Sidor

lördag 17 augusti 2013

2 stycken premiärbesök på pubar i Gamla Stan

I slutet av 2012 så flaggades det för att människorna bakom krogen Frantzén skulle öppna en Gastro-Pub - i La Trattorias gamla lokaler i Gamla Stan. Under senvåren 2013 så öppnades The Flying Elk och fick omgående gode vitsord för maten som serverades, men bland ölnördarna gnälldes en del om ölutbudet. Då Spendrups/Gotland fungerar som huvudleverantör så blev ölutbudet inte riktigt i samma klass som maten, i alla fall vad jag förstod innan jag igår själv undersökte saken närmare.

Ölbaren är förlagd lite längre in i lokaler med klassiska källarvalvstak och där hittar jag en rätt OK uppsättning av fatöl. Förutom de fasta faten så finns just denna eftermiddag 4 riktigt spännande gästfat;
  • Pale Ale från Ballast Point
  • American Dream från Mikkeller
  • Amerikaans från de Molen
  • IPA från Westbrook

de Molen på fat är något som jag allt för sällan får chansen att dricka och just denna version var dessutom tidigare helt oprövad för min del, den blev en given förstaval och den motsvarade mina högt ställda förväntningar.
Medans jag smuttade på den så frågade jag om de hade någon förteckning över flaskölen, jag fick en välsorterad lista med några riktig bra flaskor (ganska dyra överlag), efterfrågade en Hitachino Sweet Stout, men killen i baren hittade ingen i kylarna. Istället valde jag att beställa in en till fatöl - Westbrook IPA, också denna var ett oprövat kort, som föll mycket väl ut också den!


Under tiden så lyckades grabbarna bakom baren lokalisera en flaska av tidigare efterfrågad Stout och en flaska ställdes åt sidan för min räkning.
Till Hitachino ville jag testa någon av deras snacks, det blev en friterad svamp-rätt med gott dipp, både snacks och öl var mycket goda var för sig - och kombinationen var än mer lyckad.
Sammanfattning av mina första intryck av Flying Elk - trevlig lokal och bra personal. Men Pop-Corn--maskinen (biograf-stuk) utdunstar en rätt tung doft, omän inte direkt obehaglig så kanske inte helt passande i denna miljö. Glasunderläggen hade dessutom tendens att kladda fast sig på undersidan av glasfoten, detta kunde ha löst sig genom en avtorkning av foten - men jag fick tillåtelse att ställa glaset direkt på den marmorerade bardisken. Om innehållet i de fyra gäst är lika bra varje kväll vet jag ju inte i nuläget, de fyra "hus-faten" (Sitting Bulldog bland annat) är inte sådär jätteintressanta för min del.

Innan jag hamnade på Flying Elk (som inte öppnar förrän klockan 17.00) så avlade jag mitt premiärbesök på den nyaste puben i Stockholm - Bishops Arms Gamla Stan. De hade en invigning tidigare i veckan, och då florerade tydligen en del barnsjukdomar, ljumna fatöl serverades tydligen - men av detta märktes inget denna tidiga fredagseftermiddag.
Det var rätt folktomt i baren den timmen som jag satt där, ett större sällskap, plus en barnfamilj - strax innan jag skulle gå så dök det upp några herrar, i övrigt så var det väldigt lugnt. Jag passade på att kontrollera att min bokning till "Omnipollo Release Night" den 30/8 var registrerat (det var den). Några öl hann jag också dricka här, trots att fatölssortimentet inte var sådär jättespännande - helt OK, men inget över det vanliga. Jag startade min AW med en IPA från St Eriks, en rät brittisk malttung IPA - trevlig.
"Jag é inte Bitter!" Men Närkes Örebro är det!
Det blev en helsvensk eftermiddag på BA-GS, avslutade med en ny bekanskap från Nynäs;
Brännskär Brown Ale
Mycket trevlig lokal i klassisk Bishops-stuk, med extra plus för de halvcirkelformade fönstren. Urvalet var väl inte mer än bara "sådär" och killarna i baren behöver bli lite "varmare i kläderna", blev en del tveksamheter kring serveringsstorlekarna, men det klassar jag som klart överkomligt. Menyn ser inte heller särskilt spännande ut, förhoppnings kan också den bli bättre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar