onsdag 19 oktober 2016

Alf testar - 3 upphällningar från Tankovna och mat på Ile Roi

Jag fick en inbjudan till att provsmaka ett mat- och dryckkoncept på den nya krogen Ile Roi (som drivs av Usine) på Fleminggatan 7, Kungsholmen. De är en av fåtal krogar som under begränsad tid fått tillgång till Pilsner Urquells Tankovna-system för färsk fatpilsner. Beroende på vilken teknik som används vid upphällningen så får du lika olika smakupplevelser i ölsejdeln. Jag skulle testa tre stycken som dessutom var parade med tre stycken maträtter.
När jag läser om Ile Roi, så framgår att tanken är att de ska servera mat inspirerad av det franska och italienska köket, men hur går det ihop med Pilsner Urquell? Jag plockar fram min ölmatbibel - Brewmasters Table och kollar vad som skulle kunna passa till en tjeckisk pilsner. Jämför jag med de tipsen så finns det faktiskt flera potentiella parkamrater i öl och matkombinationsklassen.


Jag bokade in mig på en sittning redan en vecka efter premiären av Ile Roi som öppnade den 11 oktober. Lokalen är när jag anländer (kvart över fem på eftermiddagen) glest befolkad med gäster som sitter spridda bland de många borden i den avlånga lokalen. Genom det stora fönstren har man utsikt mot Fleminggatan och Stadsbyggnadskontorets lokaler på andra sidan. Därför väljer jag att sätta mig i soffan som löper utmed fönstret, med utsikt in i själva restaurangen. Lokalen är ljus och trevligt möblerad men en sak som stör mig, ur högtalarna strömmar musik! Inte i hög ljudnivå men inte heller särskilt låg. Dessutom i en musikstil som jag kanske inte främst kopplar samman med denna typ av etablissemang, även om jag själv kan uppskatta pop och rock. Som hörselskadad så blir (o)ljudnivån lite väl hög, även om jag nu inte har något sällskap vid mitt bord så vill jag ändå kunna höra vad serveringspersonalen har att berätta om det som serveras.  Möbelmässigt så var soffan jag satt i bekväm, men då den är lång så märker jag av så fort någon annan gäst som sitter längre bort i samma soffa rör på sig. Dessutom är mitt lilla bord lite ostadigt.

Men nu är det ju inte för inredningens skull som jag skriver detta inlägg, det viktigaste är ju ändå mat- och dryckesupplevelsen.
Den första rätten som serverades var en charktallrik med tryffelsalami, chorizo, parmaskinka, pickels och konfiterat anklår. Framför allt den sistnämnda anrättningen var spännande, jag fick tydliga sylta-referenser fast i pulled-formen. Till detta serverades den skummiga Milk-versionen av Urquell. Det var en kombinationen som jag inte trodde särskilt mycket på inför, men det visade sig nog snarare vara den som funkade allra bäst. Den kraftiga skumkronan är snövit och fast i formen, den smakar dessutom mycket angenämt. När jag sen når själva drycken så är den väldigt lugn i kolsyran, men jag uppfattar den aldrig som avslagen. En mycket positiv överraskning.
Milk

Charkbrickan

Efter detta kommer kvällens fiskrätt, lättrökt rödingsfilé med rostad blomkål i både puré- och bukett-form, syrad gurksallad och forellroms-beurre blanc. Till detta serveras en Urquell Smooth. Just rökt fisk är något som jag hittat i mina studier inför denna provning, denna kombination borde funka bra. Att fisken serveras med blomkål är något som får mig att rynka på näsan innan jag ens sett rätten. Blomkål är och förblir en styggelse för mina smaklökar (barndomstrauma), men faktum är att just puré är något som jag testat tidigare utan att drabbas av några som helst allergiska besvär. Och tillsammans med denna ljuvliga röding så blir det en mycket välkomponerad smakupplevelse. Även om inte ölen riktigt fyller på detta så funkar den bra som måltidsdryck.
Smooth

Lättrökt röding med blomkålspuré
Sen följer ytterligare en varmrätt, en väl tilltagen ragu gjord på kalvkind, med skogssvamp, lingon, riven gruyereost och serveras på en bottenplatta av rotselleri. Till detta dricker jag en Urquell Crisp, kvällens minst lyckade mat/dryckeskombination. Ragun består av 4 rejäla köttbitar, men dessa är väldigt möra och väl tillagade, tillsammans med övriga ingredienser så bildar de en smakrik rätt. Enda undantaget är rotsellerin, den känns som en tunn torkad ananasskiva, med viss sötma men annars tämligen smaklös. Ölen är väl den i denna trio som mest påminner om den vanliga Urquell, en bra pilsner - men som sagt var kanske inte den ultimata ölen till denna mustiga ragu.

Crisp

Kalvkindsragu
Trots att jag i detta läge är nog så mätt så väljer sedan att beställa in en liten efterrätt, en tryffel med en slät kopp svart kaffe, det blir en lagom avslutning på en mycket trevlig middag.

Jag kommer inte bli någon stammis på Ile Roi, men ett och annat lunchbesök kan nog tänkas genomföras då jag jobbar några långa stenkast från restaurangen. De har visserligen annan öl i sortimentet än Pilsner Urquell, men jag föredrar ändå krogar med bredare ölsortiment för mina kvällsaktiviteter.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar