En dryg timme kvar av Kickstarter-kampanjen.
onsdag 19 april 2017
Inför Bigfoot 2017 - historia och egna minnen
Sommaren 2007 så vandrade jag runt bland ölhyllorna i systembolagsbutiken i det klassiska stationshuset på Norra Stationsgatan i Stockholm. Letade efter något nytt och fick ett slumpmässigt (tror inte att jag efterfrågade) tips från en anställd som kom att förändra min ölframtid på ett nästintill sakralt sätt.
Sedan dess har minst sex flaskor/år sparats för att kunna köra en parallell-test av de olika årgångarna. Förra året så delade jag sex stycken årgångsflaskor med två av mina bästa grannar Sanne och Jonas.
Nu för tiden hamstrar jag inte fullt lika desperat, men några flaskor utöver de sex som behövs till den årliga parallelltestet brukar det bli. En av anledningarna till neddragningarna i mina inköp av Bigfoot är att jag vidgat mina vyer, istället för en favoritöl så har jag nu rätt många som pockar på min uppmärksamhet.
Personlig favoritminnen av Bigfoot Barley Wine Style;
Jag köpte nog bara en flaska då, en varning om att ölen var rejält besk (IBU = 96, vilket var rätt extremt då) skrämde lite.
1983 var året som Bigfoot första gången bryggdes hos Sierra Nevada Brewing och har sedan dess bryggts årligen i begränsad mängd och säsong.
Det dröjde alltså tjugofyra år innan jag första gången kom att testa den, men sedan dess har jag varit fast.
Bigfoot blev den första ölen som jag la en privatimportbeställning på, 24 flaskor var minimum då och det var inte något problem (dyrt, men det var det värt). Det var också min första direktkontakt med en importör/distributör. Pratade med Ola på Wicked Wine över telefon, sedan det har vi pratat rätt mycket, inte bara om Bigfoot dock.
![]() |
| Gammal låda, i min ölgarderob |
De första åren beställde jag minst en låda per årgång, men de gick åt. Tyvärr dröjde det fram till 2010 innan jag fullt ut insåg lagringspotentialen, då hade jag några flaskor kvar av 2009an.
![]() |
| Från april 2012 |
Sedan dess har minst sex flaskor/år sparats för att kunna köra en parallell-test av de olika årgångarna. Förra året så delade jag sex stycken årgångsflaskor med två av mina bästa grannar Sanne och Jonas.
Nu för tiden hamstrar jag inte fullt lika desperat, men några flaskor utöver de sex som behövs till den årliga parallelltestet brukar det bli. En av anledningarna till neddragningarna i mina inköp av Bigfoot är att jag vidgat mina vyer, istället för en favoritöl så har jag nu rätt många som pockar på min uppmärksamhet.
Personlig favoritminnen av Bigfoot Barley Wine Style;
- Sommaren 2011, nybliven medlem på BeerSweden Forum så blev jag varse om ett litet event på Ölbaren i NK Saluhall. Det blev mitt första besök där, första gången jag mötte Mathias Grane (som då jobbade för Wicked Wine), Magnus och Magnus från MankerBeer och även Ludwig (som sen kom att bli en av "Surisarna" hos Manker) har jag för mig var där. Fyra årgångar av Bigfoot serverades.
- Sommaren 2014, fat-vertikal på Sorbon!
- April 2014, jag testar en flaska av vardera Bigfoot 2002 och 2007 på Akkurat. De var överraskande väl bevarade.
- Sommaren 2016, dagen innan min födelsedag firas med en flaskvertikal, sex årgångar på föreningens uteplats.
Jag hoppas att jag har många härliga upplevelser kvar att uppleva i Bigfoots sällskap.
Den tjugoförsta april tjugohundra sjutton så släpps nästan sjuttontusen flaskor av Bigfoot 2017 lös på bolaget, drygt 40 kronor per flaska som innehåller 350ml av en av världens bästa Barley Wine.
Den tjugoförsta april tjugohundra sjutton så släpps nästan sjuttontusen flaskor av Bigfoot 2017 lös på bolaget, drygt 40 kronor per flaska som innehåller 350ml av en av världens bästa Barley Wine.
Alf besöker - pubrunda efter festivalen i Växjö 2017 och dagen efter
Länkar till mina två tidigare inlägg om Växjö-besöket;
Del 1 - fredagen
Del 2 - festivallördag
När jag höll på och avslutade min sista festivalöl och sa adjö till utställare och festivalarrangörer så fick jag ett meddelande i Messenger, Andreas satt på Chapter House och väntade på min ankomst.
