Alf testar gammal favorit - Mazarin från Omnipollo

Den har numer tvingats byta namn till det lite snärtigare Maz (ungefär som Neb), verkar bero på rättighetskäl. Någon har efter 6 år upptäckt att det finns en öl som inkräktar på deras varumärke, eller? Skönt att flasketiketten fortfarande är av Kalles egen design, det smältande stearinljuset är nog hans snyggaste kreation.

Så här tyckte jag om den gamla Mazarinen 2012.


ÖL; Mazarin/Maz
BRYGGERI; Omnipollo (Brouwerij de Proef)
STIL; American Pale Ale APA
ABV; 5.6%
FÖRPACKNING; flaska av färgat glas
VOLYM; 330ml
PRIS; 28.90 kr (87.58 kr/liter)
BÄST FÖRE; 09/10/19
BATCH; T2,
TILLGÄNGLIGHET; Systembolaget två butiker lokalt i Stockholm just nu. Annars beställningssortimentet, kollitvång 24 flaskor
INKÖPSSTÄLLE; Systembolaget, Lindhagensgatan, Stockholm (4 flaskor)
INKÖPSDATUM; 2018-04-05
TESTDATUM; 2018-04-08
ÖLGLAS; Omnipollo, 47cl, funkar utmärkt

Är detta verkligen samma APA? Utseendemässigt så påminner den mer om Fatamorgana! Den tidigare orangegula dimmiga mazarinen är nu en ogenomträngligt grumlig NEIPA, blekgul i färgen med ett snövitt skum. Doftar numer intensivt av passion och lite ananas, så smakar den också. En minimal antydan till humlebränna följer med ner i halsen.

Ölen är dock mycket god, inget snack om den saken. Om detta är den nya mazarinen så är det mer än bara namnet som ändrats, trots att jag fått bekräftat från Omnipollo-medarbetare att så inte skall vara fallet.

Nebuchadnezzar blev nästan omedelbart Neb för min del, men Mazarin har jag aldrig kallat för Maz, inte förrns nu och det med viss tvekan.

Alf testar ost - fyra stycken olika

Öl och ost, ost och öl - inte alltid rätt, men allt som oftast en mycket lyckad kombination.

Jag började min ostkarriär med att vara en rätt feg herrgårdsost-älskare, som rynkade på näsan åt konstiga franska ostar (typ brie) och stinkande mögelostar fick mig nästan att vomera. Mycket har hänt sedan dess, även om jag fortfarande gillar herrgårdsost.
Har inget sånt där direkt minne av var och när jag definitivt insåg att de läskiga ostarna nog inte var så farliga i alla fall, kanske var det i Eskilstuna 2012 när jag testade Stilton för första gången på riktigt, även om jag föredrog Irish Porter Cheddar då. Eller när jag första gången träffade Dr Käse i samband med första after work-evenemanget med Belgoklubben, då en knastertorr belgare slog undan benen på mina ostsmaklökar.

Den gode doktorn hade dessutom den goda smaken att skälla ut mig på instagram när jag la upp ostbilder från en statlig macro-producent av, enligt honom, värsta sorten.

Sakta men säkert så har jag blivit lite modigare, precis som med andra livsmedel (inte minst öl) så gäller det att våga prova nytt. Det senaste halvåret har jag hittat två nya favoriter och tänkte att det var dags att skriva något om ost igen.

De fyra ostarna är;

1. Brygge Prestige - belgisk hårdost, gjord på komjölk från vårrusiga kossor som mjölkats under maj månad enbart. Ska alltid vara lagrad minst 18 månader innan den säljs. Köpt hos Fromageriet, Hötorgshallen.
2. Shropshire Blue - brittisk blåmögelost, grunden är en gräddgul krämig ost gjord på pasttöriserad komjölk. Den gula färgen kommer från det naturliga färgämnet Annatto, och det blåa kommer från Penicillium roqueforti. Namnet är lite missvisade då osten ursprungligen inte tillverkat i just Shropshire. Köpt hos Taylors & Jones, Kungsholmen.
3. Camembert - en fransk vitmögel/dessertost med kittskal. Härstammar från 1791, då Marie Harel döpte den efter byn med samma namn i Normandie. Namnet är ursprungsskyddat i Frankrike, måste komma från Normandie och vara gjord på opastöriserad komjölk (au lait cru). Min ost är numer producerad av Xavier David. Köpt hos Fromageriet, Hötorgshallen. 
   
