måndag 15 april 2019

Alf besöker - två stycken fredagspremiärer, ECHO och Dankos nya Tripel.

I slutet av förra veckan var jag rätt nerkörd i pollenträsket, näsan ömsom rann och ömsom tvärstoppade, mot lite bättre vetande så beslöt jag ända att genomföra min planerade After Work-utflykt.
Promenaden utmed Stadsgårdskajen, från Slussen, var både solig och blåsig. När jag anlände till Fotografiska så var jag där i hyfsat god tid, femton minuter innan är mindre än jag brukar tillåta. Väl framme i kassan så verkade inte personalen vara helt insatta i evenemanget som snart skulle starta uppe i restaurangen på plan två av museet. Till slut så hittades en lista, och mitt namn fanns med på densamma och jag tog gladeligen hissen upp för de två trapporna. När jag steg ur hissen så var lokalen redan fylld av folk som påbörjat testandet av dagens nyhet.
ECHO, samarbetsölen mellan Nya Carnegiebryggeriet och Fotografiskas restaurang.

Jag skrev ju en blänkare om detta evenemang redan förra veckan, där finns lite mer bakgrundsfakta om ölen.


Kall öl!


Det flesta besökarna i lokalen hade redan fått en flaska, och halsade glatt direkt ur densamma. Jag valde dock att hälla upp den välkylda drycken i ett glas, innan jag tog sikte mot ett soffbord bredvid baren. Där fanns även smakprov en annan del av detta projekt, brödet bakats av draven från bryggningen och vars (eventuella) brödkanter blir ny ölingrediens inom en snar framtid.

Öl och Bröd!
Ganska snart dök en före detta kollega upp, Axel och jag har lärt känna varandra mycket bättre i ölvärlden än vi någonsin gjorde när vi jobbade samma firma (nästan i alla fall). Att vi träffas i anslutning till NCB-events faller sig rätt naturligt då han har ekonomiska intressen i bryggeriet.
Axel (till höger)

Efter ett tag dök Margita, PR- och Informationschef på Fotografiska upp och hälsade. Även bryggaren Chris från NCB anslöt, och till slut kvällens andra huvudperson Paul Svensson.
Paul och Chris

Vad tycker jag om ölen? Lite osäker på hur mycket min allergiska näsa inverkade negativt, men jag tycker inte den är någon jättegod öl. Det ska vara en belgisk Blonde och utseendet stämmer in på den stilen, men jag förväntar mig lite mer Belgien i den också. Även om jag låter temperaturen på drycken stiga några grader så ökar inte min kärlek, åtminstone inte hela vägen.



Det är en brödig ljus ale, lättdrycken och snygg men lite för harmlös.
Återigen en öl där sammanhanget nästan är lika viktigt som själva drycken.

Är den bäst före 11 augusti eller 8 november?


Efter att ha testat några flaskor så insåg jag att det var dags att vandra vidare, mot nästa premiär även den med Belgiska undertoner. På Bryggeri Munkbron Brasserie & Bar.
Namnet på denna öl är Qvarnens Projekt Danko Beer Tripel.

Tomas Danko och Svante Eriksson bryggde denna Trippel tillsammans med Robert Lagergren på Qvarnens Brygghus. Jag var ju inte tokkär i den trippel som Danko Beer bryggde tillsammans med Jens Skrubbe, jag hoppades att Roberts positiva inverkan skulle göra att denna belgare föll mig bättre i smaken. Inte för Qvarnen är mest kända just för sina goda öl i de belgiska stilarna.

Här ligger abv-nålen och darrar på hela 8.5%, dock utan att det stör alls. Däremot så drabbas nog denna öl än mer än de tidigare provexemplaren av min sviktande välmående och trötthet. Medan jag smuttar på den går jag runt och njuter av omgivningarna, hälsar på både bryggare och personal. Tomas och Svante är givetvis på plats (Robert serverade den nere i Göteborg), plus några bekanta ansikten som jag träffade på Pressklubben i samband med senaste releasen.
Passade på att ta några foton av de konstverk som bartendern/konstnären Neil Bhat målat för Bryggeri Munkbron Brasserie & Bar.

