lördag 8 februari 2020

Alf besöker - Churchill Arms Stockholm

Igår kväll genomförde jag mitt första besök på Churchill Arms, Tulegatan, - eller ja nästan första. Jag var in där för en tid sedan, men då fanns inte det jag sökte.
I torsdags fick jag ett meddelande som försäkrade mig att det nu skulle finnas riktig ale där.
Så igår tog jag mig dit för att testa.


Jag har ju passerat puben flera gånger utan att gått in - Mikkellers första Stockholmsbar låg i närheten, Man in the Moon ligger längre ner på samma gata och Bierhaus på Tegnergatan, ett stenkast från månen. Så området är rätt ok ur ölsynpunkt.

Churchill Arms är dock ensamma om att numer servera Cask ale (Queens Head på andra sidan Sveavägen är nog närmast). Därför blev det slutligen ett premiärbesök för min del.


Någon hade förvarnat om mitt planerade besök och Shawn var snabbt framme i barens mittsektion där cask-handtaget var placerat, mellan Fullers-kranarna.

Han drog snart upp en Amber gambler åt mig, första gpngen jag testar något från Boss Brewing. När jag ivrigt väntar på minöl så inser jag att Shawn påminner en del om den engelska skådisen Kris Marshall, mest i frisyren men även i rörelsemönstret... Shawn är dock, enligt upgift, amerikan.

Pint-glaset är perfekt fyllt, med en bländvit tumtjock skumkrona. Lätt dimmigt karamellröd i färgen och med en lätt kola-ton i doften. En snygg real ale - So far so good!
Fösta sippen ger mig dock nästan lite lätta frostskador 😘, den är lite väl kall. Smakmässigt finns det inte så mycket beska, snarare en torr sötma. Annars en rätt standard-ale med stabil maltbas. Mjukheten störs minimalt av lite väl många små bubblor.
Trevligt utseende och angenäm att förtära.

Det finns flera klassiska fathandtag i denna sektion av baren, alla med tapplappar från Fullers. Jag valde att ta in en London Porter, klassiker som är ljuvlig, funkar perfekt efter caskölen.
ESB

Även deras ESB fick följa med ner i min strupe innan jag tog in kvällens sista beställning.

Via untappd-spaning inför mitt besök så blev jag varse att även erbjöd en fatöl från Saltaire som jag inte testat än.

Saltaire Kala
Kala Black IPA är en välgjord Cascadian Dark är något jag alltid uppskattar, tyvärr så är inte alla det. Denna är dock en som faller mig på läppen väldigt väl. Låg men välbalanserad cascade-beska.

Ett mycket trevligt avslut på ett lyckat premiärbesök, jag kommer tillbaka.


fredag 7 februari 2020

Ny ÖL-butik i Göteborg!


Jag fick en liten nyhet från huvudkontoret!

Under hösten 2020 så kommer det att öppnas en specialbutik för öl!

Ja, till en början handlar det om en (1) testbutik, som placeras i direkt anslutning till den befintliga butiken i Nordstan i Götetborg.

Allt är inte spikat vad gäller innehåll, men tanken är att erbjuda ett brett och djupt sortiment med olika stilar, från olika ursprung och flera olika producenter. Även lite extra för ekologiska och alkoholfria öl. Det ska vara
"ett levande sortiment, där vi testar oss fram."
Personalen som ska jobba i butiken kommer att bestå av medarbetare med stor ölkunnighet, tanken är också att butiken ska kunna testa nya tjänster och erbjudanden.
Även test av inredning, kommunikation och kunskapsöverföring finns med i tankarna för denna testbutik.

Varför just Göteborg? Skälet anges vara det stora gänget av ölintresserade kunder, som också kan ge snabb feedback för att fortsätta utforma/utveckla projektet!

Detta låter ju spännande, ni utvalda ölnördar i västsverige - se till att detta funkar!

tisdag 21 januari 2020

Alf testar Cask - Pub-runda i Uppsala

Dags skriva något om mina egna upplevelser av Real Ale. Tog en tripp till Uppsala för att undersöka utbudet där. Planerade att besöka två stycken Cask-pubar, Bishops Arms som jag har besökt tidigare och O'Neils Irish Pub & Restaurang som skulle bli mitt första besök.
Det fanns planer om en vidare besöksradie under denna lördag, men dessa två var de primära besöksmålen.

