Med fokus på ekologisk öl - besök på Hotel Kristina i Sigtuna

För några månader sedan (i februari) dök det upp en intressant efterlysning/fråga i mitt Facebook-flöde. En vän som önskade tips på ekologiska och helst närproducerade öl till ett icke specificerat hotell i Stockholmsområdet, som hennes bror driver.
Jag inkom givetvis med förslag, bland annat Sigtuna Brygghus, bland annat beroende på att jag i det läget nog trodde mig veta att hotellet i fråga fanns i just den regionen.

När jag kollade upp Hotell Kristina så visade det sig att de hade redan en god miljöprofil, restaurangen stoltserar med två stycken KRAV-märken. I samma veva så kontaktade jag även hotellet och frågade om jag fick komma på ett studiebesök, tämligen omgående fick jag positivt svar från Andreas.
Tiden rann iväg och veckor blev till månader då jag inte fick tummen ur!
Det dröjde fram till slutet av maj månad innan jag återupptog mailkontakten och snart hittade vi ett datum som skulle passa.

Det hängde en hel del stora molntussar uppe på himlen, både gråa och vita, min semester hade ju trots allt startat. När jag steg av pendeltåget i Märsta för att hasta bort till den snävt tajmade bussen så började det smådugga, men det var det enda regn jag märkte av under besöket i Sigtuna

Entrén

Gammal internatskola

Det första som slår mig när jag kommer in på gården är den spektakulärt röda grisen som står i rabatten (se foto ovan). En av många konstverk (*) som pryder både exteriör och interiör på denna hotell- och konferensanläggning.

Jag är som vanligt ute i god tid, anmäler min ankomst i receptionen och sätter mig en stund i foajén. Medans jag väntar på min värd så kollar jag åter igenom hotellets hemsida för att uppdatera mig.

Öl på flaska, bara ekologiskt.

På flaska har de spännande svenska ekologiska öl från bland andra Organic Mash, Stockholm Brewing, Södra Maltfabriken och Kungsbryggeriet, dock saknas fatanläggning.

Restaurangen, Roger till vänster.

Dagens!

Jag bjöds på lite av varje, allt var mycket välsmakande!

Broccoli-soppan

Under lunchen så pratade jag med Andreas och hovmästaren Roger Lövqvist en del om bakgrunden. Hotellet tog över byggnaden i slutet av 80-talet och har varit i familjen Olsens ägo sedan 1999. Det har hela tiden haft ett miljötänk, de vann Eko-utmaningen 2015 i Sigtuna kommun. Förutom restaurangdelen så jobbar de efter den egna modellen Art-Eco. De har dessutom strama tyglar mot produkter som innehåller palmolja, något som inte alltid är så lätt att undvika tyvärr.

Hotellets ledord är spänst, kultur och hållbarhet och vi kallar oss för ett "Art-Eco-hotell"! Detta koncept innebär att vi har regelbundna konstutställningar och kulturevenemang samtidigt som vi aktivt arbetar med hållbarhet. (text kopierad från hemsidan)

Andreas

Fiskkaka med sallad

Jag valde att drick vatten till lunchen, men efter ett tag så plockade hovmästaren Roger fram två flaskor som vi tidigare pratat om. Jag frågade nämligen om avsaknaden av öl från Sigtuna i hotellbaren, det lokala bryggeriet som har flera bra eko-öl.
Anledningen till detta ligger bland annat i en av dessa två flaskor Mjöd.

Denna flaska producerades hos Mjödhamnen under namnet Sigtuna Mjöd av Rabarber, men ganska snart uppdagades att namnet Sigtuna inte fick användas hur som helst i livsmedelsammanhang, då någon ägde rättigheten till detta varumärke. Namnet försvann från marknaden och ett potentiellt lokalt samarbete gick i stöpet. Därav avsaknaden av ekologiska öl från Sigtuna Brygghus.

