Enthusiasts, dels för att de har en rad mycket intressanta bryggerier men också för upplägget i montern - mycket snygg och informativt. Train Station har ju glatt mig med några bra öl, bland annat en mycket bra folkale, Groundbreaker var tidigare otestad för mig - men den gav inte allt för många pluspoäng hos mig. Öl från engelska St Austell och Hook Norton testade jag igen. Finska bryggeriet Malmgården/Huvilla testade jag en del av tidigare i år, men Huvila X Porter på fat var inget kärt återseende. När jag testade den mot Danska Midtfyns  X Porter som vann dansken en överlägsen promenadseger. Jag gillar även Rough Snuf från Midtfyn. Hornbeer har jag stor glädje testat tidigare Hophorn, här blev några kära återseende och test av Fundamental Hophorn som var ok. Lägg därtill en ny potentiell favorit i GULD-vinnaren Happy Hoppy Viking.

Danska Braustein testade jag en Barley Wine hos förra året, den var inte med i år. Istället hade de en Winter Bock som var rätt ok, men jag gillade deras Stout och Brown Ale bättre. Det faktum att alla deras öl är ekologiska gör ju inte saken sämre. I Cask Swedens montern drack jag min ända öl som inte kom från västvärlden - Teikoku IPA från Japanska Baird Brewing - om den tycker Alf! En Jack Hammer fick fungera som middagsöl, plus test på Electric India och återtest på Mette-Maarit - ingendera skapar några stora lyckokänslor hos mig. Hantverksbryggeriet hade en ok uppsättning öl, jag gillade verkligen Narren men lättölen funkade inte alls för min del.

TOMP hade en bra monter i år (också) med en del riktigt kul grejer, jag började med ett svenskt favoritbryggeri - Golden Ale från Skebo, ligger på lagoma 4,5% och är en rätt typisk Skebo-öl - dvs god. Black Scotish Stout från Belhaven hade en riktigt snygg tap-lapp, men smaken var inte fullt lika välutvecklad. Dessutom testade jag Classic American IPA från Napa Smith, men den var inte alls lika god som övriga produkter jag testat från dem. I denna monter erbjöds ju även en 5-flaskors Chimay-paralell-test - mer om den i annan del av sammanfattningen.

Som jag nämnt i tidigar inlägg, både inför och sammanfattning så hade Monks en rätt rejäl uppställning av sköna fatöl i sin monter. Men jag vet inte om jag blev så överväldigad av alla kranar eller de höga abv-erna, det blev bara några få test där för min del. Alive & Kicking IPA och Open & Bloot IIPA från de Molen var riktigt trevliga men Wild Turkey-versionen av deras Hel & Verdoemenis gav inget extra för min del. Från Three Muskteteers så blev det två olika Troubadour - Magma och Blonde som bägge två var ok.

Jag går vidare ner till den sista delen stora hallen, där det var ett tydligt sydligt tema, här stod ju bland andra Malmö Brygghus - som jag inte kom mig för att testa något ifrån. Hos Södra Maltfabriken blev det bara ett smakprov och det blev ett av festivalens riktiga bottennapp - Hop Lager, var en av få smakprov som åkte ganska omgående ner i vasken. Hos Mohawk hade det skett en drastiskt utseendemässig förändring;

No more Mr Mohawk!?

När jag väl kommit över chocken, så testade jag hans samarbetsöl med Brekeriet - Collab á Trois Brett IPA, som var en mycket angenäm öl. Det blev också ett smakprov av Hardkår, som var ok. Men bäst i Mohawk-montern var ändå Small Batch-versionen Black Barley Wine, den vill jag gärna se i större skala! En bit bort stod bröderna Ek och de såg ut precis som vanligt. Jag lovade ju inför festivalen att jag skulle ge Brekeriet Cassis en sista chans och det blev just en sista. Däremot så gillar jag deras Brettporter. Här testades också en del alternativa drycker, men mer om det i del 2d.

Sista chansen!

I den långa Elixir-montern fanns det framför allt två bryggerier som jag såg framemot. Inför festivalen fanns inga listor som antydde att Gudeloes skulle finnas med i Djaevlebrygs del av montern - men nog fanns den där! Det blev ett mycket kärt återsmakandes - så pass att jag aldrig kom mig för att testa några av deras övriga brygder. Men jag köpte en T-shirt!

Förra året så köpte jag en Gluttony-T-shirt hos Amager, i år försökte jag köpa en Lust-tröja, men de hade ingen i min storlek..... Ölmässigt så blev det dubbelt så många smakprov - testade denna collaboration för första gången - och även om det "bara" var de sista dropparna ur flaskan så lämnade den ett gott första intryck.

Hos Amager fanns även den ocensurerade versionen av Kåååd, men ölen är inte alls lika häftig som namnet/etiketten - knappt godkänd.

Nu börjar jag närma mig slutet av min dryckeslista, men det är två stora utställare kvar att redovisa, jag väljer därför att återigen avbryta och fortsätta i ett nytt inlägg.

SBWF2013 - Sammanfattning - del 2a - Ölen

Jag ska börja med att uttrycka min förvåning över att min jättefavorit bland ölen på årets festival lämnade densamma utan att ens få en nominering! Det finns ett stort antal olika kategorier i tävlingssektionen av SBWF och sammanlagt så deltog nästan 1600 olika öl.

Min tanke var att jag första dagen skulle ta det rätt lungt, mest gå runt och kolla läget och försöka lära mig att hitta i myllret av utställare. Jag lyckades ta till mig 2 stycken olika provarglas, whiskyprovarglaset användes rätt ofta som ölprovarglas.

Istället för som förra året gå igenom vad jag drack dag för dag, så väljer här att skriva om var jag drack ölen - jag börjar med årets nya del - CUISINEN. Där serverades en brunsch för pressfolket första torsdagen och där drack jag också min första festivalöl. Det blev en tjeck från Ängö till buffén, senare testades även Kalla Tider, en eklagrad mörk lager som var trevlig. Min första test av CPA - aka CP-ölen, som ju har en tanke i sitt skapande mer än bara öl, men även om jag bortser från bortser från detta så är det ändå en riktigt bra öl - jag hoppas att den snart kommer också till oss i Stockholm.

Debutbesöket hos Adelsö gav också det en del mersmak. Redemption Ale, en folköl från nykomlingen som även hade den intressanta Red House Ale. Nääs bör vara ett av landets allra färskaste bryggerier men de hade med sig öl både på flaska och fat, deras engelsk IPA (flaska) var helt ok. Flying Brewery var en kul överraskning förra året, men inget av det jag testade i år var fullt lika spännande. Luke & Coco Ale var rät trist, medans Märzen var ok. Jeffrey Browns bryggeri South Plains har jag ju testat en del från tidigare med viss framgång, Hoptimus Delirium var en mycket trevlig ny bekantskap. Mina tidigare test av Eskilstuna Ölkulturs produkter har inte varit enbart positiva. I år hade det med sig sin 10-årsjubileums Barley Wine, men den var inget som fick mig att jubla. Dessutom hade dom Södvik Säsong, Jens Skrubbes projekt som jag tidigare testat - men detta var första gången på fat och jag gillar Skrubbe! På min sista dag så fick jag ett smakprov av Green Towers nya brygd - Thirst Quencher, upphälld av bryggaren själv. Ölen gav definitivt mig skäl att söka efter hans produkter framledes. Detsamma kan inte sägas om Carlskronas Lager, som var en av festivalen minst lyckade smakprov...

Ny bekantskap hos Belgoklubben

Uppe i Hall II så fanns det flera riktigt avskräckande exempel på vad som kan erbjudas i ölväg i dagens Sverige, men också en mina nya festivalfavoriter! Att Belgoklubben skulle vara ett självklart utflyktsmål under mässan kom ju inte som någon överraskning, men här fanns så mycket kärlek och glädje samlad på liten yta att jag lätt glömde bort allt det otäcka runt omkring. Det faktum att här också serverades många riktigt spännande öl gjorde ju bara saken ändå bättre. Fantome, Enfant Terrible, Malheur och ovan porträtterade - var alla nya upplevelser för min del. Lägg därtill ett smakprov ur en flaska Iris från Cantillon!

