Alf testar - Garderobstömning 2017, del 2

Efter torsdagens hyfsat lyckade test av en 5 år gammal Old Ruffian från Great Divide så var det under fredagen dags att testa en annan Barley Wine från samma produktionsår - 2012.

Denna testades på lördagskvällen

Old Guardian från Stone Brewing har aldrig lyckats hota Bigfoot om topp-placeringen bland mina BW-favoriter, men visst är den bra redan färsk. Fem år brukar vara lagom lagringsperiod för starka Barley Wines.

Kapsyl-demon!

Detta är nog ett av mina mest lyckade lagringsprojekt, denna femåring är suverän!

Snygg kapsyl har den också!

En fullskalig Barley wine, med allt det positiva som kan åstadkommas via lagring har här gjort det, humleattacken är lite mjukare och boozigheten likaså.

Tidigare under eftermiddagen avnjöts denna oljesvarta åldring utomhus i solskenet.
Flaskan härstammar troligtvis från debutåret 2013, Hypnopompa bryggdes för Omnipollo hos Browerij de Molen och därför använde jag mig av ett av mina favoritglas med deras kvarnlogga på.

Under kapsylen!

Glaset är både snyggt, gott att använda och har minst en detalj som skapar roliga fotografiska vinklar.

Genom bubblan i glasfoten

Here's looking at you handsome!

Kvarnen!

Hur är det då att dricka en fyra år gammal Hypnopompa? Njae, visst funkar det, den smakar inte illa men den har inte heller vidareutvecklats utan snarare tappat en hel del vanilj.

I nästa del av denna inläggsserie återtestar jag bland annat en svensk-amerikansk öl som bryggdes 2013 på ett fornnordiskt recept.

Alf testar - Garderobstömning 2017, del 1

Skralt i plånboken men fullt i garderoben, lika bra att plocka ut några russin ur kakan!
Började redan i torsdags med en Old Ruffian från Great Divide. Buteljerad 2012-12-19 och med svenskt bäst föredatum jun 2014.

En amerikansk Barley Wine som väger in på 10.2% klarar sig givetvis bra i fem år, den har dock inte vidareutvecklats. Men förändrats lite grand i karaktären. Lite mjukare framtoning, doftar fortfarande bra och en ok beska.

Utomhus i den tidiga kvällssolen, inbjuder till en del motljusbilder.

Beercapart - Kapsylkonst

Ett godkänt resultat av detta lagringsprojekt, med tanke på de okontrollerade lagringsförhållandena.

Ölglas-selfie

Fotat med surfplattan

Dessa öl deltager i följande delar i Garderobstömning 2017

Alf testar - hembryggd NEIPA från Brewhouse Porsklint

Mikael "Gonzo" Porsklint är en välkänd personlighet inom ölkretsar. För mig är han lätt igenkänd bakom disken i Wicked Wines festivalmonter sedan många år, men inte lika ofta på senare tid.
Sedan en tid så har Gonzo pysslat med hembryggning under namnet Brewhouse Porsklint. För något år sedan la han upp något om sin första bryggd på Facebook. Jag slängde då iväg en förfrågan om en recensionsexemplar till bloggen, men det blev aldrig av då.
Men så häromveckan fick jag ett PM från Gonzo där han frågade om jag var intresserad av att testa hans senaste bryggd (hans sjätte). Självklart var jag det och häromdagen så fick jag två flaskor levererade av bryggmästaren själv.

Fakta
Bryggeri; Brewhouse Porsklint
Ölnamn; S:t Fune
Stil; New England IPA (NEIPA)
Förpackning; Flaska (färgat glas)
Volym; 33cl
ABV; 6.4%
IBU; 57
Bryggdatum; 2017-02-12
Flaskad; 2017-02-22
Bäst före; eget tycke å smak (ur choice)
Batch; #1 (the one and only, so far!)
Malt-innehåll; Pale ale malt, vetemalt, havregryn.
Humle-innehåll; Cascade, Azacca, Mosaic, Nelson


