Alf besöker - Frihamnsgatan 26-28, Farm & Stockholm Brewing Co

Jag gnäller ju ofta om att det inte finns tillräckligt många och bra krogar på min (norra) sida av stan. När så en bryggeripub väljer att lämna Södermalm för att starta upp i nya lokaler på min sida, så blir det ändå längre för mig att resa till dem, både i tid och avstånd!

Via tunnelbana och buss (SLs reseplanerare, beroende på var du kommer ifrån så finnst flera alternativ) från Centralen i Stockholm så kommer man fram till Frihamnen, därifrån är det kort promenad (5 minuter) till Frihamnsgatan 28.
På denna adress huserar numer nämligen Stockholm Brewing Co, som nu lämnat källarlokalen på Södermannagatan (som jag besökte för drygt fyra år sedan.)

På andra sidan byggnaden, nr 26, så ligger Farm restaurant och bar där de inte bara serverar öl från bryggeriet på andra sidan panorama-fönstren, även om Stockholm Brewing givetvis är deras primära dryckesleverantör. Livsmedel hämtas primärt från Karshammar gård. En KRAV-certifierad odlare i Grödinge, vars ägare, familjen Larsson Stormgaard också är inblandade i krogen, Mauritz är kökschef. Niklas Jacobsson är bryggeriets representant.

Jag hittade, inte utan problem, fram (ankom väl strax efter 14.00) till bryggeriet och fick en snabb rundtur i de nya STORA lokalerna, högt till tak och ljust. Fick även en liten förhandstitt på en flasketikett till en kommande samarbetsöl med välkänt Göteborgs-bryggeri.

Jag var nu både törstig och hungrig och fick smita in genom glasdörren som förbinder bryggeriet med restaurangen (bakom baren.)

Den stora grågröna taptavlan innehöll sammanlagt 18 (ett tomt fat) påkopplade kranar, majoriteten från Stockholm men också några gästbryggerier. Jag satsade all-in på nya grejer (för mig) från Stockholm (en collabbeer med New Belgium).

Adjuma och Table Helles

R.A-Wit och Almost Famous

Interiören. [fotot lånat från hemsidan]

 Jag är ju rätt insnöad på det ekologiska, och skickade några frågor till restaurangen och fick svar.

Allt vi gör på Farm är ekologiskt dock så har vi ingen certifiering. Delvis för att vi inte har haft tid att administrera det och delvis för att oavsett vad vi skulle ha för certifiering så skulle den inte riktigt förklara vad det är vi gör. Just nu i Stockholm så finns det ingen mer ekologisk restaurang är Farm skulle jag säga, då vi är en kretsloppsrestaurang. Vi försöker tänka utifrån ett miljötänk i alla delar av vår produktion och vårt samarbete. //Emil Thunström, restaurangchef.

Efter att ha provsmakat några nyheter från grannbryggeriet öppnade återigen matserveringen. Jag hade spanat in mig på Flatbread, de hade två olika - en med Lammkorv och en med Bottarga (fermenterad fisk lärde jag mig snart.) Bägge var godkända smakmässigt, men då en Farm-flatbread motsvarar en Omnipollo Hatt-pizza rent prismässigt (130 kronor) så är de lite väl nätta. Det faktum att de är ekologiska spelar givetvis in i prislappen.
Jag blir dock både mätt och belåten på mina två flatbreads.

Flatbread Lammkorv

Flatbread Bottarga

Fyra små slices

Jag har ändå plats över för att testa ost, en tallrik med två bitar Vesterhavs-ost (tror jag, typ lagrad hård kitt-ost) med fröknäcke och fikonmarmelad. Marmeladen var nog det som smakade bäst på den talriken.

Till den drack jag bland RA-Wit (kvällens andra, ny favorit) och Sthlm Noir Imp Stout

Noir!

När jag kom, efter lunch, var det folktomt men under tiden jag var där kom 3 stora sällskap plus några par och det blev rätt stojjigt ett tag, det var ju trots allt löningsfredag.

