Blandade ölfoton special - egenlagrade öl.

Jag har plockat fram en del dammiga flaskor ur min ölgarderob under senaste veckorna, några gamla öl som klarat sig, någon som inte har gjort det.

Godkänd, inte bättre

Jag börjar med de goda nyheterna, eller inte......

Gouden Carolus Easter, lika bra!

Stora och mörka öl klarar sig generellt rätt bra på övertid. Julöl är inte något undantag, även om ingen av dessa två är nattsvarta i färgen så är det gott och väl drickbara, trots minst 2 år i min garderob.

Ridgways Elf-serie är inte fylld med tokbra julöl, men denna kriminella version var klart godkänd färsk, den är minst lika bra i lagrad form.

Criminally Bad Elf

För några år sedan var jag med i ett samköp som delade på en (eller var det två?) låda av Ommegang Abbey Ale, min andel bestod av två stycken 35cl- och två stycken 75cl-flaskor.

Denna flaska var mitt sista exemplar från det samarbetet.

Ett kompakt mörker har jag släppt lös ur min otempererade garderob.

BBCS från 2012

Jubileums-jumbo-flaskan från 175-årsfirandet, i mitt bryggeriglas.

En gammal dansk tjurskalle vid namn SOD, från Beer Here.

Denna ekologiska Saison, Farmer från Remmarlöv, hade bäst före datum angivet till december 2017, var en favorit när den var färsk och har väl tappat lite sedan dess. Den är ju både ljus i färgen och lägre i abv-skalan.

De ölen var alla drickbara, några till och med riktigt bra. Här följer två lagrade öl som inte klarat resan fullt lika bra.

Spencer den amerikanska trappistölen, den var ju en gusher redan som ung och färsk, tiden i min garderob hade inte förbättrat den. Som tur var så var jag beredd på spyan och stod strategiskt placerad vid handfatet.

Spanska Naparbier dök upp som en mycket positiv överraskning för några år sedan på Uppsala Beer & Whisky, men denna Pale Ale på 5.1% var inte helt genomtänkt att placera nere i källaren. Bara lätt överskumning, men i stort sätt död i alla andra hänseenden.

Alf testar - liten parallelltest av Bigfoot

Jag skrev ju förra veckan om den kommande releasen av Bigfoot 2017,  och i fredags var det dags.

En flaska, på vägen hem från bolaget

Jag handlade med mig några flaskor (la dessutom en weborder) och den första flaskan åkte direkt in i kylen när jag kom hem, där stod redan en tjugohudratolva och svalkade sig.

Några timmar senare var det dags att knäppa dessa två kapsyler och köra en liten, två generationer, parallelltest. Det soliga vädret lockade ut mig på uteplatsen, men de kalla vindarna, kyliga temperaturen och framstormande gråa moln fick mig att flytta slutet av testen inomhus.


Jag väljer att använda två snarlika glas  för denna provning, för att glaset inte ska inverka på testresultatet.

Utseendemässigt så är det som väntat stor skillnad på sjutton och tolv, även om grundfärgen är densamma. Så är nykomlingen klart mörkt hallonröd, medans tolvan fått en lätt grumlig grådaskig hallonröd färg. Ingendera ger någon skumkrona att tala om.

Doftmässigt så är sjutton initialt tämligen slätstruken, medans gamlingen har den karakteristiska doften av spritade fikon.

Smakmässigt så följer respektive flaska samma mönster som i doften, 2017 är påtagligt anonym och 2012 visar upp god vigör.


När jag sen väljer att fortsätta testet inomhus så väljer jag dessutom att byta glas (efter att sköljt noggrant, så hamnar färskingen i Teku-glaset och old timern i det liknande glaset (utan namn), dessutom skär jag upp några korvskivor som snacks.

Korv och Öl.

Nu när vätskan fått upp lite temperatur så växer framför allt 2017, tolvan förlorar ingenting utan ligger kvar på samma höga nivå.


Sammanfattningsvis så vill jag ändå uttrycka viss oro för 2017, den är visserligen färsk, men fullt så här tunn brukar inte jag uppfatta den nya flaskan.

Fem års lagring brukar vara rätt lagom (enligt Balder så peakar Bigfoot där), denna flaska från 2012 har förändrats avsevärt under lagringstiden, vet inte om det är höjdpunkten riktigt än. Det är en mycket bra öl hur som helst.

Black Label?

En fråga som snurra i mitt huvud är - varför har de gjort om etiketten? Min första tanke var att det kanske var någon specialare, Black Label-version, men jag får inga som helst sådana indikationer efter mitt första smakprov.

