SBWF2012 - Rapport från min sista dag - del 1

Fredagen den 5 oktober 2012 - min stora storasyster fyller år idag. Men jag - hennes ende bror - väljer ändå att spendera stora delar av denna dag på Öl- & Whisky-festivalen. Men jag erbjöd faktiskt henne och gubben hennes 2 stycken fribiljetter - men de avböjde, dessa 2 biljetter gick istället en BSF-kamrat.

Men eftermiddagen började inte bra - i bussen på väg mot Slussen inser jag plötsligt att jag inte har med mig min dagsbestämda biljett - bara de redan bortlovade fribiljetterna (sammanlagt 3 stycken), min biljett hängde kvar på kylskåpsdörren hemma! Det var bara att vända (vid St Eriksplan) och åka tillbaka hem och hämta. Var detta ett dåligt omen, skulle hela eftermiddagen/kvällen fortsätta i samma kaotiska stil?
Trots denna malör så hann jag faktiskt nästan fram i samma tid som jag förutsatt mig - strax innan 3 - jag är som alltid ute i god tid! Så här dags på dagen är det ju ingen kö utanför biljettkassan så jag glider enkelt in och plockar åt mig mitt 3e exemplar av festival-glaset anno 2012.

Direkt när jag kommer in i Hall 1 så stöter jag på Mark (foto på honom kommer senare), som står och hänger på hörnet av Brill-disken, definitivt ett gott omen. Efter glada hälsningar så lämnar jag honom där, jag fortfarande med ett än så länge rent/oanvänt glas i handen.

Jag söker mig neråt höger i lokalen - tar sikte på Galateas disk. Jag har tidigare lovat lite "lokal-bilder" (inte bara ölglas och ölnördar) - här har vi Galatea-rakan (mitt eget påhittade namn), där jag tänker mig att testa lite brittisk ale.

Brewers Corner-monitorn, Sigtuna-hörnan, Jessica H sköljer och till höger Galatea-disken!

Jag börjar med denna tidigare otestade;

Jaipur IPA från Thornbridge

En riktigt trevlig bekantskap som jag kommer att söka efter med ljus och lykta framöver. Tyvärr visar det sig att deras lager av öl från Moor och Redchurch redan är slut.

Bryggmästaren vilar hakan på kranen.

Laguintas IPA

Jag blir istället anmodad att besöka Brewmasters Corner (precis bakom ryggen på mig) - där står nämligen den mycket sympatiske Ron Lindenbusch från Lagunitas, deras grejer har jag med viss glädje testat tidigare, Maximus IPA och Lucky 13.
De 2 som fanns på fat på festivalen var nya för mig dock.  New Dog Town var ingen höjdare, lätt metallisk i både doft och smak. Men IPAn är klart drickvänlig, inga sensationer men helt ok.
Medan jag inväntar Patrik - som ska få 2 av fribiljetterna - så besöker jag Eskilstuna Ölkultur hos Alambic, ingen av de fat de hade påkopplat såg så där jätteintressant ut men jag valde den här;

Oktober Fest

Reagerar på något i doften - påminner om något som jag upplevde under Allt Om Öl Festivalen i somras. Den doftar lite surt sjövatten! Eller är det så det luktar i Eskilstuna? I övrigt var inte ölen särskilt spännande.
Jag börjar röra mig mot ingången för att invänta Patriks ankomst, där stöter jag återigen på denna trevlige man

Mark tittar djupt i glaset och sniffar förnöjsamt på godsakerna i detsamma!

Den hörnan av Brill-disken har jag egenmäktigt döpt om till "Marks hörna", något som passar i dubbel bemärkelse då jag här också hälsade på Marc - men han stod på insidan av disken. Fick även chansen här att skaka hand med Pierre - också han en mycket sympatisk herre!
När jag så "äntligen" fick träffa Patrik och överlämna hans biljetter så var det dags att återigen fylla mitt glas, denna gång från en flaska jag hittade i Brills listor - vid Marks hörna så avnjöt jag denna;

Port Brewing Old Viscosity Ale

den blev dagens första riktiga kanonöl!
Ytterligare "Vimmel-bild" - Brewers Associations och Oliver Twist hade en stor, välbesökt och välfylld disk mitt i Hall 1. I bakgrunden syns 2 av Wicked Wines totalt 4 diskar, den stora och välbesökta/välfyllda till vänster och den lilla Duff-montern till höger - där var det sällan mycket folk.

Nu tyckte jag att det dags att besöka min vänner Bröderna Ek i Brekeriets monter, det var dags att någon äntligen vågar säga sanningen om deras över-hypade brygd - älskad av nästintill alla ölnördar!

Jag gjorde under festivalen 2 tappra och ärliga försök att förstå storheten, men min sanning är att den funkar INTE för mig! Den har en härlig doft men sen försvinner all ölkänsla för min del, Svart-Vin-Bärs-Vin. Alf Tycker INTE Om!

Vid det här laget börjar det kurra i magen på mig och jag inser att jag kan inte leva på öl allena, jag behöver lite fast föda för att fylla maggen med. Vänder mig för första gången till Restaurangen (tidigare har jag ätit på Food-Courten utomhus). Tog inte med mig någon passande dryck och då jag inte fann utbudet här särskilt lockande valde jag att äta utan dryck. Måltiden såg ut så här

Välkryddad Köttfärsgryta

För att dämpa hettan i munhålan så trodde jag att lite vanilj skulle kunna funka. Sökte mig därför till Sigtunas disk, för ett första smakprov av denna nyhet

Vanilla Syndrome Brown Ale 9%

Detta ska ju vara ersättaren för det samlingsnamnet som Sigtuna inte längre fick använda (AOS). Den här är kanske inte lika spektakulär som sina 2 föregångare, inte heller lika hög ABV. Men den är ändå en mycket angenäm Brown Ale.

Jag väljer att bryta upp inlägget redan här - festival-klockan är bara 16.45, men jag har mycket kvar att berätta.
Bland mycket annat i del två - mitt möte med Mr Packman Sr, Darrens karismatiske far och dessutom BrewDog-spionen som deltog i Masterclass med Steve Grossman från Sierra Nevada!