Strax efter klockan fem så tyckte jag att jag fick vara nöjd, lämnade byggnaden genom huvudingången (26A), en kort promenad bort till busshållplatsen.

Huvudingången till Farm.

Konstigt nog så kom 1ans buss ganska omgående, enligt reseplaneraren så var inte den det snabbaste alternativet (i restid) för att ta mig till S:t Eriksgatan/Västermalmsgallerian, men de minuter som jag eventuellt förlorade fick jag igen på att slippa byta buss.

Framtidens Mat & Dryck - ny utställning på Spritmuseum

Nästa vecka så öppnar Spritmuseums nya utställning, den handlar om mat och dryck i framtiden!

Framtidens mat & dryck

Från gårdagens drömmar som skapade den massproducerade frysmaten, till dagens alla halvreligiösa mathälsotrender och vidare till framtidens lösningar för att föda en växande befolkning.

"Äta myror!?" "Kittlar dödsskönt i kistan!"

Den här utställningen är viktig för alla och vi har därför för
första gången valt att även rikta oss till yngre besökare:
barn och ungdomar - de som faktiskt representerar
framtiden. Det känns både roligt och spännande, säger
Ingrid Leffler, chef på Spritmuseum.

Torsdagen den 7 februari så kör utställningen igång, med stöd av bland andra Änglamark och Konsumentföreningen i Stockholm.

Veganpizzans Dag: Filip Lindström om Pizzahatt, Omnipollo och veganpizza

Idag, 29 januari, firar vi Veganpizzans Dag, för att hylla denna rätt som för bara några år sedan var otänkbar i det svenska folkhemmet. Alf Tycker Om Öls gästskribent Filip Lindström, Chefsideolog och Ansvarig Utspridare för publikationen Profet, testar två av Stockholms mest framstående smultronställen för denna rätt – som även är tätt relaterade till ölkonsten – och orerar i vanlig ordning om veganismens överlägsenhet.

Jag är egentligen fel person att skicka ut på recensionsuppdrag till Pizzahatt, den lilla pizzerian i början av Upplandsgatan. Jag är alldeles för partisk. Om det inte vore nog med att jag på senare år förälskat mig i just den här gatans gömda charm och grannsamverkan, så är min avlägsna dyrkan av Karl Grandin tillräcklig grund för min diskvalificering ifrån ett sådant åtagande. Ibland kan jag inte förklara anledningen till min fascination vid Grandin, men jag gissar på att det handlar om hans klättring, så snårig men bestämd som den varit sedan 90-talet.

Jag har begravt mig känslomässigt i historien kring Pizzahatt, för att den handlar om hur Karl Grandin och Björn Altdax gick ifrån att rövmärka en hel generation med Cheap Monday till att starta ett smått (ingen ordvits inräknad) experimentellt pizzahak mellan Odenplan och Norra Bantorget. Grandins ölprojekt Omnipollo gled senare samman med Pizzahatt, och blev den separata restaurangen Omnipollos Hatt, det vattenställe vid backen upp till Mosebacke som ständigt är fullt till bredden.

I skrivande stund slår det mig att det som fascinerar mig hos Grandin är hur han hela tiden, utifrån sett, lyckas lura något slags system. Han startade ett jeansmärke som kidsen slukade med hull och hår, sålde det dyrt innan det ett drygt decennium senare gick i graven och använde pengarna för att på konstnärligt vis hoppa på den spirande lyxpizzatrenden i Stockholm. Att han också har en guldtand, samt skapar smittsamt simpel stilistisk konst, gör bara saken bättre. 