På bussen på väg in till stan så kom jag att prata med en annan festivalbesökare (lokal hembryggare), det visade sig att också han var på väg till samma ställe. Då jag inte tidigare besökt detta välrenommerade nya ölhaket i Växjö så lovade han att visa mig vägen. Nu var det inte särskilt långt från busshållplatsen, dessutom på en välbekant gata men med förvirrande skyltning. I källarlokalen - med uteservering på gatan - under Ur & Penns lokaler på Klostergatan så ligger nämligen detta eminenta pilsnerpang. Där satt Andreas och spelade kortspelet Hip Hops, återigen försökte han lura ner mig i fördärvet, men jag motstod frestelsen och satte mig hos min nya busskompis.
Trevligt ställe med många fatölskranar som just denna kväll hade rester kvar från tidigare Tap Take over med Warpigs och Brus, jag testade en stout från den sistnämnda. En ny bekantskap för min del, orsakade inga våldsammare glädjeyttringar från min sida, men en ok stout.
Jag lämnade därefter mitt sällskap för att återigen söka mig till andra sidan spåret, med förhoppning om hitta något gott att både äta och dricka. Det visade sig vara helgens allra bästa idé, ur många synvinklar.
Izakaya Moshi är en Sushi-krog, och den typen av krog besöker jag inte allt för ofta, därför gjorde jag det enkelt för mig och valde en av deras färdiga trerätters-menyer. Två rätter var bestämde i menyn, det enda tillvalet jag måste göra var att välja mellan fisk- eller kötträtt, det fick bli det sistnämnda.
Medans jag fortfarande satt och sippade på min Fata så dök följande kreation upp.
Min första tanke var "Lite väl nätt trerättersmeny" och dessutom få var den tredje skålen fylld med tonfisk..... Men som svensk så valde jag givetvis att "lida" i det tysta, för det var ju ändå riktigt gott, även om dumplingsen var väldigt konstiga.
När jag väl lyckats tömma, med ätpinnar istället för bestick, detta fat (och glas) så dröjde det inte länge innan denna skapelse ställdes upp framför mig.
En mixbunke med tre olika (fem stycken totalt) dumplings, där den kålfyllda var kvällens absoluta höjdare. Till den hade jag valt att beställa in en Sorbus Hallon från Trädskogens Bryggeri. En kombination som inte var perfekt, men funkade även till den sista rätten.
Misomarinerat kött, kålrabbi och friterad vitlök, en perfekt avslutning på en mycket välkomponerad meny!
Efter denna underbara middag så återvände jag ner på stan. Ett återbesök hos Urban Smak var ett måste innan läggdags. En ny husöl från Trädskogen och en gammal (från förra årets festival) favorit.
De skäggiga kaninernas Hefenator drack jag ju på samma ställe nästan på dagen ett år tidigare, då var den ny och god. Nu var den lite väl gammal, men fortfarande riktigt god.
Via ett kort besök på Bishops Arms med lokalt coverband som lirade live (överraskande bra!) och buss nr 1 så var jag ändå "hemma" i Teleborg gott och väl innan midnatt.
Dagen efter var så dags att ta adjö av mitt värdpar - Bosse & Fia - under denna härliga helg. Utnyttjade min tredagars bussbiljett för sista gången och besökte resecentrum för sista gången denna helg.
Jag hade inför hemresan tänkt att jag skulle äta lunch i Bistron på tåget, då jag läst om att de numer serverar ekologisk mat från den KRAV-märkta Stockholmsrestaurangen Kalf & Hansen. Just i denna Bistro-vagn så fanns denna dag inga sådana rätter tyvärr. Men smörrebröd är ju rätt gott, i vanliga fall.
Under hemresan var jag ambivalent över huruvida jag egentligen skulle genomföra mitt traditionella söndagsbesök på Omnipollos Hatt, men utsikten genom tågfönstret fick mig att ändå genomföra det.
Via tunnelbanan så anlände jag till Hatten strax efter klockan tre på eftermiddagen, avsevärt färre besökare denna dag, bara som en normal söndagseftermiddag egentligen. Magnus och Sandra var givetvis där, frågade honom om tips på vad som var bra på dagens tap-lista.
Jag började födelsedagsfirandet med Ad Astra, som påminner en del om Fatamorgana i utseendet, men inte alls är lika välutvecklad smakmässigt.
Fortsatte med Evil Twins Imperial Simcoe Slacker, den var dock i full blom.
Jag avslutade firandet med On Fleek, bryggd hos Stillwater, vars samarbetsöl med Dugge Mango*3 var en av mina favoriter under Växjö-festivalen i år. On Fleek är en bra Imperial Stout, lite torr men klart drickbar.