Bishops ligger ju precis vid tågstationen och öppnade strax efter det att jag anlände, klockan tre på eftermiddagen.
O'Neils ligger på Dragarbrunnsgatan, några lätta stenkast från BA - lagom promenadavstånd.

Gråkall lördagseftermiddag i Uppsala, men dryckesupplevelserna värmde min frusna själ.


Bishopa Arms Uppsala har fyra stycken handtag, men det ekade rätt tomt i deras cask-kyl, endas en var påkopplad! Det var en ny bekantskap för min del, Allendale Brewery har jag tidigare inte testat något från.

Golden Plover, jag trodde att det var en gyllene plog - men det handlar snarare om en Ljungpipare, det vill säga en fågel. Ölen kategoriseras som en Golden Ale och ligger på bekväma 4% abv. Jag hade en tanke på att avsluta kvällen på BA då de hade en hel del annat kul att dricka i fatölssortimentet, men det blev inte så.

Jag gick vidare ner till Guns gata för mitt premiärbesök hos Neil & Co på O'Neills Irish Pub & Restaurang.

På utsidan ser det nästan ut som en "modern" pub, men på insidan blir omställningen till klassisk irländsk landsortspub väldigt påtagligt. Det känns nästa som att jag behöver huka mig under det "låga" taket. Mörkt trä är det som dominerar färgsättningen, inte minst i den lilla L-formade baren. Antalet fatölskranar är blandat, här finns Guinness, O'Haras och Kilkenny, men också lite udda öl som Grimbergen och Jezek. Lite mer oväntat var att de även hade CBS från Founders och Lil Crispy från Clown Shoes.

Det var ju trots allt primärt Cask jag kommit för att dricka, så jag parkerade mig framför detta handtag.

Rätt öl i lite fel glas....

Timothy Taylors Boltmaker hade jag inte testat innan dagens besök och den gav onekligen mersmak, även om den serverades i ett Black Sheep-glas! En lagom tjock skumkrona visade sig var ljuvligt gräddig i koncistensen. Inte fisljummen, men inte heller för sval, tolv grader hävdar Neil bestämt.
När han drar upp min cask så får han jobba en del för att få upp den. Av någon anledning dyker en gammal slagdänga upp i mitt huvud, "You can't hurry love". För visst är det kärlek jag får mig serverad i ölform, ja nästan i alla fall! Så pass att jag testade den två gånger denna eftermiddag.


På det andra handtaget hängde en mer bekant lapp, Holy Grail, som givetvis serverades i passande glas. Den står inte upp fullt ut mot Boltmaker, men är en klassisk brittisk ale, serverad under samma förutsättningar som ovan.
I helt korrekt glas!

Förutom Cask och vanlig fatöl så hade det en del flasköl, bland annat Black Sheep IPA, men den testade jag inte (tyvärr).

Jag hade läst att DomCraft skulle ha världspremiär för Uppsala för Pilsner Urquell kvällen innan, i förhoppning att den skulle finnas kvar så begav jag mig dit. Dock serverades PU inte i ölsejdel, därför valde jag fortsätta brittiskt med S:t Austells Tribute, även om vinglas inte är ultimat dryckesglas för denna dryck heller så funkar det, en ok brittisk ale.

Med löfte om att återkomma senare lämnade jag lokale, jag hann med att hälsa på Maarten och hans fru Klara, som oförhappandes råkade besöka krogen samtidigt.
Jag vandrade vidare bort till Taps Beer Bar, där det än så länge var lugnt och stillsamt. På taptavlan fanns en ekologisk lager vid namn Linneaus, passande nog från Uppsala Brygghus.


Till min varma ostmacka med lammfyllning valde jag att dricka Startime från Spike Brewery, en mycket passande kombination.

Återigen dags att lämna och söka upp över ån, mot Bryggeripuben Ångkvarn. Här testade både #042 Pale Ale och #134 Kloster Brune, den sistnämnda var riktigt bra.
#134

Jag hade fortfarande hyfsat gott om tid, tillräckligt syntes det mig för ett återbesök hos DomCraft - för en G&T och kanske något från Founders.
Det blev "bara" en drink, Hernö Old Tom, Thomas Henrys tonic water och citron, inte min favoritmix, men den gick ner.

Någon mer öl blev det inte, jag kände mig rätt nöjd och började min promenad upp mot tågstationen, tåget hem var bokat till 20:07 och jag hann med det utan problem.
Jag kom hem rätt nöjd och belåten!