Flaska 1; Testdatum 2017-05-11

• Utseende; Nästan full pott, precis så orangegult dimmig som jag hoppats. 4 av 5
• Doft; Samma här, klockren NEIPA-doft. Frisk tropisk fruktsötma! 8 av 10
• Smak; Lite väl kall (mitt fel), den sträva beskan skär lite väl hårt. Men vartefter temperaturen stiger så framträder en bra fruktig känsla, beskan är kvar men har mjuknat lite i kanterna. Sista skvätten (tror att bottensats kan spela in) så blir den dock lite väl mycket "sur uppstötning". 5 av 10
• Munkänsla; Många små och väldigt kantiga bubblor svider både över tunga och gomsegel. Lite tunn i kroppen trots en hyfsad alkoholnivå. 2 av 5.
• Sammanfattning; En riktigt snygg och väldoftande NEIPA, men det funkar inte fullt ut hela vägen in i kaklet. 11 av 20.
• Medelbetyg; 30 av 50 (3 av 5)

Flaska 2; Testdatum 2017-05-12, utomhus. Samma glas användes vid bägge testerna.

• Utseende; Ingen skillnad, lika vacker. 4 av 5
• Doft; Utomhus så blir inte aromaupplevelsen lika intensiv. Men visst finns den där. 7 av 10
• Smak; Nu har jag låtit den värma upp lite inför första smakprovet, funkar därför mycket bättre. Beskan är inte alls lika kantig och de söta tropiska frukterna får större utrymme. 7 av 10
• Munkänsla; Kolsyran är fortfarande på gränsen till frätande. 2 av 5.
• Sammanfattning; En bra sommaröl, utesittarbira i solskenet - det tror i alla fall jag. 13 av 20.
• Medelbetyg; 33 av 50 (3,3 av 5)

Med en mer lagom starttemperatur så kommer smaken mer till sin rätta. Intensiteten i kolsyran är ett problem. Men överlag en välgjord NEIPA!

Med en mycket snygg etikett på flaskan, designad av Mary-Ann Andersson.

Stort tack till Gonzo för dessa smakprov, nu ser jag verkligen framemot att testa din Imperial Stout!

Blandade ölfoton special - Last night in Sweden!

Fast i mitt fall - last night in Stockholm!


På mitt Instagram-konto så kommer jag under denna vecka lägga upp en (minst) bild tagen kvällen innan. Det kommer inte vara några direkta ölbilder, utan lite mer blandat innehåll.
Under samma period kommer ett gäng proffsfotografer runt om i landet dokumentera vad som egentligen hände igår kväll i Sverige. Fotobok skall tryckas och ett exemplar kommer att skickas till Vita Huset.


Här i bloggen fortsätter jag lägga upp ett fotoinlägg per vecka och här kommer just ölen (och ölrelaterat) vara temat, som vanligt.

Efter att jag tagit gårdagens kvällsfoton på Drottninggatan, så tog jag en promenad utmed den gatan bort mot riksdagen och slottet, genom Gamla Stan med Akkurat som tänkt slutmål. Den härligt ljumma majkvällen bjöd verkligen på inspiration.

Skebo

Akkurat var givetvis stängt (Första maj!), så jag vandrade vidare upp till Oliver Twist istället, Skebo är ju aldrig fel, och India Pale Ale på Cask var riktigt bra.

Collabbeer

Passade även på att testa en annan specialbrygd öl, Hop Smuggler är en collaboration mellan Ska Brewing, Avery och Fjäderholmarna.

Helvetete och Fördömmelsen!

Vandrade sen vidare upp till Hökensgata 3, där skulle det nämligen finnas Hel & Verdomenis på fat.

Fudge!

Jag valde att avsluta kvällens 1a majtåg med en korvtallrik och en Caramell Fudge Stout från Kees som måltidsdryck.

Bara en sorts korv......

Interiören på Hatten är alltid kul att fota.

Fisheye-selfie

Här skymtar den numera klassiska skylten!

Sen blev t-bana hem och då var det fortfarande ljust ute!

Sista backen, förbi AGA-tornen.

Samtliga foton togs under kvällen (från 18.00) den måndagen den första maj 2017.

Blandade ölfoton special - egenlagrade öl.

Jag har plockat fram en del dammiga flaskor ur min ölgarderob under senaste veckorna, några gamla öl som klarat sig, någon som inte har gjort det.

Godkänd, inte bättre

Jag börjar med de goda nyheterna, eller inte......

Gouden Carolus Easter, lika bra!