Efter den var jag nöjd och belåten med viss hemlängtan, funderade på att svänga förbi Sergels Torg (där det under söndagen hölls en stor kärleksmanifestation) men jag avstod.
Trots fredagens händelser i Stockholm och min borttappade platta så blev denna helg en härlig upplevelse på samtliga övrig plan, inte ens det något kylslagna vädret kunde sabba det!
Jag ser framemot att återbesöka både staden och festivalen nästa år, Växjö börjar ju bli en riktigt bra ölstad!
Del 1 - fredagen
Del 2 - festivallördag
När jag höll på och avslutade min sista festivalöl och sa adjö till utställare och festivalarrangörer så fick jag ett meddelande i Messenger, Andreas satt på Chapter House och väntade på min ankomst.
På bussen på väg in till stan så kom jag att prata med en annan festivalbesökare (lokal hembryggare), det visade sig att också han var på väg till samma ställe. Då jag inte tidigare besökt detta välrenommerade nya ölhaket i Växjö så lovade han att visa mig vägen. Nu var det inte särskilt långt från busshållplatsen, dessutom på en välbekant gata men med förvirrande skyltning. I källarlokalen - med uteservering på gatan - under Ur & Penns lokaler på Klostergatan så ligger nämligen detta eminenta pilsnerpang. Där satt Andreas och spelade kortspelet Hip Hops, återigen försökte han lura ner mig i fördärvet, men jag motstod frestelsen och satte mig hos min nya busskompis.
Trevligt ställe med många fatölskranar som just denna kväll hade rester kvar från tidigare Tap Take over med Warpigs och Brus, jag testade en stout från den sistnämnda. En ny bekantskap för min del, orsakade inga våldsammare glädjeyttringar från min sida, men en ok stout.
Jag lämnade därefter mitt sällskap för att återigen söka mig till andra sidan spåret, med förhoppning om hitta något gott att både äta och dricka. Det visade sig vara helgens allra bästa idé, ur många synvinklar.
![]() |
| Ny Favorit! |
Så fort jag kom innanför dörren så dök chefen upp med ett stort leende över hela ansiktet, hon kände tydligen igen mig från besöket dagen innan och hade underbara nyheter. Min borttappade surfplatta var återfunnen!
I det läget hade jag sedan länge gett upp hoppet om att återfinna den, nästan lyckats glömma bort att den saknades. Det blev ett väldigt glädjande återseende minst sagt.
I det läget hade jag sedan länge gett upp hoppet om att återfinna den, nästan lyckats glömma bort att den saknades. Det blev ett väldigt glädjande återseende minst sagt.
För att fira "The Return of The Tab4" så frågade jag om det möjligtvis kunde finnas utrymme för en senkommen och obokad matgäst från Stockholm!? Visst gick det att ordna, även om restaurangen i detta tidiga kvällsskede var hyfsat välfylld så fick jag en plats utmed bardisken.
Medans jag undersökte matmenyn så fick jag in en välsmakande Fatamorgana.
![]() |
| Fata på Fat, i Växjö! Det måste jag ju testa! |
Medans jag fortfarande satt och sippade på min Fata så dök följande kreation upp.
![]() |
| Tre små rätter, eller? |
Min första tanke var "Lite väl nätt trerättersmeny" och dessutom få var den tredje skålen fylld med tonfisk..... Men som svensk så valde jag givetvis att "lida" i det tysta, för det var ju ändå riktigt gott, även om dumplingsen var väldigt konstiga.
När jag väl lyckats tömma, med ätpinnar istället för bestick, detta fat (och glas) så dröjde det inte länge innan denna skapelse ställdes upp framför mig.
![]() |
| Kvällens höjdare, Dumplings! |
![]() |
| Äntligen lite kött! |
Misomarinerat kött, kålrabbi och friterad vitlök, en perfekt avslutning på en mycket välkomponerad meny!
Efter denna underbara middag så återvände jag ner på stan. Ett återbesök hos Urban Smak var ett måste innan läggdags. En ny husöl från Trädskogen och en gammal (från förra årets festival) favorit.
![]() |
| Urban Hoppy! |
De skäggiga kaninernas Hefenator drack jag ju på samma ställe nästan på dagen ett år tidigare, då var den ny och god. Nu var den lite väl gammal, men fortfarande riktigt god.
Via ett kort besök på Bishops Arms med lokalt coverband som lirade live (överraskande bra!) och buss nr 1 så var jag ändå "hemma" i Teleborg gott och väl innan midnatt.
