Alf testar - 6 generationer av Bigfoot - del 1

Så var det dags för min traditionella vertikalprovning av Bigfoot, förra årets provning genomfördes på restaurang Sorbon, med 4 årgångar fatöl. När jag senast (2013) körde en egen provnjngen så hade jag 5 flaskor, men i år räckte "my private stash" till 6 årgångar 2010-2011-2012-2013-2014-2015.

Bigfoot skjuter ju in sig på 9,6% abv - så därför väljer jag (precis som 2013) att dela upp på provningen på 2 dagar. För även om jag har semester så blir jag lite väl berusad av att dricka 6 stycken 35 centilitersflaskor, då klarar inte jag av att samtidigt göra en vettig bedömning av kvalitet.
Jag börjar med 2011-2013-2015 - det är alltid bra att ha med en flaska av årets version som referens. Glasen är av ölprovarmodell - tyvärr inte 3 exakt likadana, men nära nog. Och vatten vid sidan för att slölja munnen mellan smakproven.

2011

2013

2015

Utseende
Är det små skillnader, 11an är lite mörkare än 13, som i sin tur är lite disigare än 15. Tunt vaniljgult skum, som blir bättre i fyllt glas.

Doft
Här skillnaderna mer påtagliga. 11an har en tydlig ton av torkade plommon mixat med russin, men utan att bli spritig. 13 är däremot förvånansvärt tam, medans 15 doftar som en färsk Bigfoot.

Smak
11an har en överraskande bärig sötma, 13 fortsätter tyvärr på samma väg som tidigare väldigt - tunt, ingen positiv utveckling. Årets version skrämde ju nästan slag på mig när jag testade den första gången - men det har visat sig vara en onödig oro. Den smakar som jag numer förväntar mig att en färsk skall smaka.

Munkänsla Både 11an och 13 har låg kolsyrenivå, framför allt 13 känns på gränsen till avslagen. 15 lider inte av detta problem, även om bubblorna är mjukt rundade. Det finns dock en hyfad beska kvar i båda åldringarna. Alkoholen hettar till hos 13, men inget som stör.

Sammanfattning Efter det första små smakproven, så fyller jag ett provarglas av

Bra skum!

vardera årgång - i denna version blir skumkronan genomgående riktigt bra. Framför allt mellangenerationen vinner på denna serveringsmodell - från medioker till angenäm. Men genomgående så är det ändå 11an som framstår som bästa årgång i denna trio.

Bäst i test!

Avslutar genom att mixa de sista "flaskslattarna" i ett gemensamt stort glas, det ger inget mer än bara en kul grej.

Alla 3 i ett!

I del 2 redogörs för generationskampen mellan 2012-2014-2015 plus provningen av 2010.