5 NYA öl innan mars - resultatet.

Började beta av min lista genom att göra mitt första besök på Katarina Ölkafé på Södermalm, ett mysigt kafé med bra utbud av (pytte-)små lokala bryggerier. Frågade om vad de rekommenderade att jag skulle dricka till den beställda Rueben on Rye-mackan. Killen bakom disken plockade raskt fram Supersonic Steam Train, en California Common från Late Night Brewery. En öl som jag inte testat tidigare, en ölstil som jag inte testat tidigare, från ett bryggeri som jag inte testat tidigare på en pub där jag tidigare inte varit! Men det är ju ändå så att jag nog (förhoppningsvis) ändå säkerligen provat denna öl - det är inte något som jag aktivt undvikit, men jag väljer ändå att lista den som min första nya öl innan mars!

Letade runt bland systembolagets listor för att hitta mig ett nytt öl från ett oprövat land, finns rätt begränsat antal men köpte till slut på mig en öl som funnits i Sverige ett tag men som jag aldrig ens funderat över att testa. Singha är ett Thailändskt öl - vad jag kan påminna mig så har jag aldrig druckit någon öl från Thailand. Den är faktiskt inte helt oanvändbar, trots fel säsong och miljö så finner jag viss njutning av denna dryck. Men knappast något som jag lär köpa igen.

I min ungdom så drack jag likt många andra jämnåriga ofta Pripps Blå (mer en fråga om tillgång än kvalitet) - en klassisk svensk "Stor Stark". Nu när jag 30 år senare tänker tillbaka så dyker det upp en del lumpar-minnen. Under min militärtjänstgöring (86-87) så gick jag bland annat högvakt ute vid Drottningholm (2 omgångar), men då fick vi ingen bira att förtära. Det fick vi däremot under den så kallade beredskapen - om Ryssen kommer så måste vi ha några trötta malajer som sköter grovdisken - då fick efter slitet ofta med oss några burkar/man av Pripps Blå (lättöl) tillbaka till luckan. Fisjummen industrilager, det var livet då! Nu med mina förfinade smaklökar så smakar starköls-burken bara sötblaskigt! Det blir ingen återupptagning av bekantskapen med denna lätt vidriga dryck.

Söt öl.....

Sur Öl!?

Suröl är något jag förtär med viss skepticism, även om jag testat någon som jag tyckt varit rätt ok så är det mer undantaget som bekräftar regeln. Men inför denna utmaning så fanns givetvis suröl med på hinklistan. Jag hittade en flaska som jag hört/läst en del (nästan bara) bra omdömen om och köpte med mig en flaska av Cuvée des Jacobins Rouge. Den är ju inte odrickbar, men lämnar mig med en efterhängsen surhet både i munhåla och svalg. Nej - detta lär inte bli någon stamkund i min ölkasse.

Nytt land? Det finns ju rätt många "nya" ölländer - det vill säga länders vars ölproduktion knappast är överrepresenterade i min konsumtion.
1983 åkte jag - 17 år gammal - på min första utlandsresa. En vecka i nordvästra Italien, i en liten kuststad på den italienska blomsterrivieran. Där inmundigas för första gången också regelbundet alkoholhaltiga drycker - inte minst Rom & Cola, den smakade ju som Cola, fast lite godare. Men här drack jag också öl för första gången - La Birra - och jag vill minnas att jag tyckte den var rätt god. Men vartefter mitt intresse för smakrik öl ökat så har också andelen italiensk lager-öl kraftigt minskat sin andel i min konsumtion av öl. Även om det numer finns flera riktigt bra italienska öl så valde jag en mer typisk 80-talslager. Doft och utseendemässigt så är det inga fel på Peroni, jag hittar inga direkta felsmaker heller - ja, inte några smaker alls egentligen. Det mest framträdande i drycken är en stor mängd kantiga bubblor som sticker i gomen.

La Birra

Med på listan borde egentligen också en öl som Foster's ha funnits, en öl som jag drack rätt ofta i min ungdom. Men den finns inte längre på bolaget och jag har inte sett den i Sverige på rätt länge.

Jag har tagit på ett nytt projekt - att under 2015 återuppleva 5 stycken öl som jag tyckte var bra i början av min "seriösare" öldrickarkarriär. Hoppas kunna få tag på min absolut första favorit - McEwans Export India Pale Ale - den är i nuvarande skick uppdelad på två olika, en Export och en IPA. Men den är rätt svår att få tag på i Sverige. Andra öl som finns mer lätt tillgängliga är Guinness och Spitfire, men dom har jag ändå druckit mer eller mindre regelbundet. 

Men Newcastle Brown Ale har jag aktivt undvikit sedan en incident i Skottland 1992 (så in i väggen bakfull så vaskade jag en hemtagen flaska av den morgonen efter en blöt runda i Dundee. En nog så traumatisk upplevelse.