Dagen efter var så dags att ta adjö av mitt värdpar - Bosse & Fia - under denna härliga helg. Utnyttjade min tredagars bussbiljett för sista gången och besökte resecentrum för sista gången denna helg.
Jag hade inför hemresan tänkt att jag skulle äta lunch i Bistron på tåget, då jag läst om att de numer serverar ekologisk mat från den KRAV-märkta Stockholmsrestaurangen Kalf & Hansen. Just i denna Bistro-vagn så fanns denna dag inga sådana rätter tyvärr. Men smörrebröd är ju rätt gott, i vanliga fall.
![]() |
| Tredelat Danskt Smörrebröd - á la SJ. |
![]() |
| Stockholm, 2 dygn efter...... |
![]() |
| Jubileumstavlan 3.0 |
Via tunnelbanan så anlände jag till Hatten strax efter klockan tre på eftermiddagen, avsevärt färre besökare denna dag, bara som en normal söndagseftermiddag egentligen. Magnus och Sandra var givetvis där, frågade honom om tips på vad som var bra på dagens tap-lista.
![]() |
| Personalfest.... |
Jag började födelsedagsfirandet med Ad Astra, som påminner en del om Fatamorgana i utseendet, men inte alls är lika välutvecklad smakmässigt.
Fortsatte med Evil Twins Imperial Simcoe Slacker, den var dock i full blom.
![]() |
| Slacker |
![]() |
| On Fleek |
Jag avslutade firandet med On Fleek, bryggd hos Stillwater, vars samarbetsöl med Dugge Mango*3 var en av mina favoriter under Växjö-festivalen i år. On Fleek är en bra Imperial Stout, lite torr men klart drickbar.
Efter den var jag nöjd och belåten med viss hemlängtan, funderade på att svänga förbi Sergels Torg (där det under söndagen hölls en stor kärleksmanifestation) men jag avstod.
Trots fredagens händelser i Stockholm och min borttappade platta så blev denna helg en härlig upplevelse på samtliga övrig plan, inte ens det något kylslagna vädret kunde sabba det!
Jag ser framemot att återbesöka både staden och festivalen nästa år, Växjö börjar ju bli en riktigt bra ölstad!
torsdag 13 april 2017
Alf besöker - Växjö ölfestival 2017, lördag eftermiddag
![]() |
| Tidig lördagmorgon i Teleborg, 8 april 2017 |
Efter en lång frukost i trevligt sällskap så fick jag skjuts till Kök 11, i god tid inför öppnandet av årets festival.
![]() |
| Står du å sover, Andreas? |
När jag anlände vid elvatiden så stod redan två bekantingar och hängde på låset utanför Kök 11, Jonas från Kalmar som känner igen mig och jag tycker mig känna igen honom. Dessutom står där givetvis också Andreas från bloggen Ölresan, som jag lovat bort ett varuprov till. Efter en stund dyker även festivalgeneralen själv upp, lite klädsamt småstressad så får han en kram av mig, plus ett varuprov.
Solen skiner och skänker viss värme till den växande skara ölentusiaster som nu börjar bilda kö bakom oss. När sen väl dörrarna öppnas, klockan 11.30, dyker de vanliga två ordningsvakterna upp i dörren, jag vet inte om jag ska bli glad över att de känner igen mig.....
Beväpnad med ett festivalglas och programbladet så tar jag först svängen upp till garderoben. När jag väl kommer ner igen så har lokalerna redan fyllts på med törstiga festivalbesökare. Bland det första jag "råkar ut för" är en skäggig herre som glad i hågen behandlar mitt bockskägg med det senast inom skäggvårdsprodukter, den har en behaglig doft som dock är lite väl efterhängsen och följer mig under resten av dagpasset. Vid den montern fanns även möjlighet att få skägget ansat med sax av en professionell skäggbarberare, han hade sin utrustning i ett höfthölster, han klippte från höften så att säga.
Det var några nya utställare, men också flera gamla bekanta. Jag valde att starta min festivalupplevelse med ett besök hos XOBEER och testade en öl från Kaapse i Rotterdam.
![]() |
| Karel, första festivlölen 2017 |
Dugges monter förgyllde min festivaldag med två av dagens absoluta höjdare. MangoMangoMango i samarbete med Stillwater blev min nya Dugge-favorit!
I kranen bredvid Mango-ölen så huserade den bourbonfatlagrade versionen av Dugges samarbetsöl med Omnipollo, Anagram Blueberry Cheesecake, mer om den längre ner i detta inlägg.
