RECENSION #53 - Guinness Draught

Det har nu gått en dryg månad sen min senaste recension - därför slår jag till med en dubbel ikväll.

Det är mycket möjligt att jag är något sentimental i mitt betygsättande - lite snällare än vad jag egentligen borde vara. Men vadå, detta är en av de öl som Alf druckit allra mest av, även om det ligger långt tillbaka i tiden. Jag är gammal och har rätt att vara lite sentimental - skäll inte på gubben!

BRYGGERI; Guinness

ÖL; Guinness Draught
TYP; Stout

NATIONALITET; Irland

BATCH; ?

BÄST FÖRE; 080513

IBU; låg (medel)
ALKOHOL; 4,2%
FÖRPACKNING; Burk

VOLYM; 44cl

PRIS; 19,7 (44,80 kronor/liter) (+ 1 krona pant)

INKÖPSSTÄLLE; Systembolaget, Kungsholms Torg

TESTDATUM; 2012-10-13

GLAS; Engelskt Pintglas, funkar även om inte skumkronan når glaskanten.

DOFT På intet sätt påträngande, lite bränd malt och aning kaffe med citrus men inte mycket!

(4 av 10)

UTSEENDE Nästan ogenomtränglig brunsvart smörjolja, med en tjock krämig skumkrona. Jag föredrar en slätare yta på kronan och gärna en treklöver-symbol i densamma. Men skummet står sig riktigt bra och kladdar sig fast ner för glasets insida.

(4 av 5)

SMAK Skummet är som vaniljkräm och tillsammans med den lätta vätskan så skapar den är rätt småtrevlig symbios. En del malt mixas med minimal dos av lakrits. I botten på glaset så dyker den ofrånkomliga gräddklicken upp, lite äcklig har jag alltid tyckt – även när det begav sig.

(4 av 10)

MUNKÄNSLA. Obefintliga och små kolsyrebubblor lämnar ett mjukt avtryck över tungan, ingen besk-bomb (systembolagets besk-symbol visar på 75%!?), men med en lätt gnagande efterbeska.

(2 av 5)

SAMMANFATTNING På den gamla ”goda” tiden så var jag under en lång period en Guinness-fanatiker. Minns när de första burkarna (33cl) med kolsyrepatronen dök upp, det var så Coolt – tyckte jag då! De burkarna hade ju till och med instruktioner om hur jag skulle slå upp den i glaset, för att få den ultimata upplevelsen. Det var vuxet att dricka Guinness och det gjorde jag nästan uteslutande, både på burk men framför allt på fat. 
Under ett besök i Irland på nittiotalet dracks det en hel del av fatölsversionen. 

Men som så många gånger förr så gick jag vidare – till bättre sorter och godare öl. Det händer fortfarande att jag tar mig en Guinness – den 17 mars i år så drack jag min senaste fatöls-pint, för att fira Patrick!

I Stout-klassen är detta numer en riktig lättviktare, men det är ändå kul att någon gång ibland plocka fram gamla ungdomsfavoriter. Många tycker ju att Guinness är ”Tung” att dricka, max en pint sen är det mätta – men det är ett problem jag aldrig uppfattat. Numer räcker det med en – för att jag inte tycker den är tillräckligt god för att dricka mer av!

(10 av 20)

GENOMSNITTSBETYG; (24 av 50)

(2,4 av 5)