Självporträtt!?
Jag avslutar ölen utan några problem, dock förhöjs inte min njutningsgrad mer än nämvärt. Jag tror ändå att eventuella brister här i större utsträckning får tillskrivas mig än själva ölen.


Alf testar - nya GIL-ölen, Störd Stark

Någon som kommer ihåg CP-ölen?


Nu kommer fortsättningen, både som Folk- och Starköl. Någon kanske stör sig på det, som jag till exempel.....

I samband med "En öl- och whiskymässa i Göteborg i helgen så lanserades två nya öl! Dessa två är den logiska fortsättningen av GILs första öl, CP-ölen som släptes 2013 (tydligen finns det tidigare efterföljare som jag missat eller glömt, Retard Beer!?).
Stört Folk och Störd Stark heter dessa öl, brygda hos Beersmiths, en ligger på 3.5% och den andra på 5.3%, ni får själva lista ut vilken öl som är vilken.
Folk ska enligt beskrivning vara en fruktig IPA, med inslag av citrus, grapefruit och blommighet. Jag har dock inte testat Folk själv än och kan därför inte lämna någon mer personlig beskrivning.

Jag såg en blänkare om Stört Folk på Facebook förra veckan, den släpps i början av maj månad, lokalt hemma i Göteborg, ska senare få större geografisk spridning via Axfood-butiker (Hemköp och Willys) runt om i landet.
Samma dag stötte jag på Störd Stark i verkligheten som fatöl på Ölstugan 1892 Tullen. Då blev det bara ett litet smakprov (mycket och väldoftande skum).

Jag avvaktade dock fullskalig provsmakning tills i fredags, då blev skumkronan mer normal och doftsensationen inte fullt lika fantastisk. Att de skiftat (jämför med CP-ölen) stil från ale till tysk lager spelar givetvis in för mina smaklökar. Försöker jag bortse från detta så får jag nog ändå tillstå att det är en välgjord tysk lager i Dortmunder-stil.




Störd Stark släpps på Systembolaget den 2 maj 2019.

Två lånade bilder ur Press-releasen.

Anders Westgerd, GIL
Text kopierad ur press-releasen;

- Det är riktigt rubbat att man i samhället inte tar större ställning för funktionsnedsattas rättigheter och möjligheter. Varför är det okej att det finns en grupp människor som utestängs från att delta i samhället? Vem vill tillhöra den gruppen? Det är inte direkt så att vi valt den här situationen. Den är för det allra flesta en slump orsakad av något ingen kan rå på, säger Anders Westgerd.

SOM FOLK ÄR MEST

GIL driver vid sidan av sin ordinarie verksamhet (personlig assistans) opinion för att synliggöra personer med funktionsnedsättning och minska olika typer av diskriminering mot denna grupp. Fokus ligger på att synliggöra problem och fördomar på ett sätt som provocerar till samtal och eftertanke.

- Mest är vi vanligt folk som gillar att dricka en pilsner då och då. Det händer att vi går på bortamatch, drar till parken eller köper en ny Gucci-väska. Ibland är vi förstås förjävliga, svär och vaskar. Vi är lite som folk är mest, konstaterar Anders Westgerd.  [slut citat]
För min del är tanken med just denna öl nästan viktigare än själva smakupplevelsen, inte för att jag skulle stödja detta om ölen dålig (vilket den ju inte är), men visst hjälper det till när det finns en bra tanke bakom själva projektet.

torsdag 11 april 2019

ECHO, ett cirkulärt samarbete mellan NCB och Fotografiska


Detta inlägg var tänkt att ingå i serien "Med fokus på ekologisk öl", men ECHO är inte eko-märkt!  Trots att den innehåller ekologisk malt och humle, och det överblivna surdegsbröd som bakats hos Fotografiska innehåller KRAV-märkta ingredienser. Anledningen till detta är tydligen att museets bageri inte är eko-certifierade.
Det är dock ett öl med mycket miljötänk, ett cirkulärt (eller ett eko om man så vill) öl dessutom, då draven från bryggningen även blir råvara till nytt bröd.

