Två spännande nyheter på gång från Wicked Wine

Jag fick ett nyhetsbrev från importören Wicked Wine idag, de brukar innehålla flera olika nyheter men denna gång var det bara en!
För mig personligen så var det en rätt härlig nyhet.
Favoritbryggeriet Sierra Nevada skickar hit en öl från sin Estate-serie, en ekologisk öl som innehåller egenproducerad malt och humle! Dessutom ytterligare en fatlagrad specialare.

2 öl från Sierra Nevada som aldrig släppts till Sverige tidigare.

Staffan håller hårt i godsakerna [foto lånat från WWs press-release]

Den femte juli så kommer den första av två nyheter, en blend av två öl, Barrel-aged Abbey dubbel och Ovila Abbey Brown Ale with Mandarins & Cocoa. Efter att ha lagrats ett år på Brandy-fat så har den fått namnet Trip in The Wood Barrel-aged Ovila Abbey Ale som klockar in på stillsamma 11.2% och säljs i flaskor på 750ml. Denna är dock inte ekologisk. 
1500 stycken flaskor kommer till Sverige och kommer att kosta 199 kronor styck.

Sen får jag vänta till den sextonde augusti innan Estate Farmhouse Ale släpps, en saison på 6.3% abv i flaskor om 375ml. Ekologisk malt och Saaz-humle som fått spontanjäsa i bryggeriets persiko-lund. Sedan har drycken lagrats i vinfat. 
3000 stycken flaskor kommer till Sverige och kommer att kosta 109 kronor styck.

Foto från Sierra Nevadas hemsida

Jag har länge suktat efter att få testa något ur Sierra Nevadas Estate-serie, nu får jag äntligen chansen.

The Return of Basil!

Nej, det är inte tv-serien Fawlty Towers som återkommer, det rör sig om något minst lika efterlängtat.

En av mina flaskor 2015

Mikkellers och Lindemans collabbeer Spontanbasil släpps på systembolaget igen!
Nu på fredag, 2019-05-03, så släpps den i begränsad upplaga i fem stycken butiker, kommer nog att finnas som on-line-beställning också.
750ml grön glasflaska för 139 kronor är ju som hittat för denna ljuvliga öl!

Alf testar - parallell med två olika Gin

Det är inte så länge sedan som jag rynkade på näsan åt Gin & Tonic-drinkar, numer är jag rätt förtjust i G&T.
Jag har primärt använt mig av Hernö Gin, deras blåa flaska, och testat med några olika Tonics till. I samband med förberedelserna inför min senaste båtresa till Åland så hade jag kollat igenom Gin-sortimentet i färjans Taxfree-shop. De hade inget från Hernö, men väl en annan producent som jag sprungit på några få gånger på diverse olika evenemang, dock inte primärt Gin då.

Jag köpte med mig en flaska hem, testade även en G&T i baren på båten.

Jag tänkte att jag skulle köra dessa två mot varandra, se vilken jag tycker är bäst. De finns rätt många likheter i grundförutsättningarna, men även vissa olikheter.

LIKHETER
ALKOHOLTYP; Gin
STIL; London Dry Gin
FÖRPACKNING; Ofärgad glasflaska
MÄRKNING; bägge är märkta med EU-lövet för ekologisk certifiering.
TILLGÄNGLIGHET; bägge finns på Systembolaget

• Hernö #86927, 656kr/liter. Finns nu i 419 butiker.
• Roslags Gin #37458, 570kr/liter (427 kr/liter på båten). Finns nu bara i 4 butiker (Norrtälje, Uppsala, Sollentuna och PK-huset), går att beställa styckvis.

från Norrtelje

OLIKHETER
PRODUCENTER;
Hernö 
Norrtelje Brenneri
ABV;
Hernö 40.5%
Roslags Gin 42%
VOLYM;
Hernö 50cl
Roslags Gin 70cl
BATCHER;
Hernö; 308 (BOTTLE 20/7) (tidigare öppnad flaska)
Roslags Gin; B336 (tidigare oöppnad flaska)

Roslags Gin

Hernö Gin

När jag testade Roslags Gin på Viking Rosella i fredags, så fick jag den serverade med frusna enbär i (tillsammans med is, jag lyckades avvärja en citronskiva).

Roslags Gin med frusna enbär.