Hos Maltimportören.se så testade jag 2 stycken närbesläktade öl, som ändå var extremt olika. Tjeckiska Cesu hade en rätt otrevlig doft men smakade ändå rätt ok, däremot så var flaskan med Solna Lager bland det absolut tristaste jag någonsin testat, den fick Ramlösa Naturell att framstå som en smakbomb! Hos Krusovice testade jag både deras mörka och ljusa lager (ur stora festivalglaset), de gjorde inte ont någonstans men lämnade inte heller något som helst avtryck. Borta hos AST Wine testade jag aldrig Armageddon, men jag vet att jag drack något från deras fat, som inte smakade illa men inte heller särskilt bra.....

Jag bryter detta inlägg om ölen här, i del 2b fyller jag på med dryckerna i Hall I och i del 2c så får ni en genomgång av de övriga drycker jag testade under festivalen.

SBWF2013 - Sammanfattning - del 1 - Utställarna

Min sammanfattning av årets festival tänker jag lägga upp på ett lite annorlunda sätt än jag gjorde förra året. Som det ser ut nu blir det en serie om minst 8 inlägg med olika teman. Det första temat handlar om utställarna.
Jag hade på känn att årets festival skulle bli något utöver det jag tidigare upplevt i festivalsammanhang och faktum är att den känslan visade sig vara lite grand i underkant.
Bland det som inverkade mest på min känsla inför SBWF2013 var den växande listan av spännande utställare.

I min serie "Inför festivalen" hann jag inte gå igenom alla "mina utställare", delvis beroende på några utställare var rätt sena med att lägga upp sin info. Men framför allt att det sista vecka dök upp ett antal trevliga öl-events som jag inte kunde motstå frestelsen att besöka istället för att sitta hemma och blogga. Att min internetuppkoppling brann upp tisdagen den 24e (den återkom inte förrän efter 10 dagar) hjälpte ju inte direkt till heller. De utställare jag framför allt saknade i min serie var Elixir Wine, Carlsberg och Great Brands.

Elixir Wine har ju en stark uppställning av danska bryggerier, jag tänker framför allt på Amager och Djaevlebryg - och bägge dessa fanns väl representerade i deras långa monter.
Carlsberg är ju inte normalt sett ett bryggeri som jag stödjer allt för starkt, men deras svenska underavdelningen sköter ju importen av Brooklyn Brewerys produkter till Sverige och är ju dessutom inblandade i Brooklyns samarbetsprojekt med Carnegie - det Nya Carnegie-bryggeriet som kör igång under hösten i Hammarby Sjöstad. Att det dessutom lyckats locka hit Garrett Oliver gjorde ju inte saken sämre.
Great Brands tillsammans med Oliver Twist och Brewers Association hade ett liknande upplägg som förra året. En centralt (mitt framför stora scenen) placerad GB-bar och en lång och välbesökt BA/OT-monter en bit därifrån.

I Hall I så var som om att tiden stått stilla sedan de stängde förra året, i alla fall i "möbleringen". Brill & Co hade sin monter strategiskt placerad direkt till vänster vid första dörren in i hallen - och även om Pierre gick på kryckor så flödade det goda Brill-ölet rätt obehindrat. Mittemot stod Nynäshamn och lite längre bort till vänster stod Björn Falkeström och snackade Oppigårds. Lite djupare in i gyttret fanns även i år ett jättefat från Pilsner Urquell - ofiltrerad detta år!

En Brutal avspegling av verkligheten i Urquells stora fat.

En bit bort utmed högra långväggen intill stora scenen stod Monks monter med en extremt välfylld fatöl-samling, med lika extremt hög potential för att servera några av festivalens absolut bästa öl - de Molen var ju väl representerade. Vid Galatea-rakan så hade det hänt en liten negativ förändring och en stor positiv. Brewers Corner hade tyvärr försvunnit men i gengäld  hade deras nya satsning - Craftbeer - fått en egen monter precis bakom (rygg mot rygg) Sigtuna/St Eriks. Vid St Eriks hörna så serverade bryggmästare Jessica Heidrich festivalens godaste öl - men mer om den i del 2. Om jag därifrån lyckades tränga mig igenom det kompakta myllret framför BA-montern så hittade jag även i år kompisarna i Wicked Wines första-monter, de hade även i år en liten monter precis bredvid, men det var inte Duff som såldes där i år..... Längst ner i hallen så stod fortfarande Södra Maltfabriken, Malmö Brygghus, Mohawk, Brekeriet och givetvis hela Elixir gänget. Nykomlingen i gänget CAP, som sprängt sig in mellan en stubbad Stefan Gustafsson och Bröderna Ek, lyckades ju från sin position kamma hem en guldmedalj och några silver.

