Festivaldags - igen, för första gången i Uppsala.

På fredag - 27/2 - så är  det dags för ölfestivals-premiär igen. Denna gång "Beer & Whisky Festival" i Uppsala.
Under 2 dagar - fredag-lördag - så kommer det minglas och drickas alkoholhaltiga drycker i Fyrishov.

Utställarmässigt finns en del för mig rätt okända namn med, men överlag ser det spännande ut. Tomp är ju ingen ny bekantskap, men jag hoppas kunna snacka import av McEwans med dem. Tempel brygghus och Jackdaw ser jag också framemot att återtesta för att få djupare insikt i deras produkter.

Men för min del  så är deltagandet långt ifrån säkerställt till 100%, ett knäckt revben spökar. Men jag hoppas än så länge att kunna deltaga några timmar under fredagen.

Med fokus på ekologisk öl - ekocertifiering, hur går det till?

I samband med att jag skrev inlägget om Dugges satsning på ekologisk öl så ställde jag också några fråger till Ola Engström på bryggeriet om processen kring eko-certifieringen.

ATOÖ; Ni eko-certifierade bryggeriet 2014 - varför?

• D-OE; Det började med att vi gjorde en IP-certifiering som behövs då man vill leverera folköl centralt till dagligvaruhandeln. I o m en IP-certifiering har man allt på plats som behövs för en eko-certifiering, så jobbet var redan gjort. Det var inte självklart att vi skulle baka in eko certifieringen men samtidigt som den skedde började Systembolaget flagga för att allt mer offertförfrågningar skulle till att bli ekologiska, och eftersom det är vår största kund blev det naturligt. Vi tittade samtidigt CSR och hur man kan arbeta med det. Ekologisk produktion är en sådan åtgärd. Att vi snart går över på lättviktsflaska är en annan.

ATOÖ: Vilken myndighet är det som sätter upp kriterierna för certifiering av bryggerier?

• D-OE: Vi har eu-eko certifiering så det är alltså EU som sätter upp kriterierna. Jag antar att det ligger under jordbruksverket här i Sverige. 

ATOÖ: Vilket certifieringsföretag var det som certifierade Dugges?

• D-OE: Controlcert Scandinavia AB, för HS CertifierinG

ATOÖ: Vad kostar själva certifieringen?

• D-OE: XXXX kronor inklusive moms. (på uppgiftslämnarens begäran omnämn ej den exakta kstnaden, mendet är ett 4-siffrigt belopp).

ATOÖ: Vilka åtgärder behövde ni vidta för att klara kriterierna? Ungefärliga kostnader för dem?

• D-OE: Vi använde oss av en konsult som hjälpte oss med IP certifieringen. Det plus egen arbetsinsats och kostnaden för certifieringarna landade på ett par hundra tusen. Bara eko-certifieringen kostad XXXXkr + ca 2 dagars arbete. Det enda vi behövde lägga till på IP Livsmedel för att få eko certifieringen var att skilja på ekologiska och konventionellt odlade råvaror ute på lagret. Sedan måste vi dokumentera alla inköp och all användning av ekologiska råvaror för att kunna visa att vi inte sålt mer ekologisk öl än vad vi använt råvaror till.

ATOÖ: Marknadsföring? Något som jag "stör mig på är att många bryggerier (inte bara Dugges) generellt är rätt dåliga på att marknadsföra denna typ av ekologiska produkter. 

Eko-certifieringen 2014 blev jag varse om via en liten blänkare på Facebook, likaså att eran första ekologiska starköl skulle ut på turné i Norge, det var i kommentarsfältet där som jag också först fick kännedom om den ekologiska folkölen som funnits ett tag.

• D-OE: Jag håller med dig. Jag tror det har att göra med att vi aldrig märkt av någon större efterfrågan från våra kunder. Att basunera ut en ny ekologisk öl blir lite som att famla i mörker.  Ett facebook skulle man ju såklart ha kostat på sig. Är ju gratis dessutom. Under 2015 planerar vi däremot att accelerera och gå ut hårdare med det ekologiska, framförallt i folkölssegmentet.

