Har bestämt mig för att köra en “Vit
vecka”! Det har varit en ganska ölintensiv period de senaste veckorna och
kroppen behöver vila. Detta kommer troligtvis innebära färre inlägg på bloggen
och i forumet. Men något ska jag väl kunna hitta att skriva om utan min musa –
ölen!
Tänkte skriva något om problematiken
kring ”Dagen efter kvällen före” (ni vet, typ Roffe Bengtssons klassiska
monolog) – aka - Bakfyllan.
På äldre dar har jag blivit
duktigare på att undvika de värsta betongkepsarna, men resan dit har innehållit
en del djupdykningarna ner i Ågrens mörkaste källarrum.
Följande lilla berättelse är inte en
beskrivning av en verklig händelse, utan en sammanslagning av flera
separata händelser, som mer eller mindre har inträffat eller åtminstone kunde
ha gjort det.
Har tagit mig vissa litterära friheter och förstärkt det hela
något snäpp.
Varning utfärdas till känsliga
läsare – berättelsen innehåller ganska magstarka beskrivningar;
Vaknar i hallen, med delar av dina
ytterkläder fortfarande på och delar av övrig klädsel av. Ytterdörren är
säkerligen olåst (kanske till och med ej stängd) och nycklarna sitter
troligtvis kvar på utsidan. Strategiskt placerad alldeles intill ditt nyvakna
ansikte finns en torr pöl av stuvade morötter, inte otänkbart att samma sörja
kan finnas spridd på delar av ansikte och klädsel.
Av innehållet i din plånbok att döma
så har du åkt taxi från t-banan hela vägen hem (50 meter) och resan har
tydligen kostat närmare 700 kronor – plus kostnaderna som chauffören kommer att
låta dig bekosta för klädseltvätten av baksätet av hans bil (återigen stuvade
morötter).
Förutom stelheten – som inte bara
beror på det faktum att du sovit på hallgolvet – i kroppen så blir du snart
varse att ett gäng ilskna plåtslagare har bosatt sig i ditt huvud där de ivrigt
övar på sin yrkesskicklighet. De delar detta trånga utrymme med en tysk
mässingsorkester som spelar extremt högt och falskt. Lägg därtill betongkepsen,
vars hattband är minst 2 storlekar mindre än det borde vara, som skaver från
utsidan.
I munnen känns som att ett halvdussin välgödda kloakråttor har
frotterat sig med din tunga och lämnat mängder av päls och doft kvar, på sin
väg ner i din mage. Där de nu har våldsamt Rave-party, något som orsakar
svårartade yrsel med efterföljande balansproblem och än mer illamående.
Du spenderar några minuter med att
försöka få ordning på det mest akuta problematiken, men att stänga och låsa dörren får
vänta tills du uppsökt toaletten för att lämna av de sista stuvade morötterna.
Sedan av med ytterkläder, in i duschen och bli lite uppfriskad.
Halva dagen går
åt till att någorlunda ställa i ordning den oreda du orsakat några timmar
tidigare, trots att du fortfarande ”Mår som du förtjänar”.
Vad har jag då på äldre dar gjort
för att undvika denna typ av katastrof-bakis-sessioner? Det viktigaste är att
jag inte dricker lika intensivt längre och att jag inte primärt dricker för
fyllans skull (något jag till viss del gjorde under en period) eller ”Super
tills jag Stupar”.
En lösning som jag ganska tidigt tog
till mig av att försöka avsluta kvällen med att dricka en hel del vatten. En
annan version på den lösningen är att redan under kvällen ta några
vattenpauser.
Som min gamla lumparkompis Lingon brukade säga ”Man är ju inte 20 längre!”.
