Med fokus på ekologisk öl - Poppels öl blir ekologisk!

Visst finns det svenska bryggerier som kör helt ekologiskt rakt igenom hela produktionslinjen, men de är oftast i lite mindre skala. Poppels Bryggeri i Jonsered, Göteborg är numer certifierade för ekologisk produktion av ekologisk öl. De har, enligt egen uppgift, kört efter den helt ekologiska principen sedan de flyttade in i sina nya lokaler. Men det är först nu de får börja märka sina produkter med EUs eko-löv. Vartefter de nya flaskorna börjar dyka upp på Systembolaget så får jag hålla ett litet extra öga på deras öl. Inte minst deras Russian Imperial Stout som ju finns i rätt god nationell spridning.


Jag fick en pratstund med Mats Wahlström under SBWF2016, han är en av grundarna av och pressansvarig för Poppels Bryggeri.

Mats Wahlström

Bryggeriet startade som Poppelmans 2012, men redan efter knappt ett halvår så bytte de namn till Poppels Bryggeri. Även om det redan i starten fanns en önskan att brygga så ekologiskt som möjligt så är det först nu i år som de tagit steget fullt ut och certifierat för eko-produktion. Men redan innan certifieringen gick igenom så har bryggeriet använt ekologiska råvaror.

Detta skedde i samma veva som Poppels flyttade in i sina nya lokaler i Jonsered. Tanken är att hela produktionslinjen - alla öl, ska bli ekologiska. I så falls skulle de bli det första större bryggeriet som kör helt ekologiskt. Någon gång i framtiden blir det kanske till och med ett KRAV-märkt öl från Poppels!
Ett av skälen till att Poppels inte körde helt ekologiskt från starten var att man inte ville tumma på dofter och smak på slutprodukten. Men numer är tillgången och kvalitén på de ekologiska råvarorna avsevärt bättre, vilket också gör det möjligt att producera bra eko-öl.

Men varför gör inte bryggeriet större sak av sin certifiering? Jag har sett några korta blänkare - Beernews var första källan som jag såg. Men inte ens på Poppels egen hemsida står det något om certifieringen. Men detta är inte något som bara gäller just Poppels, det är inte allt för många svenska eko-bryggerier som gör någon stor sak av detta. Det finns nog åtminstone två förklaringar till detta, dels att eko-certifieringen inte genereras särskilt mycket mer kunder. Sen satsar de flesta bryggerier mer på bryggning snarare än saluföring av certifieringen.

Vi pratar även en del om Göteborg, landets ölhuvudstad sedan en tid tillbaka. Även om Sthlm Beer fortfarande är störst så är det ändå på västkusten det händer mest nya saker.


Poppels vann två medaljer under SBWF2016, både guld (Bäst svenska öl alla kategorier) och silver tilldelades deras DIPA. Jag valde att testa silvermedaljör-fatet...... Dock var ingen av dessa öl märkta med EU-lövet, även om ingredienserna troligtvis var helt ekologiska, i alla fall malten.

Guldmedalj!

Tack till Mats för pratstunden!

SBWF2016 - Master Class med Fredrik Ek

From Skåne with Love - Brekeriets sköna slogan, det känns mer som ett löfte än bara en slogan! Åtminstone för oss 15 festivaldeltagare som sökte oss till grupprum Fotogen klockan 19.00 i fredags. En av bröderna Ek skulle hålla provning av Brekeriet-öl, med understöd av två medarbetare från Brill & Co..

Storebror Fredrik

På bordet framför mig stod sex stycken tomma festivalglas (från 2015), men längst fram stod de 18 flaskorna som skulle provas. Fredrik börjar berätta om det lilla brödra-bryggeriets historia, från början av 2000-talet, via import-branschen och första SBWF (2012) fram till dags datum.

