Alf Tycker Om Öl: Alf besöker - Izakaya Moshi, KRAV-märkt i Växjö

När jag besökte Växjö 2017 så hittade jag redan första dagen, av en ren slump en ny favoritrestaurang. I direkt anslutning till Smålands Museum (som jag också hittade, lika slumpmässigt) så låg Izakaya Moshi, något som jag först avskrev som en vanlig restaurang med asiatisk inriktning.

Bild tagen 2017.

Vilket i och för sig inte nödvändigtvis är en felaktig beskrivning eller särskilt negativt. Jag är dock rätt sparsam med mina besök på krogar med den inriktningen, inte så mycket på grund av maten, snarare en förutfattad mening om vad som generellt erbjuds i dryckesväg.
Det var dock ett speciellt märke som fanns i anslutning till entrén som fångade min uppmärksamhet och gjorde att jag vågade mig in. Izakaya Moshi stoltserade nämligen med ett KRAV-märke, något som säkerställer att restaurangens inköp av råvaror består av minst 25% ekologiska sådana.
Väl på insidan så insåg jag att här fanns ytterligare mervärde, bakom bardisken fanns nämligen en ansenlig uppsättning hantverksöl, både svensk och utländsk. Det blev ett lyckat återbesök på mer än ett sett under lördagskvällen, efter festivalen.
Även året efter så återbesöktes restaurangen för en lunch, även detta besök skapade goda minnen.
Sedan mitt första besök så har de även öppnats en filial till Izakaya Moshi i Jönköping, den är dock inte KRAV-certifierad (än).

Inför årets Växjö resa så tog jag i förtid kontakt med restaurangen och ställde frågan om jag kunde få en pratstund med någon ur ledningen under mitt besök i staden. Jag fick snabbt och positivt svar från restaurangchefen, tillika dryckesansvarig, Emma Bertilsson.

Jag skickade några frågor till Emma, via e-post, och fick följande svar.

Alf Tycker Om Öl (ATOÖ); Bakgrund, vem är Emma B? Var du med från början november 2012?

Emma Bertilsson, Izakaya Moshi (EB,IM); Jag är snart 24 år, syster till ägare Sandra Bertilsson. Började jobba extra som disk- och städare på min ena chefs sushibar Moshi Moshi när jag 16-17 år. Sen åkte jag till Öland en sommar och säsongade. Efter det lät Sandra mig provjobba i servisen på Izakaya. Jag började på Izakaya ca ett halvår in i start, i slutet på augusti 2013. Jag jobbade då extra ett år medan jag gick klart gymnasiet, sen fick jag fast anställning i september 2014.

ATOÖ; Mycket KRAV-märkt i Växjö!? Minst två ställen till som har ett märke (PM Vänner-hotell/restaurang och Kafé Deluxe). Är det något som uppskattas/efterfrågas extra från era gästerna?

EB,IM; Växjöfolk är väldigt medvetna om ekoprodukter och KRAV. Just ekologiskt efterfrågas, och KRAV uppskattas.

ATOÖ; Cirka procent för eko-inköp?

EB,IM; Vi är i ”steg 1” i KRAV vilket innebär att minst 17 produkter är KRAV-märkta.

ATOÖ; Tillgång och kvalitet på ekologiska råvaror? Öl/vin/alkoholfritt?

EB,IM: Kvaliteten på våra ekologiska produkter är som dem ska vara, minst lika bra som ickeekologiskt, men oftast bättre :) Det är svårare att få tag på ekologisk dryck än mat. Om man tar vin t.ex. så jobbar många gårdar ekologiskt, men de har inte råd med certifieringen, då den kostar mycket. Dock är efterfrågan om ekologiskt större inom mat, än dryck.

ATOÖ; Vad gäller öl så har jag upplevt ett rejält uppsving på ölsidan i Växjö, många nya och bra ölställen har dykt upp sedan jag började åka hit. Ölutbudet på Izakaya Moshi Växjö (Jönköping?), hur kom den sig? (inte så vanligt med mycket och bra öl på asiatiska ställen...).

EB,IM; Växjö växer så enormt inom detta ämne vilket är superkul! Asiatisk matkultur är så enorm, och det är allt ifrån sötma till hetta, och så är det ju med öl också. Vi kan inte ha bara en öl på Izakaya, för den skulle inte passa till allt, då det är så många olika smaker i maten. När vi började ta in olika öler och märkte hur mycket det uppskattades av våra gäster, med kunskapen bakom att öl passar så bra till vår mat, så kände vi att vi kan fokusera på det. Vinintresset var inte lika stort från våra gäster då, och kunskapen inom vin var inte lika hög som den är idag. När Izakaya Moshi Jönköping öppnades hade alla involverade hunnit utveckla sån kunskap inom öl, dels pga Izakaya i växjö men också tack vare Chapter house, så det var en självklarhet att det ska finnas gott om öl där också.

Under mitt eftermiddagsbesök på Izakaya Moshi så fick jag möjlighet att samtala med Emma en stund innan restaurangen öppnade för kvällen. Mycket av samtalet kom givetvis att handla om öl och ekologiskt. Redogörelsen för detta samtal återger jag inte i Q&A-form.

När jag väl kommer in i restaurangen så möts jag av Emma på väg bort mot fatkylen, släpandes på ett ölfat. Som dryckesansvarig får man jobba hårt.

Vi sätter oss i direkt anslutning till just fatkylen, och där konstaterar vi ganska snart det var just Emma som glatt överräckte min borttappade surfplatta när jag besökte restaurangen 2017, ett glatt återseende på mer än ett sett.