Trots detta extra tillskott av en av dryckens grundstenar så hittar jag inte riktigt hem i min doft- och smakupplevelse. Har snarare en lite unken doft som inte alls passar mig, smakmässigt ligger det lite grand åt finkelhållet. Tonicen som användes i mixen är en av de sorterna, Feever Tree, som jag har använt hemma med viss glädje. Det borde ju inte vara tonicen som orsakar problemet.....

Kvällen efter, påskafton, så kör jag en parallelltest av dessa två på hemmaplan, först rent utan några tillsatser och rumstempererade. Jag har inte för vana att dricka ren Gin, men ville ge mig en möjlighet att se om jag skulle kunna skilja dem åt. Nu gjorde jag inte någon blindtest, men jag är rätt säker på att jag utan problem hade kunnat peka ut vilken som var vilken i en sådan.

Straight Up

Bägge är helt transparanta, men det märks omedelbart en distinkt skillnad, en har den för mig klassiska gin-doften medans den andra nästan helt saknar det anslaget. Smakmässigt framgår samma distinkta skillnader i smak som i doften.

Det är ju trots allt som ingrediens i G&T som jag primärt tänker använda dessa alkoholhaltiga drycker, därför blandar jag till en ren version av bägge, mycket is i bägge och samma tonic på båten.

Jag använder mig av mitt Stout-glas från Orrefors, ett kupat glas på halvhög fot. Fyller det till hälften med stora isbitar, slår på den rumstempererade Gin och sedan den kylskåpskalla tonicen. En del gin och fyra delar tonic.

Med standard-tonic, Feever Tree Indian Tonic Water, så lyckas jag inte dölja de doft- och smakproblem jag upplever med Roslags Gin.
Jag slår upp en till RG-mix, denna gång med lite mindre mängd tonic i blandningen (1/3) och lägger dessutom i tre stycken frusna björnbär, mitt favoritbär (tillsammans med hallon) att ha i denna drink. Det blir lite bättre, men dock saknar jag fortfarande gin-känslan.
Enligt flaskans innehållsförteckning så ska Roslags Gin förutom enbär också innehålla rönnbär och örter, jag vet inte om det är rönnbären som spökar för min del.

Dagen efter.

Dagen efter så köper jag hem en annan tonic, Ekobryggeriets rabarber. Återigen blandar jag 1/4 och här blir ändå rabarbern mer framträdande, på ett positivt sätt, än själva ginen. Framför allt när jag lägger i några björnbär.

Min första test av Roslags Gin från Norrtelje Brenneri föll inte allt för väl ut, jag får tyvärr inte till någon riktig ginkänsla.

Jag har ju rätt mycket kvar i min flaska, som dessutom är klumpigare i hanteringen i samband med upphällning, och jag lär fortsätta att laborera för att se om jag kan hitta någon bra blandning.

Jag är på intet sätt någon stor kännare av Gin, jag har testat några olika och kommit fram till att jag gillar Hernös blåa, de har ju flera olika kryddningar.
Norrtelje Brenneri har en annan Gin, en fatlagrad version som är ekologisk och finns på systembolaget. Förutom gin, så gör de även Whisky och Vodka som är ekologisk.

Jag har efter testet och inför publiceringen av det samma kontaktat Richard Jansson på destilleriet och fick en förklaring till varför jag inte uppfattar den som en "vanlig" gin. Ekologiska enbär är svåra att få fram, därför är mängden enbär i detta destillat inte fullt upp. Jag fick tipset att hitta en mildare tonic. På hemsidan föreslår de att toppa med en skiva blodgrapefruit.
Och ska jag dricka Gin rent, så bör den var kall, möjligtvis nerkyld av en isbit.

Alf reser - med Finlandsfärjan Viking Rosella

Detta inlägg är lite inspirerat av min bloggarkollega Magnus "Ofiltrerat" Barks inlägg om hans senaste resa, med Birka.

Jag hade inte åkte Finlandsfärja på säkert minst 15 år, men i december förra året började en nybliven kusin flagga för att hon ville att jag skulle hänga på en snabbvända ut på Ålands Hav. Äta god mat och dricka gott, handla taxfree och njuta. Det blev inget av under jul- och nyårshelgen och det dröjde en bit in på vårkanten innan resan väl bokades, med Rosella.