På övervåning i Hall II så fanns egentligen bara en intressant renodlad ölutställare, men det var ju gengäld en desto mer spännande utställare. Belgoklubbens monter var granne med Krusovice - som sålde "Det perfekta glaset" (jag köpte ett ex till polarn) och Mariestads Continental-Lounge. Sällskapet kunde ju ha varit roligare, men det var ändå rätt många som hittade dit. Det var extra trevligt att träffa Henrik och Björn, eldsjälarna bakom klubben, och sista fredagen dök ju till och med maestro Skrubbe upp och förgyllde tillvaron i montern. Bland övriga utställare fanns bland annat maltimportören.se som tyvärr serverade mig en av festivalens allra sämsta öl, men också en rätt ok tjeck. Brands for Fans försökte kränga hårdrocksöl, Newcastle Brown Ale hade sin bardisk bakom galler (!?), Spiegelau sålde sina tasting kits och AST-wine som bland annat serverade världens starkast öl - Armageddon - något som ledde till en del diskussioner. Lägg därtill en mängd olika starksprits-, vin- och mjödmontrar. På detta våningsplan spenderade jag väldigt lite tid......
På undervåning fanns en av nyheterna för årets festival, lokalen användes förra året som "matsal", men nu huserade några av alla nya (plus South Plains och Eskilstunas Ölkultur) svenska mikrobryggerier i denna sal som döpts till "Cuisinen". CP-ölen, Grythyttan, Adelsö, Nääs, Flying Brewery och Ängö kunde dra fördel av det faktum att här fanns både bord och stolar där folk kunde sätta sig, snacka och dricka god öl.  Här fanns förutom nämnda bryggerier också representation från web-shopen Sejdelshopen, tidningen c/o Hops, boken Mikrorebeller (några dagar i alla fall) och fotouställlningen "....med fokus på hantverksöl", av och delvis i närvaro av bloggarkollegan/fotografen Robert Helberg med fru.

Fotat av Robert Helberg/Helbergs Humle

Åter till Hall I och en av årets positiva överraskningar, längst upp till höger så fanns en lång bardisk med många fatölskranar och en del spännande flaskor. Beer Enthusiast Sweden ingår i importören AMKA och jag hade tidigare i år möjlighet att testa delar av deras spännande ölkatalog. En bra mix av öl från Sverige, England, Tjeckien, Belgien, Danmark och Norge. Här spenderade jag en del tid, bland annat under ledning av den sympatiske bloggarkollegan Jonas H Andersson (pilsner.nu). Här hamnade också en av året guldmedaljer, mycket välförtjänt tycker jag - men mer om det i del 2.

Även i Hall I figurerade en hel del starkspritsmontrar, men här var det endast Whisky (vad jag såg och testade i alla fall).

Del 2 kommer att handla lite mer om ölen jag drack och innehålla lite mer foton.

Lunch på Pubologi med Bayerskt öl-tema

För några veckor sedan fick jag en inbjudan till en ölprovning med anledning av den kommande releasen av ytterligare ett mixpack. Importören Wineagency tog redan förra året in en låda med mixade tyska öl - då köpte jag inte någon låda. Men nu när jag fått testa de 6 flaskorna som ingår i paketet så är jag faktiskt rätt sugen på att köpa en låda - 6 flaskor för totalt 99 kronor.

Värden för lunchen var Peter Gabriel som är distributör för de 6 bryggerierna och hans förtjusande dotter Janina - bägge två iklädda traditionella bayerska nationaldräkter.

Sex öl var det som skrivet, 3 stycken ljusa, en mörk och 2 nästan svarta. Till detta serverades en 3-rätters lunch av det lyxigare slaget.

Förrätt

 

Varmrätt

Tartar på hängmörad biff, grillad lökmajonnäs samt friterad ostronskivling. Mycket välsmakande - inte minst ostronskivlingen. Till förrätten serverades 3 ljusa öl, framför allt gillade jag ölen från Müllerbräu.