Apropå blueberrys så testade jag under eftermiddagen Sorbus Blåbär från Trädskogen, inte samma stil men godkänt betyg fick den i alla fall.
Apropå blueberrys så testade jag under eftermiddagen Sorbus Blåbär från Trädskogen, inte samma stil men godkänt betyg fick den i alla fall.
![]() |
| Sorbus Blåbär |
Jag testade även Carpinus 2015, Trädskogens Barley Wine med honung, den är rätt ok.
Barlind Beer hade jag tidigare inte testat något från, när det väl uppdagades att
de är ett skärgårdsbryggeri, verksamma på Björkö på Västkusten, så kunde jag inte motstå frestelsen att testa deras Archipelago Pale Ale Citra.
Barlind Beer hade jag tidigare inte testat något från, när det väl uppdagades att
de är ett skärgårdsbryggeri, verksamma på Björkö på Västkusten, så kunde jag inte motstå frestelsen att testa deras Archipelago Pale Ale Citra.
Den gav dock inte enbart positiva signaler, lite tunn i kolsyran.
Ett annat bryggeri från Västkusten imponerade dock stort på mig, vad jag kan minnas så hade jag inte testat något från Göteborgs Nya Bryggeri innan festivalen. Nu hann jag med Lakrits Lager, Porter Fenix och den ofiltrerade starkpilsnern. Alla klart godkända med extra plus för den sistnämnda, som dessutom är ekologisk.
I montern hos Brill & Co hade den vanliga personalstyrkan (Pierre & Anton) förstärkts med Joel Galy från Brasserie de la Senne, som kört Sverigeturné hela veckan.
Ett annat bryggeri från Västkusten imponerade dock stort på mig, vad jag kan minnas så hade jag inte testat något från Göteborgs Nya Bryggeri innan festivalen. Nu hann jag med Lakrits Lager, Porter Fenix och den ofiltrerade starkpilsnern. Alla klart godkända med extra plus för den sistnämnda, som dessutom är ekologisk.
I montern hos Brill & Co hade den vanliga personalstyrkan (Pierre & Anton) förstärkts med Joel Galy från Brasserie de la Senne, som kört Sverigeturné hela veckan.
![]() |
| Joel, i glaset Taras Boulba, en ok Pale Ale. |
Mycket sympatisk svenskspråkig belgisk bryggmästare.
Detta blev mitt enda smakprov från Joel, till och med från hela Brill-montern. Något som jag i efterhand grämer mig en hel del över.
Kvarnagårdens Bryggeri är en monter jag gärna besöker, nu tyckte jag att det passade utmärkt att testa deras folköl Utvandrarna. En mycket bra doft efterföljs av motsvarande kvalitet i munnen, en stilren session APA.
Detta blev mitt enda smakprov från Joel, till och med från hela Brill-montern. Något som jag i efterhand grämer mig en hel del över.
Kvarnagårdens Bryggeri är en monter jag gärna besöker, nu tyckte jag att det passade utmärkt att testa deras folköl Utvandrarna. En mycket bra doft efterföljs av motsvarande kvalitet i munnen, en stilren session APA.
Qvänums öl, det fåtal jag tidigare testat, har jag haft lite blandade känslor till. Men det hade med sig tre stycken ekologiska öl, jag testade två av dem plus deras konventionella stout.
Sixten är en mycket välgjord mild Brown ale, namnet förde mina tankar till en nyopererad liten vovve uppe i Hässelby.
![]() |
| Helgas! |
Helgas Hembrygd, också den från Qvänum Mat & Malt, är även den välsmakande, även om den är lite platt för en Farmhouse ale. Stouten är på gränsen till kejserlig, i alkoholstyrkan, men rätt stillsam i övrigt.
![]() |
| Lunch! |
![]() |
| Två infödingar och en Höör-bo |
På bilden ovan ser vi tre bekantskaper från tidigare år, centralt långskånken Dan (aka Ölöppnaren) och till höger skymtar Andreas (aka Fetumule/Ölresan).
![]() |
| Denna lokalproducerade (Emmaboda) Hallon Saison var inte dagens bästa..... |
Den första april, en vecka innan festivalen, dök det upp en stor nyhet på Facebook (via Beernews.se), Trädskogens bryggeri hade bryggt en specialöl tillsammans med grabbarna i bandet Weeping Willows, stor (med fåtal flaskor) premiär i samband med gruppen jubileumskonsert i Globen. Dessutom avslöjade Robert att den skulle släppas på bolaget i juni.