Not For Sale Ale Craft Lager - sista skälvande timmen

OBS FOTOINLÄGGG!

En dryg timme kvar av Kickstarter-kampanjen.

Inför Bigfoot 2017 - historia och egna minnen

Sommaren 2007 så vandrade jag runt bland ölhyllorna i systembolagsbutiken i det klassiska stationshuset på Norra Stationsgatan i Stockholm. Letade efter något nytt och fick ett slumpmässigt (tror inte att jag efterfrågade) tips från en anställd som kom att förändra min ölframtid på ett nästintill sakralt sätt.

Jag köpte nog bara en flaska då, en varning om att ölen var rejält besk (IBU = 96, vilket var rätt extremt då) skrämde lite.

1983 var året som Bigfoot första gången bryggdes hos Sierra Nevada Brewing och har sedan dess bryggts årligen i begränsad mängd och säsong. 

Det dröjde alltså tjugofyra år innan jag första gången kom att testa den, men sedan dess har jag varit fast.

 

Bigfoot blev den första ölen som jag la en privatimportbeställning på, 24 flaskor var minimum då och det var inte något problem (dyrt, men det var det värt). Det var också min första direktkontakt med en importör/distributör. Pratade med Ola på Wicked Wine över telefon, sedan det har vi pratat rätt mycket, inte bara om Bigfoot dock.

Gammal låda, i min ölgarderob

De första åren beställde jag minst en låda per årgång, men de gick åt. Tyvärr dröjde det fram till 2010 innan jag fullt ut insåg lagringspotentialen, då hade jag några flaskor kvar av 2009an.

Från april 2012 sommaren 2010

Sedan dess har minst sex flaskor/år sparats för att kunna köra en parallell-test av de olika årgångarna. Förra året så delade jag sex stycken årgångsflaskor med två av mina bästa grannar Sanne och Jonas.

Nu för tiden hamstrar jag inte fullt lika desperat, men några flaskor utöver de sex som behövs till den årliga parallelltestet brukar det bli. En av anledningarna till neddragningarna i mina inköp av Bigfoot är att jag vidgat mina vyer, istället för en favoritöl så har jag nu rätt många som pockar på min uppmärksamhet.


Personlig favoritminnen av Bigfoot Barley Wine Style;

• Sommaren 2011, nybliven medlem på BeerSweden Forum så blev jag varse om ett litet event på Ölbaren i NK Saluhall. Det blev mitt första besök där, första gången jag mötte Mathias Grane (som då jobbade för Wicked Wine), Magnus och Magnus från MankerBeer och även Ludwig (som sen kom att bli en av "Surisarna" hos Manker) har jag för mig var där. Fyra årgångar av Bigfoot serverades.
• Sommaren 2014, fat-vertikal på Sorbon!
• April 2014, jag testar en flaska av vardera Bigfoot 2002 och 2007 på Akkurat. De var överraskande väl bevarade.
• Sommaren 2016, dagen innan min födelsedag firas med en flaskvertikal, sex årgångar på föreningens uteplats.

Jag hoppas att jag har många härliga upplevelser kvar att uppleva i Bigfoots sällskap.


Den tjugoförsta april tjugohundra sjutton så släpps nästan sjuttontusen flaskor av Bigfoot 2017 lös på bolaget, drygt 40 kronor per flaska som innehåller 350ml av en av världens bästa Barley Wine.

Alf besöker - pubrunda efter festivalen i Växjö 2017 och dagen efter

Länkar till mina två tidigare inlägg om Växjö-besöket;
Del 1 - fredagen
Del 2 - festivallördag


När jag höll på och avslutade min sista festivalöl och sa adjö till utställare och festivalarrangörer så fick jag ett meddelande i Messenger, Andreas satt på Chapter House och väntade på min ankomst.
På bussen på väg in till stan så kom jag att prata med en annan festivalbesökare (lokal hembryggare), det visade sig att också han var på väg till samma ställe. Då jag inte tidigare besökt detta välrenommerade nya ölhaket i Växjö så lovade han att visa mig vägen. Nu var det inte särskilt långt från busshållplatsen, dessutom på en välbekant gata men med förvirrande skyltning. I källarlokalen - med uteservering på gatan - under Ur & Penns lokaler på Klostergatan så ligger nämligen detta eminenta pilsnerpang. Där satt Andreas och spelade kortspelet Hip Hops, återigen försökte han lura ner mig i fördärvet, men jag motstod frestelsen och satte mig hos min nya busskompis.
Trevligt ställe med många fatölskranar som just denna kväll hade rester kvar från tidigare Tap Take over med Warpigs och Brus, jag testade en stout från den sistnämnda. En ny bekantskap för min del, orsakade inga våldsammare glädjeyttringar från min sida, men en ok stout.