Så ja, jag är partisk när det gäller Pizzahatt. Kvällen i ära, då jag sänts ut på mission av Alf Tycker Om Öl för att smaka av restaurangens utbud av veganpizza och dryck förtärde jag en så kallad vit pizza, ergo en utan tomatsås. På den placerades bland annat en bunt grönkål, och krämig veganost. Alltså pryds pizzapajerna på Hatten inte av det som gemene pizzaälskare är van vid. Ni ser, kära läsare, pizzan som koncept har i och med hipsterrevolutionen gått ifrån den flottiga förortsformen – som vi alla förvisso fortfarande älskar. Denna reform omskriver jag även i mitt recept på veganpizza, som också det släpps just idag, på Profet. Där firas ytterligare Veganpizzans Dag, då jag i mångt och mycket vill framföra min önskan om rättens fortsatta framfart. Ofta nöjer sig pizzamakare med att kasta på kemiskt behandlad veganost för att rentvå sin rätt från det onekliga mordets smuts. Den handlingen är ju i och för sig bättre än den orättfärdiga produkten som kantas av ond, bråd död, den som toppar ”vanliga” pizzor, men jag skulle gärna se framsteg i hantverket så att goda pizzor utan även veganost kan göra framsteg. Den veganost som lagts på min måltid på Hatten är dock bättre än många andra liknande jag har stött på förut.

Vit Pizza

    Till pizzan, serverad av den ypperlige kyparen Ville Lande, dracks Omnipollos Devin The Dude’s Brew, en tyskstilad pilsner uppkallad efter den ganjaförespråkande rapparen Devin The Dude. Som komplement till den välfyllda rätten är den välbalanserade ölen vän, from och passande, alldeles utmärkt för att möta de feta smakerna. Med en inte allt för lång öllista vet personalen vilken dryck som passar fint till rätt pizza. 

Devin!

Då den mastiga pizzan tog sin tid att avdeklareras hanns även en till öl med innan avslutad förtäring. Jag får mig en Dugges Strawberry Sour Beer, den öl som fick bli den officiella drycken för GBG Beer Week förra året. Efter gräseldaren Devins pilsner blir surölen överväldigande syrlig och fruktig, men efter ett par klunkar varvat med tuggor av pizzan blir den lättare att dricka. Slutbetyget blir dock ändå lågt, helt utifrån min otränade tunga, då jag anser att Dugges Strawberry Sour Beer till slut smakar för mycket läsk och för lite öl.

Läsk-Öl!

                       Några veckor senare besöker jag Omnipollos Hatt, för att jämföra upplevelserna mellan de båda syskonrestaurangerna. De är ungefär lika stora, men Omnipollo är alltid mer fullt, troligtvis beroende på att de coola katterna som dignar runt Mosebacke ej innehaver busskort och därför inte kan ta sig hela vägen till Upplandsgatan. Jag tar en pizza med ytterst okonventionella pålägg, närmare bestämt dadlar, granatäpplesirap, soltorkade oliver och rucola – främst av ren nyfikenhet men även för att de andra pizzorna som inte innehåller mord kommer med veganost, vilket jag ju helst undviker.

                      Skapelsen på tallriken spretar åt alla olika håll i munnen. Den är söt i ena stunden, mycket salt i nästa, och jag njuter för det mesta. Stundtals kan hoppen mellan arbetande smaklökar kännas för mycket, men helheten är tillfredsställande. Till detta tar jag mig ett par Perikles Pilsner, hutlöst prissatta men mycket goda, och bevittnar geniet Karl Grandins naivistiska skyltfönstermålningar.

                      I stort känns självklart släktskapet mellan Pizzahatt och Omnipollos Hatt av, men atmosfärerna är definitivt olika. Pulsen är högre på Söder, mysfaktorn (vilket avskyvärt ord, eller hur kära läsare?) kan tyckas vara högre på Upplandsgatan. Pizzorna är åtminstone fantastiska hos dem båda, och ölen är givetvis genomtänkt. Bäst av allt (förutom Karl Grandins närvarande frånvaro) är att det garanterat alltid finns något att äta även för oss som följer den rättfärdiga livsvägen. Klart slut.

Edit - om du vill göra egen Veganpizza hemma, här har du ett recept (flera egentligen) på hur.

