Alf testar ost - fyra stycken olika

Öl och ost, ost och öl - inte alltid rätt, men allt som oftast en mycket lyckad kombination.

Jag började min ostkarriär med att vara en rätt feg herrgårdsost-älskare, som rynkade på näsan åt konstiga franska ostar (typ brie) och stinkande mögelostar fick mig nästan att vomera. Mycket har hänt sedan dess, även om jag fortfarande gillar herrgårdsost.
Har inget sånt där direkt minne av var och när jag definitivt insåg att de läskiga ostarna nog inte var så farliga i alla fall, kanske var det i Eskilstuna 2012 när jag testade Stilton för första gången på riktigt, även om jag föredrog Irish Porter Cheddar då. Eller när jag första gången träffade Dr Käse i samband med första after work-evenemanget med Belgoklubben, då en knastertorr belgare slog undan benen på mina ostsmaklökar.

Den gode doktorn hade dessutom den goda smaken att skälla ut mig på instagram när jag la upp ostbilder från en statlig macro-producent av, enligt honom, värsta sorten.

Sakta men säkert så har jag blivit lite modigare, precis som med andra livsmedel (inte minst öl) så gäller det att våga prova nytt. Det senaste halvåret har jag hittat två nya favoriter och tänkte att det var dags att skriva något om ost igen.

De fyra ostarna är;

1. Brygge Prestige - belgisk hårdost, gjord på komjölk från vårrusiga kossor som mjölkats under maj månad enbart. Ska alltid vara lagrad minst 18 månader innan den säljs. Köpt hos Fromageriet, Hötorgshallen.
2. Shropshire Blue - brittisk blåmögelost, grunden är en gräddgul krämig ost gjord på pasttöriserad komjölk. Den gula färgen kommer från det naturliga färgämnet Annatto, och det blåa kommer från Penicillium roqueforti. Namnet är lite missvisade då osten ursprungligen inte tillverkat i just Shropshire. Köpt hos Taylors & Jones, Kungsholmen.
3. Camembert - en fransk vitmögel/dessertost med kittskal. Härstammar från 1791, då Marie Harel döpte den efter byn med samma namn i Normandie. Namnet är ursprungsskyddat i Frankrike, måste komma från Normandie och vara gjord på opastöriserad komjölk (au lait cru). Min ost är numer producerad av Xavier David. Köpt hos Fromageriet, Hötorgshallen. 
   
4. Tryffelcheddar - en brittisk cheddar från Ford Farm, kryddad med svart tryffel, champinjoner och ansjoviskräm (inget för vegetarianer!). Köpt i Fine Delis monter under Malt, Mat & Destillat-festivalen tidigare i år.
   

1. Just denna bit av Prestige härstammar från kossor som mjölkades 2015. Hårdostar har en liten tendens att bli lite väl salta, men det är inget problem med Prestige. Trots sin knastertorra konsistens så finns här en mjuk sötma som mer än väl hanterar den sälta som givetvis ändå finns där. En ost som passar till det mesta i ölväg, ljust som mörkt, starkt och svagt. Jag har aldrig testat den mot någon suröl, men den kan nog funka. Tillgänglighet, den finns allt som oftast hos Fromageriet, jag är osäker på hur vanligt förekommande den är i andra ostbutiker.

1. Brügge Prestige 2015

2. Shropshire har en lugn stabil doft som tilltalar min känsliga näsa. Lite torrkladdig klumpig konsistens, en blåmögelost som jag gärna äter tillsammans med en Barley Wine eller Old Ale, av de brittiska stuket givetvis. Kan nog funka även med en belgisk dubbel. Enligt uppgift så skapades denna ost i Skotland i ett försök att göra en egen Stilton, med den färglada tillsatsen Annatto. Det är först på senare år som tillverkning startats i grevskapet Shropshire. Tillgänglihet, jag har bara sett den just hos T&J.

2. Shropshire Blue

3. Camembert har jag längre rynkat på näsan åt, tolkat den som en Brie-ost. Givetvis finns kopplingen till den friterade versionen som av någon anledningen är en delikatess tillsammans med hjortron!? Men så testade jag  i höstas en svensk version från Bränna Getgårdsmejeri och insåg att detta var ju en riktigt spännande karaktärsfull ost. Via den numer saligt bortglömda industriversionen har jag nu hittat kärleken i denna runda ask. Precis lagom funky för min del, särskilt när det når sin ultimata serveringstemperatur. Då är även konsistens så där ljuvligt kladdmjuk. Tillgänglihet, den finns allt som oftast hos Fromageriet, jag är  rätt säker på att den förekommer även i andra ostbutiker, det måste ju inte vara XD (undvik dock helst President!).

3. Camembert

4. Cheddar var ju en ostsort som jag med viss glädje konsumerade under min hushållsost-period. Jag kommer med stor glädje ihåg de ostmackor jag och mitt resesällskap fick som middag när vi äntligen hittat ett ledigt rum i Appelcross, Skottland. Då skurna i tjocka skivor och i djup orange färg. Denna tryffelcheddar är dock mer blekgul, med mörka fläckar. Den är kladdig och fastnar mer än gärna uppe i min gom. Numer föredrar jag att hyvla tunnare skivor, här är det dock problem med temperaturen. När osten stått ute i rumstemperatur ett tag så blir den svårhyvlad, då går det givetvis att avnjuta den också i bitar. För mig funkar den som pålägg på mackan, men gärna en amerikansk IPA till, eller en belgisk blondin. Varför inte något lite mörkare och kraftfullare, ja varför inte en lagom brittisk old ale. Tillgänglighet, i julas så hittade jag den i löstvikt i ostdisken på min vanliga livsmedelsbutik (Coop), men annars har jag bara sett den i montern hos Fine Deli.

4. Tryffelcheddar

Fyra ostar som jag mer än gärna äter, både i samband med ölkonsumtion och bara för att det är gott! Generellt gäller kylskåpsförvaring, men uttag i god tid innan servering, det tjänar de flesta ostar på.