SBWF2016 - 2 dagar fyllda av öl och annat gott!

Jag missade pressträffen för SBWF, som traditionsmässigt hålls med start klockan 11.00 den sista torsdagen i september. Men jag smet in med Mackmyra-gänget (som "Fackbesökare", innan jag fixade min pressbricka).

Jag visste att jag hade drygt 90 minuter på mig innan min gäst för dagen skulle dyka upp. Jag tog vara på den tiden genom att promenera runt bland utställarmontrar och hälsa. Och inte minst att hitta var alla stod någonstans. För det har skett en del rätt stora förändringar i år (mer än tidigare år tycker jag). Brill & Co, Oppigårds, Wicked Wine, Beer Enthusiasts, Galatea/Sigtuna/S:t Eriks/Craftbeer.se, Södra Maltfabriken och Öde Bryggeri står dock alla kvar på samma ställe som i fjol. Men i övrigt så har det hänt en hel del; Nynäshamns Ångbryggeri har både flyttat och bytte design på sin monter, likaså har Belgoklubben gjort - de har fått mycket större yta och lite annan placering.

Men annars är sig det mesta likt, med en liten förändring - för att vara en vardagstorsdag så är det under dagen ovanligt mycket besökare känns det som, nästan som en fredag.

Överraskande god ekologisk cider, lagrad på whisky-fat!

NewBrew - favoriter från 2014, nu tillbaka.

Gaucho från Öde Bryggeri

Härlig nyhet från Ingvallsbenning.

Frisk Fläder från Jessica!

Eko-Porter från Brygghuset Finn - njae, inte fullt ut.

När väl systersonen var på plats så tipsade han mig om en gemensam bekant som stod i en av montrarna som jag lyckts missa när jag vandrade runt. Spike är ett för mig nytt bryggeri, från Göteborg - där numer Erik bor. Deras Mango Pandango var riktigt bra.

Erik - the X-ray Butcher.

En av två ekologiska IPA hos Södra Maltfabriken.

Simon har precis som sin morbror en viss förkärlek till Bigfoot från Sierra Nevada, den fatlagrade versionen sparades vi tills bland de sista vi testade.

Fortfarande inte så bra som jag önskar att den var!

Jonathan från Founders lurade på mig KBS - men också här är jag lite besviken.

Hel & Verdoemenis från de Molen, vid Craftbeer-montern.

Torsdagen avslutades vid Wicked Wines monter där några tunga flaskor från Clown Shoes testades under ledning av Bryan Doran.

Bryan

4 stycken Imperial Stout från Clown-dojjorna.

Fredagen var bokad för andra evenemang för min del, Madness-konsert på Gröna Lund.

Under lördagen så tog jag det rätt lugnt, några små och alkoholsvaga smakprov intogs som uppvärmning inför eftermiddagens höjdpunkt. Master Class med Garrett Oliver och Brooklyn Brewery i Karossen, men det får bli ett eget inlägg.

Hos Tomp - Time & Tides All In Jim APA

Första testet av Bronx Brewery - Banner, njae.....

Rabarbersuris från Bröderna Ek, klart godkänd.

Small Batch GBG STFuine IPA hos Mr Mohawk

Brown Gargle Coffee Stout hos Öde Bryggeri

En av kvällens sista - Handshake i West Coast stora monter.

Första dagen blev lite splittrad för min del, inga stora överraskningar. Blue Tuesday var lite bättre än väntat (mycket bra), West Coast Bryggeri måste testas mer av. Det finns mycket godsaker och bara tre dagar kvar!

Alf testar whisky och rom - Mackmyra + Plantation = Sant!

För några veckor sedan fick jag ett mail från Mackmyra med en inbjudan till en provning av deras nya samarbete med Plantation - en Vinterdröm. 
Jag anmälde intresse och den 29 september bar det iväg från Kajplats 13 vid Nybrokajen. En kort båtresa i höstlikt råruggigt väder så tog båten sikte på Fjäderholmarna. Med ombord fanns en liten skara skribenter (ingen ölskribent som jag kände igen....) och representanter från Mackmyra, Plantation och Spring Wine & Spirits (tidigare Spendrups Vin).

