lördag 8 februari 2020

Alf besöker - Churchill Arms Stockholm

Igår kväll genomförde jag mitt första besök på Churchill Arms, Tulegatan, - eller ja nästan första. Jag var in där för en tid sedan, men då fanns inte det jag sökte.
I torsdags fick jag ett meddelande som försäkrade mig att det nu skulle finnas riktig ale där.
Så igår tog jag mig dit för att testa.


Jag har ju passerat puben flera gånger utan att gått in - Mikkellers första Stockholmsbar låg i närheten, Man in the Moon ligger längre ner på samma gata och Bierhaus på Tegnergatan, ett stenkast från månen. Så området är rätt ok ur ölsynpunkt.

Churchill Arms är dock ensamma om att numer servera Cask ale (Queens Head på andra sidan Sveavägen är nog närmast). Därför blev det slutligen ett premiärbesök för min del.


Någon hade förvarnat om mitt planerade besök och Shawn var snabbt framme i barens mittsektion där cask-handtaget var placerat, mellan Fullers-kranarna.

Han drog snart upp en Amber gambler åt mig, första gpngen jag testar något från Boss Brewing. När jag ivrigt väntar på minöl så inser jag att Shawn påminner en del om den engelska skådisen Kris Marshall, mest i frisyren men även i rörelsemönstret... Shawn är dock, enligt upgift, amerikan.

Pint-glaset är perfekt fyllt, med en bländvit tumtjock skumkrona. Lätt dimmigt karamellröd i färgen och med en lätt kola-ton i doften. En snygg real ale - So far so good!
Fösta sippen ger mig dock nästan lite lätta frostskador 😘, den är lite väl kall. Smakmässigt finns det inte så mycket beska, snarare en torr sötma. Annars en rätt standard-ale med stabil maltbas. Mjukheten störs minimalt av lite väl många små bubblor.
Trevligt utseende och angenäm att förtära.

Det finns flera klassiska fathandtag i denna sektion av baren, alla med tapplappar från Fullers. Jag valde att ta in en London Porter, klassiker som är ljuvlig, funkar perfekt efter caskölen.
ESB

Även deras ESB fick följa med ner i min strupe innan jag tog in kvällens sista beställning.

Via untappd-spaning inför mitt besök så blev jag varse att även erbjöd en fatöl från Saltaire som jag inte testat än.

Saltaire Kala
Kala Black IPA är en välgjord Cascadian Dark är något jag alltid uppskattar, tyvärr så är inte alla det. Denna är dock en som faller mig på läppen väldigt väl. Låg men välbalanserad cascade-beska.

Ett mycket trevligt avslut på ett lyckat premiärbesök, jag kommer tillbaka.


1 kommentar:

  1. Om du vill att krogen ska följa CAMRAS rekommendationer så ska du antingen få ditt pintglas fyllt med vätska upp till kanten, eller om du vill ha skumkrona återfylld med motsvarande mängd när du druckit av den.

    SvaraRadera