Med fokus på ekologisk öl - systembolagets försäljningsstatistik för 2018

Det är dags att rota igenom Systembolagets försäljningssiffror för 2018 och som vanligt börjar jag med det ekologiska.

Det ser fortsatt bra ut, samtliga varugrupper har ökat sina siffror (antal liter ekologiska produkter sålda) jämfört med 2017, totalt sett med nästan 8%.
Under 2018 så såldes det totalt 16.5 miljoner liter ekologisk öl på Systembolaget, det är en ökning med drygt 17%.
Totalt såldes det drygt 256 miljoner liter öl under 2018 (ökning med drygt 9% sedan 2017), räknat i marknadsandelar så har den ekologiska ölen numer cirka 6.5% (ökat med en halv procent ungefär).

På Systembolaget lista över de 100 bäst säljande ölen 2018 så finns 5-6 stycken ekologiska öl med, på 14e plats hittar jag Carlsberg Hof Organic som ökat sin försäljning med 5.6% till nästan 4.5 miljoner liter sålda.
Mariestad toppar med drygt 16.1 miljoner liter (+6.5%) och följs närmast av Norrlands Guld Export på drygt 15.1 miljoner (+9.6%).

Mycket möjligt att jag återkommer med mer statistik, om du vill undersöka statistiken själv så finns på Systembolaget hemsida Pressrum.

Alf testar - Barley & Cheese tasting på Akkurat

Öl och ost är nästan alltid en bra kombination, och just Barley Wine är något av en favoritstil.
Att den funkar bra tillsammans med ost är inte heller någon nyhet.
Så när Akkurat lockar med en provning med just den kombination som blev jag givetvis intresserad, dock inte värre än att jag glömde att anmäla mig.
Det visade sig dock finnas plats kvar för mig att tränga mig in på denna spännande provning, som kostade 450 kronor. Som Bark skrev, ett mycket rimligt pris.

Sierra Nevada Bigfoot från 2013, på fat, var utlovad som en av ölen, något som givetvis gjorde det hela nästintill oemotståndligt.

Välkomstöl i baren - vintage Bigfoot 2013 från fat!

När vi fått våra Bigfoot så fick vi den stora äran att se baksidan av baren, köksregionerna och hissen ner till det allra heligaste - källaren!

För det var där nere själv provningen hölls. Långbordet fylldes snart av dussintalet nyfikna öl och ost-diggare.

Under ledning av Rasmus så skulle vi prova fem stycken olika Barley Wines, av vilka Bigfoot var yngst med sin fem år. Till dessa öl serverades lika många ostbitar av olika sorter.

Startuppställningen

Jag har inte fullständig koll på exakt vilka ostar som det bjöds på, men en Stilton och en Saint Agur är jag säker på, sen tror jag det var två olika Roquefort. Hårdosten har jag noll koll på vilken det var....
Jag skickade en fråga till Rickard och fick följande svar; "Vi provade dessa 5st ostar och i denna ordning: Saint Agur, Bleu de Cazeau, Appfenzeller, Stilton och Rochefort."

Till Bigfoot rekommenderades det att vi provade Sa-osten (jag uppfattade St = Stilton) som var en Saint Agur och deras lite mjukare framtoning funkar bra till storfots spetsiga humlebeska.
Liknande funktion blev det också i nästa kombination. Old Stock Ale 2009 från North Coast Brewing var välbevarad i smak och doft, men hade tappat en del kolsyra. Den mjuka ölen passade utmärkt till syrligheten i ost B som i Bleu de Cazeau, som ju påminner en hel del om Rochefort.  .

Provningens enda äkta britt var Imperial Barley Wine 2012 från Ridgeway Brewery. Här markerades ålderskrämporna allra mest utan att smaka dåligt så kändes den rätt tunn. Den funkar till den anonyma hårdosten Appfenzeller.