4. Tryffelcheddar - en brittisk cheddar från Ford Farm, kryddad med svart tryffel, champinjoner och ansjoviskräm (inget för vegetarianer!). Köpt i Fine Delis monter under Malt, Mat & Destillat-festivalen tidigare i år.
   

1. Just denna bit av Prestige härstammar från kossor som mjölkades 2015. Hårdostar har en liten tendens att bli lite väl salta, men det är inget problem med Prestige. Trots sin knastertorra konsistens så finns här en mjuk sötma som mer än väl hanterar den sälta som givetvis ändå finns där. En ost som passar till det mesta i ölväg, ljust som mörkt, starkt och svagt. Jag har aldrig testat den mot någon suröl, men den kan nog funka. Tillgänglighet, den finns allt som oftast hos Fromageriet, jag är osäker på hur vanligt förekommande den är i andra ostbutiker.

1. Brügge Prestige 2015

2. Shropshire har en lugn stabil doft som tilltalar min känsliga näsa. Lite torrkladdig klumpig konsistens, en blåmögelost som jag gärna äter tillsammans med en Barley Wine eller Old Ale, av de brittiska stuket givetvis. Kan nog funka även med en belgisk dubbel. Enligt uppgift så skapades denna ost i Skotland i ett försök att göra en egen Stilton, med den färglada tillsatsen Annatto. Det är först på senare år som tillverkning startats i grevskapet Shropshire. Tillgänglihet, jag har bara sett den just hos T&J.

2. Shropshire Blue

3. Camembert har jag längre rynkat på näsan åt, tolkat den som en Brie-ost. Givetvis finns kopplingen till den friterade versionen som av någon anledningen är en delikatess tillsammans med hjortron!? Men så testade jag  i höstas en svensk version från Bränna Getgårdsmejeri och insåg att detta var ju en riktigt spännande karaktärsfull ost. Via den numer saligt bortglömda industriversionen har jag nu hittat kärleken i denna runda ask. Precis lagom funky för min del, särskilt när det når sin ultimata serveringstemperatur. Då är även konsistens så där ljuvligt kladdmjuk. Tillgänglihet, den finns allt som oftast hos Fromageriet, jag är  rätt säker på att den förekommer även i andra ostbutiker, det måste ju inte vara XD (undvik dock helst President!).

3. Camembert

4. Cheddar var ju en ostsort som jag med viss glädje konsumerade under min hushållsost-period. Jag kommer med stor glädje ihåg de ostmackor jag och mitt resesällskap fick som middag när vi äntligen hittat ett ledigt rum i Appelcross, Skottland. Då skurna i tjocka skivor och i djup orange färg. Denna tryffelcheddar är dock mer blekgul, med mörka fläckar. Den är kladdig och fastnar mer än gärna uppe i min gom. Numer föredrar jag att hyvla tunnare skivor, här är det dock problem med temperaturen. När osten stått ute i rumstemperatur ett tag så blir den svårhyvlad, då går det givetvis att avnjuta den också i bitar. För mig funkar den som pålägg på mackan, men gärna en amerikansk IPA till, eller en belgisk blondin. Varför inte något lite mörkare och kraftfullare, ja varför inte en lagom brittisk old ale. Tillgänglighet, i julas så hittade jag den i löstvikt i ostdisken på min vanliga livsmedelsbutik (Coop), men annars har jag bara sett den i montern hos Fine Deli.

4. Tryffelcheddar

Fyra ostar som jag mer än gärna äter, både i samband med ölkonsumtion och bara för att det är gott! Generellt gäller kylskåpsförvaring, men uttag i god tid innan servering, det tjänar de flesta ostar på.

Alf testar gammal favorit - Omnipollo Leon

När jag kollar igenom min inläggslista så hittar ingen recension av Omnipollos Leon!?
Jag hade givetvis hört talas om både ölen och bryggeriet, men under Allt om ölfestivalen i Eskilstuna sommaren 2012 var det första gången jag testade något från Omnipollo. Omdömena som jag sett och hört innan var övervägande positiva, därför fanns en del förväntningar.

Nu nästan 6 år senare är den återkommande och välkommen besökare i min ölkyl, det har inte alltid varit så dock.

ÖL; Leon
BRYGGERI; Omnopollo, hos Brouwerij de Proef
STIL; Belgisk Pale Ale
ABV; 6.5%
FÖRPACKNING; mörk glasflaska, med plastkork.
VOLYM; 750ml
PRIS; 49.90 kronor (66.53 kr/liter)
BÄST FÖRE DATUM;  ?
BATCH; ?
TILLGÄNGLIGHET; Standardsortimentet
INKÖPSSTÄLLE; Systembolaget, Kungsholmstorg
INKÖPSDATUM; 2018-03-27
TESTDATUM; 2018-03-30
ÖLGLAS; Omnipollos shaker 47cl, funkar utmärkt.