Grunden - honungen - kommer från ett antal bi-samhällen som ett gäng hotell (inklusive Kristina) i Sigtuna-området byggt upp i anslutning till sina anläggningar, och det var på deras begäran som Mjödhamnen skapade mjöden.
Numer heter mjöden istället "Rabarber på orten", men konceptet med lokalproducerad honungen är det samma.

Branden på orten

"Branden på orten" är en dessertäppelmjöd från Mjödhamnen, dess lätt rökiga ton kommer sig av att honungen producerades i ett område som drabbades av en stor skogsbrand.
Mjöd är något jag allt för sällan dricker, när jag väl gör det så är oftast med stor njutning.

Det jag hör från Andreas och Roger tyder på att hotellet/konferensdelen av anläggningen funkar i samma anda som restaurangen, vilket tyder på en verksamhet i hyfsat gott samarbete med naturen, sånt tycker jag om!

Stort tack till Andreas (plus fru och syster) och Roger för besöket och den härliga lunchen.

*= Angående konsten, texten kopierad från hemsidan;

William Sweetlove är en annan av våra favoriter. Han är belgaren med stort miljöfokus som oroar sig för hur det kommer att gå med världens djur om den globala uppvärmningen fortsätter. För att protestera mot detta "klonar" han olika djur, och vi älskar dem! De stora och små plastdjuren med petflaskor på ryggen och gummistövlar på fötterna dyker upp här och var på hotellet.

Alf testar - 6 generationer Bigfoot 2012-2017

Så var det äntligen dags att genomföra min årligen återkommande parallelltest. Precis som i fjol så lyckades jag locka till mig grannparet Jonas & Sanne för att hjälpa till att tömma sex stycken flaskor av Bigfoot. Även detta år fick tog stora bordet på föreningens uteplats i besittning för vår provning.

Gruyere-ost och smörgåsrån

Förutom öl så hade vi 4 olika ostar och ett gäng ekologiska smörgåsrån som tilltugg.

Sex generationer från vänster - 2012, 2013, 2014, 2015, 2016 och 2017

Solen sken och gjorde tillställning varm men angenäm.

Förutom att diskutera Bigfoot så kom vi även att prata om öl i östra medelhavet då de just kommit hem från semester i Italien och Kroatien.

Vi var rätt samstämmiga i vårt omdöme Bigfoot, framför allt vad gällde 2013. Den hade inte klarat sig genom min grova lagring helt oskadd. Grumlig i utseendet och en skarp nästintill kemiskt obehaglig beska. Däremot så hade 2012 klarat sig riktigt bra, förlorat en del beska men också blivit mjukare i sin russinsötma. Övriga årgångar visade måttliga spår av förändring, ingen egentlig försämring i alla fall. Senaste årgången - 2017 - känns fortfarande lite väl ung.

Några dagar senare plockade jag fram denna flaska ur garderoben.

Gnistrande kapsyl

Hur hade den klarat sig?

Skumkrona!

Här fanns det mycket kvar, både vad gäller kolsyra, beska, sötma och kropp - allt i en härlig symbios. Fick lite minnesbilder tillbaka till första gångerna jag drack ölen (runt 2007-2008), nästan samma euforiska känsla uppstod nu!

Jag hade givetvis tilltugg med också denna gång, ekologiska tunbröds Bruschetta, Munster-ost och cornichonger. Munster funkar utmärkt till Barley Wine.

Alf besöker - Adelsö Ölfestival

Det var dags för den tredje ölfestivalen ute på Adelsö den 17 juni och jag var givetvis på plats.
Men upplevelsen var inte helt oproblematiskt, det var transportlogistiken som strulade, både inför och efter festivalen.

Jag tyckte jag var ute i god tid när jag anlände till busshållplatsen (Brommaplan), men den var redan välfylld med resenärer (många bekanta i ölkretsar). När så väl bussen dök upp (inte enligt tidtabell) så fanns det minst lika många till resenärer att plocka upp. Då bussen var rätt liten (inte dragspel) så infann sig en viss oro hos mig - skulle jag verkligen komma med denna buss!?
Väl ombord - ståplats - så ställde chauffören frågan i högtalarna "....det är väl ingen ombord på denna buss som bara skall till Drottningholm!?" (alla bussar passerar den hållplatsen), men ingen ombordvarande steg då av.
När vi sen passerade just den hållplatsen så var det något som kommit åt stopp-knappen, så bussen stannade - men ingen steg av (några försökte stiga på.....).
Det blev ståplats hela vägen ut till färjan, sen gick jag resterande väg till kohagen.