Bild lånad från Viking Lines hemsida

Inför resan hade jag besökt Vikings hemsida för att närmare bekanta mig med vad det hade att erbjuda.
Taxfree-shopen hade en del intressanta grejer, Stallhagen, Malmgård och  Open Water tänkte jag mig att kunna köpa några exemplar av, dock verkade det som att burkar bara såldes i "kollin" om minst 12 stycken. Hittade även en ekologisk Gin, från Norrtelje Brenneri, som var hundra kronor billigare än på bolaget!

På Rosellas sida skröt de med att deras pub/bar var nyrenoverad.

Bar Voyage är den naturliga samlingspunkten ombord på Rosella. Det är här det händer. Det dansas, det snackas – och det skålas för stort och smått. Stämningen är på topp sju dagar i veckan, med livemusik och artistuppträdanden. Dessutom har baren nyligen fått ett nytt utseende och är nu luftigare och mysigare än någonsin!

Bilden som erbjuds som bevis för detta ser ut så här.

Voyage!

Nåväl, denna resa var ju kort och primärt tänkt som en god måltid i trevligt sällskap med kusinen som jag inte träffar särskilt ofta.
Den långa fredagen den 19 april så begav jag mig norrut mot Norrtälje för att ansluta mig till kusinkaravanen mot Kapellskär. Resan var bokad med måltid, utan hytt (däckspassagerare?) och var därför hyfsat billig, inklusive bussbiljetten till Kapellskär.

Jag gjorde mig inga större förväntningar på några större smakupplevelser dryckesmässigt....

I samband med intagande av smörgåsbordet så besannades mina farhågor om dryckesutbudet, det fanns minst två olika sorters vin-kranar, men bara en sorts öl, Lapin Kulta.

Det fanns ett urval av andra drycker som kunde köpas separat, men när jag snabbkollade igenom flaskkylen så var det ändå inte särskilt imponerande, minst en flaska från Lapin Kulta.
Jag valde att dricka Pepsi Max som måltidsdryck.
Matmässigt var utbudet klassiskt, flera goda sillar och strömming däremot var lax-utbudet mindre.

Sill och potatis

På varmrättssidan så var det potatisgratäng som såg rätt lovande ut, men som inte föll mig i smaken alls. Goda köttbullar, lamstek och fläsksida, krabbkakor och inte minst den härliga korven. Det räckte mer än väl för att mätta min stora mage.
Vi hade dessutom ett mycket trevligt fönsterbord.

Utsikten

Efter måltiden splittrades gruppen upp, några valde shopping, andra att uppsöka baren, själv valde jag att redan nu besöka taxfree-shoppen. Mitt primära mål där var en Gin-flaska från Norrtelje Brenneri. Den sektionen av Gin-hyllan var dock tom när jag kom dit, men med personalens välvilja så plockades det från påfyllning och jag fick min eftertraktade flaska (mer om denna gin i kommande inlägg). Glädjande ur ölperspektiv var att de pushade lite extra för Rödskägg, en Amber Ale från det åländska bryggeriet Open Water. Det fanns ett hyfsat utbud av hantverksöl, men jag valde att satsa helt på de närproducerade lokala produkterna, förutom ovan nämnda så fanns även öl från Malmgård och Stallhagen. Glad i hågen lämnade jag butiken med mina inköp, först då inser jag mitt misstag. Nu skulle jag få släpa runt på min påse under resterande dryga 3 timmar hyttlösa resa. Det finns visserligen låsbara skåp som jag kunde ha hyrt, två stycken 10 kronors mynt var dock inget jag hade skramlandes i fickan. Det funkade ändå rätt smidigt, jag kunde parkera min bag vid vårat loungebord i Voyage-baren.

Fatölsutbudet i denna bar var det samma som vid buffébordet, bara Lapin Kulta. Däremot fanns det större valmöjligheter i flaskkylarna, tre olika Oppigårds, IPA från Lagunitas och London Pride bland annat.

Oppigårds Norn och en Gamel Dansk!

Thurbo Double IPA, med Plantations 20 anniversary.