ECHO är en samarbetsöl mellan Nya Carnegiebryggeriet och Fotografiska museet, en belgisk blonde på 5.6%. Den kommer initialt bara serveras på museets restaurang, både i flaska och från fat.


Echo reflekterar väl hela tanken bakom Fotografiskas vision att bidra till en mer medveten värld. Att restaurangen utnämnts till Museum Restaurant of the World av Leading Culture Destinations är ett kvitto på detta engagemang. Ett annat är det faktum att Paul Svensson är med på listan över världens 50 mest inflytelserika kockar inom det växtbaserade köket. Stycket är lånat ur press-releasen.

Allt helt enligt Fotografiskas zero waste-filosofi när brödresterna i bageriet, restaurangen och kaféet tas tillvara istället för att slängas. Vid bryggningen blandas sedan brödresterna med malten. Draven som blir över vid lakningen torkas och blir till nytt mjöl som Fotografiska sedan bakar nytt bröd av. Echo - ett öl som alltid kommer tillbaka. Stycket är lånat ur press-releasen.

Jag fick via Facebook en inbjudan till den stora releasefesten för ECHO, för att lyssna på NCBs bryggmästare Chris & och Paul Svensson, restaurangchef på Fotografiska.
Något som jag givetvis inte kunde motstå att anmäla mig till, även om det krockar lite grand med ett annat fredagsevenemang. Jag räknar kallt med att hinna till Munkbrons Bar & Brasserie efteråt.

EDIT - har fått svar från Fotografiska angående ölens eko-märkning, jag klistrar in svaret rakt av;
Hejsan Alf!
Tack för ditt mail och jag hoppas här kunna klargöra din fråga angående ingredienserna i Echo.
Saken är den att, som du så riktigt skriver, malten och humlen som används är ekologiska. 
Brödet som Fotografiska skickar till Nya Carnegiebryggeriet kommer från BAK som också är Eko-certifierade. 
Nästa steg är att dravet som Carnegie skickar tillbaka till Fotografiska och blir nytt bröd, inte kan definieras som ekologiskt då Fotografiska som bagare har inte blivit licensierade som varken KRAV-märkt eller ekologiskt. 
Detta då vi använder oss av lokalproducerande och andra leverantörer med liten verksamhet som driver en hållbar produktion utan att vara licensierade och vi vill ha frihet att kunna samarbeta med de som brinner för samma sak som oss, oavsett licensiering eller ej.
Var det svar på din fråga? I annat fall är det bara att ringa mig.

Varm hils Margita Ingwall
PR & Informationschef
Fotografiska 


OBS! Samtliga bilder i detta inlägg härstammar från Press-releasen, därifrån har också den kursiva citat-texten lånats.


onsdag 10 april 2019

Alf besöker - Växjö Ölfestival 2019

Alf åker snälltåget, tom stol brevid var rätt smidigt
På vägen ner hade jag köpt en 2-klass biljett med Snälltåget till Alvesta och busstransport vidare till Växjö, vilket visade sig vara ett bekvämare färdsätt än den något dyrare 1-klassbiljett jag bokat för hemresan.
Jag var inbokad på ett, för mig, nytt hotell men Växjö-vädret var lika varm och stark som vanligt.
För en gångs skull så hängde jag inte på låset hos Kök 11, jag dök upp drygt en timme efter att dörrarna öppnats, jag käkade middag på Izakaya Moshi innan.

Aussie Beer specialbrygd #21 från Nynäs.
Hotel Esplanad ligger snett emot gamla kvinnofängelset och har en lite längre gångväg för att komma in till "city" än de tidigare hotellen jag bott på i Växjö. Avståndsmässigt gångvägen till festivallokalen, så är det nog jämförbart med Elite Stadshotell.
Citrus Paradisi IPA från Ryssby
Jag testade tre öl (avstod Chili-ölen) från Ryssby Bryggeri, deras Citrus Paradisi IPA blev jag småförtjust i, även deras Red Ale slank ner utan problem medans deras APA inte funkade alls.