![]() |
| Färsk musikeröl |
Weeping Willows är ju i sig ett kul ölprojekt, men jag tycker nog inte att den passar mina smaklökar mer än nödvändigt.
Som vanligt så fanns det flera utställare som inte serverade öl, annat än i indirekt form. Designern Karin Olsson hade en monter fylld med sina konstverk, lite skäggtema.
![]() |
| Ingen Bearded Lady i den montern! |
Jag köpte bland samlingsboken "From Me To You", som innehåller tjugo stycken "Greeting Cards" för olika ändamål.
Även om det var lite kylslaget så var det många som nyttjade uteplatsen och partytältet.
I glaset här tror jag att jag har Wallonia, en belgisk trippel från hemvändarna från Åre Bryggeri.
Brygghus 19 monter har jag regelbundet besökt genom mina år i Växjö, alltid lika trevligt att testa deras grejer. I år blev det mörkt, Brew like a Barista och starkt i form av My Balalaika och Big Boss, bägge två ryska kejsar-stouter och alla tre mycket bra!
Helt plötsligt så var klockan kvart över fyra och jag hade inte testat den fatlagrade Anagram än, då stod jag med ett glas fyllt med Blueberry Backbone (blåbär igen!), lite väl många centiliter gick i vasktunnan av den välsmakande Imperial Stouten.
Just i sista minuten så lyckades jag få tag på vad som skulle bli mitt sista smakprov för årets festival.
Den är nästan jämbördig med grundölen, inte bättre men lite annorlunda på ett bra sätt!
Poppels, Vega, Klackabacken, Rådanäs, Brasstacks - jag skulle kunna namedroppa hur många bra öl som helst, men jag har gjort ett urval ur min festivalupplevelse, som vanligt har det varit mycket bra! Stort tack till Robert och Nicklas, plus alla andra som jobbat inför, under och efter festivalen.
Nästa år utvidgas festivalen till en tvådagars, efterfrågan på biljetter är så pass stark att Robert räknar med att sälja ut ytterligare ett kvällspass (fredag), så då har jag ju goda skäl att återigen göra långhelg i Växjö 2018!
Det blir ytterligare (minst) ett inlägg om Växjö-besöket, i nästa inlägg handlar om lördagskvällens pubrunda (bland annat på Ur & Penns uteservering) och Sushi-middag.
måndag 10 april 2017
Alf besöker - Växjö Ölfestival 2017, min första dag i Växjö.....
![]() |
| Ny byggnad vid stationen som drog tills sig resandes nyfikenhet. |
Jag kommer att lägga upp min rapportering från årets ölfestival i Växjö på ett lite annorlunda sätt än tidigare år. Detta inlägg kommer inte handla om själva festivalen, utan om mina upplevelser under min första dag i staden. Ett inlägg som enbart i förbigående omnämner öl. Det blir ett eget inlägg specifikt om själva festivaldagen.
Detta år (mitt fjärde år som stamgäst på Kök 11) hade jag bokat in två nätter i stan och dessutom lyckats ordna smidigt boende hos bekanta ute i Teleborg (inte Trelle.....). Det visade sig bli några väldigt turbulenta dagar, fyllt med blandade känslor och kast fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan.
Så här i efterhand så framstår ju beslutet att åka ner till Växjö tidigt på fredagsmorgonen (07.21 från Sthlm C) som ett klokt beslut. Tågresan ner gick utan problem och Bosse (min värd för helgen) mötte mig på sin cykel vid stationen, och tog hand om mitt skrymmande handbagage för transport hem till min tillfälliga härbärge.
Solen sken, som vanligt, över Växjö även om det inte var någon sommarvärme. Jag återbekantade mig snabbt med stadens centralare delar. En fråga uppstod när jag promenerade utmed Klostergatan, varför har Ur & Penn en uteservering? Förklaringen till detta kommer i nästa inlägg.
Men vid tolv-tiden så gjorde sig magen påmind, lite lunch skulle inte skada. Svängde förbi en lokal som jag tidigare besökt, dock utan att äta. Kafé Deluxe har ett KRAV-märke (av tre möjliga), vilket signalerar bra tänk i mina ögon. Där serverades denna dag Slottsstek, något som jag inte ätit på många år. Deluxe har ett hyfsat ölutbud, men till denna lunch valde jag kranvatten.
Efter den välsmakande lunchen bestämde jag mig för att lämna city och söka mig ner till sjön, för att kunna njuta än mer av det vackra vårvädret. På vägen dit såg jag skyltar som propagerade för Glasmuséet, och jag gillar ju glas! Efter en kort sväng förbi IOGT-NTO så svängde jag upp förbi Utvandrarnas hus och letade reda på entrén till Kulturparken Småland.