Jag hittar ingen datumstämpel när jag letar på flaskhalsen/kroppen, vet inte om den sitter på plastkorken eller bygeln som spänner fast densamma (som jag inte har tillgängliga nu)?

När jag testade den i Bishops montern 2012 så var jag inte imponerad alls, lite småtrist tyckte jag då, knappt godkänd. När jag senare under samma festival testade Mazarin så var jag dock övertygad om att det fanns en framtid för detta bryggeri.

Det dröjde rätt länge innan jag lärde mig gilla Leon, det var först när den dök upp dagens förpackningsform, 750ml korkad flaska, som jag lärde mig att fullt ut älska den. Jag har testat den lilla flaskan någon enstaka gång sedan dess och jag vidhåller att det nog inte är samma öl!

En 75a av högkvalitativ hantverksöl, brygd hos det mest kända (bästa!?) belgiska licensbryggeriet, de Proef. En sån rejäl flaska har ett literpris på 63 kronor, extremt prisvärd.

Leon är i dagsläget avsevärt mer lättillgänglig på bolaget än sin efterföljare Mazarin, men bägge är gamla favoriter.

Vad hade hänt alla hade reagerat som jag gjorde, första gången de testade Omnipollos första kommersiellt producerade öl? Kanske hade vi gått miste om alla godskar som kommit ur Henok och Karls genialiska (ja, nästan i alla fall) skapandeprocess.

Jag dricker den gärna året om, den funkar matmässigt till enklare rätter.

Alf besöker - Malt, Mat & Destillat

I lördags var jag på Stockholmsmässan för mitt premiärbesök på dryckesfestivalen "Malt, Mat & Destillat". De hade valt att förlägga årets festival på en lite mindre yta i Hall B, och satsat på lite färre utställare. Då jag aldrig tidigare besökt denna festival så har jag inga referensramar för hur det funkat tidigare år.
Mängden utställare var lagom kan jag tycka, den nedskalade ytan var på intet sätt överfylld utan det fanns gott om plats för oss besökare att röra oss på. Jag var ju där under tidiga eftermiddagen på festivalens andra dag, det var rätt tunnsått med besökare så länge som jag var kvar. Det underlättar givetvis för mig att det nästan aldrig blir någon svårare trängsel vid montrarna.

Heartbeat Hoppy Lager från Dunder & Krut blev första ölen

Hall B var uppdelad på en "vanlig" sektion, där det var övervägande öl, en del ost och godis plus foodcourten. Den bortre sektion kallades kort och gott "Konnässörshallen"? Där huserade starkspriten, Fine Deli och Bishop Arms.

Ostdisken hos Fine Deli innehöll en av eftermiddagens gladaste överraskningar, då de hade med sig min nya ostfavorit - Tryffelcheddar från Ford Farm, jag köpte med mig tre stycken paket av den hem! Däremot så saknade jag Bränna Gårdsmejeri som fanns med på listan över utställare, men jag hittade dem inte någonstans.

Två andra kära återseenden var Sarah från Bread & Table som delade monter med sin ölleverantör Pax Brygghus. Där Marika förgyllde min festivalupplevelse med deras Pax Scala, en underbart blommig Hibiskus Saison.

Bröd är öl i fast form!

Jag köpte givetvis med mig en Origo-limpa hem och en påse med ölkryddade knäckesticks!

Scala!

Förutom nyheten Scala så hade Pax också med sig två stycken lab-brygder, #48 och #29. Bra öl bägge två, men inga höjdare. Jag har ju numer rätt höga förväntningar när jag testar Pax-öl.

Lab 29, en Vienna Lager

Eskilstuna kör ju en del ekologiska öl fortfarande, denna gång testade jag deras Pale Ale, riktigt bra öl!

Lite blandade bilder.....

Chokladig Påskporter

Härlig Session IPA från 137an i Södertälje

Skäggiga kaninens brölopsöl

Värmdö får inte riktigt till sin Real Ale än, men jag ger inte upp hoppet!

Oppigårds var givetvis på plats, med sig hade de bland annat ett av årets jubileumsöl Independance IPA. 15 år som oberoende hantverksbryggeri är givetvis värt att fira. Denna IPA är inte det bästa som kommit från dem, men klart godkänt.

Två olika årgångar, bägge ruskigt bra!