Stora och mörka öl klarar sig generellt rätt bra på övertid. Julöl är inte något undantag, även om ingen av dessa två är nattsvarta i färgen så är det gott och väl drickbara, trots minst 2 år i min garderob.

Ridgways Elf-serie är inte fylld med tokbra julöl, men denna kriminella version var klart godkänd färsk, den är minst lika bra i lagrad form.

Criminally Bad Elf

För några år sedan var jag med i ett samköp som delade på en (eller var det två?) låda av Ommegang Abbey Ale, min andel bestod av två stycken 35cl- och två stycken 75cl-flaskor.

Denna flaska var mitt sista exemplar från det samarbetet.

Ett kompakt mörker har jag släppt lös ur min otempererade garderob.

BBCS från 2012

Jubileums-jumbo-flaskan från 175-årsfirandet, i mitt bryggeriglas.

En gammal dansk tjurskalle vid namn SOD, från Beer Here.

Denna ekologiska Saison, Farmer från Remmarlöv, hade bäst före datum angivet till december 2017, var en favorit när den var färsk och har väl tappat lite sedan dess. Den är ju både ljus i färgen och lägre i abv-skalan.

De ölen var alla drickbara, några till och med riktigt bra. Här följer två lagrade öl som inte klarat resan fullt lika bra.

Spencer den amerikanska trappistölen, den var ju en gusher redan som ung och färsk, tiden i min garderob hade inte förbättrat den. Som tur var så var jag beredd på spyan och stod strategiskt placerad vid handfatet.

Spanska Naparbier dök upp som en mycket positiv överraskning för några år sedan på Uppsala Beer & Whisky, men denna Pale Ale på 5.1% var inte helt genomtänkt att placera nere i källaren. Bara lätt överskumning, men i stort sätt död i alla andra hänseenden.

Alf testar - liten parallelltest av Bigfoot

Jag skrev ju förra veckan om den kommande releasen av Bigfoot 2017,  och i fredags var det dags.

En flaska, på vägen hem från bolaget

Jag handlade med mig några flaskor (la dessutom en weborder) och den första flaskan åkte direkt in i kylen när jag kom hem, där stod redan en tjugohudratolva och svalkade sig.

Några timmar senare var det dags att knäppa dessa två kapsyler och köra en liten, två generationer, parallelltest. Det soliga vädret lockade ut mig på uteplatsen, men de kalla vindarna, kyliga temperaturen och framstormande gråa moln fick mig att flytta slutet av testen inomhus.


Jag väljer att använda två snarlika glas  för denna provning, för att glaset inte ska inverka på testresultatet.

Utseendemässigt så är det som väntat stor skillnad på sjutton och tolv, även om grundfärgen är densamma. Så är nykomlingen klart mörkt hallonröd, medans tolvan fått en lätt grumlig grådaskig hallonröd färg. Ingendera ger någon skumkrona att tala om.

Doftmässigt så är sjutton initialt tämligen slätstruken, medans gamlingen har den karakteristiska doften av spritade fikon.

Smakmässigt så följer respektive flaska samma mönster som i doften, 2017 är påtagligt anonym och 2012 visar upp god vigör.


När jag sen väljer att fortsätta testet inomhus så väljer jag dessutom att byta glas (efter att sköljt noggrant, så hamnar färskingen i Teku-glaset och old timern i det liknande glaset (utan namn), dessutom skär jag upp några korvskivor som snacks.

Korv och Öl.

Nu när vätskan fått upp lite temperatur så växer framför allt 2017, tolvan förlorar ingenting utan ligger kvar på samma höga nivå.


Sammanfattningsvis så vill jag ändå uttrycka viss oro för 2017, den är visserligen färsk, men fullt så här tunn brukar inte jag uppfatta den nya flaskan.

Fem års lagring brukar vara rätt lagom (enligt Balder så peakar Bigfoot där), denna flaska från 2012 har förändrats avsevärt under lagringstiden, vet inte om det är höjdpunkten riktigt än. Det är en mycket bra öl hur som helst.

Black Label?

En fråga som snurra i mitt huvud är - varför har de gjort om etiketten? Min första tanke var att det kanske var någon specialare, Black Label-version, men jag får inga som helst sådana indikationer efter mitt första smakprov.