Utsikten från kohagen/festivalområdet.

Vädret var ju underbart - soligt och lagom varmt - och kohagen fylldes sakteligen upp med törstiga besökare.

Årets premiäröl för min del - hos Öde Bryggeri!

Öde Bryggeri har jag mött och testat några gånger tidigare, alltid med godkänt resultat. Men den första ölen - The Saisonaire - jag testade var väl blaskig, även om det var en folkis-saison. Jag testade ytterligare en öl (minns ej namnet nu) i deras monter senare på eftermiddagen, den var mer i linje med tidigare upplevelser av bryggeriets produkter.

I hembryggar-delen var det fullt med folk - både utställare och besökare - mest hela tiden. Många kända och välrenommerade bryggare på plats i år.

Sommarsuris 2017 NZ

Angry Short Man brewings Sommarsuris 2017 var nog min favorit i år!

Nordic Kiwi Brewery är ju stammisar på Adelsö, så även i år. Jag testade deras lager som var riktigt bra.

Känd från tidningen!

Kul också att träffa Tom från Katrineholms bästa pajbakeri, deras NZ Craft Pies är ruskigt goda.

Mince & Double Cheese Pie

Flera bekanta bryggare

Robin från Gamla Enskede

Ett kärt och efterlängtat återseende var givetvis det här paret från Bryggeri Nyckelbydal,

Göran & Maria, Nyckelbydal

deras Duett Saison Blonde var en av festivalens bästa öl enligt mig.

etikett-bild lånad från hemsidan.

Ett lika trevligt återseende var Qvarnens Brygghus som jag stötte på i Solnahallen under SM i Hembryggning 2015. Numer kör ju Robert med riktigt bryggeri, men under samma namn.

Jag testade hans Cream Stout 2015 och det var det primära skälet till att jag fastnade för hans öl. Den fanns med under Festivalen nu också, den smakade minst lika bra i år.

Ståtlig Stout

Kaffebackens Cream Stout fick min pollett för årets bästa festivalöl!

Det blev rätt mycket foton tagna men inte har jag lyckats spara allt, saknar många foton - bland annat från Frequencys/Fjäderholmarnas och Sundbybergs Köksbryggeri montrar.
Matthias hade med sig sin senaste skapelse "F**k you, I'm Millwall", men den hade ett häftigare namn än bra smak. Däremot så smakade samarbetsölen med Fjäderholmarna "Wit's the frequency, Kenneth!?" mycket bra, ytterligare en av festivalens bästa öl.

Bild lånad från Frequencys Facebook-sida.

Jag hade andra planer för sena eftermiddagen/kvällen som gjorde att jag bara köpte halvdagsbiljett i år, så framåt klockan tre så var det dags för mig att tacka för årets festival och åka vidare ut på Adelsö, med buss var det tänkt.
Men realtidsangivelserna i SLs reseplanerare var inte fullt så exakta som jag hoppats på. När jag väl gett upp hoppet om att hitta någon buss så sträckte jag upp tummen i en fåfäng förhoppning om att någon skulle ge mig skjuts i rätt riktning. Det dröjde endast 2 bilar innan en stannade, chauffören kände igen mig (och jag honom) från festivalen, där han jobbat under förmiddagen.
Han körde mig nästan hela vägen (minus 10 minuters promenad, under vilken jag blev omkörd av bussen!?) till den båtplats jag skulle till.
Därifrån blev jag upphämtad i båt av svåger-Janne och transporterad till slutdestinationen - Alholmen.

Slutet av Trains, Busses & Walks - incoming boat

Kom väl till användning!