Vi började med att prova deras första lättöl - rabarber-surisen Picnic Sour på 2.2% - som dessutom ju är märkt som ekologisk, mer om det längre ner i denna text. Även öl nummer två är en sur rackare, men Sour & Salt är inte fullt lika angenäm som lättölen. Sen kommer klassikern Saison - dock inte den ekologiska versionen! Samtliga tre flaskor är i storleken 33cl och bryggda i det nya bryggeriet i Landskrona.

Arton flaskor - fyra olika öl!

Den stora flaskan innehåller en öl som ursprungligen bryggdes som en 50-årspresent och när Lars (från Brill) öppnar flaskan så guschar den lätt. Men Maschusch blir ändå en positiv första bekantskap för min del, det är en härligt frisk fläder-öl.

Fläder-Usch - snarare Fläder-godis!

Sex stycken skvättar kvar i slutet av provningen.

Ohelig allians - Cassis i en plast-pitcher från (Spen)drup's!

Utöver dessa flaskor så tillkom senare även två stycken välfyllda pitchers med fatöl från Brill-montern. Först ut var den öl som slog ut de flesta konkurrenter under Brekeriets första besök på Stockholm Beer 2012. Jag gillade inte Cassis alls då, men jag har gett den fler chanser sedan dess och sakta men säkert så har min uppfattning förändrats. Nu är jag redo för denna vackra skapelse, jag förstår verkligen storheten.
I den andra pitchern så finns en annan av årets nyheter från Bröderna Ek - deras starkaste öl hitintills. Queens Quad. En belgisk Barley Wine som klockar in på 13%, men alkoholen passerar nästintill obemärk förbi mina smaklökar, nästan förrädiskt. Dock inte fullt lika välsmakande som jag hade hoppats.




Jag hade tidigare under eftermiddagen fått ett kortare samtal med Fredrik Ek, då pratade vi bland annat om deras nya (från juni 2016) eko-certifiering. Något som nu genererat deras första eko-öl, ovan nämnda Picnic Sour och min favorit Saison, numer med prefixet Organic.
Jag tog ledigt från den sista festivallördagen och tog mig istället till vinkällarbutiken i PK-huset - primärt för att köpa min andel av ett samköp (Polimango från Omnipollo/Tupiniquim), men hittade då även några flaskor av just Organic Saison (plus en flaska av Queens Quad lite annat smått och gott).


Buteljerad i september 2016 och bäst för september 2021, denna Saison är avsevärt färskare än de smakprov av deras vanliga saison jag testade under SBWF. Den är riktigt bra - tillbaka i gammal god form!

Färsk Saison

Inte bara en slogan!

Snygg etikett-design av Tobias Göth.

Jag är normalt sett rätt lågpositiv till suröl, men Brekeriets PicNic Sour är klart drickbar, för min del kan det delvis bero på att jag är barnsligt förtjust i rabarber. Brekeriets Saison var den öl som jag fastnade för när jag först testade öl från Staffanstorp under SBWF2012, och den har hållit bra fram tills nu. Nu när den är ekologisk så lär inte min konsumtion minska direkt.

SBWF2016 - Master Class med Garrett Oliver och 9 flaskor

Garrett Oliver är Brewmaster både på huvudbryggeriet och kusinbryggeriet Nya Carnegiebryggeriet, dessutom är han en återkommande gäst på Stockholm Beer & Whisky Festival de senaste åren. För min del är det tredje året i rad som jag sitter med vid hans Master Class/provning under festivalen.

Karossen - en av de stora salarna i hall 2 - är välfylld med informationstörstande festivalbesökare (även om det fortfarande inte var fullbokat när jag tidigare under dagen kollade schemat för lördagens Master Classes). Framför oss på bordet står inte mindre än 10 stycken festivalglas, ett är fyllt med vatten - övriga är tomma. Men dessa nio glas ska under de kommande 90 minuterna fyllas med diverse exklusiva öl ur Brooklyn Brewerys Ghost Bottle-collection.

Garrett Oliver är som vanligt iklädd sin hatt och breda leende och kör snart igång med sin vältaliga svada. Han hoppas kunna undvika att upprepa information som han pratat om tidigare år, årets uppställning av öl är dessutom helt ny.

