SBWF2019 - andra veckan, torsdag och fredag.

Det blir snålt med bilder i detta inlägg, många foton blev tagna, men kameran "tappades bort" under torsdagskvällen (om någon hittat en kompaktdigitalkamera av märket Panasonic så hör gärna av er).

Under andra torsdagen så hade jag tänkt att jag skulle fokusera på sprit i allmänhet och gin i synnerhet, jag höll mig rätt väl till den upplagda planen. Jag började dock med några öl, bland annat Currantly i Hop Notch mysiga monter, där Jessica och Magnus pumpade mycket bira de dagar jag svängde förbi.

Whiskymässigt blev det en satsning på de ekologiska sorterna jag lokaliserat.

• Loch Lomond Organic hos Stellan Kramer. Den gillar jag sedan tidigare.
• Bruichladdich The Organic 2009 - den var ingen höjdare, skar sig våldsamt på mina smaklökar.
• Danska Mosgaard hade med sig två stycken eko-whisky, jag gillade Oloroso Cask bättre än Pedro Ximenez Cask. Dock gör oloroso-fatet att whiskyn får lite för mycket sherry-känsla snarare än whisky-känsla.

Vad gäller Gin så lyckades jag slutligen hitta till Gin-baren (som låg i Bilfabriken - aka Hall II).

• Drumshanbo Gunpowder testade jag för första gången, både  ren och mixad med tonic. Den har potential att segla upp som en ny personlig favorit, även om prislappen på bolaget inte inbjuder till mer regelbudna inköp.

I just Hall II fanns flera rena Gin-montrar (dock utan någon egentligt omnämnande i utställarlistan på festivalens hemsida.

• Hendricks, där lockade de med snygga äkta ginglass. Men G&T serverade de i höga raka plastglas, med gurkskiva i!? Jag testade den rent först och det gav mersmak, och även mixad med Feever Tree Indian tonic (och gurka) så blev det rätt bra också, även om just gurkan störde mitt luktsinne.
• Brooker, ett märke jag inte alls hade hört talas om inför. Den har en rätt kul förpackning (kubb-hatt på korken), flaskan påminner lite grand om Beefeater i formen/designen. Smakmässigt så är det inte lika roligt, dock utan att det smakar direkt illa.
• Monkey 47 Dry Gin, ett märke som jag hört och läst en hel del om, övervägande positivt. För min del så blev den det absoluta bottennappet. Den funkar varken rent eller mixad med schweppes tonic och en skiva blodgrape.

Långt borta på en hörna hittade jag av en slump en väldigt intressant Gin-monter.

• Ampersand från Spanien, hade fyra frostade flaskor med smaksatt gin. Jag pekade på flaskan som jag trodde var standardgin med citron, men det blev deras Blåbärsgin istället! Det blev den dagens största och mest positiva upplevelser. Väldigt mycket blåbär både i doft och smak. Den enda av dessa fyra som finns på bolaget är jordgubbe och den smakade jag inte på.

Nere i Hall I fanns montern med hårdrocksdricka, Brands for Bands.

• In Flames tonic hade jag hört talas om, men att de även gjorde egen Gin det hade jag ingen aning om. Ginen var klart godkänd standard, och med den egna tonicen så blev det en bra G&T.

Jag testade bland annat Higher Ground från Innis & Gunn, och den var riktigt trevlig öl!

Fredagsbilderna är mobilfoton. Under denna långa dag, som startade redan klockan 11.00 med brunsch och prisutdelning (se tidigare inlägg). Strax före klockan 17.00 så dök dagens gäst upp, systersonen Simon som för 3-4 gången nu gick med mig runt på festivalen. Fredagkväll med mycket folk och hög ljudvolym. Det blev en minst sagt lång dag för min del (hemma för klockan 22.00...)

En av festivaljuryns prismottagare.

Janne Shuffle från Bryggverket har ett roligt namn och en lagomt modern lagerkänsla.

Fredagsspecial - Unskinny Hop Peach

Hop Notch Unskinny Hop Peach var en av festivalens med väldoftande öl, passande nog så var det just persika som var den mest framträdande doften!
Galatea annonserade två stycken olika fatöl från Shepheard Neame, första veckan skulle de ha Beer Island IPA - men jag såg aldrig till den och följaktligen förblev den osmakad. andra fredagen hittade jag slutligen ett fat från SN, nu var det Five Grain Lager som kom ut ur fatet.

Guldvinnande Grizzly-lager från Pine Ridge.

Hade det inte varit för Simon så hade jag troligtvis missat Cervisiams monter helt, och det hade onekligen varit ett stort misstag, vi testade fyra olika fatöl, alla med klart godkänt betyg.

HopBernie Sanders NEIPA, lagom bränna!

Framför allt imponerade deras Berliner Weisse "Enough to make a mango sour" på mig.

Hormiga var tillbaka i år, nu med danskt och indiskt i montern. Jag testa Hornbeers Brexit ale, lite dåligt uppdaterad med May istället för Boris på taplappen, men en klart godkänd öl.

Förutom öl, sprit, ost och salami så inhandlade jag även ett nytt ölglas, med bloggens namn blästrat på. Tempert Design hade sin monter i Hall II, där blästrades det glas i olika former så det stod härliga till. Jag är rätt nöjd med designen på mitt personliga glas.

Jag ska försöka sammanfatta årets SBWF också.
En kort återkoppling till fredagens prisutdelning. Inte utan att det värmer mitt Mohawkhjärta när Whiteout vintage 2017 vinner pris som Best in Show Svenska öl. Att dessutom en alkoholfri öl återigen vann priset som årets Best in Show alla kategorier var också rätt kul, Stout från Big Drop är en ruskigt god alkoholfri öl.

Som jag redan nämnt i tidigare inlägg så saknas flera tunga utställarnamn i årets uppställning. Jag har svårt att känna fullt lika stark entusiasm när jag smyger runt bland hallarna. Visst hittar jag favoriter, både nya och gamla, men konceptet med tasteexperience samtidigt som öl- och whisky kanske inte är helt ultimat, även om jag förstår hur Marianne tänker.

Lite synd att gästskribenten Filip inte kunde medverka under årets festivaldagar, men det får bli nästa år istället.

Edit - tillägg; Jag glömde ju att tack all mässpersonal och volontärer, jurymedlemmar, Marianne och Helene. Stort tack för den enorma arbetsinsats som ni lägger ner på att få det hela att gå ihop.