Jag lämnade därefter mitt sällskap för att återigen söka mig till andra sidan spåret, med förhoppning om hitta något gott att både äta och dricka. Det visade sig vara helgens allra bästa idé, ur många synvinklar.

Ny Favorit!

Så fort jag kom innanför dörren så dök chefen upp med ett stort leende över hela ansiktet, hon kände tydligen igen mig från besöket dagen innan och hade underbara nyheter. Min borttappade surfplatta var återfunnen!
I det läget hade jag sedan länge gett upp hoppet om att återfinna den, nästan lyckats glömma bort att den saknades. Det blev ett väldigt glädjande återseende minst sagt.

För att fira "The Return of The Tab4" så frågade jag om det möjligtvis kunde finnas utrymme för en senkommen och obokad matgäst från Stockholm!?  Visst gick det att ordna, även om restaurangen i detta tidiga kvällsskede var hyfsat välfylld så fick jag en plats utmed bardisken.

Medans jag undersökte matmenyn så fick jag in en välsmakande Fatamorgana.

Fata på Fat, i Växjö! Det måste jag ju testa!

Izakaya Moshi är en Sushi-krog, och den typen av krog besöker jag inte allt för ofta, därför gjorde jag det enkelt för mig och valde en av deras färdiga trerätters-menyer. Två rätter var bestämde i menyn, det enda tillvalet jag måste göra var att välja mellan fisk- eller kötträtt, det fick bli det sistnämnda.
Medans jag fortfarande satt och sippade på min Fata så dök följande kreation upp.

Tre små rätter, eller?

Min första tanke var "Lite väl nätt trerättersmeny" och dessutom få var den tredje skålen fylld med tonfisk..... Men som svensk så valde jag givetvis att "lida" i det tysta, för det var ju ändå riktigt gott, även om dumplingsen var väldigt konstiga.
När jag väl lyckats tömma, med ätpinnar istället för bestick, detta fat (och glas) så dröjde det inte länge innan denna skapelse ställdes upp framför mig.

Kvällens höjdare, Dumplings!

En mixbunke med tre olika (fem stycken totalt) dumplings, där den kålfyllda var kvällens absoluta höjdare. Till den hade jag valt att beställa in en Sorbus Hallon från Trädskogens Bryggeri. En kombination som inte var perfekt, men funkade även till den sista rätten.

Äntligen lite kött!

Misomarinerat kött, kålrabbi och friterad vitlök, en perfekt avslutning på en mycket välkomponerad meny!


Efter denna underbara middag så återvände jag ner på stan. Ett återbesök hos Urban Smak var ett måste innan läggdags. En ny husöl från Trädskogen och en gammal (från förra årets festival) favorit.

Urban Hoppy!

De skäggiga kaninernas Hefenator drack jag ju på samma ställe nästan på dagen ett år tidigare, då var den ny och god. Nu var den lite väl gammal, men fortfarande riktigt god.

Via ett kort besök på Bishops Arms med lokalt coverband som lirade live (överraskande bra!) och buss nr 1 så var jag ändå "hemma" i Teleborg gott och väl innan midnatt.


Dagen efter var så dags att ta adjö av mitt värdpar - Bosse & Fia - under denna härliga helg. Utnyttjade min tredagars bussbiljett för sista gången och besökte resecentrum för sista gången denna helg.


Jag hade inför hemresan tänkt att jag skulle äta lunch i Bistron på tåget, då jag läst om att de numer serverar ekologisk mat från den KRAV-märkta Stockholmsrestaurangen Kalf & Hansen. Just i denna Bistro-vagn så fanns denna dag inga sådana rätter tyvärr. Men smörrebröd är ju rätt gott, i vanliga fall.

Tredelat Danskt Smörrebröd - á la SJ.

Stockholm, 2 dygn efter......

Under hemresan var jag ambivalent över huruvida jag egentligen skulle genomföra mitt traditionella söndagsbesök på Omnipollos Hatt, men utsikten genom tågfönstret fick mig att ändå genomföra det.

Jubileumstavlan 3.0

Via tunnelbanan så anlände jag till Hatten strax efter klockan tre på eftermiddagen, avsevärt färre besökare denna dag, bara som en normal söndagseftermiddag egentligen. Magnus och Sandra var givetvis där, frågade honom om tips på vad som var bra på dagens tap-lista.