Underhållningen i två-våningsbaren Voyage bestod denna eftermiddag/kväll av ett dansband, som körde överaskande bra mix av gamla pop-hits och mer klassiska dansbandslåtar. "My name is Luka" har ju aldrig hört i deras version. Det var hyfsat mycket folk uppe och dansade under kvällen och mina tankar vandrade plötsligt in på en låt med Peter Carlsson och de Blå Grodorna, "Tors röda skor", men den låten fanns inte med i detta bandets repetoar.

Inte min kundvagn!

Solnedgång över Stockholm.

Champagne!

Via Viking Lines direktbuss så anlände jag till Cityterminalen i Stockholm strax före klockan nio på långfredagens kväll. Vi hade en himla tur med vädret, även om Skärgårdshimlen var lite blådisig, så var det kav lugnt på havet denna eftermiddag.
Jag hade en mycket trevlig resa, gott sällskap och god mat, hyfsat god öl och några potentiella klipp i Taxfree-butiken.
Stort tack till kusinen Annelie som arrangerade det hela, alltid lika kul att träffas.

Alf besöker - två stycken fredagspremiärer, ECHO och Dankos nya Tripel.

I slutet av förra veckan var jag rätt nerkörd i pollenträsket, näsan ömsom rann och ömsom tvärstoppade, mot lite bättre vetande så beslöt jag ända att genomföra min planerade After Work-utflykt.
Promenaden utmed Stadsgårdskajen, från Slussen, var både solig och blåsig. När jag anlände till Fotografiska så var jag där i hyfsat god tid, femton minuter innan är mindre än jag brukar tillåta. Väl framme i kassan så verkade inte personalen vara helt insatta i evenemanget som snart skulle starta uppe i restaurangen på plan två av museet. Till slut så hittades en lista, och mitt namn fanns med på densamma och jag tog gladeligen hissen upp för de två trapporna. När jag steg ur hissen så var lokalen redan fylld av folk som påbörjat testandet av dagens nyhet.
ECHO, samarbetsölen mellan Nya Carnegiebryggeriet och Fotografiskas restaurang.

Jag skrev ju en blänkare om detta evenemang redan förra veckan, där finns lite mer bakgrundsfakta om ölen.

Kall öl!

Det flesta besökarna i lokalen hade redan fått en flaska, och halsade glatt direkt ur densamma. Jag valde dock att hälla upp den välkylda drycken i ett glas, innan jag tog sikte mot ett soffbord bredvid baren. Där fanns även smakprov en annan del av detta projekt, brödet bakats av draven från bryggningen och vars (eventuella) brödkanter blir ny ölingrediens inom en snar framtid.

Öl och Bröd!

Ganska snart dök en före detta kollega upp, Axel och jag har lärt känna varandra mycket bättre i ölvärlden än vi någonsin gjorde när vi jobbade samma firma (nästan i alla fall). Att vi träffas i anslutning till NCB-events faller sig rätt naturligt då han har ekonomiska intressen i bryggeriet.

Axel (till höger)

Efter ett tag dök Margita, PR- och Informationschef på Fotografiska upp och hälsade. Även bryggaren Chris från NCB anslöt, och till slut kvällens andra huvudperson Paul Svensson.

Paul och Chris

Vad tycker jag om ölen? Lite osäker på hur mycket min allergiska näsa inverkade negativt, men jag tycker inte den är någon jättegod öl. Det ska vara en belgisk Blonde och utseendet stämmer in på den stilen, men jag förväntar mig lite mer Belgien i den också. Även om jag låter temperaturen på drycken stiga några grader så ökar inte min kärlek, åtminstone inte hela vägen.

Det är en brödig ljus ale, lättdrycken och snygg men lite för harmlös.
Återigen en öl där sammanhanget nästan är lika viktigt som själva drycken.

Är den bäst före 11 augusti eller 8 november?

Efter att ha testat några flaskor så insåg jag att det var dags att vandra vidare, mot nästa premiär även den med Belgiska undertoner. På Bryggeri Munkbron Brasserie & Bar.
Namnet på denna öl är Qvarnens Projekt Danko Beer Tripel.

Tomas Danko och Svante Eriksson bryggde denna Trippel tillsammans med Robert Lagergren på Qvarnens Brygghus. Jag var ju inte tokkär i den trippel som Danko Beer bryggde tillsammans med Jens Skrubbe, jag hoppades att Roberts positiva inverkan skulle göra att denna belgare föll mig bättre i smaken. Inte för Qvarnen är mest kända just för sina goda öl i de belgiska stilarna.