I direkt anslutning till huvudingången ligger det en Sushi-restaurang. Normalt sätt så skulle detta inte locka mig mer än nödvändigt. Men också denna restaurang skyltade med ett KRAV-märke!
När jag väl kom in i bardelen så insåg jag att utöver det ekologiska tänket så fanns här också ett bra öltänk. Flera riktigt bra flasköl, plus några fatöl, som just då innehöll bland annat Fatamorgana!
Jag pratade kort med personalen om möjligheterna att få en sittplats där om jag kom in på lördagskvällen. Det kunde nog vara rätt fullt där en lördagskväll och utan bokning skulle nog chanserna vara rätt små. Jag gjorde trotts detta ingen bokning, tänkte att om matdelen är fylld så kanske jag kan stå i baren och ta en öl bara.
Efter det så köpte jag biljett till det tredelade muséet, Smålands historia, Utvandrarnas Hus och Glasmuseum för 80 kronor. Det skulle visa sig vara en mycket god investering, samtliga hade mycket intressant utställningsmaterial. Jag avslutade mitt besök efter att ha gått igenom Utvandrarnas hus och vände tillbaka in mot city. Jag tänkte sätta mig i stationshuset och kolla igenom mailen innan jag nyttjade mitt nyinköpta busskvitto för länstrafiken och åka hem till Teleborg.
Väl inne i väntsalen så hittade jag inte min surfplatta i väskan, panik uppstod och jag rusade tillbaka till muséet (nu den korta genvägen via bron över tågperrongerna). Men panikkänslan förstärktes än mer när jag inte lyckades hitta den där, trots god hjälp av personal både på muséet och restaurangen. Återvände hastigt (samma gångväg som när jag första gången lämnade lokalerna, utan att hitta plattan utmed vägen!?).
Kunde jag möjligtvis i mitt förvirrade sinne lagt ifrån mig plattan på bänken i väntsalen!? Så j-a korkad kan väl inte ens jag vara, eller? Men den fanns inte kvar där i alla fall, inte heller i lost & found delen.
Helt plötsligt hade min helg i Växjö förvandlats till en potentiell krishelg. Jag lämnade namn och telefonnummer både hos muséet och resecentrum, utan att egentligen ha någon förhoppning om att någonsin återse min kära (fotofyllda) surfplatta igen.
Jag insåg att jag kanske skulle polisanmäla förlusten, för även om den var spärrad med pinkod så är ju det långt ifrån helsäkert.
Att besöka den lokala polismyndigheten en sen, klockan var nu kvart över tre, fredagseftermiddag var inget som jag någonsin haft på min bucketlist.
Kösystemet var trots allt inte överfyllt, bara tre nummer före mig......
Medans jag sitter och väntar, så plockar jag upp mobilen och startar upp Facebook. Ganska snart dyker det upp ett textinlägg av en ölbekant i mitt flöde. Något väldigt konstigt ska ha hänt i Stockholm alldeles nyligen.....
Det han skriver låter så absurt att jag nästan avskriver det som "fake news". En snabb google-sökning gör dock gällande att det verkligen hade hänt något obehagligt i min hemstad!
Plötsligt så känns min förlorade platta väldigt obetydlig och jag lämnar polishuset (utan att gjort någon anmälan), helt omskakad av denna skrämmande nyhet. Jag fick kontakt med helgens värdinna Fia, som kom och hämtade hem mig med bil.
Via SMS så spred jag upplysning om min situation till de nära och kära som eventuellt inte var helt insatta i min geografiska vistelse denna kaotiska fredag. Via Facebook-sida kunde jag också markera mig själv som "säker" och se att alla mina vänner gjorde detsamma.
Under resan ut till Teleborg så fick jag dessutom positiv telefonkontakt med min lilla storasyster (som inte är med på Facebook).
Men tankar började snurra i huvudet, hade jag verkligen lust att gå på ölfestival nästa dag?
Det blev en härlig kväll med nya vänner i tryggheten ute i förorten, tillsammans med värdparet Bosse & Fia. och ytterligare en gäst från Stockholm, Carola från Nynäshamn. God mat och några burköl och Bosses ölkyl, plus en härlig japansk Nikka-whisky.
Under natten så insåg jag en sak, om jag istället hade spenderat denna kväll ensammen på ett hotellrum, hur hade det funkat? Sällskapet räddade i mångt och mycket min fortsatta helg i Växjö.
![]() |
| Lördag morgon i Teleborg |
Mer om festivalen och upplösningen av platt-problemet och mysteriet med Ur & Penns uteservering, återkomsten till Stockholm med besök på jubileumsfirande Omnipollos Hatt, kommer i nästa inlägg.
![]() |
| Bosse, Alf, Fia - söndagsmorgon! |
fredag 7 april 2017
Alf testar - Not For Sale Ale Craft Lager
Sitter återigen på tåget mot Malmö, men denna resa avslutas i Växjö (via byte i Alvesta). Jag är givetvis på väg ner till Ölfestivalen, fjärde året i rad jag besöker VÖF.
Detta inlägg skrivs på plattan ombord på tåget, full fart på väg söderut.
Men detta inlääg ska handla om min första test av den nyaste batchen av Not For Sale Ale, bryggd hos Brouwerij de Molen så har den fått tillägget Craft Lager. Det faktum att de Molen tagit över produktionen skapar höga förväntningar hos mig. Det tidigare batcherna har visserligen varit bra öl, men detta är i en annan liga. Nu är väl i och för sig bryggeriet inte primärt känt för sina lageröl.
Ölen släpptes på bolagets beställningssortiment i måndags (3/4-2017), och säljs än så länge i 6-pack, med ett pris på 27.50 kronor/flaska. Denna flaska är ett varuprov, då jag är volontär/ambassadör för projektet.
Flaskan är i 33cl-formatet, färgat glas och med svart neutral kapsyl. Etiketten är vit i grunden med NFSA-loggan på med Craft Lager skrivet över sista ordet. Inte en snyyg etikett.
När jag slår upp drycken så skummar det oroväckande mycket, ett fluffigt snövitt skum som bedarrar något i omfång, men står sig väl under hela testet.
Färgen på vätskan är klart solgul med många bubblor.
Doften är återhållsam, men här finns tydliga indikationer på att det inte rör sig om någon standardlager.
Smakar mjuk fruktig citru, mycket behagligt.
Den är överraskande fyllig, trots sina måttliga 4.7% abv. Många runda bubblor kittlar min tunga
Jag drack en gammal Not For Sale Ale (från Eskilstuna) ganska nyligen och kan därför jämföra upplevelserna rätt lätt. Originalet var en trevlig lättdrucken ale, detta är en lättddrucken lager med tydligt moderna humliga influenser.
En mycket bra öl.
Kickstarter-kampanjen för att stödja den globala lanseringen av denna projektöl pågår fram till och med den 13 april. Klickbar länk till kampanjen finns uppe till höger i bloggen.
Detta inlägg skrivs på plattan ombord på tåget, full fart på väg söderut.
Men detta inlääg ska handla om min första test av den nyaste batchen av Not For Sale Ale, bryggd hos Brouwerij de Molen så har den fått tillägget Craft Lager. Det faktum att de Molen tagit över produktionen skapar höga förväntningar hos mig. Det tidigare batcherna har visserligen varit bra öl, men detta är i en annan liga. Nu är väl i och för sig bryggeriet inte primärt känt för sina lageröl.
Ölen släpptes på bolagets beställningssortiment i måndags (3/4-2017), och säljs än så länge i 6-pack, med ett pris på 27.50 kronor/flaska. Denna flaska är ett varuprov, då jag är volontär/ambassadör för projektet.
Flaskan är i 33cl-formatet, färgat glas och med svart neutral kapsyl. Etiketten är vit i grunden med NFSA-loggan på med Craft Lager skrivet över sista ordet. Inte en snyyg etikett.
När jag slår upp drycken så skummar det oroväckande mycket, ett fluffigt snövitt skum som bedarrar något i omfång, men står sig väl under hela testet.
Färgen på vätskan är klart solgul med många bubblor.
Doften är återhållsam, men här finns tydliga indikationer på att det inte rör sig om någon standardlager.
Smakar mjuk fruktig citru, mycket behagligt.
Den är överraskande fyllig, trots sina måttliga 4.7% abv. Många runda bubblor kittlar min tunga
Jag drack en gammal Not For Sale Ale (från Eskilstuna) ganska nyligen och kan därför jämföra upplevelserna rätt lätt. Originalet var en trevlig lättdrucken ale, detta är en lättddrucken lager med tydligt moderna humliga influenser.
En mycket bra öl.
Kickstarter-kampanjen för att stödja den globala lanseringen av denna projektöl pågår fram till och med den 13 april. Klickbar länk till kampanjen finns uppe till höger i bloggen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




















































