Min ÖL-historia – i 3 delar

Kortfattat om min utveckling, från rabiat alkoholhatare till glad ölnjutare!

Del 1 – The Early years
 
1983 – första utlandsresan - till Nordvästra Italien. Drack med glädje Rom å Cola-groggar (som CC fast men en extra Kick) och den inhemska La Birra, som jag vill minnas att jag tyckte var riktigt god!

1985 – första resan till London. Vi skulle se på fotboll (2 matcher blev det), men dracks ganska många Pints of Lager (Foster’s var favoriten). Någon gång under veckan sprang jag på öl från bryggeriet McEwans, som kom att sätta sina spår.

1986 – Tillräckligt gammal för att handla på systembolaget! Där hittar jag bland annat McEwans Export Indian Pale Ale – som visar sig vara något helt annat än det jag drack i London, men gott var det! Nu följde en period av ständigt sökande efter pubar i Stockholm som serverade just denna öl (L’Esqargo och Beefeater Inn), något som var inte underlättade redan ansträngda relationen till mina öldrickarkamrater, som inte förstod mina behov.

1987 – Under en bussresa till Italien (fotboll i Neapel) så stannade vi i München på vägen ner, ett besök på en bierstube (ölstuga) – tysk öl i enorma sejdelglas! Det var både roligt och gott!

90-talet – Nu börjar Guinness dyka upp på allt fler pubar i Sthlm, först på burk (33cl med kolsyrepatron!), men snart också på riktiga fat. Jag fastnar i Guinness-träsket och dricker nästan uteslutande detta svarta guld. Av någon anledning så fick jag för mig kusinen Beamish var minst lika god, men den var inte lika lättillgänglig.

90-talet – I mitten av 90-talet hittar jag en ny favorit; Spitfire från Englands äldsta bryggeri – Shepheards Neame. Jag var som ”liten” väldigt fascinerad av andra världskriget i allmänhet och det brittiska jaktflygplanet med samma namn i synnerhet, dessutom så var ju drycken synnerligen god!

1998 – första besöket på Stockholm Beer Festival (ingen Whisky då), då på Sollentunamässan.

Klickbar länk till Del 2 - The Good Stuff