Vill passa på och skicka en extra tacksam tanke till tågvärden Agneta som räddade min surfplatta!

tisdag 14 januari 2020

Alfs questions on Cask - british Cask-breweries - Timothy Taylors

På Akkurat, hösten 2019 (eget foto)

Timothy Taylors Landlord är för mig en relativt ny favorit bland brittiska öl tillgängliga i Sverige. Den finns både i systembolagets beställningssortiment (kolli om åtta stycken halvlitersflaskor) och förekommer numer även hyfsat reguljärt som Real Ale på välsorterade svenska krogar.

Jag skickade mitt engelskspråkiga frågeformulär till Scott Cameron, Brand Manager på Timothy Taylors, och jag fick följande svar.


Alfs Opinion About Beer (AOAB); How much Real Ale/Cask Ale do you produce/year?
  • Scott Cameron, Timothy Tayolors (SC, TT); We produce circa 90,000 HL of cask ale per annum.
AOAB; Do you brew any “regular” beers as well? How much? Do you brew some beers only as cask or only as “regular”?
  • SC, TT; About 80% of what we produce goes into cask; the balance is bottled beer (which is effectively produced just as our cask beer but then doesn’t undergo the secondary fermentation as it is put into bottle). We have recently done some trials with kegged ale, but the quantity is negligible at this point.
AOAB; Do you brew any organic cask ale (or regular beer)? If not, why?
  • SC, TT; No we don’t for several reasons. The first is that using organic raw materials for a ‘special brew’ would entail flushing out and cleaning our brewing plant including our malt conveyor and mill system each and every time as well as adding in the admin/paperwork burden of inspections/auditing by the Soil Association. In addition, at the moment the quality of the ingredients would be below the standards we demand now.  This is because there are there are very limited quantities of organic barley and hops grown, and we would be limited to what we could get (for example, because of the susceptibility of hops to disease and pest infection, some seasons the hops produced by organic farms are extremely poor or there might not be a harvest at all).
AOAB; How much cask do you export and where? Cask is best fresh…?
  • SC, TT; We export negligible amounts of cask ale to Denmark and Sweden. The issue isn’t about ‘freshness’ per se,  but the challenges of a short shelf life (~8 weeks shelf life); the sensitivity to travel and temperature given our vigorous secondary fermentation; the lack of knowledge on how to handle cask in countries outside the UK; and the challenge of getting our casks back.
AOAB; Will Brexit cause any problems (regarding export)?
  • SC, TT; Not for us given our low level of export sales, but overall we don’t think beer will be a sticking point in the Brexit negotiations.
AOAB; Cask sale in Great Britain, over the last decade?
  • SC, TT; Unfortunately, sales of cask ale have fallen over the past decade; as they have for the decades before this as UK consumers tastes changed and lager became increasingly popular. In the past decade, despite a period of 4-5 years of relative stability, British Beer & Pub Association data indicates that cask sales through pubs, etc. have fallen by 18%.
AOAB; Decreasing interest among customers for drinking beer/real ale in pubs in Great Britain?
  • SC, TT; Beer is still by far the largest selling beverage in pubs and bars in the UK but there are all sorts of dynamics in play that mean that overall alcohol consumption is decreasing. This includes people drinking more at home; health awareness re: moderate alcohol consumption; no longer socially acceptable to drink anything and drive; and growth of other alcohol sectors (e.g. still wine) versus historic patterns. One of the issues with the decrease in ‘real ale’ consumption is a continuing issue with quality of service given the particular needs of this beer style (for example, many pubs think that because of the craft beer trend they have to offer a wide range of cask beer, yet once the first pint has been poured the beer has to be sold quickly — three to four days — leading to quality issues with slower moving lines).
AOAB; What beer is your bestselling cask historically? 2019?
  • SC, TT; Landlord is by far our most popular cask beer, accounting for approximately 80% of our cask sales in our last financial year (Oct 2018 – end Sept 2019).  Before Landlord came about in 1950, the beer we produced most of was a beer called XX in the Brewery (!) but probably called Mild in the pubs. It was the same strength as Golden Best (3.5%), but darker due to the use of Crystal malt. In our old records, they don’t report the colours of the beers with dark malts in the grist (probably because this varied a lot) but I would estimate it at a colour of approximately 50-55 (Landlord is 20 and Boltmaker is 30).
Landlord Dark, tidigare Ram Tam (bild lånad från Timothy Taylors)

Thanks to Scott for the replies and for Timothy Taylors production of great Cask Ales.