Sötaste katten på Alholmen - Chamonieux!

Där jag spenderade ett dygn i gott sällskap med mina båda systrar med respektive och kattungen Chamonieux. Massor av god mat och dryck och härlig utsikt.

Kvällshimmel över Mälaren!

Stort tack till Adelsö Festival/bryggeri för ytterligare en suverän ölfestival, lika stort tack till alla utställare.

Alf firar - 20-årsjubileum hos Nynäshamns Ångbryggeri

Nynäshamns Ångbryggeri var ju pionjärer inom svenska hantverksbryggerier, när det startade 1997 så såg den svenska ölbomen väldigt annorlunda ut än vad den gör idag. Rekommenderad läsning "Allt utom en Stor Stark".

För att fira sina första 20 år i branschen så bjöd (kostade drygt 400 kronor) de in till fest i två dagar hemma i bryggeriet. Jag bokade in mig till fredagen den 30 juni, första dagen.
Då tågtrafiken i Stockholms län varit minst sagt bristfällig - värre än vanligt - senaste tiden så ville jag vara ute i god tid. Nu blev det ju bussresa större delen av vägen ner, tror nästan att det gick fortare än tåget, färre hållplatser och bara lite trafikstockningar på vägen ut från Gullmarsplan.

Tyvärr vill ju inte riktigt det soliga partyvädret infinna sig denna dag. Jag hade med mig paraply, det kom aldrig till användning och tur var väl det då det blåste kraftigt! Väl på plats utanför bryggeriet - en halvtimme innan utsatt starttid så var jag inte ensam där, vi blev snabbt ett gäng på knappt tio personer, men innan klockan blev 17.00 så ringlade sig kön långt ner utmed gatan utanför.

Jubileumsglasen (sejdlar) med polett - en för mat och en öl.

Verksamheten inne på festområdet skedde i lugn och fridfull ordning (trots att det ryktades om problem med sträckkodsläsare för biljetterna). Flera välkända ölpersonligheter syntes redan cirkulera, både lokala och mer exotiska.

Exotiskt inslag!

Ganska prick på utsatt starttid så öppnades så äntligen insläppet, med fungerande sträckläsare. Jag köpte på mig ett gäng ölpoletter och gick en rekognosceringsrunda. Hittade tre stycken barer, den första innehöll några spännande gästöl, den andra hade Nynäs standardbiror, plus några specialare och givetvis jubileumsölet. Det fick bli kvällens första öl för min del.

JUBILEUM - både i dryckes- och glasform

I bryggeriets vanliga pub var det välfyllt mest hela kvällen, troligtvis beroende på det instabila och kyliga vädret.
I biljettpriset ingick förutom förvald mat (hamburgare av kött eller haloumi) också en dryckespolett. Jag valde att i ett tidigt skede investera min matpolett i en köttig burgare med klyftpotatis och saltgurka.

Som måltidsdryck blev det en Brussel Calling från Brasserie de la Senne, vars bryggare var på plats.

Förutom mat och god dryck så bjöds det även på musikalisk underhållning.

Givetvis fanns det kunnig personal på plats för att ta emot gratulationerna!

Snygg T-shirt, Andreas!

God öl fanns det gott om, mycket att välja på.

Arketyp!

Brussel Calling (innan burgaren)

Arketyp igen, min sista öl......

På verandan utanför bryggeripuben så gick det att köpa lite goda öl med tillbehör.

Bötet 2013, med ost, björnbärsmarmelad och kex

Chokladpralin med Sotholmen Extra Stout

Jag lämnade kalaset vid åtta (för att hinna med pendeltåget), som en mycket nöjd besökare. Med en ny ölsejdel som är både snygg och rätt behaglig att nyttja. Dessutom köpte jag en T-shirt!

Min senaste Öl-tischa!

Alf önskar återigen framföra sina hjärtligaste gratulationer till hela gänget och givetvis tacka för en härlig fest! 20 år till - minst!

