Alf besöker - Nöjesguidens Ölmässa 2018

Ny lokal, ett enda långt pass och flera nya utställare och ny glaspolicy med sköljstationer istället för glasbyte, men annars var mycket sig likt.
Biljetterna sålde slut tidigt veckan före mässan, och på mässans Facebook-sida dök det upp rätt många efterlysningar på just den varan, många som glömt att köpa typ.

När jag tidigare år besökt det tidiga passet så har det varit rätt lugnt, något färre besökare. På Kägelbanan så fylldes lokalen ganska tidigt på eftermiddagen, dock aldrig till någon kaotisk nivå. Den tvådelade lokalen funkar även om passagen mellan inte var ultimat. En väg gick via trappor upp till whisky-loungen (och herr- och dam-toaletterna, handikapp-WC fanns i markplan). I markplan så gick vägen via in- och utpasseringen, där det blev lite trångt emellanåt.

I stora hallen fanns scenen, där gjorde Josefin och Sandra en live-inspelning av nästa avsnitt av Veckans Ölhäng med gäster. Under den tiden jag var kvar så spelade ett band live-musik, det kan ha varit minst ett ytterligare live-framträdande senare under kvällen. För de utställare, Åre Bryggcompagnie och Södra Maltfabriken, som hade sina montrar på golvet precis nedanför scenkanten så var det nog lagom härliga perioder.
Under hela tiden jag var där så kördes, precis som tidigare år, DJ-vald musik i högtalarsystemet.

I den lilla hallen fanns förutom ölmontrar också korv. Jag köpte med mig en påse ölkorv med hög köttprocent och vild råvara, framför allt björn var riktigt god.

Till väsentligheterna, ölupplevelserna, finns det något att berätta om? Det tycker jag definitivt, några nya bekantskaper som överraskade positivt och några betrodda producenter som levererade över förväntan.

En av lördagens mest positiva överraskningar för min del var när jag såg att Värmdö Bryggeri hade apterat sin monter med tre stycken klassiska cask-handtag, och visst hade de för avsikt att under dagen/kvällen servera Real Ale.

Dock var inte utrustningen riktigt intrimmad från start och det dröjde ett tag innan de kunde börja dra i spakarna på allvar. I väntan på det så testade jag deras nyhet Semla, med en småtrevlig kardemumma-ton, men mer en kul grej än ett gott öl.


Här följer lite bilder från eftermiddagen. Inte nödvändigtvis i samma ordningsföljd som de inmundigades under dag.
Robin hade stark och ekologisk startlinje i Gamla Enskede-montern, bland annat denna nyhet under namnet Sju Brunnars Brown Ale 4%. Namnet har tydligen någon koppling till lokal kyrkogård, där det finns både väg och stig med samma namn. Jag gillar ju hans öl, denna BA är härligt mild och mjuk hela vägen, en av mässans bästa enligt mig!

Bryggeriet Redchurch drack jag en del av för några år sedan på pub i Stockholm, den har varit rätt svårtillgänglig sedan dess. I torsdags så invaderade de Bishops Hornsgatan, ett evenemang som jag tyvärr missade. Men jag hade vissa förhoppningar om att Great Brands skulle ha med sig några öl från dem i sin monter. Under parollen "Can is king" så hade Jugge & Co dukat upp ett välfyllt burkbord, därför höll jag på att missa de fyra flaskorna som stod i mitten.
Urban Farm House är en serie lite surare öl från detta brittiska bryggeri, och de överraskade mig väldigt positivt. Testade två stycken plommon-surisar, den fatlagrade var suverän!

Redan tidigt under dagen så slog det mig att andelen tjejer/kvinnor som besökte årets mässa var lite högre än "normalt". Några av dem var dessutom uppmärkta med runda små klistermärken och/eller brunvita tygkassar med emblemet "Ölgäris" på.

Tjejsnack!

Ett mycket positivt inslag bland den annars så typiskt mansdominerade mässbesökaren.

Nynäshamns Ångbryggeri flaggade sent omsider om att det skulle närvara, både i personlig form och ölmässigt. Två tunnor med ofiltrerade Pickla och Landsort, strategiskt placerade vid ett sköljbord (senare fick de ett eget utställarbord).

Nordic Kiwi Brewers var givetvis på plats, några fatöl och några burkar från deras nya satsning, den enda burk jag testade var Tutti Frutti DIPA, som smakade mer nötcreme än frukt.
Dessutom hade de med sig pajer från NZ Craft Pie, jag avnjöt en Chili paj tillsammans med en Trippie Hippie (från fat).

Testade även Don't call me Brett på fat, alla med klart godkänt resultat.

Apropå burköl så testade jag Mashing up the world (Sigtuna/Bronx) i den formen under SBWF2017, nu fick jag möjlighet att testa den på fat. Jag gillade burken och fatet var ändå bättre.

Bland nykomlingarna var det bland annat två stycken bryggerier från Gotland, Alskute Farm & Brewerys Levide Pils är en trevlig blek pilsner.

Hop Shed hade med sig några spännande provbrygder på burk, jag gillade verkligen deras Golden DIPA.

Återigen grabbarna från NKB, här i samtal med smålänningarna från Åre, i mitt glas hade jag NKBs samarbete med grannen Södra Maltfabriken, Black Kiwi.

En bra cascadian dark, med ett lite en touch av det exotiska.

Poppels var också på plats, med sin samarbetsöl de gjort med Alefarm och All in Brewing. En farmhouse ale som inte infriade mina förväntningar fullt ut.

Tillbakablick till min första mässöl 2018, det fick bli Flädersour från Stockholm Brewing Co. Jag testade även deras Serenity Now, mest för Seinfeld-kopplingen då Gose sällan passar mina smaklökar allt för väl.

Jag avslutade min eftermiddag mörkt och starkt, återbesök hos Alskute för att testa deras Breakfast Stout. Klart godkänd utan några våldsamma ovationer.

Passade givetvis på att testa årets version av Barrel Aged Ten Fidy, den är minst lika bra som förra året. I år lyckades jag beställa några burkar, väntar ivrigt på leveransbesked.

En mer svensk fatlagrad stout, Mr Cocoa från Fjäderholmarnas Bryggeri. Jag vet fortfarande inte riktigt vad det är, men något stämmer inte överens med mina känsliga censorer. Visst finns fatkänslan där, men mjäkigt!?

Sent under eftermiddagen så fick Värmdö äntligen fart på sina handdragna cask-handtag, när jag väl fick mig ett smakprov så var det nästan tomt, men en liten skvätt fick jag mig till livs ändå.
Inte den bästa real ale jag smakat, men de får ändå en guldstjärna i min bok för tanken.

Riktig Ale från Värmdö!

Stort tack till Pelle och NG-gänget som återigen arrangerar en trevlig ölmässa, och personalen på Kägelbanan som slet för att vi gäster skulle få en härlig mässupplevelse.
Tack även till alla utställare!

Hämtpizza, på väg från Hatten.

På vägen hem från Kägelbanan/Mosebacke Torg så svängde jag in på Hatten för en öl och lite hämtpizza, nummer tretton blev det denna gång. Den klarade sig hela vägen hem utan att tappa allt för mycket kvalitet.