Här ligger abv-nålen och darrar på hela 8.5%, dock utan att det stör alls. Däremot så drabbas nog denna öl än mer än de tidigare provexemplaren av min sviktande välmående och trötthet. Medan jag smuttar på den går jag runt och njuter av omgivningarna, hälsar på både bryggare och personal. Tomas och Svante är givetvis på plats (Robert serverade den nere i Göteborg), plus några bekanta ansikten som jag träffade på Pressklubben i samband med senaste releasen.
Passade på att ta några foton av de konstverk som bartendern/konstnären Neil Bhat målat för Bryggeri Munkbron Brasserie & Bar.

Självporträtt!?

Jag avslutar ölen utan några problem, dock förhöjs inte min njutningsgrad mer än nämvärt. Jag tror ändå att eventuella brister här i större utsträckning får tillskrivas mig än själva ölen.

Alf testar - nya GIL-ölen, Störd Stark

Någon som kommer ihåg CP-ölen?

Nu kommer fortsättningen, både som Folk- och Starköl. Någon kanske stör sig på det, som jag till exempel.....

I samband med "En öl- och whiskymässa i Göteborg i helgen så lanserades två nya öl! Dessa två är den logiska fortsättningen av GILs första öl, CP-ölen som släptes 2013 (tydligen finns det tidigare efterföljare som jag missat eller glömt, Retard Beer!?).
Stört Folk och Störd Stark heter dessa öl, brygda hos Beersmiths, en ligger på 3.5% och den andra på 5.3%, ni får själva lista ut vilken öl som är vilken.
Folk ska enligt beskrivning vara en fruktig IPA, med inslag av citrus, grapefruit och blommighet. Jag har dock inte testat Folk själv än och kan därför inte lämna någon mer personlig beskrivning.

Jag såg en blänkare om Stört Folk på Facebook förra veckan, den släpps i början av maj månad, lokalt hemma i Göteborg, ska senare få större geografisk spridning via Axfood-butiker (Hemköp och Willys) runt om i landet.
Samma dag stötte jag på Störd Stark i verkligheten som fatöl på Ölstugan 1892 Tullen. Då blev det bara ett litet smakprov (mycket och väldoftande skum).

Jag avvaktade dock fullskalig provsmakning tills i fredags, då blev skumkronan mer normal och doftsensationen inte fullt lika fantastisk. Att de skiftat (jämför med CP-ölen) stil från ale till tysk lager spelar givetvis in för mina smaklökar. Försöker jag bortse från detta så får jag nog ändå tillstå att det är en välgjord tysk lager i Dortmunder-stil.

Störd Stark släpps på Systembolaget den 2 maj 2019.

Två lånade bilder ur Press-releasen.

Anders Westgerd, GIL

Text kopierad ur press-releasen;

- Det är riktigt rubbat att man i samhället inte tar större ställning för funktionsnedsattas rättigheter och möjligheter. Varför är det okej att det finns en grupp människor som utestängs från att delta i samhället? Vem vill tillhöra den gruppen? Det är inte direkt så att vi valt den här situationen. Den är för det allra flesta en slump orsakad av något ingen kan rå på, säger Anders Westgerd.

SOM FOLK ÄR MEST
GIL driver vid sidan av sin ordinarie verksamhet (personlig assistans) opinion för att synliggöra personer med funktionsnedsättning och minska olika typer av diskriminering mot denna grupp. Fokus ligger på att synliggöra problem och fördomar på ett sätt som provocerar till samtal och eftertanke.

- Mest är vi vanligt folk som gillar att dricka en pilsner då och då. Det händer att vi går på bortamatch, drar till parken eller köper en ny Gucci-väska. Ibland är vi förstås förjävliga, svär och vaskar. Vi är lite som folk är mest, konstaterar Anders Westgerd.  [slut citat]

För min del är tanken med just denna öl nästan viktigare än själva smakupplevelsen, inte för att jag skulle stödja detta om ölen dålig (vilket den ju inte är), men visst hjälper det till när det finns en bra tanke bakom själva projektet.