Klassiska svenska Bötet Barley Wine 2010 från Nynäshamns Ångbryggeri, är nästan perfekt åldrad och jobbar bra med Stilton.

Kvällen avslutades med provningens äldsta öl, Nils Oscars Barley Wine 2002 också den förvånansvärt välbevarad. Funkar att käka Rochefort till den.

Öl och ost visar sig återigen vara en mycket bra kombination, speciellt när ölen är lite vintage.

Old Stock Ale 2009

Imperial Barley Wine 2012

Bötet 2010

Det blev ingen separat "öl i glaset"-bild på Nils Oscars Barley wine, men den syns på gruppbilderna.

Nils Oscars BW längst till höger

Ett gäng glada Barely & Cheese provare!

Rickard Gustfsson fick också prova!

Stort tack till Akkurat, Rasmus och Rickard (och övriga deltagare) för en härlig provning

Jultävlingen avgjord, facit på frågorna och vinnaren har fått sitt pris!

Stort grattis till Rolf i Halmstad som vann frågetävlingen.
Han har fått både en rabattkupong från sponsorn Drink4you och ett Houblonde-glas (plus en bonus) hemskickat till sig.

Ingen andrapristagare har utsetts.

Här följer en redovisning av de rätta svaren.

1. Port Brewing Santas little helper var den första kommersiella julölen som jag recenserade (#61) här på bloggen, den 1 december 2012. Den fick betyget 4 av 5.

2. Den 13 december 2018 så fanns det 13 stycken svenska ekologiska julöl registrerade på systembolagets hemsida.

3. Logotypen föreställer  den vattenmolekylära strukturen efter att Houblondes vatten har behandlats med en vortex/virvelströms-generator.

4. Drink4you har fem stycken sydafrikanska vinproducenter i sin katalog.

Utslagsfrågan; 86 gånger hade ordet julöl nämnts i skriven form på bloggen.

Stort tack också till Drink4you för sponsringen med rabattkupong till vinnaren.

Nyårspizza på Omnipollos Hatt

Den klassiska nyårsdagspizzan har aldrig riktigt varit min tradition, men jag tänkte jag skulle testa att käka pizza på det nya årets andra dag. Onsdag är ju dessutom passande nog lillördag....

Pizza-Cam 2019-01-02 klockan 15.00.

Sommar-pizza #2, med massor av salami på, har sedan starten varit min favorit (året runt har jag för mig). Som synes så finns den inte med på menyn denna blåsiga januaridag.

Jag velar i mitt val, då jag kollar pizza-cam-fotot redan innan jag åker till Hatten. Men kommer fram till att jag nog väljer någon av de tre sista pizzorna på listan. Det faktum att alla tre innehåller ruccola är en bidragande orsak, dessutom är jag lite sugen på att testa en veganpizza. Samtidigt så är det ju #13 som påminner mest om Sommarpizzan.... Och fänkålshonung låter ju gott.....

 OBS! Bägge dessa meny-bilder är hämtade från deras hemsida, eventuella brister i det rent fototekniska är inte mitt fel! ;)

Vad ska jag då dricka till detta mästerverk? Tobias är tidigare otestad kan vara en lagom startöl som kan funka till 11 och 12, med Shelterstone IPA från Buxton som alternativ. Till 13 kör jag nog snarare en Leon eller möjligtvis en Narangi från O/O.

När jag anländer, något senare än jag hoppats, så är lokalen bara halvfull. Jag lyckas  få en sittplats och eget hörnbord.
Då jag åt en ganska rejäl lunch så valde jag till slut veganpizzan #11, och till den passar ju en fruktig session IPA.

Tobias

 Tobbe tog dock nästan slut innan maten kom.

Mycket ruccola, gott!

