Jag vill INTE bli full....

Hittade ett utkast som legat ett tag i väntan på att bli publicerat - jag vet inte varför det dröjt......

Bilden föreställer EJ mig, bild lånad från Nöjesguiden

Jag vet, det låter pretentiöst, men det är faktiskt sant - jag dricker inte alkohol (läs öl) för att berusa mig. Det är snarare en negativ bieffekt, då de försämrar mina möjligheter att fullt ut njuta av de drycker jag väljer att inmundiga - sinnena blir ju allt mer avtrubbade i motsvarande takt som promillehalten ökar, likaså försämras omdömet.

Jag kan avnjuta såväl en ljus folköl, via handpumpad cask, en humlig IPA och vidare till en bläcksvart imperial stout, utan att för den skull fundera så mycket på vilken ABV det är på den aktuella ölen. Just cask-öl är ju väldigt populärt i England, inte minst tack vare sin låga alkoholhalt. Britterna vill kunna dricka många öl utan att bli asfulla, de måste ju kunna köra bil hem.

Uttrycket "Du måste tänka på pocenten......" myntade ju Sven Melander (eller var det Jon Skolmen?) någon gång när jag var ung – det var ju en ”Catch-frase” som fastnade – men samtidigt en pinsam sanning i många fall. Den var ju en föregångare till de som nu för tiden kallas YPK, en beräkningskalkyl som vissa använder (mer eller mindre seriöst) när de köper sin ranson av alkohol. Hur mycket fylla får jag per krona om jag köper just denna öl (eller annan alkoholhaltig dryck)?

YPK (Yrsel Per Krona) = m * % / 40 / k (mängd i milliliter*abv / 40 / priset i kronor, avrunda upp till närmaste 10-del)

Som utgångsmodell för denne beräkningsgrund har de satt upp ett YPK-värde av 10 för "Hembränt" (utan rabatt). Hembränt säljs väl i dunkvis, och bör väl ha en abv på minst 40%, det skulle i så fall generera ett literpris på ca 100 kronor.

När jag var ”yngre” tyckte jag att det var kul att supa tills jag stupa. Dagen efter kunde man ju skryta för polarna om hur jäkla bakfull jag var och pizzorna som lagts som en följd av det myckna alkoholintaget kvällen innan. På den tiden så blandade jag gärna rätt friskt, groggar var vanliga, ett tag var ju ”Hot shots” verkligen poppis – sen några rejäla ”Stora Stark” på det så.

Men rätt snart (tycker jag själv så här i efterhand) insåg jag det inte var så roligt, särskilt inte med tanke på att jag redan i detta läge började uppskatta ”finare” sorter – både vad gällde starksprit och öl.

Numer inträder gamnacken rätt tidigt på kvällskvisten och därför hinner jag mer sällan med att bli sådär usligt full. Och mitt YPK-värde är nog knappt mätbart.

Jag blir fortfarande frustrerad när jag försöker förklara för min kollega att billig öl inte är lika med bra öl. Han älskar Guinness – trots att han tycker den blivit rätt dyr. Hans enda förklaring till sitt priskrig är det faktum att ”Öl är en arbetardryck, och ska följaktligen inte kosta massa pengar!”. Men Whisky kan han däremot lägga stora summor på, så pass stora att han sen inte kan dricka upp det, för de är för dyra….

Ett annat vanligt förekommande argument – inte exklusivt från ovan nämnda arbetskamrat – är ju att öl ska smaka öl! Det är ett vanligt argument från folk som föredrar ljus lageröl och som tycker att all öl som inte ser ut/doftar/smakar som deras favoritöl är ”konstig”.

Faktum är ju att öl är en väldigt mångsidig dryck som kan se ut på väldigt många olika sätt – ljus/mörk/svart – många olika färger inom dessa klasser, klar/disig/grumlig. Har den ett stort och kraftigt skum eller ingen skumkrona alls? Ölen kan också dofta på lika många olika sätt – allt från fuktig hästfilt till frisk sommarblomster, eller varför inte kattpiss (inte sällan menat i positiv mening). Hur ölen uppfattas i munnen – är den besk, har den hårda eller mjuka bubblor, fyller den ut hela munhålan eller slinker den förbi nästintill obemärkt, hur länge sitter smaken/beskan kvar? Och då har jag inte ens försökt att beskriva alla olika smaker som kan uppfattas i en öl.

Att dessutom använda sig av ljus lager öl som någon form av måttstock för hur öl ska vara – det är ju fel ur ett renodlat historiskt perspektiv. Den ljusa lagern har en förhållandevis kort historia – den första ölen såg inte alls ut så. Det är ju först i ”modern” tid som lagerölen uppnått status som ”den riktiga ölen”, inte minst tack vare aggressiv marknadsföring. Som ju onekligen gett resultat – den ljusa lagerölen är ju världens mest sålda öltyp och det med råge. Men om rockgruppen Bon Jovi kan ge ut ett samlingsalbum som heter ”100.000.000 fans can’t be wrong” http://www.allmusic.com/album/100000000-bon-jovi-fans-cant-be-wrong-mw0000139406 så innebär ju inte de att dom är världens bästa band.

Hur en person uppfattar en öl är ju också väldigt personligt - många olika förutsättningar påverkar hur vad vi tycker om ölen. Allt från egna preferenser till vilken kunskapsnivå du ligger på. Nu påstår inte jag att det krävs minst 100 universitetspoäng i ölkunskap och minst 50 i ölhistoria för att få uttala sig om eventuella kvalitéer/brister i en öl (jag har då inga sådana poäng i alla fall), men lite kunskap skadar då inte i alla fall.

Jag har sedan länge gett upp hoppet om att alla ska ha lika ”god smak” som jag, oavsett om det gäller alkohol eller annat – var och en får tycka som hon/han vill. Men mitt råd är ändå - oavsett vad du föredrar att dricka och varför du väljer att återvända till just din favoritdryck – gör det inte utifrån dess YPK-värde, det finns så mycket mer värde i alkoholhaltiga drycker än deras förmåga att berusa dig på billigaste och snabbast möjliga sätt.

Bild lånad från wikipedia, "en berusad Noak" av Michelangelo