Blev lite exalterad när bilden togs....
Mina två favoriter under årets festival, två stycken samarbetsöl. Oxblod som Tempel-Arvid brygde tillsammans med Bryggeri Ångkvarn hemma i Uppsala.
"Tord, Tord den är klar nu" brygdes hos Benchwarmers i Helsingborg, med hjälp av Bröderna Ek från Landskrona.


Festivalens näst bästa öl, Tord, en collabbeer mellan dessa två

Mörk avslutning av fredagen.

Sängfösare, sen fredagskväll.
Det blev en sen fredagskväll som ändå avslutades på hotellrummet med en lokalt Systembolagsinhandlad burköl (som fanns på festivalen).

Ny Batch, nytt omslag, samma titel och författare!
Rock Brewing Company var inte med under fredagskvällen, det blev ett kärt återseende. Deras "Sea of love" innehöll både hallon och rabarber och bägge ingredienserna var ekologiska! Ölen var dessutom riktigt god!

Ekologisk!


Erika från Hopsie Daysie pratade jag en del med i samband med Nöjesguidens festival tidigare i år, hennes "Drinking the Stars" var omtalad, men föll mig inte riktigt i smaken. "My heart on a plate" funkade bättre.
På "Stora scenen" så ordnades det intervjuer med utställare, Erik Börén, ställde frågor och bryggare svarade.

En suddig festivalgeneral.
Ett nytt inslag för i år var Södergårdens Chokladbod, Caroline och Rebecca Franzén, sålde Fair Trade- och ekologiskt certifierade chokladpraliner. Mycket goda, tyvärr verkar de bilder jag tog förvunnit.
Årets festivalöl var en lokal samarbetsöl med det långtrevliga namnet "Brygd med Passion för Bygden", det smakprov jag fick under fredagens middag var fyllt med passion. Men från Trädskogens fat kom en mer stillsam passion.

En mer tydlig festivalgeneral, Robert Andersson
Det fick bli en "Het chili med tillbehör" som sen lunch, den var tämligen mild snarare än het, till och med för mina smaklökar.

Tre stycken skåningar Brekeriet, Remmarlöv och Erik

Team Freedom, från Bänkvärmarna
Tempel hade fler goda collabbeers, denna hade jag tänkt att avstå då "Rökig Gose" inte direkt tilltalade mig på pappret. Jag lät mig dock övertalas av Arvid och tur var väl det. Inte festivalens godaste, tveklöst dock den mest positiva överraskningen!


Niklas från Kök 11 provdoftar på Idlewild-öl

Även jag provdoftade på öl från Idlewild, Supernormal var mycket god, medans deras Red Zepelin inte riktigt levde upp till sitt namn.

Ängöl var tillbaka i Växjö, med sig hade de bland annat Påskens Weisbock.

Ytterligare två nya bekantskaper, Joels Ost sålde delikata smakprov från sin ostbutik i Växjö, jag köpte med mig tre ostar hem (mer om dem i senare inlägg.)

En trevlig KYSS från Faråkra!

Tosarbo Cider härstammar från Hälsingland, rätt långt norrut för ciderpressar, men deras standardcider var god, även om jag tyckte den var lite för söt. Den Whisky-lagrade var dock en stor besvikelse, bara rök ingen ciderkänsla alls.....

Stort tack till Robert och Niklas, och givetvis alla andra medarbetare på Kök 11 (inte minst grabbarna och tjejerna i garderoben). Lika stort tack till alla utställare, tillsammans skapade ni en härlig festivalupplevelse.

SVT Lokal TV var på plats och filmad ett kort inslag under festivalen.