Jag börjar med att fråga om restaurangens bakgrund/historia. Storasyster Sandra fick jobb på Sushi-krogen Moshi Moshi i Växjö, och träffade där Daniel. Minst en Japanresa senare så hade intresset för matkulturen ökat så pass att de utökade sin verksamhet genom att öppna Izakaya Moshi (*)

Under Emmas första år på Izakaya så var det Magnus som skötte dryckessidan, när han slutade något år senare så tog Emma över den biten. Det var mycket tack vare hans intresse för mat och dryck som Izakaya fick ett lite annorlunda utbud på dryckessidan än den genomsnittliga japanska restaurangen i Sverige.

Om jag förstår saken rätt så spenderar Sandra Bertilsson den mesta av sin tid i restaurangen i Jönköping (som inte är KRAV-certifierad än.....) och Daniel är också delägare i krogen Chapter House.

Både bland restaurangens tap-lappar och i deras flaskhylla så märks det tydligt var de får sina öl levererade från, det är mycket Omnipollo och Dugges från Brill & Co. Från Galatea så hämtas bland annat japanska Baird och från Sigtuna kommer den ekologiska husölen. Tanken är att det ska finnas minst en ekologisk fatöl som alternativ.

Förra året hade det fint internationellt besök från Lagunitas (genom Galatea), som hade en tap take over som var uppskattad av gästerna.

När jag frågar Emma om hennes favoritöl, så omnämns Dugges Fresh som social dryck och Tripel Karmelit som måltidsdryck till flera av rätterna på Izakayas meny. Om hon dricker öl privat, så blir det oftast session IPA eller pale ale, inte sällan på Chapter House.

Hur ser en stammis ut på Izakaya Moshi? Finns ingen riktig urtyp, ålder går från 20 upp till 70. Det är fler tjejer/kvinnor/damer än killar/män/gubbar. En hel del par, och kommer det några större sällskap/gäng så är det oftast tjejer.
Det går att sätta sig i baren och bara avnjuta de drycker som finns, men matgästerna är betydligt fler än dem.
Vid lunchtid har de ofta gäster från det näraliggande arbetsplatserna, WTC och sjukhuset. Även en del konferensgäster, kaffe primärt, från Smålands Museum, som ju ligger i direkt anslutning, samma lokal, till restaurangen. Izakaya är inte kopplat till museet, de var tidigare hyresgäster hos museet men numer är det annat bolag som äger hela fastigheten.

Det finns ingen renodlad "paradrätt" på Izakaya Moshi, Emma framhåller snarare helheten i många små rätter där varje gäst själv kan plocka ihop konstellationer som passar just dem.
I nuläget finns inga direkta tankar om att kunna öka på antalet KRAV-märken, men kanske i framtiden, om utvecklingen av gästernas intresse för att äta ekologiskt och kanske betala lite mer för den ynnesten.

Efter ett långt och mycket givande samtal var det så dags för mig att återigen avnjuta maten på Izakaya Moshi. Under mina tidigare besök så har jag testat lite olika rätter och lärt mig vad jag gillar, däremot är det svårt för mig att kombinera ihop rätterna på ett bra sätt.
Det blev en fyra-rätters, med förrätt, sushi-rätt, varmrätt och efterrätt.

Wakame är en härlig sjögrässallad med sesamfrön och chili, en nästan lite för snäll chili som trycker på lagom mycket för att sätta lite fart på sjögräset.

Wakame

Blev rekommenderad att testa Wheat king Wit från Baird som måltidsdryck, den lättkryddade veteölen gör sig mycket väl tillsammans med chilin.

Flaskölen räckte en bit in i Sushi-rätten också, en 5-delad Maki, där en bit var fylld med tonfisk, koriander och och gurka, resterande fyra med gurka, picklad rödlök och panko. Alla bitarna är toppade med Edamamekräm (i vanliga fall måste man beställa 5 bitar av en smak.) När jag först såg krämens gröna färg så blev jag lite orolig att det var något med Wasabe i, men den enda Waseben som fanns på min talrik var det klick som låg till vänster på fatets vänstra sida. Till höger lite ingefära, jag hade gärna tagit lite mer ingefära.
Den picklade rödlöken är en relativt ny favoritingrediens för min del, den passar utmärkt i denna Maki!

Maki-sushi

När Wheat King Wit tog slut så fyllde jag på med Sweat Action Ale från Six Point, en trevlig amerikansk fatöl som var god, kanske inte var ultimat just till Maki, men det funkade.

Till varmrätt, Gyozadumplings, så valde jag återigen att lita på Emma och tog in en Tripel Karmelit. En öl som jag testat tidigare (inte till mat då) och gett den rätt medelmåttigt betyg. En blandning av sammanhang och god mat gör säkert sitt till när jag nu satte ett avsevärt högre betyg (se Untappd).

Även i min dumpling-låda lyckades jag få en egen blandning, tre stycken med sötpotatis och två stycken med räkor. När jag var färdig med denna låda så funderade jag på att ta in en låda till, med bara räkor, för de var klart godast! Jag kände mig dock så pass mätt och belåten att jag nöjde mig med att beställa in en efterrätt istället.

Glass smaksatt med citrongräs, inlagd ananas och sichuanpeppar. För att testa något mer nytt från dryckesmenyn (finns ej på hemsidan) så valde jag att ta in en Sake till glassen, servitören rekommenderade Nishiki Dai Ginjo till denna dryck.

Då glassen var rejält "frusen" så hade jag gärna fått uppvärmd sake, nu var den snarare kylskåpskall. Jag trodde att Sake alltid serverades varm, men så är tydligen inte fallet. Dock var den god och ett bra komplement till den mycket goda glassen.