Alf testar - 6 generationer av Bigfoot - del 2

Detta är ju inte någon regelrätt vertikalprovning av 6 Bigfoot-generationer då jag dels väljer att dela upp det på 2 dagar och dessutom testar den äldsta flaskan separat från de övriga.
Följaktligen så blev det följande årgångar som testades dag 2; 2012-2014-2015

Till skillnad från första dagen så väljer jag dessutom att ha lite tilltugg till provningen - i form av 2 olika ostar (grottlagrad Gruyere och ekologisk Blåklintsblom) tilsammans med en näve ekologisk Ruccola - en kombination som jag uppskattade vid provningen 2014. Förvånansvärt hur väl de beska salladsbladen förenar sig med beskan i ölen.

Tilltuggen

Utseende Flaskan från 2012 har "tappat" sin stora etikett, men halsetiketten och kapsylen försäkrar mig om årgången. Medans "foten" på 14-kapsylen är felvänd!?
Precis som generationerna från provningen dagen innan så går det från mörkt vinröd grumlighet till ljusare toner och disighet ju yngre den blir. Skummet är genomgående vaniljgult.

Tydliga spår av etikett....

Doft 12an luktar inte lika annorlunda som gamlingen från gårdagen, men visst finns här en hel alkoholhaltiga russin. Mellangeneratinen utmärker sig återigen på ett mindre bra sätt, väldigt tunn i doften. 15 är sig lik, inga konstigheter.

Smak 12 är en stabil Bigfoot utan ålderskrämpor - men också utan större vidareutveckling. Som tidigare nämnts så finns tydliga frågetecken kring 14, känns lite off. Färskingen utmärker sig med en hel del söta russin.

Munkänsla  Trots att det hettar till i både alkohol och beska så saknar jag efterbeska i 12an. Här dyker det plötsligt upp något i fjolårsflaskan, det bränner till lite på tungan av både alkohol och beska, dessutom bra nivå på kolsyran. Nykomlingen har även den bra bubblor (rätt naturligt) en ok beska men den hänger inte riktigt med hela vägen.

Rättvänd fot!

Sammanfattning  Bäst före-datumet på 14- respektive 15-flaskan skiljer sig med bara 10 månader, datumet på 15 sitter på baksidesetiketten istället för flaskhalsen - på den gamla flaskan hitrar jag inget datum på halsen.  Alla 3 funkar bättre i varsitt helt glas.
Ingen solklar segrare, men 3an är ganska lätt att peka ut. Men 12an är den som änfå plockar hem heatsegern. Men hade jag kört den mot 11an så hade den inte vunnit i någon gren.

Alla 3 i ett glas!

Senare på kvällen så öppnade jag även min näst sista 2010-flaska, den funkar i samma paritet som 2011, klart godkänd vintageöl.

Gammal och äldst!

Varför spiller jag ut av 2011?

Fredrik Balder la häromdagen upp ett blogginlägg på mankerbeerblogg - hans Bigfoot-vertikalare inkluderade flaskor fån 2005 till och med 2015, plus den fatlagrade jubileums-versionen - kan vara rätt läsvärt misstänker jag.