SBWF2018 - Filip testar festivalens veganvänliga sida

Filip Lindström, gästskribent & vegan

Titeln »Stockholm Beer and Whisky Festival« blir mer missvisande ju längre in man går på Nackamässans kassako i början av hösten. Där finns självklart mest öl, en del whisky, men också en partysektion där klassiskt smetiga substanser inmundigas i shotform, där också dessa dryckers vanligaste konsumenter flockas för stämningen som den automatiskt piskar opp. Där finns korv- och- osthörnan (ej passande för målgruppen för denna text) och utströdda olivförsäljare med Hötorgsmentalitet.

                      Min mission för mitt besök på festivalens första dag är att undersöka dess veganvänlighet, ergo dess kompatibilitet med den upphöjda, förfinade sinnesnärvaro som krävs av människosläktets främsta varelser: Veganerna.

                      Ni tänker nu säkerligen ”Håll dig bara borta från korv- och- osthörnan, så är du hemma”, men ni tänker fel. Förödande fel. En eftertänksam dryckesentusiast bör med gott samvete veta om att öl kan filtreras genom fiskblåsor, att ägg mirakulöst nog är vanligt förekommande i vin och att det förskräckliga sladderämnet gelatin nämns för ofta i relation till alkoholhaltiga drycker. Är du då eftertänksam nog förstår du alltså att Veganen, denna upplysta och ultimata skapelse, måste vara på sin vakt i alla stunder – specifikt på en dryckesmässa som denna.

                      Det bästa med att vara Vegan, förutom att ständigt få påminna världen om ens överlägsenhet, är något som förekommer när man umgås med grupper av carnivores: Efter att man själv ställt frågan »Har ni något veganskt?« till diverse krängare av valfritt livsmedel börjar till slut de stackars köttätarna ställa frågan åt dig, då de inte längre orkar med väntan som den innebär.

                      Så går jag alltså majestätiskt, med två carneterianer som förtrupp, från bås till bås och får reda på att de utställare som faktiskt har tillverkat sin brygd på egen hand självklart har stor kunskap om vad som stoppats i. De större företag (främst i partysektionen av mässan) som anställt hantlangare för presentationen av sina produkter går bet i det ädla Vegantestet – den utsände i båset har ingen aning om vätskan har vidrört något animaliskt på sin bana till min mun.

                      Med en urdrucken sejdel Pilsner Urquell, den veganvänliga klassikern, sätter jag mig ned för en stunds ljuv vila, då jag ser Urquells osannolikt karismatiske överhuvud Václav Berka passera förbi. Mitt blod kokar, mitt hjärta far upp i halsgropen som en guttaperkaboll och jag rodnar likt Hopsan Brewings oveganvänliga hallonöl. Václav Berka är ölvärldens största och starkast briljerande stjärna, en ynnest att få bevittna på så nära håll. Jag tackar alla gudar jag kan minnas namnet på för att en sådan storhet kan få vistas i min omedelbara närhet och jag höjer instinktivt min tomma sejdel mot Václav när han flanerar åt mitt håll. ”Enjoy!” säger han med ett slående smajl, och traskar sedan vidare för att fortsätta sin frälsning av den värld som knappt förtjänar en sådan förträfflig personlighet. Jag älskar Václav Berka, från den djupaste botten av mitt arma hjärta.

   

                      Utbudet på den lilla uteplats där mattruckarna parkerats är generöst, till och med för Veganen (än så länge får man se en veganrätt av fem på menyn som generöst, vilket snart kommer förändras, tro mig). Fjolårets Guinnessfriterade svamp, en fröjd för sinne, hjärta och själ, är ej närvarande. Istället slår jag till på det Fish & Chipsvagnen har att erbjuda mig: Friterad vegankorv med pommes frites. Upplevelsen höjs markant av den simultant sura och charmiga brittiska damen som står i luckan och tar beställningar, men den sänks av den decimetertjocka frityrsmeten som inte smakar någonting alls. Plus i kanten ges dock för den autentiska rekommendationen om maltvinäger på potatisen, ett urbrittiskt måste i samkväm med rikliga saltmängder.

                      Hur som haver, vilka lärdomar tar jag med mig från årets upplaga av Stockholm Beer and Whisky Festival? För det första hyser jag en större respekt för pålästa öltillverkare, trots att de flesta ändå känner att frågan om animaliskt innehåll är obekväm och ovan. Förhoppningsvis och troligtvis kommer de med tiden höra frågan oftare och förr eller senare vänja sig vid den, eller varför inte till och med märka ut vilka produkter som är veganvänliga? 
För det andra, vinäger, salt och friterad potatis är bra kompisar, men smaklös frityrsmet och korvsubstitut talar inte med varandra. 
För det tredje, och allra sista, Václav Berka är en gud.