Personalfest....

Jag började födelsedagsfirandet med Ad Astra, som påminner en del om Fatamorgana i utseendet, men inte alls är lika välutvecklad smakmässigt.
Fortsatte med Evil Twins Imperial Simcoe Slacker, den var dock i full blom.

Slacker

On Fleek

Jag avslutade firandet med On Fleek, bryggd hos Stillwater, vars samarbetsöl med Dugge Mango*3 var en av mina favoriter under Växjö-festivalen i år. On Fleek är en bra Imperial Stout, lite torr men klart drickbar.
Efter den var jag nöjd och belåten med viss hemlängtan, funderade på att svänga förbi Sergels Torg (där det under söndagen hölls en stor kärleksmanifestation) men jag avstod.
Trots fredagens händelser i Stockholm och min borttappade platta så blev denna helg en härlig upplevelse på samtliga övrig plan, inte ens det något kylslagna vädret kunde sabba det!


Jag ser framemot att återbesöka både staden och festivalen nästa år, Växjö börjar ju bli en riktigt bra ölstad!

Alf besöker - Växjö ölfestival 2017, lördag eftermiddag

Tidig lördagmorgon i Teleborg, 8 april 2017

Efter en lång frukost i trevligt sällskap så fick jag skjuts till Kök 11, i god tid inför öppnandet av årets festival.

Står du å sover, Andreas?

När jag anlände vid elvatiden så stod redan två bekantingar och hängde på låset utanför Kök 11, Jonas från Kalmar som känner igen mig och jag tycker mig känna igen honom. Dessutom står där givetvis också Andreas från bloggen Ölresan, som jag lovat bort ett varuprov till. Efter en stund dyker även festivalgeneralen själv upp, lite klädsamt småstressad så får han en kram av mig, plus ett varuprov.


Solen skiner och skänker viss värme till den växande skara ölentusiaster som nu börjar bilda kö bakom oss. När sen väl dörrarna öppnas, klockan 11.30, dyker de vanliga två ordningsvakterna upp i dörren, jag vet inte om jag ska bli glad över att de känner igen mig.....


Beväpnad med ett festivalglas och programbladet så tar jag först svängen upp till garderoben. När jag väl kommer ner igen så har lokalerna redan fyllts på med törstiga festivalbesökare. Bland det första jag "råkar ut för" är en skäggig herre som glad i hågen behandlar mitt bockskägg med det senast inom skäggvårdsprodukter, den har en behaglig doft som dock är lite väl efterhängsen och följer mig under resten av dagpasset. Vid den  montern fanns även möjlighet att få skägget ansat med sax av en professionell skäggbarberare, han hade sin utrustning i ett höfthölster, han klippte från höften så att säga.

Det var några nya utställare, men också flera gamla bekanta. Jag valde att starta min festivalupplevelse med ett besök hos XOBEER och testade en öl från Kaapse i Rotterdam.

Karel, första festivlölen 2017

Jag testade ingen av deras Glutenberg-öl, men väl en till öl från Kaapse, denna trevliga ingefärs-Saison hette Harrie.

Dugges monter förgyllde min festivaldag med två av dagens absoluta höjdare. MangoMangoMango i samarbete med Stillwater blev min nya Dugge-favorit!

I kranen bredvid Mango-ölen så huserade den bourbonfatlagrade versionen av Dugges samarbetsöl med Omnipollo, Anagram Blueberry Cheesecake, mer om den längre ner i detta inlägg.

Apropå blueberrys så testade jag under eftermiddagen Sorbus Blåbär från Trädskogen, inte samma stil men godkänt betyg fick den i alla fall.

Sorbus Blåbär

Jag testade även Carpinus 2015, Trädskogens Barley Wine med honung, den är rätt ok.


Barlind Beer hade jag tidigare inte testat något från, när det väl uppdagades att
de är ett skärgårdsbryggeri, verksamma på Björkö på Västkusten, så kunde jag inte motstå frestelsen att testa deras Archipelago Pale Ale Citra.

Den gav dock inte enbart positiva signaler, lite tunn i kolsyran.
Ett annat bryggeri från Västkusten imponerade dock stort på mig, vad jag kan minnas så hade jag inte testat något från Göteborgs Nya Bryggeri innan festivalen. Nu hann jag med Lakrits Lager, Porter Fenix och den ofiltrerade starkpilsnern. Alla klart godkända med extra plus för den sistnämnda, som dessutom är ekologisk.