Kallt regn och stark blåst, perfekt med båtresa till Fjäderholmarna.

Under resans gång så presenterade sig två av provningens huvudpersoner - Angela D'Orazio, master blender på Mackmyra och Alexandre Gabriel, grundare och källarmästare på Plantation. De två har under 18 månader jobbat i ett långtgående samarbetsprojekt. Whiskyfat (400 stycken) har skickats från Mackmyra till Plantation, och i motsatt riktning har Romfat skickats - fram och tillbaka i flera omgångar för att hitta rätt mix. 

Väl framme på Fjäderholmarna så blev det en hastig promenad bort till Fjäderholmarnas Krog, där vi skulle nu få testa lite olika versioner av de som tagits fram under samarbetet.

6 glas - 3 whisky och 3 rom.

Från vänster; Mackmyra Bourbon 2006 & 2008 // Mackmyra Old Rose förlagrat 2014 // Mackmyra  Vinterdröm // Plantation 5yo Barbados Rum // Platation Barbados XO Ambassador Cask, Mackmyra Elegant // Platation Barbados 16yo, Swedish Oak, Mackmyra Rök.

Jag förälskar ganska omgående i Platation Barbados XO Ambassador Cask, Mackmyra Elegant som har en mycket trevlig doft och smak. Barbados samarbete med eken och röken är ändå den som doftar allra bäst, men den funkar inte lika bra smakmässigt för min del.

Angela D’Orazio & Alexandre Gabriel

Angela D’Orazio började jobba som Master Blender på Mackmyra 2004, men innan dess har hon jobbat med whisky i 25 år, bland annat som whiskyansvarig på Akkurat.

Alexander Gabriel kom 1989 i kontakt med Massion Ferrand - då ett konjak-destilleri på nedgång, introducerade rom, som dellagrats i cognac-fat. Detta är numer hans stora passion. Ett skönt citat från honom; "Aging is not about changing the aromas/flavors - it't about bringing out the elements".


Efter provningen blev det ett hastigt besök i bergrummet där Mackmyra förvarar sina fat.

Mackmyras bergrumslager - många fat är det!

True love makes great spirits! (vid Mackmyras monter på SBWF)

Vinterdröm - årets julklapp!

Jag återtestade Vinterdröm i Mackmyras monter under Stockholm Beer & Whisky senare, då i sällskap av min systerson Simon som har en viss förtjusning för just Rom. Han blev genast frälst och har för avsikt att köpa en flaska i julklapp till sig själv. Jag är dock fortfarande inte fullt lika euforisk, visst är det en spännande mix av whisky och rom, men jag föredrar nog dem var och en för sig.

Vinterdröm lanseras som en säsongswhisky och släpps på systembolaget i begränsad upplaga (6 000 flaskor) den andra december 2016.

Mackmyra Vinterdröm:

Volym:                                700 ml

Alkohol:                              46,1 %

Pris:                                     598 kronor (854,25 kr/liter)

Artikelnummer:                  40040-1

Lanseringsdatum:               2 december 2016

Blandade ölfoton - det var länge sen sist....

Med en efterhängsen förkylning härjandes i kroppen försöker jag hålla modet uppe genom att gå igenom fotosamlingen i surfplattan. Det är dags att byta platta (2 år har snart gått), och jag vill försäkra mig om att inga fotografiska guldkorn går förlorade.

Därför blir temat på dagens foto inlägg - blandad kompott.

Kapsyl-projekt påbörjat

Själv började jag inte älska öl förrän 1985

bästa (njae) förkylningskuren - öl och whisky.

Lång hållbarhet på deras eko-Saison!

Lika god på flaska

Collab - tre starka bryggerier, med kul kapsyl.

Så här ser ölen ut - belyst underifrån

Bryggeri-shaker

Långfil och lingon - härlig symbios.

Finsk IPA (eller?)

Brun fransk öl med belgiska toner.

Snart är det dags för Stockholm Beer & Whisky Festival & Taste experience - vi ses väl där?