Jag följde min tankegång och tog en Shelterston IPA till sista trekvarten

Hur var då min första veganpizza, mitt första intryck är att Muhammaran är en matig paprikasås. Den är också det pålägget som inverkar mest på smakbilden, så pass att jag saknar till exempel fänkålen och soltorkade oliver, som bara märks av vid några få tillfällen.
Smakar det ändå bra? Självklart, måltidsdrycker får en del att bita i av den peppriga såsen, något som både Tobbe och Shelterston lyckas bra med.
Blir jag mätt? Javisst, inte fullt lika påtagligt som vid carnivore-pizza.

När jag ätit upp min middag så är lokalen välfylld (dock inte smockfull)??  jag väljer därför att avsluta mitt besök på Hatten med en Narangi, som inte framkallar något glädjetjut från mig. Jag vet att jag testat den (på flaska) även då utan större framgång. En ok öl, inte mer.

Narangi

Jag äter mer än gärna pizza hos Omnipollos Hatt, problemet ligger i det begränsade utrymmet som gör det svårt att bekvämt intaga deras säregna och välgjorda pizzor.

Julen 2018 - några foton från helgens festligheter.

Jag firade jul hemma hos "lilla" storasyster i år, på min (norra) sida av stan. Det blev lite annorlunda julbord, då en av deltagarna är vegan. Jag fixade som vanligt några goda julöl, en av dem ingick även i receptet till Veganssons Frestelse.

Solen belyser Lusse lille

På TVn som framträdde bland andra Lise & Gertrud i studion tillsammans med julvärden.

Lise & Gertrud

Några av de öl jag hade med mig...

Några av de julöl som fanns tillgängliga

Glimma från Nya Carnegie är en potentiellt ny favorit, ingefäran är så perfekt balanserad i denna underbara lilla öl.

Jag var gäst, men gästskribenten Filip var tomte!

Tofun (till höger) var (enligt mig) ingen höjdare.

Till Brysselkålen skulle vi ha druckit en Orval, men jag fick inte tag på det. Filips ugnsgratinerade brysselkål var ändå goda.

Lupulus (från Belgoklubben) till Veganssons

Kål och kål, inte bara från Bryssel, utan även både den röda och den gröna. I veganversionen av Janssons frestelse (med en skvätt Lupulus i) så var grädde och anjovis utbytta mot havregrädde och kapris, och den var överraskande god. Även den senapsinlagda Zucchinin (istället för sill) var riktigt god.

Tomten spexar med min syster!

Nyckelbydal Brygghus har både jag och Filip varma känslor för, därför kändes det naturligt för mig att ta med en flaska av deras Winther från min garderob.

Även om julvädret var soligt så blev det lite dansk Grådask till osten, Portvin som var gott.

Även till osttallriken hade jag med mig lite godsaker, Brügge Prestige och Jersey Blue, värdparet hade en ljuvligt god Cambozola.

I våran familj så köper vi inte julklappar till andra vuxna, men till mig själv gav jag denna goding.

Curmudgeon Better Half från Founders, årets godaste!

Jag fick en nitlott i julklapp av värdparet, men den är ju en sån där lott som det är vinst på varje gång i alla fall.

På juldagen var det dags att söka mig norrut, för att fira jul med två av mina kusiner. En som jag känt hela mitt liv och en som jag träffade första gången i samband med en begravning för 3 år sedan.

Värdinnan Annelie (till höger) pratar med gästen Karin.

Sigtunas Winter IPA hade jag inte testat innan juldagen.

Mer traditionellt julbord ute i Roslagen, kalvsylta var det länge sen jag åt.

Även här bjöds det på starka drycker.

En skotte och en svenne!

Micke bjöd på både Mackmyra Svensk Rök och en 12-årig Aberfeldy.

Även här utdelades julklappar, jag fick en bok av värdparet.

Inte tidigare i min samling!

Jag har en whisky-bok av Michael Jackson sen tidigare, men ingen ölbok (konstigt nog). Omslagsbilden påminner ju en del om det på Jankos bok.....


Mycket och gott, både mat, dryck och trevligt umgänge med släkten, precis som julen skall vara!

God fortsättning, gott slut och gott nytt allesammans!