Alf besöker - två stycken fredagspremiärer, ECHO och Dankos nya Tripel.

I slutet av förra veckan var jag rätt nerkörd i pollenträsket, näsan ömsom rann och ömsom tvärstoppade, mot lite bättre vetande så beslöt jag ända att genomföra min planerade After Work-utflykt.
Promenaden utmed Stadsgårdskajen, från Slussen, var både solig och blåsig. När jag anlände till Fotografiska så var jag där i hyfsat god tid, femton minuter innan är mindre än jag brukar tillåta. Väl framme i kassan så verkade inte personalen vara helt insatta i evenemanget som snart skulle starta uppe i restaurangen på plan två av museet. Till slut så hittades en lista, och mitt namn fanns med på densamma och jag tog gladeligen hissen upp för de två trapporna. När jag steg ur hissen så var lokalen redan fylld av folk som påbörjat testandet av dagens nyhet.
ECHO, samarbetsölen mellan Nya Carnegiebryggeriet och Fotografiskas restaurang.

Jag skrev ju en blänkare om detta evenemang redan förra veckan, där finns lite mer bakgrundsfakta om ölen.

Kall öl!

Det flesta besökarna i lokalen hade redan fått en flaska, och halsade glatt direkt ur densamma. Jag valde dock att hälla upp den välkylda drycken i ett glas, innan jag tog sikte mot ett soffbord bredvid baren. Där fanns även smakprov en annan del av detta projekt, brödet bakats av draven från bryggningen och vars (eventuella) brödkanter blir ny ölingrediens inom en snar framtid.

Öl och Bröd!

Ganska snart dök en före detta kollega upp, Axel och jag har lärt känna varandra mycket bättre i ölvärlden än vi någonsin gjorde när vi jobbade samma firma (nästan i alla fall). Att vi träffas i anslutning till NCB-events faller sig rätt naturligt då han har ekonomiska intressen i bryggeriet.

Axel (till höger)

Efter ett tag dök Margita, PR- och Informationschef på Fotografiska upp och hälsade. Även bryggaren Chris från NCB anslöt, och till slut kvällens andra huvudperson Paul Svensson.

Paul och Chris

Vad tycker jag om ölen? Lite osäker på hur mycket min allergiska näsa inverkade negativt, men jag tycker inte den är någon jättegod öl. Det ska vara en belgisk Blonde och utseendet stämmer in på den stilen, men jag förväntar mig lite mer Belgien i den också. Även om jag låter temperaturen på drycken stiga några grader så ökar inte min kärlek, åtminstone inte hela vägen.

Det är en brödig ljus ale, lättdrycken och snygg men lite för harmlös.
Återigen en öl där sammanhanget nästan är lika viktigt som själva drycken.

Är den bäst före 11 augusti eller 8 november?

Efter att ha testat några flaskor så insåg jag att det var dags att vandra vidare, mot nästa premiär även den med Belgiska undertoner. På Bryggeri Munkbron Brasserie & Bar.
Namnet på denna öl är Qvarnens Projekt Danko Beer Tripel.

Tomas Danko och Svante Eriksson bryggde denna Trippel tillsammans med Robert Lagergren på Qvarnens Brygghus. Jag var ju inte tokkär i den trippel som Danko Beer bryggde tillsammans med Jens Skrubbe, jag hoppades att Roberts positiva inverkan skulle göra att denna belgare föll mig bättre i smaken. Inte för Qvarnen är mest kända just för sina goda öl i de belgiska stilarna.

Här ligger abv-nålen och darrar på hela 8.5%, dock utan att det stör alls. Däremot så drabbas nog denna öl än mer än de tidigare provexemplaren av min sviktande välmående och trötthet. Medan jag smuttar på den går jag runt och njuter av omgivningarna, hälsar på både bryggare och personal. Tomas och Svante är givetvis på plats (Robert serverade den nere i Göteborg), plus några bekanta ansikten som jag träffade på Pressklubben i samband med senaste releasen.
Passade på att ta några foton av de konstverk som bartendern/konstnären Neil Bhat målat för Bryggeri Munkbron Brasserie & Bar.

Självporträtt!?

Jag avslutar ölen utan några problem, dock förhöjs inte min njutningsgrad mer än nämvärt. Jag tror ändå att eventuella brister här i större utsträckning får tillskrivas mig än själva ölen.