Alf återtestar - öl och ost

I slutet av maj så var jag på en öl- och ostprovning hos Fromageriet (Hötorgshallen), som gav mersmak.
Nu när jag fått hem några flaskor (via samköp) av en av ölen som testades då så tänkte jag att skulle testa den mot en av de ostar som den kördes med då.

• Munster Géromé = en fransk kittost gjord på opastöriserad (au lait cru) komjölk, tillverkad hos Xavier David. Givetvis inhandlad hos Fromageriet.
• Anosteke Brune = en fransk öl i belgisk brune-stil på 8.5%.  Från bryggeriet Brasserie Pays de Flammande - via importören Original Brands Sthlm (som var inblandad i ost/öl-provningen). Går att beställa i kollin om 24 flaskor á 33cl.

Med min lilla italienska ostkniv

Jag uppfattar osten som lite fisigare i doften (märks trots att jag sitter utomhus) och har dessutom en mer påtaglig känsla av ammoniak i smaken än vad jag minns från förra testet. Men den är ändå god, till och med mycket god. Framför allt i samarbete med den nattsvarta chokladiga Anosteke Brune. En mycket väl fungerande öl- och ost-kombination. I efterhand inser jag borde ha tagit ut osten ur kylen och låtit den ligga i rumstemperatur ett tag - för att bli lite gosigare. Jag har mer kvar av både ost och öl - så det blir fler återtester.

Alf testar - gammal öl

Jag körde några "gamla öl" förra veckan - helt oplanerat så blev det så. Tänkte att det kunde generera en liten artikel på bloggen.

Öl är ju livsmedel och därför måste den märkas med någon form av "bäst före"-markering. I Sverige är det livsmedelsverket som sätter upp regler för denna märkning. Att datumet som anges som "bäst före" har passerats innebär ju inte att produkten - i detta fall ölen - nödvändigtvis är direkt hälsovådlig att förtära, däremot ökar chansen att den smakar annorlunda än förväntat.
"Sista förbrukningsdag" är ju mer sällan förekommande nu för tiden, men den indikerar ju att produkten inte bör förtäras efter utsatt datum.

Vad gäller öl så beror ju den beräknade livslängden på flera olika saker. Olika öltyper, alkoholstyrkan, förpackning, lagringsutrymme. Sen har varje producent (bryggeri) oftast en egen uppfattning om hur länge just deras produkt "håller", dessutom skiljer det sig hur de väljer att skriva ut sina bäst före-märkningar.
Är ölen dessutom importerad så kan märkningen vara än mer förbryllande - i bästa fall endast i hur de skriver sitt datum. Browerij de Molen ibland anger "bäst inom 25 år" på sina starkare öl.
Svenska importörer brukar också märka om förpackningarna med egna klisterlappar och försvenskade datum. Amerikansk öl som kommer till Sverige har ju oftast varit på väg minst 2-3 månader (från förpackningsdag) innan de når oss svenska konsumenter.

Ett livsmedels vars bäst före datum har passerats är ju som tidigare nämnt inte nödvändigtvis något som måste göra produkten omöjliga att äta/dricka. Vad gäller öl så tycker jag allt som oftast att en bryggdag och/eller buteljeringsdag är en intressantare upplysning. Från den infon kan jag själv sedan bedöma huruvida jag tror att ölen är drickbar eller inte.

Några generella riktpunkter för hur gammal öl du kan dricka;

• Mörk öl med hög alkoholstyrka klarar sig allt som oftast väl även efter utgånget datum.
• Om du lagrar öl själv - förvara den mörkt (ej dagsljus) och vid jämn temperatur, helst några grader under normal rumstemperatur. Det är inte heller bra att långtidsförvara öl i vanligt kylskåp (max +8 grader).
• Flaskor av ofärgat och grönt glas släpper in mer ljus, något som generellt påverkar ölens välmående under längre perioder. Bruna flaskor och burkar är bättre ur den synvinkeln.

 

4 olika gamla öl som testats under veckan

100 Watt IPA

uunderljuset har inte 100w styrka

med svensk klisterlapp....