Årets glas var bra, stabilt och välformat. Det höll hela vägen hem också, tillsammans med den väldoftande ostpåsen. Förstaklassbiljetten på Snälltåget hem var ju som jag redan avslöjat något av ett nerköp, alla fall komfortmässigt. Jag hade i och för sig ledigt säte bredvid mig hela resan, men i gengäld så satt det en person mittemot mig, ansikte mot ansikte med ett lite bord mellan oss. Benutrymmet under bordet var klart begränsat, möjligheten att "sträcka ut" benen var allt annat än stora.

måndag 8 april 2019

Alf besöker - Izakaya Moshi, KRAV-märkt i Växjö

När jag besökte Växjö 2017 så hittade jag redan första dagen, av en ren slump en ny favoritrestaurang. I direkt anslutning till Smålands Museum (som jag också hittade, lika slumpmässigt) så låg Izakaya Moshi, något som jag först avskrev som en vanlig restaurang med asiatisk inriktning.
Bild tagen 2017.
Vilket i och för sig inte nödvändigtvis är en felaktig beskrivning eller särskilt negativt. Jag är dock rätt sparsam med mina besök på krogar med den inriktningen, inte så mycket på grund av maten, snarare en förutfattad mening om vad som generellt erbjuds i dryckesväg.
Det var dock ett speciellt märke som fanns i anslutning till entrén som fångade min uppmärksamhet och gjorde att jag vågade mig in. Izakaya Moshi stoltserade nämligen med ett KRAV-märke, något som säkerställer att restaurangens inköp av råvaror består av minst 25% ekologiska sådana.
Väl på insidan så insåg jag att här fanns ytterligare mervärde, bakom bardisken fanns nämligen en ansenlig uppsättning hantverksöl, både svensk och utländsk. Det blev ett lyckat återbesök på mer än ett sett under lördagskvällen, efter festivalen.
Även året efter så återbesöktes restaurangen för en lunch, även detta besök skapade goda minnen.
Sedan mitt första besök så har de även öppnats en filial till Izakaya Moshi i Jönköping, den är dock inte KRAV-certifierad (än).

Inför årets Växjö resa så tog jag i förtid kontakt med restaurangen och ställde frågan om jag kunde få en pratstund med någon ur ledningen under mitt besök i staden. Jag fick snabbt och positivt svar från restaurangchefen, tillika dryckesansvarig, Emma Bertilsson.

Jag skickade några frågor till Emma, via e-post, och fick följande svar.

Alf Tycker Om Öl (ATOÖ); Bakgrund, vem är Emma B? Var du med från början november 2012?
  • Emma Bertilsson, Izakaya Moshi (EB,IM); Jag är snart 24 år, syster till ägare Sandra Bertilsson. Började jobba extra som disk- och städare på min ena chefs sushibar Moshi Moshi när jag 16-17 år. Sen åkte jag till Öland en sommar och säsongade. Efter det lät Sandra mig provjobba i servisen på Izakaya. Jag började på Izakaya ca ett halvår in i start, i slutet på augusti 2013. Jag jobbade då extra ett år medan jag gick klart gymnasiet, sen fick jag fast anställning i september 2014. 
ATOÖ; Mycket KRAV-märkt i Växjö!? Minst två ställen till som har ett märke (PM Vänner-hotell/restaurang och Kafé Deluxe). Är det något som uppskattas/efterfrågas extra från era gästerna?
  • EB,IM; Växjöfolk är väldigt medvetna om ekoprodukter och KRAV. Just ekologiskt efterfrågas, och KRAV uppskattas. 
 
ATOÖ; Cirka procent för eko-inköp?
  • EB,IM; Vi är i ”steg 1” i KRAV vilket innebär att minst 17 produkter är KRAV-märkta.  
 
ATOÖ; Tillgång och kvalitet på ekologiska råvaror? Öl/vin/alkoholfritt?
  • EB,IM: Kvaliteten på våra ekologiska produkter är som dem ska vara, minst lika bra som ickeekologiskt, men oftast bättre :) Det är svårare att få tag på ekologisk dryck än mat. Om man tar vin t.ex. så jobbar många gårdar ekologiskt, men de har inte råd med certifieringen, då den kostar mycket. Dock är efterfrågan om ekologiskt större inom mat, än dryck. 
 
