SBWF2013 - Sammanfattning - del 2a - Ölen

Jag ska börja med att uttrycka min förvåning över att min jättefavorit bland ölen på årets festival lämnade densamma utan att ens få en nominering! Det finns ett stort antal olika kategorier i tävlingssektionen av SBWF och sammanlagt så deltog nästan 1600 olika öl.

Min tanke var att jag första dagen skulle ta det rätt lungt, mest gå runt och kolla läget och försöka lära mig att hitta i myllret av utställare. Jag lyckades ta till mig 2 stycken olika provarglas, whiskyprovarglaset användes rätt ofta som ölprovarglas.

Istället för som förra året gå igenom vad jag drack dag för dag, så väljer här att skriva om var jag drack ölen - jag börjar med årets nya del - CUISINEN. Där serverades en brunsch för pressfolket första torsdagen och där drack jag också min första festivalöl. Det blev en tjeck från Ängö till buffén, senare testades även Kalla Tider, en eklagrad mörk lager som var trevlig. Min första test av CPA - aka CP-ölen, som ju har en tanke i sitt skapande mer än bara öl, men även om jag bortser från bortser från detta så är det ändå en riktigt bra öl - jag hoppas att den snart kommer också till oss i Stockholm.

Debutbesöket hos Adelsö gav också det en del mersmak. Redemption Ale, en folköl från nykomlingen som även hade den intressanta Red House Ale. Nääs bör vara ett av landets allra färskaste bryggerier men de hade med sig öl både på flaska och fat, deras engelsk IPA (flaska) var helt ok. Flying Brewery var en kul överraskning förra året, men inget av det jag testade i år var fullt lika spännande. Luke & Coco Ale var rät trist, medans Märzen var ok. Jeffrey Browns bryggeri South Plains har jag ju testat en del från tidigare med viss framgång, Hoptimus Delirium var en mycket trevlig ny bekantskap. Mina tidigare test av Eskilstuna Ölkulturs produkter har inte varit enbart positiva. I år hade det med sig sin 10-årsjubileums Barley Wine, men den var inget som fick mig att jubla. Dessutom hade dom Södvik Säsong, Jens Skrubbes projekt som jag tidigare testat - men detta var första gången på fat och jag gillar Skrubbe! På min sista dag så fick jag ett smakprov av Green Towers nya brygd - Thirst Quencher, upphälld av bryggaren själv. Ölen gav definitivt mig skäl att söka efter hans produkter framledes. Detsamma kan inte sägas om Carlskronas Lager, som var en av festivalen minst lyckade smakprov...

Ny bekantskap hos Belgoklubben

Uppe i Hall II så fanns det flera riktigt avskräckande exempel på vad som kan erbjudas i ölväg i dagens Sverige, men också en mina nya festivalfavoriter! Att Belgoklubben skulle vara ett självklart utflyktsmål under mässan kom ju inte som någon överraskning, men här fanns så mycket kärlek och glädje samlad på liten yta att jag lätt glömde bort allt det otäcka runt omkring. Det faktum att här också serverades många riktigt spännande öl gjorde ju bara saken ändå bättre. Fantome, Enfant Terrible, Malheur och ovan porträtterade - var alla nya upplevelser för min del. Lägg därtill ett smakprov ur en flaska Iris från Cantillon!

Hos Maltimportören.se så testade jag 2 stycken närbesläktade öl, som ändå var extremt olika. Tjeckiska Cesu hade en rätt otrevlig doft men smakade ändå rätt ok, däremot så var flaskan med Solna Lager bland det absolut tristaste jag någonsin testat, den fick Ramlösa Naturell att framstå som en smakbomb! Hos Krusovice testade jag både deras mörka och ljusa lager (ur stora festivalglaset), de gjorde inte ont någonstans men lämnade inte heller något som helst avtryck. Borta hos AST Wine testade jag aldrig Armageddon, men jag vet att jag drack något från deras fat, som inte smakade illa men inte heller särskilt bra.....

Jag bryter detta inlägg om ölen här, i del 2b fyller jag på med dryckerna i Hall I och i del 2c så får ni en genomgång av de övriga drycker jag testade under festivalen.