I montern hos Brill & Co hade den vanliga personalstyrkan (Pierre & Anton) förstärkts med Joel Galy från Brasserie de la Senne, som kört Sverigeturné hela veckan.

Joel, i glaset Taras Boulba, en ok Pale Ale.

Mycket sympatisk svenskspråkig belgisk bryggmästare.
Detta blev mitt enda smakprov från Joel, till och med från hela Brill-montern. Något som jag i efterhand grämer mig en hel del över.


Kvarnagårdens Bryggeri är en monter jag gärna besöker, nu tyckte jag att det passade utmärkt att testa deras folköl Utvandrarna. En mycket bra doft efterföljs av motsvarande kvalitet i munnen, en stilren session APA.

Qvänums öl, det fåtal jag tidigare testat, har jag haft lite blandade känslor till. Men det hade med sig tre stycken ekologiska öl, jag testade två av dem plus deras konventionella stout.

Sixten är en mycket välgjord mild Brown ale, namnet förde mina tankar till en nyopererad liten vovve uppe i Hässelby.

Helgas!

Helgas Hembrygd, också den från Qvänum Mat & Malt, är även den välsmakande, även om den är lite platt för en Farmhouse ale. Stouten är på gränsen till kejserlig, i alkoholstyrkan, men rätt stillsam i övrigt.

Lunch!

God lunch i korvformat, den traditionella Ramslökskorven från Stensåkra är alltid pålitlig bukfyllare.

Två infödingar och en Höör-bo

På bilden ovan ser vi tre bekantskaper från tidigare år, centralt långskånken Dan (aka Ölöppnaren) och till höger skymtar Andreas (aka Fetumule/Ölresan).

Denna lokalproducerade (Emmaboda) Hallon Saison var inte dagens bästa.....

Den första april, en vecka innan festivalen, dök det upp en stor nyhet på Facebook (via Beernews.se), Trädskogens bryggeri hade bryggt en specialöl tillsammans med grabbarna i bandet Weeping Willows, stor (med fåtal flaskor) premiär i samband med gruppen jubileumskonsert i Globen. Dessutom avslöjade Robert att den skulle släppas på bolaget i juni.

Färsk musikeröl

Weeping Willows är ju i sig ett kul ölprojekt, men jag tycker nog inte att den passar mina smaklökar mer än nödvändigt.


Som vanligt så fanns det flera utställare som inte serverade öl, annat än i indirekt form. Designern Karin Olsson hade en monter fylld med sina konstverk, lite skäggtema.

Ingen Bearded Lady i den montern!

Jag köpte bland samlingsboken "From Me To You", som innehåller tjugo stycken "Greeting Cards" för olika ändamål.


Även om det var lite kylslaget så var det många som nyttjade uteplatsen och partytältet.

I glaset här tror jag att jag har Wallonia, en belgisk trippel från hemvändarna från Åre Bryggeri.

Brygghus 19 monter har jag regelbundet besökt genom mina år i Växjö, alltid lika trevligt att testa deras grejer. I år blev det mörkt, Brew like a Barista och starkt i form av My Balalaika och Big Boss, bägge två ryska kejsar-stouter och alla tre mycket bra!


Helt plötsligt så var klockan kvart över fyra och jag hade inte testat den fatlagrade Anagram än, då stod jag med ett glas fyllt med Blueberry Backbone (blåbär igen!), lite väl många centiliter gick i vasktunnan av den välsmakande Imperial Stouten.
Just i sista minuten så lyckades jag få tag på vad som skulle bli mitt sista smakprov för årets festival.

Den är nästan jämbördig med grundölen, inte bättre men lite annorlunda på ett bra sätt!

Poppels, Vega, Klackabacken, Rådanäs, Brasstacks - jag skulle kunna namedroppa hur många bra öl som helst, men jag har gjort ett urval ur min festivalupplevelse, som vanligt har det varit mycket bra! Stort tack till Robert och Nicklas, plus alla andra som jobbat inför, under och efter festivalen.

Nästa år utvidgas festivalen till en tvådagars, efterfrågan på biljetter är så pass stark att Robert räknar med att sälja ut ytterligare ett kvällspass (fredag), så då har jag ju goda skäl att återigen göra långhelg i Växjö 2018!

Det blir ytterligare (minst) ett inlägg om Växjö-besöket, i nästa inlägg handlar om lördagskvällens pubrunda (bland annat på Ur & Penns uteservering) och Sushi-middag.