Alf testar en klassiker - Orval

Vid mitt blott andra besök någonsin på Pressklubben så blev jag serverad en öl som hette Ov-ral, en mjölksyrad DIPA från To Öl. Jag blev förvånansvärt förtjust i den ölen då, den har ju tyvärr försvunnit från marknaden sedan dess.
Det är dock inte den ölen jag ska skriva om här, utan dess nästan namne från det sydöstligaste (Vallonien) Trappist-bryggeriet i Belgien, Brasserie d'Orval.

ÖLNAMN; Orval
BRYGGERI; Brasserie d'Orval, Abbaye d'Orval
STIL: Trappist, Belgian Pale Ale
ABV; 6.2%
FÖRPACKNING; Flaska, brunfärgat glas
VOLYM; 33cl
FÖRPACKNINGSDAG; 2018-10-02

BÄST FÖRE; 2023-10-02
ÖLGLAS; Bryggeriglas Orval (tidigare inköpt från samma ställe)
KÖPT FRÅN; Hopt.se
INKÖPSDATUM; 2019-04-29
LEVERANSDATUM; 2019-05-06
INKÖPSPRIS; 2.79 euro, motsvarar 30.15 kronor (exklusive frakt, 10.81 kr/Eur)
TESTDATUM; 2019-05-07

Jag har testat denna förut, till och med i bryggeriglas, senast var i samband med öl- och ostprovningen på Ekerö i början av april. Det var i samband med detta som jag blev varse att de flaskor jag köpt till provningen nog var bland de sista som gick ut i systembolagets beställningssortiment. Det som först verkade vara oroande nyheter vände sig till slut till ganska goda nyheter.
Orval skulle inte bara komma tillbaka in på systembolaget, den skulle komma tillbaka i det fasta sortimentet. Visserligen skulle det dröja tills början av juni månad, men den som väntar på nå'gott....

UTSEENDE; Mörk orange, vitt småbubbligt kompakt skum som står sig väl.
DOFT; Redan när jag lättar på korken så slår den emot mig som en tung laggårdsdörr, fruktig med tydliga brett-toner.

SMAK; Ändå mer funkig frukt, på ett mycket behagligt sätt. Lite torr, men ypperligt välsmakande.
MUNKÄNSLSA; lite hård kolsyra, skön beska.
SAMMANFATTNING; Den klassiska Orval-flaskan, formad som en liten knubbig bowlingkägla, påminner en del om Perriers gröna bubbelvattenflaska. Jag har tidigare inte riktigt förstått vad det var alla jublade åt. När jag testat den tidigare så har ju uppfattat den som rätt småtrist och torr belgisk ale. Det enda som egentligen skiljde den åt från de flesta andra vanliga ale var väl en rätt typisk belgisk jäst-känsla. Detta skulle ju vara en trappist, dessutom en trappist som många ölnördar klassade som den bästa i den klassen.
Detta test föll så väl ut att jag nog får lov att sälla mig till hyllningskören. Det är främst den tunga brett-känslan som tilltalar mig. Jag har aldrig uppfattat Orval som en brettjästad öl tidigare, men här är den väldigt tydlig. Jag vet inte om jag tidigare druckit för "färska" exemplar, där jästen inte fått växa till sig tillräckligt.
Jag har ytterligare en flaska från denna beställning, ska kolla bäst före-datumet på den. Sen lär jag nog invänta Orvals återkomst till systembolaget innan jag köper den igen. Skulle kunna vara intressant att jämföra min gamla flaska med en från bolaget.
För visst lär jag köpa den igen, speciellt nu när den kommer mer lättillgängligt på systembolaget.