Alf Tycker Om Öl - 3 år har gått!

I lördags var det den 7 februari igen, tre år har gått sedan det där drastiska beslutet att publicera mitt första inlägg här. Mycket har hänt sedan dess, bloggen ser lite annorlunda ut i designen, inläggen har fått lite annan inriktning och bättre kvalitet (IMHO).

Under första året (drygt 10 månader) - 2012 - så publicerade jag 225 stycken inlägg, andra året endast 145 och under 2014 blev det bara 125 stycken. Jag skriver inte lika många recensioner som förr - till några fans stora besvikelse (följ Alf loves Bigfoot på Untappd istället) och statistiken över inköp och konsumtion har jag helt gett upp hoppet om.
Bilder och mer reportage-liknande inlägg är det jag vill publicera, intervjuer med intressanta människor - jag hoppas kunna fullfölja detta under mitt fjärde år som ölbloggare (och även fortsättningsvis).

Men denna jubileumshelg skulle ju inte handla om det som varit, utan öl i lagom mängd och i trevlig miljö. Jag tjuvstartade redan i fredags med ett besök på Bryggeri-puben på Södermannagatan - Sthlm Brewing Co har än så länge rättigheten att servera drycker i sin spartanskt inredda och rätt kyliga pub. Här återstiftade jag bekantskapen med en av favoriterna från Nöjesguidens Ölmässa veckan innan. Deadwood Session IPA var ingen tillfällighet att jag gillade den då - den är fortfarande ruskigt god! Kul att så mycket folk kommer och besöker detta lilla evenemang, många nya ansikten och några mer bekanta.

När jag ändå var i krokarna tog jag en sväng ner till Babajan Bar, där inmundigades en Brunette och en Grapefruit Sculpin IPA (Brekeriet respektive Ballast Point). Hann också med en avstickare in på Bishops Folkungagatan och BrewDog Bar på vägen hem.

Under lördagen konsumerades jag en del öl - det blev dock inte fullt ut som jag tänkt mig (sent avhopp), dessutom var ju tanken att jag skulle följa upp festligheterna med livemusik från Fatboy på Akkurat under söndagen (men det rann ut i sanden för min del).

Började med en världspremiär och en premiär av det mer personliga planet. Galatea/Sigtuna Brygghus var i slutet av förra året över i USA och besökte Lagunitas för att där brygga en collaboration-beer.

I lördags var det dags att öppna första fatet - runt om i Sverige på några få utvalda ställen så skedde detta klockan 14.00. I Stockholm var det Wirströms Irish Pub i Gamla Stan som fick härbärgera detta evenemang. En pub som jag hört/läst en del positivt om men aldrig tidigare besökt.
Första anblicken när jag väl kom in var om inte avskräckande så väckte den ändå vissa funderingar på om jag verkligen kommit rätt!? Den yttre delen av puben var nämligen till stora delar fylld av kunder som såg ut som varandes medlemmar i ett MC-gäng (inget fel på det, men knappast den typen av kunder jag förväntar mig för en världspremiär för en craft beer). Det kan ju knappast varit PL-fotbollen (London-derby) som visades på "Stor-bilds-TV" i lokalen som lockat denna grupp.
Men i pubens bakre delar så sprang jag slutligen på Jörgen från Galatea. Jag hann få i mig en Jaipur (också det en Galatea-import) i väntan på att Fusion 25-fatet skulle öppnas.

Ölen serverades i plastglas med Lagunitas-loggan på och till detta serverades ostron (inte en personlig favorit). Jörgen var ju själv inblandad i själva bryggningen och kunde berätta att på grund av feldosering så fick inte ölen sin tänkta rödaktiga färg. Men i övrigt en fullgod öl i mitt tycke, tror att ett "riktigt" glas nog kan förstärka doft- och smakintrycket ytterligare. Men mina 2 första provsmak gav ett positivt första intryck.

After Ski - mitt i Stockholm! Ny mössa fick jag också!

Jag tyckte som att jag fått i mig tillräckligt och lämnade den rätt trånga lokalen och vandrade i väg mot busshållplatsen för att återvända hem. Men valde istället att fortsätta promenaden förbi hållplatsen och vandra vidare bort till Bryggargatan för ett eftermiddagsbesök på Belgobaren. Där fick det bli en Troubadoure Blond från The Musketeers och en flaska Black Isak från de Molen.

Återigen ut i friska luften för en kort promenad utmed Vasagatan bort till Pressklubben. Där blev det också en svart öl, men inte Isak utan Albert, Struises Royal Stout som fick en efterföljare i form av en trappist vid namn Rochefort 10.


Hemmavid väntade bland annat en nyinköpt (lördagsförmiddagen) Ten Fidy från Oskar Blues och en Bigfoot från 2012 (passande nog). Det var en rätt klen tröst då jag på väg hem från bussen halkade och slog i vänster knä rätt illa. Vilket i sin tur gjorde att jag fick lov att ställa in det planerade söndagsbesöket på Akkurat - det blev en lugn hemmakväll istället.

Botten upp!