Alf testar - jullunch på Duvel Café

Jag trodde jag bokade jullunch hos Pressklubben, men det var givetvis hos grannen Duvel Café.
Och namnet jullunch har bara koppling till julen i almanackan. Den tre-rätters lunch som serverades hade matmässigt ingen traditionell svensk julkoppling.

Jag hade bokat in mig för en lunch onsdagen den 19/12, dagen innan upptäckte jag att jag hade missat ett mobilsamtal. Telefonnumret ledde mig till Duvel Café, jag hann bli lite orolig när jag såg avsändaren. Hade det avbokat min lunch? Hade jag blandat ihop vilken dag det var? När jag väl ringde upp så blev jag varse att det snarare rörde sig om en påminnelse. Det var i detta läge som jag insåg att det var på Caféet snarare än klubben som lunchen skulle ätas.

Jag anlände min vana trogen i god tid, en halvtimme innan min bokade start. Jag tänkte att jag skulle få några extra minuter att studera dryckesmenyn för att kunna para ihop maten med rätt dryck. Matmenyn visste jag redan innan hur den såg ut.

Frågan var ju bara vad Caféet skulle ha för ölutbud denna onsdag.
På de fyra fatölslapparna lös mina förstaval till för- och varmrätten med sin totala frånvaro, dock fanns en fatöl som skulle komma att passa utmärkt till efterrätten. Jag beställde in en Duvel Singel för att ha något att dricka medans jag studerade flaskölslistan.

Jag hade hoppats på en eller två bra dubblar till både för- och varmrätten, men det fanns ingen sån tillgänglig (en fanns med på listan men var slut i kylen). En belgisk brown ale skulle kanske kunna funka till förrätten.
Jag fick in förrätten innan jag hann beställa in min Kapitel Pater, så Duvel fick initialt agera måltidsdryck.

Viltpaté

Liten nätt förrätt, där gulbetorna nog ändå var bäst.

En brown som var mer red....

Till varmrätten, också det vilt, så valde jag till slut att dricka en Westmallen Trippel en matchning som inte heller var optimalt.

Varmrätten

Här var det faktiskt grönkålen som lockade mig mest, men alla tillbehören var mycket goda. Köttet var lite för rosa och segt för min del.

Efterrätten såg lika god ut på menyn som den var vacker att se på tallriken, och det var inte bara skådebröd. Hela anrättningen var ljuvlig.

Kombinationen med Gouden Carolus Noel var ändå bättre, en gudomlig öl och jobbade än bättre med den mjuka pepparkakan och yoghurtglassen.

En 3-rätters med fyra starka öl till, är inget som jag normalt sett äter till lunch, särskilt inte på en onsdag. Jag var dock julledig och kunde passa på att njuta, för det gjorde jag trots att dryckerna inte alltid var optimerade.

Jag tittade in på Pressklubben en sväng efter lunchen, för att hälsa på denna herre.

Fader jul på fat, Skrubbe i keps

An Delange (Belgodeli) hade tidigare i veckan efterfrågat just Pere Noél till Skrubbe-torsdag, då svarade Jens att den nog inte skulle räcka tills dess. Det fanns dock en skvätt kvar dagen innan, jag hjälpte till att tömma fatet.

Min tomtefar

Pere Noél är inte någon av mina favoriter i julölsklassen, men den får duga.