Mörkrets furste

den gushade lite

De fyra ölen var

1. Borefts Stout från Browerij de Molen, 7.3% abv - THT 28/04/11 (28 april 2011) - dracks onsdagen den 31 augusti 2016. Hade en fördröjd gusher, men smakar ok (jag hade inte testat den färsk), lite bubblor men godkänd doftnivå och bra kropp. Bottensatsen är dock inte att rekommendera.
2. Old Ruffian Barley Wine från Great Divide, 10.2% abv - bäst före jun 2014 (svensk märkning, original ?) - dracks fredagen den 2 september 2016. Beskan och kolsyran har avtagit något, men smakar i övrig ok. Så här tyckte jag om den när jag recenserade 2012.
3. 100w IPA från Nya Carnegiebryggeriet - bäst före 22032016 (22 mars 2016) - dracks lördagen den 3 september 2016. Den färskaste ölen av dessa 4, men har ändå förändrats en del. Bubblorna är kvar, men beskan har blivit lite mjukare - smakar lite sötare överlag.
4. Prince of Darkness Black IPA från Sigtuna Brygghus, 8% abv - bäst för 2013-04-30 (batch 380) (30 april 2013) - dracks lördagen den 3 september 2016. Skummar rejält i samband med upphällning (tyder på att kolsyra finns kvar). Fortfarande mycket smaker kvar - chokladen är tydlig, men lakritsen har avtagit.

Öl utvecklas inte nödvändigtvis bara negativt - men den blir annorlunda. Smak-  & doft-förändringar, annorlunda beska, mindre kolsyra - det kan vara värt att testa.

Den äldsta ölen jag druckit är en 12 år gammal Bigfoot Barley Wine Style 2002 från Sierra Nevada. Beskan var fortfarande ok, likaså kolsyran - doftade underbart och smakade ok. Men så hade den lagrats i källaren under Akkurat också. Tidigare i somras drack jag Bigfoot 2010 som jag lagrat själv hemma vid, också den hade mycket kvar att ge, dock inte bättre än den färskare - bara annorlunda.

Med fokus på ekologisk öl - Sierra Nevadas nya bryggeri är miljöcertifierat

Det var ett tag sedan jag skrev någon i denna serie. Fick positiva nyheter i ett nyhetsbrev från importören Wicked Wine idag.

Kanske inte helt ekologiskt, men bra när ett av mina favoritbryggerier fortsätter att storsatsa på att minimera sin negativa miljöpåverkan i sina produktionsanläggningar.

Det är deras ny anläggning - i Mills River, North Carolina - som tilldelats Platinum, den högsta nivån av certifiering från organisationen LEED.

Bland de åtgärder som framhålls finns;

• översyn av transportlogistik för personal - cykelparkering, eluttag för elbilar med specificerade parkeringsplatser.
• drygt 2000 stycken solpaneler, som tillsammans med en metod för att omvandla metangas från spillvatten till enerig, genererar i genomsnitt 1 Megawatt växelström.
• det går åt "bara" 3.5 liter vatten för att brygga 1 liter öl i denna anläggning. Dessutom tar de vara på regnvatten för att använda i lokalerna
• bättre isolering av väggar och fönster stabiliserar temperaturen. Bra insläpp av naturligt ljus, och bra bullerisolering.
• Fokus på återvinning och kompostering av organiskt material.

Vill du läsa mer om deras arbete med sustainability så finns ytterligare information på Sierra Nevadas hemsida.

Citat lånade från Wicked Wines Nyhetsbrev;

"Vi är hedrade av, och ödmjuka inför, denna utmärkelse," säger Ken Grossman, bryggeriets grundare. "Vi har alltid tänkt på miljön, och nu när vi byggde ett helt nytt bryggeri fick vi chansen att få med hållbarhetsperspektivet från dag ett. Vi synar hela tiden vår verksamhet, för att hitta fler saker att förbättra, stort som smått. Steg för steg skapar vi något vi alla kan vara väldigt stolta över."

LEED är ett internationellt system som används för att utvärdera design och konstruktion av byggnader och anläggningar, ur ett hållbarhetsperspektiv.