De första flaskorna som börjar cirkulera utmed borden i salongen är titulerade Hammarby Syndrome, frågor om namnets ursprung. I förklaringen finns bland annat en kort historia om Garretts upplevelser under en fotbollsmatch med just Hammarby. Denna öl bryggdes vintern 2014-15 för att fira NCB. En strong dark american ale på 9% med nordiska influenser. Jag upplever den inte som särskilt spritig, snarare lite tunn men behaglig smak.

• Sylvanus - Belgian strong golden ale 9% - snygg, torr, tallig, låg kolsyra. Ok, men ingen favorit.
• Chichicapa - Farmhouse ale 9.2% - lagrad på mescal-fat, men jag får en bourbon-känsla, låg kolsyra
• Quad (Topspin?) - belgisk Quadrupel 10% - poppis på Vinmonopolet, underbar doft av russin, påminner en del om Rochefort 10.

Garrett häller upp Lamorak (tror jag att det är i alla fall)

I flaska nummer 5 så dyker det upp en brettad Lamorak, tydligen börjar fantasin sina vad gäller att hitta passande namn till nya öl, men detta namn passar utmärkt tycker jag. Använde sig av leest-jäst under processen. Denna öl på 9% gillar jag skarpt!

Inget spöke, men en ny favorit!

Serpent är provningens ända flaska som inte är någon Ghost Bottle. Det är en sammarbetsbrygd med engelska Thornbridge Brewery, bryggd i deras klassiska small batch bryggeri Thornbridge Hall. Dessutom så har vildjäst från Oliver's Cider & Perry medverkat i produktionen, något som framgår väldigt tydligt i denna ciderliknande brettade öl. Men jag gillar denna öl - så pass att jag utnämner den till min favorit bland dessa tungviktare. Under Garretts beskrivning av denna öl så kommer dagens ända upprepning från tidigare år - han drar anekdoten om Michael Jacksons katt- och hundliknelse mellan brett-jäst och vanlig jäst, som jag hört minst en gång tidigare.

The Passion of The Mango är precis vad den heter, en öl fylld med passionsfrukt och mango. Den torra sötman biter i kinderna. Men jag gillar också denna brettade suris! Ska enligt bryggmästaren funka utmärkt till Barbeque, framför allt kyckling.

• Sake Saison 1985/ Saison Kitaya - saison spetsad med Sake. Njae, funkar inte riktigt för min del.

Black Ops LBU - om bryggmästaren själv får välja.

Den sista flaskan som serveras är en Black Ops LBU 10%, lagd på fat 2007, buteljerad 2011 och våra spökflaskor öppnades den 1 oktober 2016. Jag gillar Black Ops och den här är inte dum någonstans - men jag tycker inte att lagringsprocessen har tillfört något utöver det vanliga.

Nio stycken skvättar kvar i slutet!

Efter provning så får Garrett en årgångsfråga om Black Chocolate Stout, han berättar då att han nyligen genomförde en paralelltest av de 12 senaste årgångarna och just nu är 2006 klart bäst enligt honom. Jag har tyvärr ingen så pass gamma flaska hemma, men kanske korkar upp den 2015 ikväll (tisdag) när jag kommer hem.

Som vanligt en mycket trevlig och intressant provning med Garrett Oliver, förhoppningsvis kommer han tillbaka tilll SBWF flera år framöver - jag ser framemot att lyssna och smaka igen.

Ett litet problem som även existerar i år - det är mycket snack sinsemellan bland åhörarna i Karossen. För min del som sitter i första bänkraden (bör vara värre för dem som sitter längst bak) så störs jag av det ständiga mullret av röster bakifrån (dessutom hörs musik och skrammel från tomglastömning utifrån festivalen). Något som Garrett i slutet av provningen reagerar lite på - ".... you really want to hear this!....".

SBWF2016 - 2 dagar fyllda av öl och annat gott!