ATOÖ: Stort tack till Ola (och Dugges i stort) som tog sig tid att besvara mina frågor.

Hökens Gata 3

En gatuadress som värd att lägga på minnet, även om den nu är ett anonymt skyltfönster övertäckt med brunt omslagspapper.

Det känns som det var helt nyligen som Henok och Karl flaggade för att de hade för avsikt att öppna en egen krog i Stockholm. I slutet av förra året blev flaggningen väldigt intensiv, när fotot av ett par nycklar liggandes på ett hyreskontrakt dök upp på facebook och strax därefter på instagram. Omnipollos Hatt skulle den heta, och även om ingen adress avslöjades initialt så ryktades det snart om just Hökens Gata. En liten gatstump mellan Götgatan (nästan precis vid krönet) och Mossebacke Torg, i lokalen fanns tidigare - som nu hittat andra lokaliteter.

I närheten finns ju redan storheter som Oliver Twist och Akkurat (ingendera har för vana att servera Omnipollo-produkter).

I söndags bestämde jag mig för att ta en promenad med just denna adress som slutmål, det vackra vädret fick mig att välja en annan väg än jag brukar. När jag var på väg över Västerbron gladdes jag extra mycket över mitt val att ta med både vantar och mössa - för det ju rätt blåsigt där på toppen.

Så långt allt väl, men halvvägs mellan Hornstull och Slussen så snavar jag på ett av de löst liggande brunnslocken som ligger placerade kring träden planterade utmed Hornsgatan. Inga svårare skador uppfattades initialt, men en irriterande smärta på revbenen på höger sida ("..det går nog över......"). Men ju närmare jag kom Götgatan så kommer insikten allt tydligare, smärtan ökar snarare än avtar.

Men jag lyckas ta mig hela vägen till den än så länge tämligen anonyma adressen. Det enda tecknet på lokalens framtida invånare är texten "På väg" omgärdat av Omnipollo-typiska symboler som syns i skyltfönstren.

Håll ögonen på deras facebook-sida/instagram-flöde, där läggs regelbundet upp teaser-bilder från utvecklingen av lokalens insida. Det känns bra att veta exakt var lokalen är, för i framtiden lär det bli många besök där.

Måndagsmiddag i Gamla Stan

När internationella bryggare är på besök i stan så ordnas det gärna en så kallad "Beer makers dinner". För en inte sällan väl tilltagen prislapp kan den som vill köpa sig en plats vid dessa middagar. God mat och speciella öl - allt i trevligt sällskap av bryggaren och övriga gäster.

Nu på måndag - 23 februari - så hålls en svensk version av denna företeelse i Stockholm, en så kallad "Ölmakarmiddag". Bryggeriet som står för dryckerna är inta bara svenskt utan även lokalt beläget i Stockholms län, Nyckelbydal på Ekerö närmare bestämt. Att det två bryggarna dessutom är gifta gör ju den försvenskade titeln rätt vitsig.
Restaurangen som står för lokalen är Restaurang Tradition Gamla Stan, belägen på adressen Österlånggatan 1, två svaga stenkast från det kungliga slottet. En restaurang som helhjärtat satsar på vällagad svensk husmanskost, precis som sina syskonkrogar i Vasastan och på Södermalm.

Bild lånad från hemsidan 

Jag har besökt 2 av restaurangerna (ej Södermalm) och gillar det dom serverar - Lapskojs på Tulegatan är en personlig lunchfavorit. Och jag har dessutom med glädje druckit flera öl från Nyckelbydal. Så för min del var det självklart att anmäla intresse till denna middag, men det blir ju inte alltid som jag tänkt mig. 

Jag kommer tyvärr inte kunna deltaga vid middagen men vill ändå tipsa mina läsare om den, än så länge finns nämligen platser kvar.

http://www.bryggerinyckelbydal.se/
http://www.restaurangtradition.se/gamla-stan/

Med fokus på ekologisk öl - E-bok om belgisk eko-öl

Bild lånad med författarens tillstånd

Jag har - enligt släktforskande gammel-faster - Vallon-blod i mina ådror, därför är det lite konstigt att jag ännu inte fullt ut lärt mig att uppskatta den generellt så älskade belgiska öltraditionen.
Just Belgien är ju dessutom ett land där det produceras en hel del ekologisk öl, något som sakta men säkert gått upp för mig.