ATOÖ; Vad gäller öl så har jag upplevt ett rejält uppsving på ölsidan i Växjö, många nya och bra ölställen har dykt upp sedan jag började åka hit. Ölutbudet på Izakaya Moshi Växjö (Jönköping?), hur kom den sig? (inte så vanligt med mycket och bra öl på asiatiska ställen...).
  • EB,IM; Växjö växer så enormt inom detta ämne vilket är superkul! Asiatisk matkultur är så enorm, och det är allt ifrån sötma till hetta, och så är det ju med öl också. Vi kan inte ha bara en öl på Izakaya, för den skulle inte passa till allt, då det är så många olika smaker i maten. När vi började ta in olika öler och märkte hur mycket det uppskattades av våra gäster, med kunskapen bakom att öl passar så bra till vår mat, så kände vi att vi kan fokusera på det. Vinintresset var inte lika stort från våra gäster då, och kunskapen inom vin var inte lika hög som den är idag. När Izakaya Moshi Jönköping öppnades hade alla involverade hunnit utveckla sån kunskap inom öl, dels pga Izakaya i växjö men också tack vare Chapter house, så det var en självklarhet att det ska finnas gott om öl där också. 

Under mitt eftermiddagsbesök på Izakaya Moshi så fick jag möjlighet att samtala med Emma en stund innan restaurangen öppnade för kvällen. Mycket av samtalet kom givetvis att handla om öl och ekologiskt. Redogörelsen för detta samtal återger jag inte i Q&A-form.

När jag väl kommer in i restaurangen så möts jag av Emma på väg bort mot fatkylen, släpandes på ett ölfat. Som dryckesansvarig får man jobba hårt.
Vi sätter oss i direkt anslutning till just fatkylen, och där konstaterar vi ganska snart det var just Emma som glatt överräckte min borttappade surfplatta när jag besökte restaurangen 2017, ett glatt återseende på mer än ett sett.

Jag börjar med att fråga om restaurangens bakgrund/historia. Storasyster Sandra fick jobb på Sushi-krogen Moshi Moshi i Växjö, och träffade där Daniel. Minst en Japanresa senare så hade intresset för matkulturen ökat så pass att de utökade sin verksamhet genom att öppna Izakaya Moshi (*)
Under Emmas första år på Izakaya så var det Magnus som skötte dryckessidan, när han slutade något år senare så tog Emma över den biten. Det var mycket tack vare hans intresse för mat och dryck som Izakaya fick ett lite annorlunda utbud på dryckessidan än den genomsnittliga japanska restaurangen i Sverige.
Om jag förstår saken rätt så spenderar Sandra Bertilsson den mesta av sin tid i restaurangen i Jönköping (som inte är KRAV-certifierad än.....) och Daniel är också delägare i krogen Chapter House.

Både bland restaurangens tap-lappar och i deras flaskhylla så märks det tydligt var de får sina öl levererade från, det är mycket Omnipollo och Dugges från Brill & Co. Från Galatea så hämtas bland annat japanska Baird och från Sigtuna kommer den ekologiska husölen. Tanken är att det ska finnas minst en ekologisk fatöl som alternativ.
Förra året hade det fint internationellt besök från Lagunitas (genom Galatea), som hade en tap take over som var uppskattad av gästerna.

När jag frågar Emma om hennes favoritöl, så omnämns Dugges Fresh som social dryck och Tripel Karmelit som måltidsdryck till flera av rätterna på Izakayas meny. Om hon dricker öl privat, så blir det oftast session IPA eller pale ale, inte sällan på Chapter House.

Hur ser en stammis ut på Izakaya Moshi? Finns ingen riktig urtyp, ålder går från 20 upp till 70. Det är fler tjejer/kvinnor/damer än killar/män/gubbar. En hel del par, och kommer det några större sällskap/gäng så är det oftast tjejer.
Det går att sätta sig i baren och bara avnjuta de drycker som finns, men matgästerna är betydligt fler än dem.
Vid lunchtid har de ofta gäster från det näraliggande arbetsplatserna, WTC och sjukhuset. Även en del konferensgäster, kaffe primärt, från Smålands Museum, som ju ligger i direkt anslutning, samma lokal, till restaurangen. Izakaya är inte kopplat till museet, de var tidigare hyresgäster hos museet men numer är det annat bolag som äger hela fastigheten.