Jag missade pressträffen för SBWF, som traditionsmässigt hålls med start klockan 11.00 den sista torsdagen i september. Men jag smet in med Mackmyra-gänget (som "Fackbesökare", innan jag fixade min pressbricka).

Jag visste att jag hade drygt 90 minuter på mig innan min gäst för dagen skulle dyka upp. Jag tog vara på den tiden genom att promenera runt bland utställarmontrar och hälsa. Och inte minst att hitta var alla stod någonstans. För det har skett en del rätt stora förändringar i år (mer än tidigare år tycker jag). Brill & Co, Oppigårds, Wicked Wine, Beer Enthusiasts, Galatea/Sigtuna/S:t Eriks/Craftbeer.se, Södra Maltfabriken och Öde Bryggeri står dock alla kvar på samma ställe som i fjol. Men i övrigt så har det hänt en hel del; Nynäshamns Ångbryggeri har både flyttat och bytte design på sin monter, likaså har Belgoklubben gjort - de har fått mycket större yta och lite annan placering.

Men annars är sig det mesta likt, med en liten förändring - för att vara en vardagstorsdag så är det under dagen ovanligt mycket besökare känns det som, nästan som en fredag.

Överraskande god ekologisk cider, lagrad på whisky-fat!

NewBrew - favoriter från 2014, nu tillbaka.

Gaucho från Öde Bryggeri

Härlig nyhet från Ingvallsbenning.

Frisk Fläder från Jessica!

Eko-Porter från Brygghuset Finn - njae, inte fullt ut.

När väl systersonen var på plats så tipsade han mig om en gemensam bekant som stod i en av montrarna som jag lyckts missa när jag vandrade runt. Spike är ett för mig nytt bryggeri, från Göteborg - där numer Erik bor. Deras Mango Pandango var riktigt bra.

Erik - the X-ray Butcher.

En av två ekologiska IPA hos Södra Maltfabriken.

Simon har precis som sin morbror en viss förkärlek till Bigfoot från Sierra Nevada, den fatlagrade versionen sparades vi tills bland de sista vi testade.

Fortfarande inte så bra som jag önskar att den var!

Jonathan från Founders lurade på mig KBS - men också här är jag lite besviken.

Hel & Verdoemenis från de Molen, vid Craftbeer-montern.

Torsdagen avslutades vid Wicked Wines monter där några tunga flaskor från Clown Shoes testades under ledning av Bryan Doran.

Bryan

4 stycken Imperial Stout från Clown-dojjorna.

Fredagen var bokad för andra evenemang för min del, Madness-konsert på Gröna Lund.

Under lördagen så tog jag det rätt lugnt, några små och alkoholsvaga smakprov intogs som uppvärmning inför eftermiddagens höjdpunkt. Master Class med Garrett Oliver och Brooklyn Brewery i Karossen, men det får bli ett eget inlägg.

Hos Tomp - Time & Tides All In Jim APA

Första testet av Bronx Brewery - Banner, njae.....

Rabarbersuris från Bröderna Ek, klart godkänd.

Small Batch GBG STFuine IPA hos Mr Mohawk

Brown Gargle Coffee Stout hos Öde Bryggeri

En av kvällens sista - Handshake i West Coast stora monter.

Första dagen blev lite splittrad för min del, inga stora överraskningar. Blue Tuesday var lite bättre än väntat (mycket bra), West Coast Bryggeri måste testas mer av. Det finns mycket godsaker och bara tre dagar kvar!

Alf testar whisky och rom - Mackmyra + Plantation = Sant!

För några veckor sedan fick jag ett mail från Mackmyra med en inbjudan till en provning av deras nya samarbete med Plantation - en Vinterdröm. 
Jag anmälde intresse och den 29 september bar det iväg från Kajplats 13 vid Nybrokajen. En kort båtresa i höstlikt råruggigt väder så tog båten sikte på Fjäderholmarna. Med ombord fanns en liten skara skribenter (ingen ölskribent som jag kände igen....) och representanter från Mackmyra, Plantation och Spring Wine & Spirits (tidigare Spendrups Vin).