Genom Jens Skrubbe fick jag möjligheten att köpa in en nyligen till engelska översatt e-bok (pdf) om ekologisk öl i Belgien.
Belgian Organic Beers är skriven av Elke Aerts, hon är författare - bland annat vegetarisk kokbok och ölrecept - ligger dessutom bakom tidningen Visita, ett "Eco lifestyle magazine".

Elke Aerts

Boken börjar med en kort historisk genomgång - där hon konstaterar att den ursprungliga ölen givetvis var "ekologisk". Men hur människans tekniska utveckling också kom att mer eller mindre direkt inverka på innehållet i vår älskade dryck - från Justus von Liebig (1830) till Stanley Norman Cohen (1974).

.......people have also been engaged in chemical intervention in the production of our food for over 150 years.

I dagens läge så ses ju den "naturliga" produktionen av råvarorna som onödigt kostsamma, medans användandet av diverse "kemikalier" anses vara absolut nödvändigt för att maximera produktionen.

Hur kommer våra kroppar och miljö reagera på den allt mer utbredda användningen av GMO (Genetiskt Modifierade Organismer) i våra livsmedel?

Mankind has been crossing of plants and animals for centuries in order to
develop new varieties.

Närproducerat? I boken skriver hon också om det faktum att några bryggerier jobbar för att så mycket som möjligt av de råvaror som används i produktionen också är närproducerat (eller egenproducerade) - inte nödvändigtvis ekologiskt - för att korta ner transportsträckorna och minskar antalet transporter till bryggeriet.

Min kommentar till detta; Nu är ju inte själva transporten det stora problemet i miljöhänseende. Transporternas negativa miljöpåverkan är avsevärt mindre än den konventionellt producerade jordbruksprodukten. Vem vill egentligen bo granne med en bonde som använder giftiga besprutningsmedel och kemisk gödsel

BRYGGERIER - några av alla de belgiska bryggerier som producerar ekologiskt öl får också en närmare genomgång.

What’s in a name? Brewery Anders! (Dutch translation for ‘different’)

• Anders! agerar brygghus åt ett antal fantombryggare utan eget brygghus/utrustning. De blev eko-certifierade 2013. Det är kostsamt få sin verksamhet eko-certifierad, istället för att 20 stycken enskilda bryggerier gör det så går de ihop om kostnaden och brygger sina eko-öl i det certifierade bryggeriet. Här bryggs bland andra Jessenhofke, Delta och Bufo (från Gageleer). Bryggeriet har i dagsläget produktionskapacitet motsvarande 15-16 000 hektoliter/år. Men när den andra brygghallen är färdigbyggde i början av 2015 som kommer de att kunna brygga ungefär 25 000 hektoliter/år.
• Arvum - Pieter och Gert samarbetar med egenproducerad ekologiskt korn, brygger en alkoholsvag lunchöl, detta öl bryggs hos Anders! Motsvarande 20% av inkomster från försäljningen av denna öl går till naturbevarande insatser. "Nature preservation"
• Leireken 
• Gageleer
• Cantillion - kanske det allra mest kända belgiska ölbryggeriet, som också har ett antal 100% organic Lambics.
• Belgoo 

I slutet av boken förekommer en lång lista med Belgiska öl som är ekologiska, jag vet inte om den är "komplett" men den är rätt diger.
I Sverige - Systembolaget - finns ett begränsat antal ekologiska öl från Belgien, alla utom en av dem enbart i beställningssortimentet och dessutom med kollikrav.