Alf besöker - Zum Franziskaner

Jag hade varit på denna klassiska krog vid endast ett tillfälle tidigare och det var 2-3 år sedan. Ett helt oplanerat besök i sällskap med släktingar som ville avsluta våran pubrunda just där. För mig var det ett besök som skapade måttligt behov av återbesök. För en tid sedan las den klassiska (troligtvis Stockholms äldsta) krogen i malpåse, för evigt trodde jag.
När jag googlade så hittade jag dock följande artikel från mars 2016, lokalen var redan då bokad för nya ägare.

Under sommaren 2017 har det hänt saker i krogvärlden i stan. Helt plötsligt dök det upp en blänkare på Facebook (Mankerbeer) om att Stene Isacsson hade sålt Akkurat!
Det kortfattade inlägget var i rätt oklar form, och frågorna duggade tätt bland den begränsade skara som jag spritt vidare till. Rätt snart framkom dock att några hade inside information om affären.
När väl Stene själv lämnade ett ilsket svarsmeddelande till inlägget så försvann det ur FB-flödet.

Det dröjde dock bara någon vecka innan Stene själv gick ut med ett långt inlägg (på engelska) på sin FB-sida, där han förklarade det hela. Visst var det så att han och hans två Akkurat-partners hade sålt guldklimpen.
Efter drygt 20 år på Hornsgatan så var det dags att göra något annat.

Men vad har då detta med Zum att göra? I samma inlägg så tydliggjorde Stene också sina direkta framtidsplaner. Han hade redan införskaffat en ny lokal (se länkad artikel ovan), bara några stenkast från Akkurat.

Stene Isacsson, på sin nya arbetsplats!

På adressen Skeppsbron 44 (sydöstra delen av Gamla Stan) så har Zum Franziskaner återöppnats, men nu under ny ledning.
Stene Isacsson tillsammans med affärspartnern Sven-Åke "Bagarn" Andersson tänker inte göra om Zum till något nytt Akkurat, snarare köra vidare på det klassiska konceptet - med lite nya infall.

Ölmässigt utlovas tysk och svensk kvalitetslager, och fortsatt samarbete med Nynäshamns Ångbryggeri.
Någon vecka innan hela denna affär uppdagades så läste jag en artikel hos Beernews som handlade om Oppigårds Bryggeri som hade haft besök från Tyskland i form av Akkurat-bekantingen Andreas Gänstaller (från Gänstaller Bräu i Bamberg, vars öl finns på Zum). För att trimma in Oppigårds nya bryggverk så bryggdes en samarbetsöl (en lager). Jag tolkar det som ett tecken på att Oppigårds också kan dyka upp på Zum Franziskaner.

Lördagen den 1 juli 2017 så slog då det nya Zum Franziskaner upp dörrarna för allmänheten, då var jag annorstädes, men dagen efter så var jag där!
Där satt flera bekanta Akkurat-gäster i baren och bakom baren fanns också ytterligare minst ett bekant ansikte utöver Stene.

Min första på Zum och från Tucher, en Weissbier

Käkade givetvis också.

Fetaost, saltade betor, rostade valnötter och sallad.

Måltidsdryck, till förrätten - Rauchbier.

Rököl även till varmrätten, korv och surkål!

Flera tyska weissbier fanns både på fat och flaska.

Inredningsdetaljer.

Stene snackar med gäster från New Orleans

Lokalen är mysig, maten bra och ölutbudet ok. I bakfickan är tydligen hundar välkomna - där finns även en av de totalt två tv-apparaterna (tjock-versionen, typ 20-tum) som jag såg. Jag lär återkomma, inte ofta men regelbundet.

Jag fick under eftermiddagen tips av Stene om en bra spelning på samma kväll, givetvis måste ju också det "nya" Akkurat besökas. Inga som helst synliga förändringar i baren än, något som jag tvivlar på kommer att ske heller - åtminstone inte allt för stora.

I väntan på att Honey Island Swamp Band från New Orleans skulle äntra scenen så tog jag in gammal favorit - Cajun Chicken Finger, med en hyfsad New Sweden IPA från Oppigårds.