Filip besöker - Stockholm Beer & Whisky Festival with Tast Experience

2017 blev min premiär på Stockholm Beer and Whisky Festival och premiären inleddes väl med en intervju med festivalens grundare Marianne Wallberg som går att läsa på Alf Tycker Om Öl. Mina andra erfarenheter av dryck på mässa sträcker sig så kort som till den allmängiltiga matmässan i Älvsjö där jag som ej fyllda 20 (eller kanske till och med ej fyllda 18) år sprang runt och försökte tigga till mig dryckessmakprov av utställarna. En hel del vatten har runnit under broarna sedan dess och det är med en annan säkerhet som jag sätter foten på den mer nischade Stockholm Beer and Whisky Festival på Nackastrandsmässan. Efter att ha pratat med Marianne om genus i dryckesvärlden, och svårigheten i att vinna dit fler kvinnor, förväntar jag mig det värsta när jag kommer till den första dagen på den första festivalhelgen av två. Jag hade tänkt mig en uppsjö av gubbar med skägg, på båda sidor av utställarbåsens bardiskar. De finns på plats, gubbarna med skägg, men de fyller inte hela mässan på egen hand. Både bland utställare och besökare finns kvinnor, som inte är där för det som så otrevligt kallas för tjejdrinkar. Öl och whisky kan locka alla, det syns när de mest insatta har samlats på samma plats.

                      Denna första dag inleds med en presskonferens där Marianne stoltserar i en kavaj prydd med en pin för varje gången festival. Utrymmet på kavajens slag börjar ta slut, det är ju ändå tjugosjätte året i rad som Marianne sätter upp festligheten. Pressträffen erbjuder ett antal utställare att visa upp sitt utbud, och de valda utställarna har kommit från när och fjärran. Charmigast i alla kategorier är en högljudd tjeckisk herre, Václav Berka, som representerar gamlingen Pilsner Urquell, en veteran som varit med i leken i 175 år i år. Om föregående mening förvirrar någon läsare på grund av syftningsfel så är det alltså den ursprungliga pilsnern som fyller 175 bast, inte den hypercharmige tjecken Václav Berka. Informationen om att Václav Berka heter just Václav Berka och säljer öl är för mig ovärderlig.

Lånad bild, Berka är mannen till vänster på fotot.

 Charmtjecken håller sin lilla låda i ett par minuter till min obeskrivliga behållning innan han ger utrymme åt amerikanska, brittiska och svenska bryggare som alla tagit sig till festivalen med sina dryckesverk. Öl tar all plats i programmet för presskonferensen, förutom då att Mackmyra bland annat får presentera en ny hantverksgin från Lab Distillery. Den ekologiska ginen är tillverkad av Rickard Aldén, en ung man som välsignats med mindre karisma än Urquell-mannen, men som har arbetat med Mackmyra sedan han var för ung för att konsumera deras drycker. Åter igen, om någon läsare anklagar meningen strax innan denna för fel i syftning så är det alltså inte den tjuskraftige tjecken från Urquell som arbetat på Mackmyra sedan ung ålder, det är Rickard Aldén som gjort det.

                      Vidare i protokollet, en av höjdpunkterna bland presentationerna på detta lilla pressmöte är Södermalmska Bottl3.5hop. Södergrabbarna har skarpt prickat in en av de trender som Marianne pekat ut under vår intervju, öl med låg alkoholstyrka. I affären på Kocksgatan i mynningen till SOFO säljs hantverksöl med upp till 3.5 i alkoholvolym, den siffra som så snillrikt hittat sin väg in i butiksnamnet. Det speciella med Bottl3.5hop på Swedish Beer and Whisky är att det går att köpa med sig deras produkter hem från mässan. Det går inte att göra med drycker som når en högre alkoholhalt. I deras monter testar jag en mörk persikosaison som hade fungerat väl som måltidsdryck i min bok.

                      De fruktiga saisonerna finns hos flera utställare och jag bestämmer mig för att testa mig fram. Adelsö bryggeri har en rödbetssaison och Nolsterbrew i Nybryggarbaren har en hallonsaison. Båda två är starkare än Bottl3.5hops svarta persika men tunnare i smaken. Som svalkande sommaröl hade dessa senaste två fungerat bäst.

                      Hos Närke Kulturbryggeri smakar jag på en öl som inte bara är god i gommen utan även har ett gott budskap. Rainbow Warrior kallas den och är måhända redan känd för samtliga ölfantaster där ute som något relaterat till firandet av Pride-festivalen. Döpt efter skeppet som är stoltheten inom Greenpeace-flottan och med underrubriken ”Putin – Have No Fear!” är Rainbow Warrior en av de mer politiskt medvetna törstsläckarna på festivalen. En slagkraftig banner läggs till och med till under etiketten, med texten ”En manifestation för en kärnvapenfri värld och alla människors lika värde och rättigheter.” Budskapet ska tydligen ha blivit för politiskt för Systembolaget, som säljer ölen utan slagorden. 

                      Även Brekeriet kom med en överraskning till festivalen, julölen Lusse Lelle med saffranstoner. I Alf Tycker Om Öls tjänst har jag tidigare testat och recenserat Brekeriets rabarberöl som jag faktiskt hade mer behållning av än Lusse Lelle även fast jag tycker julölen i tanken är en god idé.   

                      Sist men inte minst vill jag nämna ett välkommet inslag på festivalen, matvagnarna på den lilla innergården. Hos de trevliga skåningarna i den irländska street food-vagnen kunde jag få svamp friterad i vegansk frityrsmet (baserad på den numer veganska Guinness) med pommes frites täckta av salt och vinäger. Tillsammans med det självklara valet av Guinness även i glaset förs jag tillbaka till min utflykt till Dublin i somras, som går att läsa om på Profet.

                      På det hela taget blev mitt premiärbesök på SBWF en succé, mycket tack vare charmiga tjecker, fruktiga saisons, vegansk frityrsmet och politiskt medvetna kulturbryggerier. Vi får se om nästa år kan toppa detta första intryck.

//Filip Lindström
Gästskribent