Belgien består av 2 rätt vitt skilda landskap - Flandern i norr och Vallonien i söder, finns det någon stor skillnad mellan distrikten vad gäller ekologisk produktion? Denna bok fokuserar rätt klart på de nordligare bryggerierna i Flandern.
Bland de vallonska bryggerierna som brygger mycket ekologisk öl finns bland andra Dupont  Caracole, Binchoiche och ovan nämnda Belgoo.
Jag vet inte huruvida det är någon större skillnad mellan de 2 regionernas inställning till produktion och konsumtion av ekologisk öl. Men vad jag vet så konsumerar den belgiska befolkningen (likt de flesta andra nationaliteter) generellt övervägande ljus industrilager snarare än traditionellt hantverksproducerad öl, vare sig det gäller ekologisk eller konventionell.


Alla bilder och citat är lånade - med författarens tillstånd - från boken och  hemsidan.

Stort tack till Elke Aerts för denna bok, mycket läsvärd och lärorikt om öl i allmänhet och ekologisk öl (från Belgien) i synnerhet.


Länkar;
Hemsida; Belgium Organic Beers
Här kan du själv köpa ett exemplar av e-boken.
Facebook; Organic Beers (Mat/dryck)

It was a Wicked Day!

Så var det återigen dags att besöka Amaranten för sortimentsprovning med produkter från Wicked Wine. Under 2014 var det just här som jag första gången smakade en av det årets absoluta favoriter - Dark Penance från Founders. Inte helt överraskande kom en av måndagens favoriter också från just Founders!
Men WW har ju så mycket annat än bara öl från detta bryggeri, jag försöker fokusera på sånt som jag inte testat tidigare eller åtminstone testat rätt sparsamt.
Jag började eftermiddagen med en Session IPA - Nooner från Sierra Nevada. Den testade jag på fat i somras med viss glädje, på flaska var den ytterligare något snäpp bättre.

Från Sierra testade jag även 30th Anniversary och Narwhal 2013, rätt hyfsad öl de med.
Clown Shoes är än så länge ett rätt oprövat kort i min ölsamling, i kyldiskarna på Amaranten fanns flera för mig tidigare otestade. Hoppy Feet och Space Cake, ingendera någon riktig höjdare i min mun, men ändå ok. Det kunde jag däremot inte säga om Brown Angel, som visserligen har en snygg (Santana inspirerad, kan jag tro) etikett men i övrigt är en rätt trist Brown Ale.

Mix av Founders och Clown Shoes

Wicked Wine har ju några britter i sitt utbud, Camden Town sedan länge och mera nyligen Marble. Den sistnämnda testade jag första gången på SBWF2014, med blandat resultat. Tog chansen och omprovade deras Chocolate Marble, nu i flaska var den klart godkänd.

Fatlagrad lager!? Ingen ny favorit.

Founders är ju vid sidan om Sierra Nevada WWs allra tyngsta skalp i samlingen, och sedan Wicked Wine tog över importen av dem så har ju vi svenskar fått hyfsat god tillgång till deras produkter. Förra året förälskade jag mig Dark Penance, men årets nya älskling var inte alls lika hotfullt mörk. En ljuvlig kombination av Hallon och Choklad under namnet Big Lushious.

Lägg till bildtext

Om jag någon gång i framtiden bestämmer mig för att brygga en "egen" öl så kommer den definitivt innehålla Hallon, som sedan en tid tillbaka är min absoluta favoritkrydda i öl.

Det smuttades på en del annat smått o gott under måndagens sortimentprovning, som vanligt ett mycket trevlig evenemang.

 

Alf Tycker Om Öl - 3 år har gått!

I lördags var det den 7 februari igen, tre år har gått sedan det där drastiska beslutet att publicera mitt första inlägg här. Mycket har hänt sedan dess, bloggen ser lite annorlunda ut i designen, inläggen har fått lite annan inriktning och bättre kvalitet (IMHO).

Under första året (drygt 10 månader) - 2012 - så publicerade jag 225 stycken inlägg, andra året endast 145 och under 2014 blev det bara 125 stycken. Jag skriver inte lika många recensioner som förr - till några fans stora besvikelse (följ Alf loves Bigfoot på Untappd istället) och statistiken över inköp och konsumtion har jag helt gett upp hoppet om.
Bilder och mer reportage-liknande inlägg är det jag vill publicera, intervjuer med intressanta människor - jag hoppas kunna fullfölja detta under mitt fjärde år som ölbloggare (och även fortsättningsvis).

