En "Vit" vecka!

Har bestämt mig för att köra en “Vit vecka”! Det har varit en ganska ölintensiv period de senaste veckorna och kroppen behöver vila. Detta kommer troligtvis innebära färre inlägg på bloggen och i forumet. Men något ska jag väl kunna hitta att skriva om utan min musa – ölen!

Tänkte skriva något om problematiken kring ”Dagen efter kvällen före” (ni vet, typ Roffe Bengtssons klassiska monolog) – aka - Bakfyllan.

På äldre dar har jag blivit duktigare på att undvika de värsta betongkepsarna, men resan dit har innehållit en del djupdykningarna ner i Ågrens mörkaste källarrum.

Följande lilla berättelse är inte en beskrivning av en verklig händelse, utan en sammanslagning av flera separata händelser, som mer eller mindre har inträffat eller åtminstone kunde ha gjort det. 

Har tagit mig vissa litterära friheter och förstärkt det hela något snäpp.

Varning utfärdas till känsliga läsare – berättelsen innehåller ganska magstarka beskrivningar;

Vaknar i hallen, med delar av dina ytterkläder fortfarande på och delar av övrig klädsel av. Ytterdörren är säkerligen olåst (kanske till och med ej stängd) och nycklarna sitter troligtvis kvar på utsidan. Strategiskt placerad alldeles intill ditt nyvakna ansikte finns en torr pöl av stuvade morötter, inte otänkbart att samma sörja kan finnas spridd på delar av ansikte och klädsel.

Av innehållet i din plånbok att döma så har du åkt taxi från t-banan hela vägen hem (50 meter) och resan har tydligen kostat närmare 700 kronor – plus kostnaderna som chauffören kommer att låta dig bekosta för klädseltvätten av baksätet av hans bil (återigen stuvade morötter).

Förutom stelheten – som inte bara beror på det faktum att du sovit på hallgolvet – i kroppen så blir du snart varse att ett gäng ilskna plåtslagare har bosatt sig i ditt huvud där de ivrigt övar på sin yrkesskicklighet. De delar detta trånga utrymme med en tysk mässingsorkester som spelar extremt högt och falskt. Lägg därtill betongkepsen, vars hattband är minst 2 storlekar mindre än det borde vara, som skaver från utsidan. 

I munnen känns som att ett halvdussin välgödda kloakråttor har frotterat sig med din tunga och lämnat mängder av päls och doft kvar, på sin väg ner i din mage. Där de nu har våldsamt Rave-party, något som orsakar svårartade yrsel med efterföljande balansproblem och än mer illamående.

Du spenderar några minuter med att försöka få ordning på det mest akuta problematiken, men att stänga och låsa dörren får vänta tills du uppsökt toaletten för att lämna av de sista stuvade morötterna. Sedan av med ytterkläder, in i duschen och bli lite uppfriskad. 

Halva dagen går åt till att någorlunda ställa i ordning den oreda du orsakat några timmar tidigare, trots att du fortfarande ”Mår som du förtjänar”.

Vad har jag då på äldre dar gjort för att undvika denna typ av katastrof-bakis-sessioner? Det viktigaste är att jag inte dricker lika intensivt längre och att jag inte primärt dricker för fyllans skull (något jag till viss del gjorde under en period) eller ”Super tills jag Stupar”.

En lösning som jag ganska tidigt tog till mig av att försöka avsluta kvällen med att dricka en hel del vatten. En annan version på den lösningen är att redan under kvällen ta några vattenpauser. 

Nu för tiden dricker jag ju dessutom mest fina och dyra öl – det går ju inte att ”slösa” bort dessa på sanslöst supande, utan njutningsfullt drickande. Numer pallar jag inte heller lika mycket, blir rätt blarig på några flaskor öl och somnar inte sällan med gamnacke framför TV-deckaren, redan vid 21.00-snåret.  

Som min gamla lumparkompis Lingon brukade säga ”Man är ju inte 20 längre!”.