Det finns ingen renodlad "paradrätt" på Izakaya Moshi, Emma framhåller snarare helheten i många små rätter där varje gäst själv kan plocka ihop konstellationer som passar just dem. 
I nuläget finns inga direkta tankar om att kunna öka på antalet KRAV-märken, men kanske i framtiden, om utvecklingen av gästernas intresse för att äta ekologiskt och kanske betala lite mer för den ynnesten.


Efter ett långt och  mycket givande samtal var det så dags för mig att återigen avnjuta maten på Izakaya Moshi. Under mina tidigare besök så har jag testat lite olika rätter och lärt mig vad jag gillar, däremot är det svårt för mig att kombinera ihop rätterna på ett bra sätt.
Det blev en fyra-rätters, med förrätt, sushi-rätt, varmrätt och efterrätt.

Wakame är en härlig sjögrässallad med sesamfrön och chili, en nästan lite för snäll chili som trycker på lagom mycket för att sätta lite fart på sjögräset.
Wakame
Blev rekommenderad att testa Wheat king Wit från Baird som måltidsdryck, den lättkryddade veteölen gör sig mycket väl tillsammans med chilin.


Flaskölen räckte en bit in i Sushi-rätten också, en 5-delad Maki, där en bit var fylld med tonfisk, koriander och och gurka, resterande fyra med gurka, picklad rödlök och panko. Alla bitarna är toppade med Edamamekräm (i vanliga fall måste man beställa 5 bitar av en smak.) När jag först såg krämens gröna färg så blev jag lite orolig att det var något med Wasabe i, men den enda Waseben som fanns på min talrik var det klick som låg till vänster på fatets vänstra sida. Till höger lite ingefära, jag hade gärna tagit lite mer ingefära.
Den picklade rödlöken är en relativt ny favoritingrediens för min del, den passar utmärkt i denna Maki!
Maki-sushi
När Wheat King Wit tog slut så fyllde jag på med Sweat Action Ale från Six Point, en trevlig amerikansk fatöl som var god, kanske inte var ultimat just till Maki, men det funkade.



Till varmrätt, Gyozadumplings, så valde jag återigen att lita på Emma och tog in en Tripel Karmelit. En öl som jag testat tidigare (inte till mat då) och gett den rätt medelmåttigt betyg. En blandning av sammanhang och god mat gör säkert sitt till när jag nu satte ett avsevärt högre betyg (se Untappd).

Även i min dumpling-låda lyckades jag få en egen blandning, tre stycken med sötpotatis och två stycken med räkor. När jag var färdig med denna låda så funderade jag på att ta in en låda till, med bara räkor, för de var klart godast! Jag kände mig dock så pass mätt och belåten att jag nöjde mig med att beställa in en efterrätt istället.


Glass smaksatt med citrongräs, inlagd ananas och sichuanpeppar. För att testa något mer nytt från dryckesmenyn (finns ej på hemsidan) så valde jag att ta in en Sake till glassen, servitören rekommenderade Nishiki Dai Ginjo till denna dryck.
Då glassen var rejält "frusen" så hade jag gärna fått uppvärmd sake, nu var den snarare kylskåpskall. Jag trodde att Sake alltid serverades varm, men så är tydligen inte fallet. Dock var den god och ett bra komplement till den mycket goda glassen.

Några fler bilder från måltiden.



Stort tack till Emma, och övriga medarbetare, för pratstunden och den goda maten.
Jag är ju lite distansstammis, 
varje gång jag är i stan 
så är det självklart för mig att besöka 
Izakay Moshi!

* = Namnet Izakaya Moshi betyder ungefär "Kvarterskrogen Morsning (glad hälsningsfras.)