Men denna jubileumshelg skulle ju inte handla om det som varit, utan öl i lagom mängd och i trevlig miljö. Jag tjuvstartade redan i fredags med ett besök på Bryggeri-puben på Södermannagatan - Sthlm Brewing Co har än så länge rättigheten att servera drycker i sin spartanskt inredda och rätt kyliga pub. Här återstiftade jag bekantskapen med en av favoriterna från Nöjesguidens Ölmässa veckan innan. Deadwood Session IPA var ingen tillfällighet att jag gillade den då - den är fortfarande ruskigt god! Kul att så mycket folk kommer och besöker detta lilla evenemang, många nya ansikten och några mer bekanta.

När jag ändå var i krokarna tog jag en sväng ner till Babajan Bar, där inmundigades en Brunette och en Grapefruit Sculpin IPA (Brekeriet respektive Ballast Point). Hann också med en avstickare in på Bishops Folkungagatan och BrewDog Bar på vägen hem.

Under lördagen konsumerades jag en del öl - det blev dock inte fullt ut som jag tänkt mig (sent avhopp), dessutom var ju tanken att jag skulle följa upp festligheterna med livemusik från Fatboy på Akkurat under söndagen (men det rann ut i sanden för min del).

Började med en världspremiär och en premiär av det mer personliga planet. Galatea/Sigtuna Brygghus var i slutet av förra året över i USA och besökte Lagunitas för att där brygga en collaboration-beer.

I lördags var det dags att öppna första fatet - runt om i Sverige på några få utvalda ställen så skedde detta klockan 14.00. I Stockholm var det Wirströms Irish Pub i Gamla Stan som fick härbärgera detta evenemang. En pub som jag hört/läst en del positivt om men aldrig tidigare besökt.
Första anblicken när jag väl kom in var om inte avskräckande så väckte den ändå vissa funderingar på om jag verkligen kommit rätt!? Den yttre delen av puben var nämligen till stora delar fylld av kunder som såg ut som varandes medlemmar i ett MC-gäng (inget fel på det, men knappast den typen av kunder jag förväntar mig för en världspremiär för en craft beer). Det kan ju knappast varit PL-fotbollen (London-derby) som visades på "Stor-bilds-TV" i lokalen som lockat denna grupp.
Men i pubens bakre delar så sprang jag slutligen på Jörgen från Galatea. Jag hann få i mig en Jaipur (också det en Galatea-import) i väntan på att Fusion 25-fatet skulle öppnas.

Ölen serverades i plastglas med Lagunitas-loggan på och till detta serverades ostron (inte en personlig favorit). Jörgen var ju själv inblandad i själva bryggningen och kunde berätta att på grund av feldosering så fick inte ölen sin tänkta rödaktiga färg. Men i övrigt en fullgod öl i mitt tycke, tror att ett "riktigt" glas nog kan förstärka doft- och smakintrycket ytterligare. Men mina 2 första provsmak gav ett positivt första intryck.

After Ski - mitt i Stockholm! Ny mössa fick jag också!

Jag tyckte som att jag fått i mig tillräckligt och lämnade den rätt trånga lokalen och vandrade i väg mot busshållplatsen för att återvända hem. Men valde istället att fortsätta promenaden förbi hållplatsen och vandra vidare bort till Bryggargatan för ett eftermiddagsbesök på Belgobaren. Där fick det bli en Troubadoure Blond från The Musketeers och en flaska Black Isak från de Molen.

Återigen ut i friska luften för en kort promenad utmed Vasagatan bort till Pressklubben. Där blev det också en svart öl, men inte Isak utan Albert, Struises Royal Stout som fick en efterföljare i form av en trappist vid namn Rochefort 10.


Hemmavid väntade bland annat en nyinköpt (lördagsförmiddagen) Ten Fidy från Oskar Blues och en Bigfoot från 2012 (passande nog). Det var en rätt klen tröst då jag på väg hem från bussen halkade och slog i vänster knä rätt illa. Vilket i sin tur gjorde att jag fick lov att ställa in det planerade söndagsbesöket på Akkurat - det blev en lugn hemmakväll istället.