Finn & Mackmyra Derailed Bourbon Bock

Inte impad av Möllys (hos Bishops Arms)

I Bishops-montern hängde även Nynäshamns Ångbryggeri, med sig hade de bland annat självrunnen ofiltrerad Tjockhult. När jag väl lyckats tina upp isflaken så var den klart godkänd.

Tri-Five, ekologisk Session Ale

BASIL! Ingen råtta inte, välsmakande basilika-öl.

Avslutar med två bilder på mina två festivalfavoriter.

Pax Scala, doftar underbart!

Romerska bågar gillade jag när jag var mycket yngre än jag är nu, apelsinchoklad var en favorit då. Roman Arches från West Coast Beersmiths kan mycket väl ha återuppväckt den kärleken.

För mig som besökare så störs jag givetvis inte av att det är glest i leden vid montrarna. Under de timmarna (gick hem före klockan 18.00) jag befann mig i lokalen så var det rätt lugnt och stillsamt.

Jag vet att festivalen lämnat ut en del biljetter till gruppen Ölgäris, men jag märkte inte av någon större närvaro av kvinnor än på vanliga festivaler.
EDIT - har nu i efterhand fått förklaringen till detta, deras biljetter gällde fredagen, därav den mer mansdominerade besöksmixen under lördagen.

En bra festival, kunde gärna haft något sköljställe till (många montrar saknar bra sköljutrustning) och skyltning till toaletterna lämnar en del i övrigt att önska.

Alf testar - Amarillo från Oppigårds

En gammal trotjänare som nästan alltid funkar, har jag för mig i alla fall. Innan gårdagens flasktest av Amarillo från Oppigårds var det väldigt länge sedan jag drack den. Inte på grund av ovilja eller begränsad tillgänglighet (finns i 439 stycken systembolagsbutiker just nu, 75 stycken flaskor i min närmaste butik), snarare att jag nästan glömt bort hur bra den verkligen är.
När jag recenserade den i december 2012 så var jag rätt återhållsam i min bedömning. Senast registrerad på Untappd sommaren 2014, då fick den lite bättre omdöme.

Den gröna etiketten är lite småtrist, även om Oppigårds emblem/logga är stilig. Försluten med bryggeriets klassiska logga på kapsylen på en trettiotre centiliters-flaska i färgat glas. Inget som drar till sig särskilt mycket uppmärksamhet i butikens ale-hylla, ofta tillsammans med några andra öl från samma bryggeri. 

Oppigårds anser jag vara ett av landets mest kvalitetssäkra hantverksbryggeri, även om den svajiga batchmixen ibland flaskor av NewSweden IPA har inverkat negativt på det omdömet, så vidhåller jag ändå att jag vet vad jag får när jag köper en öl från dem.

Amarillo klockar in på 5.9% abv, något som är väl dolt i en lätt välformad kropp. Mörkgul och klar i färgen, obefintligt vitt skum. Doftar friskt av vardagsfrukter, i smaken framgår en del söta honungsbadade aprikoser. En alldeles lagom beska (44 IBU).

Som namnet avslöjar så innehåller ölet humle av sorten Amarillo, typ single hop, som även har körts torrt.

Glömde att titta på batchnummer och bäst före datumet på denna flaska, men min uppfattning är att den var färsk. Skulle jag sätta ett betyg i detta test så skulle det nog vara Med beröm godkänd!

Jag drack den som en efter middagen öl, en perfekt svalkande öl efter en kryddstark kycklinggryta. Den bör fungera som dryck till en rejäl hamburgare-måltid, alternativt svensk husmanskost av det rustika slaget.

Det är ingen stor öl, den är precis lagom!

Varför köper jag inte denna öl regelbundet? Troligtvis har det att göra med att den är så pass lättillgänglig, jag vet att den finns där och jag kan ju köpa den nästa gång……

Svart Orm - evenemang på Facebook

Väldigt offtopic, men jag tycker ändå att det håller viss ölrelaterad nivå.
De som följer bloggens Facebook-sida (och/eller min privata) kommer under torsdagen (15 mars 2018) lägga märke till ett lite annorlunda flöde av citat-, bild- & film-inlägg.

Detta är givetvis kopplat till följande evenemang;
International Blackadder Status Day 2018

Jag har valt att hämta allt mitt material från ett och samma avsnitt, från säsong 2.

Som denna bild till exempel

Men också detta snitsiga citatet, som yttras av Edmund själv, i samband med frukost tillsammans med Lord Percy.

Personally, however, I like to start the day with a total dickhead to remind me I'm best.

Önskar att jag hade en Blackadder öl hemma......