ECHO, ett cirkulärt samarbete mellan NCB och Fotografiska

Detta inlägg var tänkt att ingå i serien "Med fokus på ekologisk öl", men ECHO är inte eko-märkt!  Trots att den innehåller ekologisk malt och humle, och det överblivna surdegsbröd som bakats hos Fotografiska innehåller KRAV-märkta ingredienser. Anledningen till detta är tydligen att museets bageri inte är eko-certifierade.
Det är dock ett öl med mycket miljötänk, ett cirkulärt (eller ett eko om man så vill) öl dessutom, då draven från bryggningen även blir råvara till nytt bröd.

ECHO är en samarbetsöl mellan Nya Carnegiebryggeriet och Fotografiska museet, en belgisk blonde på 5.6%. Den kommer initialt bara serveras på museets restaurang, både i flaska och från fat.

Echo reflekterar väl hela tanken bakom Fotografiskas vision att bidra till en mer medveten värld. Att restaurangen utnämnts till Museum Restaurant of the World av Leading Culture Destinations är ett kvitto på detta engagemang. Ett annat är det faktum att Paul Svensson är med på listan över världens 50 mest inflytelserika kockar inom det växtbaserade köket. Stycket är lånat ur press-releasen.

Allt helt enligt Fotografiskas zero waste-filosofi när brödresterna i bageriet, restaurangen och kaféet tas tillvara istället för att slängas. Vid bryggningen blandas sedan brödresterna med malten. Draven som blir över vid lakningen torkas och blir till nytt mjöl som Fotografiska sedan bakar nytt bröd av. Echo - ett öl som alltid kommer tillbaka. Stycket är lånat ur press-releasen.

Jag fick via Facebook en inbjudan till den stora releasefesten för ECHO, för att lyssna på NCBs bryggmästare Chris & och Paul Svensson, restaurangchef på Fotografiska.
Något som jag givetvis inte kunde motstå att anmäla mig till, även om det krockar lite grand med ett annat fredagsevenemang. Jag räknar kallt med att hinna till Munkbrons Bar & Brasserie efteråt.

EDIT - har fått svar från Fotografiska angående ölens eko-märkning, jag klistrar in svaret rakt av;

Hejsan Alf!

Tack för ditt mail och jag hoppas här kunna klargöra din fråga angående ingredienserna i Echo.

Saken är den att, som du så riktigt skriver, malten och humlen som används är ekologiska. 

Brödet som Fotografiska skickar till Nya Carnegiebryggeriet kommer från BAK som också är Eko-certifierade. 

Nästa steg är att dravet som Carnegie skickar tillbaka till Fotografiska och blir nytt bröd, inte kan definieras som ekologiskt då Fotografiska som bagare har inte blivit licensierade som varken KRAV-märkt eller ekologiskt. 

Detta då vi använder oss av lokalproducerande och andra leverantörer med liten verksamhet som driver en hållbar produktion utan att vara licensierade och vi vill ha frihet att kunna samarbeta med de som brinner för samma sak som oss, oavsett licensiering eller ej.

Var det svar på din fråga? I annat fall är det bara att ringa mig.

Varm hils Margita Ingwall

PR & Informationschef

Fotografiska 

OBS! Samtliga bilder i detta inlägg härstammar från Press-releasen, därifrån har också den kursiva citat-texten lånats.

Alf besöker - Växjö Ölfestival 2019

Alf åker snälltåget, tom stol brevid var rätt smidigt

På vägen ner hade jag köpt en 2-klass biljett med Snälltåget till Alvesta och busstransport vidare till Växjö, vilket visade sig vara ett bekvämare färdsätt än den något dyrare 1-klassbiljett jag bokat för hemresan.
Jag var inbokad på ett, för mig, nytt hotell men Växjö-vädret var lika varm och stark som vanligt.
För en gångs skull så hängde jag inte på låset hos Kök 11, jag dök upp drygt en timme efter att dörrarna öppnats, jag käkade middag på Izakaya Moshi innan.

Aussie Beer specialbrygd #21 från Nynäs.

Hotel Esplanad ligger snett emot gamla kvinnofängelset och har en lite längre gångväg för att komma in till "city" än de tidigare hotellen jag bott på i Växjö. Avståndsmässigt gångvägen till festivallokalen, så är det nog jämförbart med Elite Stadshotell.

Citrus Paradisi IPA från Ryssby

Jag testade tre öl (avstod Chili-ölen) från Ryssby Bryggeri, deras Citrus Paradisi IPA blev jag småförtjust i, även deras Red Ale slank ner utan problem medans deras APA inte funkade alls.