Stekt lammsadel och lammhjärta, jordärtskockskräm, svartkål och riven anklever. Detta var bland det godasta jag ätit - i alla fall till vardagslunch. Bara svartkålen fick mig att gå i spinn. Till varmrätten fick vi dricka de 2 mörka ölen.

Rabiola tres latte (ost gjord på get-, får- och komjölk), tryffelhonung samt stekt kavring. Inte riktigt min grej, osten smakade lite för mycket "filmjölk" och kavringen var lite väl "knaperstekt", men tryffelhonungen var väldigt delikat. Till detta serverades en doppelbock från Karamelit (den tyska versionen), en mycket passande dryck.

Detta välmixade 6-pack finns nu tillgängligt på systembolaget. och är i min mening mycket prisvärt.

Detta var mitt premiärbesök på Pubologi - en långsmal lokal med rätt mysig atmosfär och en del udda inslag i interiören (positiv mening).
Bra utbud av öl just idag, de har ett antal fatölskranar vars innehåll byts med jämna mellanrum. Dock är priserna rätt väl tilltagna.

6 öl

SBWF2013 - Day 1 - A meeting and a Master Class with Master Brewer Stewart Main

OBS! Detta inlägg är skrivet på engelska.


Stewart and Alf in 2012

I knew that the Master Brewer from Shepherd Neame - Stewart Main - was coming to Stockholm Beer & Whisky Festival this year (just as he did in 2012). I've made some initial contacts with Dan at the Swedish importer Galatea to ensure that I'd be able to have some 1on1-time with Mr Main during his visit at the festival. During the early afternoon of the first Thursday I "bumped" in to him - at the Galatea-neighbourhood of the mess hall. He was more than pleased to sit down with me and answer a couple of questions.

A tap-sample of my old favourite - SPITFIRE

We managed to find a table and a couple of chairs out in the "corridor", less noisy and more oxygen. Accompanying Mr Main was Chris Hole - assistant export manager of Shepherd Neame.

I had prepared 5 questions - but as always, for every question there is at least one follow up.

I began by asking him about his background - I had done some "research" prior to our meeting, but I haven’t really found anything much about Mr Main.

He started in the brewery-business 41 years ago in Edinburgh, Scotland. Moved to England in the mid-eighties and finally started working as the master brewer for Shepherd Neame eight years ago.

The fact that I used to love one particular beer from the brewery was one of my reasons for wanting to speak to Mr Main. And one of my questions regarded that specific beer - Spitfire. The beer was first brewed in 1990 in memory of the Battle of Britain that was fought in the sky over Britain during the Second World War. I asked about whether the recipe had any connections to beers that the people of Britain would have had drank during that specific time-period - 1940. Even though Spitfire is a ”traditional" English bitter ale it doesn't have any direct connections to any beer brewed in the 40s. The only beers from Shepherd Neame with that kind of historical recipes are the ones brewed within the "Classic Collection-series".

My next question was regarding something that is - outside of beer - one of my main interests, environment! During my research I've found some very interesting information on the breweries homepage regarding their work on sustainability. The brewery has a major commitment to making their whole organization as environmentally friendly as possible. Their barley and hops are grown within a mile of the brewery. But not just directly in the brewery - the transport of their products and employees (free bicycles are offered). The vast number of pubs are everybody are expected to follow a number of rules regarding organic and/or locally produced food. All tea and coffee served in their pubs are fair trade-products. The only organic beer brewed under the Shepherd Neame-label is Whistable Bay Organic Ale.

Is Shepherd Neame a Craft brewery? They are not a "big" brewery per se; they work on a somewhat small scale. Stewart seems to enjoy the booming beer and brewery-scene in Britain – but no direct collaboration are planned. They can handle both big and small batches by themselves, and do some contract-brewing for Samuel Adams and Asahi.

What about the future? Any new Beer in the CC-series coming up? One very exciting beer is in the making!
Since my talk with Mr Main I've learned more about this very interesting exciting project. Mr Main has been spending some time with my favourite Swedish brewer - Emil Lindén - at Sigtuna Brygghus. Making an English style Barley Wine, finishing of around 10+% abv. This will make it not only the first beer Shepherd Neame has brewed away from its own site but also the strongest. Further info on this project is available at beersweden.se

Alf and Stewart - sitting at the table in 2013.