Kallt regn och stark blåst, perfekt med båtresa till Fjäderholmarna.

Under resans gång så presenterade sig två av provningens huvudpersoner - Angela D'Orazio, master blender på Mackmyra och Alexandre Gabriel, grundare och källarmästare på Plantation. De två har under 18 månader jobbat i ett långtgående samarbetsprojekt. Whiskyfat (400 stycken) har skickats från Mackmyra till Plantation, och i motsatt riktning har Romfat skickats - fram och tillbaka i flera omgångar för att hitta rätt mix. 

Väl framme på Fjäderholmarna så blev det en hastig promenad bort till Fjäderholmarnas Krog, där vi skulle nu få testa lite olika versioner av de som tagits fram under samarbetet.

6 glas - 3 whisky och 3 rom.

Från vänster; Mackmyra Bourbon 2006 & 2008 // Mackmyra Old Rose förlagrat 2014 // Mackmyra  Vinterdröm // Plantation 5yo Barbados Rum // Platation Barbados XO Ambassador Cask, Mackmyra Elegant // Platation Barbados 16yo, Swedish Oak, Mackmyra Rök.

Jag förälskar ganska omgående i Platation Barbados XO Ambassador Cask, Mackmyra Elegant som har en mycket trevlig doft och smak. Barbados samarbete med eken och röken är ändå den som doftar allra bäst, men den funkar inte lika bra smakmässigt för min del.

Angela D’Orazio & Alexandre Gabriel

Angela D’Orazio började jobba som Master Blender på Mackmyra 2004, men innan dess har hon jobbat med whisky i 25 år, bland annat som whiskyansvarig på Akkurat.

Alexander Gabriel kom 1989 i kontakt med Massion Ferrand - då ett konjak-destilleri på nedgång, introducerade rom, som dellagrats i cognac-fat. Detta är numer hans stora passion. Ett skönt citat från honom; "Aging is not about changing the aromas/flavors - it't about bringing out the elements".


Efter provningen blev det ett hastigt besök i bergrummet där Mackmyra förvarar sina fat.

Mackmyras bergrumslager - många fat är det!

True love makes great spirits! (vid Mackmyras monter på SBWF)

Vinterdröm - årets julklapp!

Jag återtestade Vinterdröm i Mackmyras monter under Stockholm Beer & Whisky senare, då i sällskap av min systerson Simon som har en viss förtjusning för just Rom. Han blev genast frälst och har för avsikt att köpa en flaska i julklapp till sig själv. Jag är dock fortfarande inte fullt lika euforisk, visst är det en spännande mix av whisky och rom, men jag föredrar nog dem var och en för sig.

Vinterdröm lanseras som en säsongswhisky och släpps på systembolaget i begränsad upplaga (6 000 flaskor) den andra december 2016.

Mackmyra Vinterdröm:

Volym:                                700 ml

Alkohol:                              46,1 %

Pris:                                     598 kronor (854,25 kr/liter)

Artikelnummer:                  40040-1

Lanseringsdatum:               2 december 2016

Blandade ölfoton - det var länge sen sist....

Med en efterhängsen förkylning härjandes i kroppen försöker jag hålla modet uppe genom att gå igenom fotosamlingen i surfplattan. Det är dags att byta platta (2 år har snart gått), och jag vill försäkra mig om att inga fotografiska guldkorn går förlorade.

Därför blir temat på dagens foto inlägg - blandad kompott.

Kapsyl-projekt påbörjat

Själv började jag inte älska öl förrän 1985

bästa (njae) förkylningskuren - öl och whisky.

Lång hållbarhet på deras eko-Saison!

Lika god på flaska

Collab - tre starka bryggerier, med kul kapsyl.

Så här ser ölen ut - belyst underifrån

Bryggeri-shaker

Långfil och lingon - härlig symbios.

Finsk IPA (eller?)

Brun fransk öl med belgiska toner.

Snart är det dags för Stockholm Beer & Whisky Festival & Taste experience - vi ses väl där?