Blev lite exalterad när bilden togs....

Mina två favoriter under årets festival, två stycken samarbetsöl. Oxblod som Tempel-Arvid brygde tillsammans med Bryggeri Ångkvarn hemma i Uppsala.
"Tord, Tord den är klar nu" brygdes hos Benchwarmers i Helsingborg, med hjälp av Bröderna Ek från Landskrona.

Festivalens näst bästa öl, Tord, en collabbeer mellan dessa två

Mörk avslutning av fredagen.

Sängfösare, sen fredagskväll.

Det blev en sen fredagskväll som ändå avslutades på hotellrummet med en lokalt Systembolagsinhandlad burköl (som fanns på festivalen).

Ny Batch, nytt omslag, samma titel och författare!

Rock Brewing Company var inte med under fredagskvällen, det blev ett kärt återseende. Deras "Sea of love" innehöll både hallon och rabarber och bägge ingredienserna var ekologiska! Ölen var dessutom riktigt god!

Ekologisk!

Erika från Hopsie Daysie pratade jag en del med i samband med Nöjesguidens festival tidigare i år, hennes "Drinking the Stars" var omtalad, men föll mig inte riktigt i smaken. "My heart on a plate" funkade bättre.

På "Stora scenen" så ordnades det intervjuer med utställare, Erik Börén, ställde frågor och bryggare svarade.

En suddig festivalgeneral.

Ett nytt inslag för i år var Södergårdens Chokladbod, Caroline och Rebecca Franzén, sålde Fair Trade- och ekologiskt certifierade chokladpraliner. Mycket goda, tyvärr verkar de bilder jag tog förvunnit.
Årets festivalöl var en lokal samarbetsöl med det långtrevliga namnet "Brygd med Passion för Bygden", det smakprov jag fick under fredagens middag var fyllt med passion. Men från Trädskogens fat kom en mer stillsam passion.

En mer tydlig festivalgeneral, Robert Andersson

Det fick bli en "Het chili med tillbehör" som sen lunch, den var tämligen mild snarare än het, till och med för mina smaklökar.

Tre stycken skåningar Brekeriet, Remmarlöv och Erik

Team Freedom, från Bänkvärmarna

Tempel hade fler goda collabbeers, denna hade jag tänkt att avstå då "Rökig Gose" inte direkt tilltalade mig på pappret. Jag lät mig dock övertalas av Arvid och tur var väl det. Inte festivalens godaste, tveklöst dock den mest positiva överraskningen!

Niklas från Kök 11 provdoftar på Idlewild-öl

Även jag provdoftade på öl från Idlewild, Supernormal var mycket god, medans deras Red Zepelin inte riktigt levde upp till sitt namn.

Ängöl var tillbaka i Växjö, med sig hade de bland annat Påskens Weisbock.

Ytterligare två nya bekantskaper, Joels Ost sålde delikata smakprov från sin ostbutik i Växjö, jag köpte med mig tre ostar hem (mer om dem i senare inlägg.)

En trevlig KYSS från Faråkra!

Tosarbo Cider härstammar från Hälsingland, rätt långt norrut för ciderpressar, men deras standardcider var god, även om jag tyckte den var lite för söt. Den Whisky-lagrade var dock en stor besvikelse, bara rök ingen ciderkänsla alls.....

Stort tack till Robert och Niklas, och givetvis alla andra medarbetare på Kök 11 (inte minst grabbarna och tjejerna i garderoben). Lika stort tack till alla utställare, tillsammans skapade ni en härlig festivalupplevelse.

SVT Lokal TV var på plats och filmad ett kort inslag under festivalen.

Årets glas var bra, stabilt och välformat. Det höll hela vägen hem också, tillsammans med den väldoftande ostpåsen. Förstaklassbiljetten på Snälltåget hem var ju som jag redan avslöjat något av ett nerköp, alla fall komfortmässigt. Jag hade i och för sig ledigt säte bredvid mig hela resan, men i gengäld så satt det en person mittemot mig, ansikte mot ansikte med ett lite bord mellan oss. Benutrymmet under bordet var klart begränsat, möjligheten att "sträcka ut" benen var allt annat än stora.