Some of this did not occur during the specific interview; more information was acquired during the Shepherd Neame Master Class led by Stewart Main later that same evening. Sadly I didn’t take any pictures during this master class. Mr Main is a very energetic speaker and also very passionate about the subject of beer. He speaks rapidly with his distinct Scottish accent, with a great sense of humour. He led a group of 9 curious listeners through the testing of 4 bottled beers from Shepherd Neame - Whistable Bay Organic Ale, Bishops Finger, IPA and Double Stout. The last two is in the Classic Collection-series. I've tried all of the previously and the IPA and the Double Stout is very nice.

The Day after Galatea had arranged for a little Shepherd Neame-event – hosted by Stewart Main - at one of many new pubs in Stockholm - Bishops Arms in Gamla Stan (Old Town). During this event I got to try a new brew from Shepherd Neame – Whistable Bay Blonde – I’d like to try some more of that one – very nice. I even tried a full pub-pint of Spitfire - haven't done that for quiet some time. I don't know if it was the good company or just me - but it tasted awesome!

Whistable Bay Blonde

 

A pint of Spitfire!

Det perfekta ölglaset!

bild lånad från brewery.se

Det tjeckiska bryggeriet Krusovice har i samarbete med småländska Skrufs Glasbruk och designern Karin Elvy tagit fram vad de kallar "Det perfekta glaset".

Det perfekta ölglaset, eller?

Jag fick häromveckan ett mail med ett erbjudande om att få ett sådant glas, som endast har tillverkats i knappt 1600 exemplar.

Utdrag ur pressmeddelande; Resultatet är ett blyfritt kristallglas blåst i gjutform, med stabil, kort konisk fot och en kupa som rymmer 0,4 liter. Kupans form går från från konvex till konkav för att ge aromerna utrymme att blandas i botten och bevaras i skumkronan.“Det perfekta glaset” har tagits fram i en begränsad upplaga om 1581 glas - år 1581 grundande nämligen Kung Rudolf II besökte bryggeriet i staden Krušovice för första gången. Det första glaset blåstes av Kent Elm själv den 22 augusti. Glasen går att köpa i Krušovices monter på Stockholm Beer & Whisky Festival (26-28 september och 3-5 oktober) och från och med den 1 oktober via en webbshop på detperfektaglaset.se, så långt lagret räcker. Cirkapriset är 200 kr.

Bild lånad från pressmeddelande

Då jag är intresserad av glas i allmänhet och ölglas i synnerhet så hoppade jag givetvis på erbjudandet omgående. Redan nästa dag fick jag glaset plus en flaska utav Krusovice Imperial ljus lager, levererat till mig. Det dröjde dock några dagar innan jag kom mig för att testa ölen i glaset, men här tänker jag försöka sammanställa mina tankar omkring glaset.

Glaset är mycket vackert och med ett litet undantag (enligt mina normer) välformat för ändamålet. Lite stort möjligtvis men det känns aldrig klumpigt utan ligger väldigt bra i handen. Den vinklade glaskanten är något som jag lärt mig att uppskatta i andra glas, här funkar det utmärkt. I glaset kan jag hälla drygt 50cl vätska, företrädesvis öl av märket Krusovice givetvis!
Det enda i själva designen som jag har synpunkter på är formen på botten, som är lätt V-formad - vilket inte är helt ultimat, tror jag i alla fall.

Hur smakar det då att dricka ur glaset? Jag är nu ingen stor älskare av tjeckisk öl och har dessutom bara testat det en gång - då med just en sådan öl. Den vinklade kanten bör ha en positiv inverkan på doftspridningen, även om just denna öl inte har någon markerad doft. Nu var väl inte testförhållandena de bästa då jag satt utomhus i rätt kallt - men vindstilla - väder.

Under första dagen av SBWF2013 så besökte jag Krusovices monter (i Hall II, mitt emot Mariestad) och fick då en kort pratstund med designern.

Glasdesigner Karin Elvy i Krusovices monter i Nacka

Sammanfatting - det perfekta (öl)glaset är estetiskt, användarvänligt och funktionellt för sitt ändamål. Jag säger inte att det är perfekt, men det verkar funka - även för mig!