Botten upp!

Alf går på vernissage

Djurgårdsvägen 38 i vinterskrud

Som uppburen medlem av svenska mediakvarnen så får jag emellanåt inbjudningar till diverse events med dryckeskoppling. Denna vecka hamnade jag på mitt livs första vernissage!
Inför årets stora ÖL-utställning på Spritmuseum så hölls det först en pressvisning vid lunchtid och senare på kvällen en vernissage - jag var givetvis inbjuden till båda. Och ni som följer mig vet ju att jag sällan tackar nej till sådana inbjudningar!

Utställningsloggan

Medverkande bryggerier

Utställningslokalen är rektangulär i formen och på 100 kvadratmeter. Ett antal montrar - nr 1 - 12 - leder oss genom den svenska ölhistorian. Allt från öl på recept (för medicinsk behandling), mellanölspaniken på 70-talet fram till senare års hipster-revolution.

Inlånad (från privatperson) burksamling (dubbletter).

I ändan av lokalen finns smakprovarbordet.

Folköl från Tempel Brygghus - Hekate - inför press-lunchen.

Efter visningen - guidad av bland andra min namne Alf Tumble (en av utställningens 2 experter) - så bjöds det på lunch. Jag han tyvärr inte tid att stanna på den, men jag hann få några lätta smakprov innan avgång, både av tilltugg och öl.

Två ishinkar med öl!

Hur brygger man öl!

Under kvällens vernissage fanns det ett större utbud av öl, både i utställningshallen och nere i baren och då var det avsevärt mycket fler besökare. Då passade jag och min gäst på att strosa runt lite grand och bese även den andra stora "fasta" utställningen "Spritlandet Sverige" (där ölens medverkan är obefintlig). Jag gick igenom den sommaren 2013, rätt intressant.

Snapps-maskin i Sprit-delen av muséet

Mingel och trängsel framför baren utanför själva utställningen.

Sveriges bästa ölmagasin - c/o Hops - är en av flera sponsorer och har varit behjälplig i framställningen av utställningskatalogen. Som är en blandning av tidigare reportage i tidningen och helt nyskrivna. Snyggt och påkostat!

Utställningen ÖL! kommer att pågå fram till den 17 januari 2016, det kostar 100 kronor i inträde (för hela museet) en investering som jag lär göra minst en gång under året.

Alf Tumble framför displayen av hur olika öl är i färg!

 

Nöjesguidens Ölmässa 2015

Nöjesguidens ölmässa blev slutligen ändå av, trots problemet med serveringstillstånd (någon missade att ansöka till arrangemangets ursprungliga lokaler) som uppdagades en vecka innan utsatt startdag. Ny lokal ordnades och en dag skippades, biljettinnehavare skulle informeras och prislappen på smakproven sänktes med en tia (till 20 kr/10cl).

Men det märktes ändå att det var vissa brister i den administrativa infrastrukturen, saknas nog en del erfarenhet där. Den nya lokalen - Scandic Anglais - var väl inte heller ultimat för ändamålet (uppemot 400 personer per sittning), det blev som sig bör rätt trångt. 

Men summan av mina intryck är ändå över förväntan (som ändå var rätt hög). Många bra bryggerier som dessutom hade med sig många bra öl.

Jura * 2 på Södra Maltfabrikens numera klassiska monter!

Spännande Stout hos Pang Pang!

Alf Tycker Om Mohawk!

Den här Stouten var inte alls RISig!

AiB - gör aldrig mig besviken!

Fermentor-öl.....

Hantverks-Kaffe från Mattias Granes nya firma

Ekolager från Södra, var tyvärr inte i toppform

Trevlig öl från westcoast!

Liten besvikelse, tyvärr.

En öl från dagens födelsedagsbarn!

En ok Dark Ale från Dalarna!

En av mina mäss-favoriter - Deadwood Session IPA från Sthlm Brewing Co